Serietecknaren hade i sin dator mangaserier med barnpornografiska inslag, som han skulle översätta. Bilderna upptäcktes vid ett tillslag mot mannen. Han åtalades och dömdes i tingsrätten och nu även i hovrätten.
Hovrättens dom är i det stora hela så gedigen och välskriven som man kan förvänta sig. Domen inleds dessutom med en upplysande redogörelse för rättsläget i allmänhet, och särskilt för de förändringar i barnpornografibrottet som skett under senare tid.
Att de teckningar som återfanns i datorn faller inom det område som den svenska lagstiftaren tänkt skulle vara kriminaliserat framstår som tydligt när man läser domen. Dessutom har hovrätten tagit, s.a.s., rättssäkerhetshöjd: Ett antal teckningar fann domstolen inte tillräckligt tydligt kunna sägas visa upp barn och i dessa fall ogillades åtalet. Vad gäller ytterligare ett antal bilder fann domstolen att det inte stod klar att bildernas syfte var att påverka åskådaren sexuellt och även i dessa fall ogillades åtalet. När det gäller återstående bilder – sammanlagt 39 – finner domstolen:
”Beträffande de resterande 39 bilderna gör hovrätten bedömningen att de ohöljt och utmanande skildrar barn på ett sätt som leder till slutsatsen att de haft som väsentligt ändamål att påverka betraktaren sexuellt. De är därför ur ett straffrättsligt perspektiv att bedöma som pornografiska bilder av barn.”
Vidare skriver domstolen:
”Av de uppgifter som [serieöversättaren] har lämnat och som redovisats i tingsrättens dom framgår att han medvetet har innehaft de angivna bilderna med insikt om deras innehåll. [Hans] innehav av bilderna faller därmed under 16 kap. 10 a § brottsbalken
[Serieöversättaren] har gjort gällande att innehavet av de barnpornografiska bilderna är försvarligt med hänsyn till den yrkesverksamhet han bedriver som föreläsare samt översättare och kännare av manga-serier. De omständigheter som [serieöversättaren] har hänvisat till i denna del leder emellertid enligt hovrättens mening inte till uppfattningen att hans befattning med bilderna har haft ett sådant syfte att det kan anses för-svarligt. Han ska därför dömas för barnpornografibrott avseende de angivna bilderna. Brottet är att rubricera som ringa brott.”
Straffet blev 80 dagsböter om 70 kronor.
*
Hovrättens dom är ur ett traditionellt perspektiv alltså oklanderlig. Det framstår som tydligt att lagstiftaren ville kriminalisera denna form av bildinnehav. Det är inte domstolarnas roll att överpröva lagstiftarens intentioner. I allmänhet.
Men ibland är det faktiskt domstolarnas roll att överpröva lagstiftarens intentioner. Det finns en aspekt som lyser med sin frånvaro i domskälen. Nämligen yttrandefrihetsaspekten. Serieöversättarens mänskliga rättighet att få yttra sig nämns inte med ett ord. Man får förutsätta att serieöversättarens försvarare påmint domstolen om Europakonventionens skydd för yttrandefriheten, men någon bedömning av om det svenska barnpornografiförbudet i detta avseende kan anses hållbart görs inte i hovrätten.
Det är en brist. Även barnpornografiska yttranden kan aktualisera yttrandefrihetsrättsliga avvägningar.
Om detta är en brist i domskälen så illustrerar domen ytterligare en brist, nämligen en brist i det svenska grundlagsskyddet. Vi brukar ju slå oss för bröstet och framhålla den svenska yttrandefrihetslagstiftningen som unik och stark. Mangadomen visar att det finns all anledning att tona ned självgodheten. Det brott som serieöversättaren fälldes för faller nämligen helt utanför den grundlagsskyddade yttrandefriheten i svensk rätt.
Barnpornografi är alltså inte bara straffbart. Det finns många yttranden som anses icke-skyddsvärda och som därmed är straffbara inom grundlagens område (förtal, hets mot folkgrupp, etc.). Men barnpornografi faller inte under grundlagen över huvud taget. Det betraktas inte som ett yttrande i grundlagens mening.
Det innebär att grundlagen helt sätts ur spel vid prövningen av ett fall som detta. Om serieöversättaren däremot hade översatt en text med samma innehåll som serierna hade han varit skyddad, starkt skyddat till och med, av den svenska tryckfrihetsrätten.
Det är rättspolitiskt orimligt och dessutom inkonsekvent att en fiktion i form serier helt faller utanför grundlagens skydd.
Det är dessutom orimligt i sak att fiktiva återgivningar av fantasier, även om de är vrickade, får vika för yttrandefriheten i ett fall som detta.
*
Se tidigare debattartiklar om detta här och här. Bra av Karin Ohlsson också.
Och – uppdaterat! – av Sanna Rayman.
70 kommentarer
Comments feed for this article
januari 28, 2011 den 1:37 e m
Juris novis
Jag ger mig tusan på att nazisterna hade lagen bakom sig när de fördömde Entartete kunst.
januari 28, 2011 den 2:11 e m
Jakob Heidbrink
Jag undrar – med hänsyn till just det aktuella pornografiförbudets förenlighet med Europakonventionen – om inte detta hade varit ett tillfälle att åtminstone fundera på lagprövning (fast jag vet inte vad parterna yrkade exakt).
januari 28, 2011 den 2:29 e m
Per J. Goude
Uppsala tingsrätt behandlar grundlagsfrågan flyktigt i sitt resonemang, vilket hovrätten tycks ha instämt i.
”Då brottsbalkens bestämmelse om barnpornografibrott på ett genomgripande sätt
förändrades år 1999 utvidgades dess tillämpningsområde. För att möjliggöra detta
upphävdes de bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen som rörde barnpornografi. De nackdelar som inskränkningen av yttrande- och tryckfriheten i detta fall innebar ansågs motiverade av det konkreta och angelägna behovet att effektivt kunna ingripa mot barnpornografin (prop. 1997/98:43 sid. 72). Intresset av att skydda barn mot integritetskränkningar ansågs väga så tungt att något straffri spridning av barnpornografi inte borde kunna ske annat än i något enstaka undantagsfall. Det förutsågs vid lagens tillkomst att utvidgningen av det straffbara området skulle bli tämligen omfattande.”
januari 28, 2011 den 3:00 e m
Jakob Heidbrink
Jo, men sedan har ju grundlagen ändrats: om det ska vara tonen, var borttagandet av uppenbarhetsrekvisitet förgäves.
januari 28, 2011 den 3:16 e m
olle
”Om serieöversättaren däremot hade översatt en text med samma innehåll som serierna hade han varit skyddad, starkt skyddat till och med, av den svenska tryckfrihetsrätten.”
pa exakt vilka grunder drar du denna slutsats? det later ju fullstandigt sinnessjukt.
januari 28, 2011 den 3:24 e m
Mårten Schultz
Barnporrundantaget gäller bara bilder. En text avsedd för publicering faller inom det vanliga skyddet enligt TF.
januari 28, 2011 den 3:40 e m
olle
det var som attan! fullstandigt ologiskt som OP papekar.
januari 28, 2011 den 3:39 e m
Gustav
Det är fullt medvetet att bilder av det här slaget står utanför grundlagen. Det var just den ändringen och utlyftandet som drevs igenom för något decennium sedan. Och det var just sånt här som kritikerna varnade för.
januari 28, 2011 den 3:42 e m
olle
jag har en fraga for er juridiskt bevandrade: under attiotalet var tyska s.k. madchenfilmer tamligen vanliga hos svenska vhs-uthyrare. dessa producerades med myndiga skadespelarskor i ovre tonnaren som sminkades och kladdes sa de sag ut att vara i 13-14 ar, och aven scenernas natur understrok deras fiktiva omyndighet; sex med magistern, sex med scoutledaren, sex med familjefadern efter avslutat barnvaktspass etc
nar det nu ar fastslaget att teckningar forestallandes 13-aringar som har sex med 30-aringar ar olagliga, ar det troligt att lagen kan appliceras pa likvardiga fotrografiska arrangemang, trots att aktorerna faktiskt ar myndiga?
januari 28, 2011 den 3:51 e m
Göran
Vad gäller för fysiska böcker nu efter mangadomen? I åtalet var det bara digitala bilder och även om det beslagtogs böcker och dvder vid intrånget så ignorerades det i själva åtalet.
januari 28, 2011 den 4:04 e m
Bo Baldersson
Så enkelt är det inte Dr Schultz.
Yttrandefriheten får inskränkas enligt konventionen efter vad som är ”föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till… till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet”.
Hovrätten kanske underförstått anser att barnpornografibrottet är en proportionerlig och tillåten inskränkning av yttrandefriheten.
januari 28, 2011 den 4:46 e m
nef
Men har detta ens något med yttrandefrihet att göra?
Om jag förstått saken rätt så har ”översättaren” inte ens publicierat dessa bilder (teckningar) nånstans utan de fanns på hans hårddisk…
Innehav av barnpornografi alltså. Dvs ett brott mot allmän ordning. Hur nu något som man har i en byrålåda (eller som i det här fallet på en hårddisk) som ingen annan har tillgång till kan störa den ”allmänna ordningen”. *förvirrad*
januari 28, 2011 den 5:21 e m
Mårten Schultz
Jmf tf!
januari 28, 2011 den 5:35 e m
nef
@ Mårten Schultz
Vad ilsket det där lät då.
Antar att ”tf” står för tryckfrihetsförordningen eller nåt sånt, men oavsett om jag förstod dina förkortningar eller inte kanske en utveckling skulle kunna vara på sin plats?
Kanske jag borde kört en disclaimer i stil med ”IANAL”, men ska det verkligen vara nödvändigt för att få ett hyfsat svar!?
Nu var det iofs ”Bo Baldersson” som mitt inlägg var riktat till…
januari 28, 2011 den 6:58 e m
Mårten Schultz
Sorry kort från trilskande telefon 🙂
januari 28, 2011 den 4:06 e m
Mårten Schultz
Tja, kanske det. Men det borde isf skrivits i domen.
januari 28, 2011 den 4:47 e m
Bo Baldersson
Det är väl ganska opraktiskt att kräva av domstolar att för varje lag de refererar till även tillägger att de anser att lagen är i överensstämmelse med europakonventionen och svenska grundlagar.
Det ter sig mera praktiskt att om domstolen finner att det inte finns överensstämmelse förklarar detta och dömer därefter.
Ännu mer praktiskt kanske det är att förlorande part, om denne är missnöjd, begär rättsprövning.
januari 28, 2011 den 5:20 e m
Jakob Heidbrink
Men, Bo, har inte det med den motiveringsskyldighet att göra som domstolarna så ofta har svårt att efterkomma? OM – om, eftersom jag inte vet om det förekom – försvaret gjorde gällande bristande överensstämmelse med konventionen, då är det väl domstolens skyldighet efter rättegångsbalken att tala om saken i domen och motivera sitt ställningstagande?
Om ingen invändning på europarättsliga grunder förekom, har du förstås eätt att domstolen inte behöver säga något omnlagens överensstämmelse med konventionen. Om en sådan invändning förekom, kvarstår dock Mårtens poäng.
januari 29, 2011 den 5:05 e m
Bo Baldersson
Jag har roat mig med att läsa propositionen där barnponografibrottet införs i brottsbalken. Att även tecknade bilder tas med motiveras med att det inte kan uteslutas att levande barn kan ha använts som förebilder till barnpornografiska teckningar. Tycker man det är för långtgående måste man väl motivera sin ståndpunkt ur det perspektivet.
Av samma proposition framgår att man var medveten om att det var en inskränkning i yttrandefriheten så man gjorde samtidigt en ändring i tryckfrihetsförordningen och gjorde ett uttryckligt undantag för barnpornografi.
Det borde göra lagstiftningen om barnpornografi vattentät i förhållande till svenska grundlagar. Om någon anser att det likväl strider mot yttrandefriheten i Europakonventionens mening får väl, som jag påpekat, denne vända sig till Europadomstolen.
januari 29, 2011 den 8:56 e m
Jakob Heidbrink
Jo, men det har ju ingen bestritt. Min poäng är att svensk lag inte får stiftas i strid med konventionen, och att man här kan påstå att så ändå skett. Eftersom lagprövningen inte hindras av något uppenbarhetsrekvisit längre, borde väl en svensk domstol vara tvungen att på talan pröva en lags förenlighet med konventionen och, när den finner att lagen inte strider mot konventionen, motivera sitt ställningstagande?
januari 28, 2011 den 4:06 e m
Sebastian
Jag håller i huvudsak med dig i din bedömning Mårten, och noterar att Sverige nu ligger i lä på detta område i jämförelse med USA vars HD har försvarat även s.k. ”virtuell” barnpornografi:
http://en.wikipedia.org/wiki/Ashcroft_v._Free_Speech_Coalition
Jag är ingen connoisseur av barnpornografi, men jag gissar att den typen som undgick straffbeläggning i ovanstående fall är av betydligt grövre slag än den som efter hovrättens dom utgör ett oroväckande undantag till vad som bör omfattas av yttrandefriheten i en modern demokrati.
januari 28, 2011 den 10:37 e m
Barnpornografi? » LarsIvarsson.se
[…] debatt och SVTdebatt. Läs även andra bloggare i ämnet som Karl Malmqvist, Maiburogu.se, Juridikbloggen och Sayonara […]
januari 29, 2011 den 7:24 f m
Kopplingar serier och porr – funderingar kring Mangadomen. « Sverige är inte världens navel!
[…] mer om detta hos: Anna Troberg, Magnihasa, Peszfer, Nordenfur, Broman, Juridikbloggen, HD, Svea […]
januari 29, 2011 den 11:23 f m
johaneriksson.se » Blog Archive » Schultz om barnpornografidomen
[…] om barnpornografidomen Written by Johan on January 29, 2011 – 12:23 pm Juridikbloggens Mårten Schultz skriver initierat om domen i det uppmärksammade barnpornografimålet, där en serietecknare och översättare […]
januari 29, 2011 den 11:59 f m
Tim Davidsson
Jag tycker det är ett oerhört intressant fall, men finner åtminstone två saker juridiskt oklara.
Den första, står barnpornografi lagstiftning i konflikt med 2 kap. 13 S regeringsformen som lyder:
”13 §Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det”.
Att förbud mot fotografisk övergreppsdokument låter sig motiveras med hänvisning till enskilds anseende och privatlivets helgd är inte svårt att förstå. Men har lagstiftaren ansett att tecknade figurer har ett skyddsvärt privatliv, eller på annat sätt är motiverade att förbjuda?
Det andra, lagen ska enligt prop. 1997/98:43 s92 ta ”betydande hänsyn till konstnärliga uttryck”. Detta yrkades även på under rättegången.
Hovrätten har av domen att döma inte gjort någon som helst bedömning av det konstnärliga värdet. Att man finner materialet pornografiskt betyder inte att man kan avfärda eventuellt konstnärliga värden (se JO 1971 s. 561, SOU 1997:29 s. 72).
Enligt vilken teoretiskt uppfattning om konst ska detta avgöras? Är hovrätten överhuvudtaget kompetent att göra en sådan bedömning, borde det inte överlåtas åt en konstvetare (det enda sakkunniga vittnet som hördes under rättegång var polisens utredare utbildad för att granska fotograferade övergrepp.
januari 29, 2011 den 7:36 e m
Niclas Virin
Vi brukar ju slå oss för bröstet och framhålla den svenska yttrandefrihetslagstiftningen som unik och stark.
Hmmm. Du menar ”brösta oss”?
Se SAOB bröst 2 b δ) slå sig för sitt bröst (äfv. för bröstet), [efter motsv. uttr. i bibeln, närmast efter det nedan anförda bibelstället ur berättelsen om den själfgode fariséen o. den ödmjuke o. förkrossade publikanen]
ss. uttr. för sorg o. förtviflan; äfv. bildl. Publicanen stoodh longt jfrå och wille icke eens häffua sin öghon vp til himmelen, vtan sloogh sitt bryst seyandes (osv.). Luk. 18: 13 (NT 1526). STRINDBERG HMin. 1: 49 (1905). β’) (förr) ss. uttr. för bedyrande l. försäkran att hvad man yttrar är sant; jfr lägga handen på hjärtat l. bröstet (se ε). (Hon hade) tagit sig här på (dvs. på sin försäkran) Gudh till hiälp och slagit sig för bröstet. ConsAcAboP 3: 505 (1671). γ’)
[anv., under anslutning till uttr. brösta sig, yfvas, uppkommen gm minnesfel, i det att man felaktigt tillagt den själfgode fariséen i den nytestamentliga berättelsen om fariséen o. publikanen den åtbörd gm hvilken publikanen ger uttryck åt sin förtviflan (se α’)]
bildl. VL 1907, nr 114, s. 2. Kanske skall nykteristen slå sig för sitt bröst och beskärma sig öfver dessa ”publikaner och syndare”, som kunnat deltaga i en sådan ”orgie” (dvs. en studenfest med punsch). 1LundagKron. 218 (1918).
januari 29, 2011 den 10:41 e m
Johan Tjäder
Den nya lagprövningsbestämmelsen i RF är ju lite ny så det är väl risk för att varken försvaret eller rätten har kunnat dryfta just de argumenten.
Det måste helt enkelt gå till HD det här målet, med lagprövning.
januari 29, 2011 den 11:44 e m
Alexander
”Beträffande de resterande 39 bilderna gör hovrätten bedömningen att de ohöljt och utmanande skildrar barn på ett sätt som leder till slutsatsen att de haft som väsentligt ändamål att påverka betraktaren sexuellt. De är därför ur ett straffrättsligt perspektiv att bedöma som pornografiska bilder av barn.”
Var går gränsen? Jag kan erinra mig hundratals teckningar i mainstream-serier som ”haft som väsentligt ändamål att påverka betraktaren sexuellt”. Varför ska enbart den här översättaren drabbas?
januari 30, 2011 den 9:07 e m
Sanjo Gustafsson
Det är ju för tusan bara bläckteckningar på papper! Inga barn inblandade på något sätt.
Men hovrätten straffar glatt och påstår att det är barnpornografi. Är de helt vansinniga? Straffa en människa för några teckningars skull. Hoppas de är stolta över sig själva och kan sova på natten.
Det juristerna gör är precis samma sak som om de låste in Persbrandt för de mord han begått på film. Spring iväg och ta fast skurken! Jag såg honom skjuta en annan människa på TV!
januari 30, 2011 den 10:34 e m
Stefan
”Att förbud mot fotografisk övergreppsdokument låter sig motiveras med hänvisning till enskilds anseende och privatlivets helgd är inte svårt att förstå. Men har lagstiftaren ansett att tecknade figurer har ett skyddsvärt privatliv, eller på annat sätt är motiverade att förbjuda?”
Barnporren stoppas väl på grund av kommentaren om ”allmän ordning” och inte på grund av det du nämner? Barnpornografibrottet är enligt lagboken ett ”brott mot allmän ordning”.
Angående grundlagar och Europakonventionen: jag var själv och tittade på rättegången och jag har för mig att dessa inte nämndes, men jag kan ha fel.
En liten fråga: i Europakonventionen hittar jag följande stycke:
”Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.”
Jag noterar framför allt texten ”får det underkastas sådana […] inskränkningar […] som […] är nödvändiga med hänsyn till […] förebyggande av oordning eller brott […]”
Jag undrar om inte detta avsnitt kan tolkas lite hur som helst. Innehav är ett brott, så förbud mot innehav enligt yttrandefriheten kanske kan ses som ett undantag ”med hänsyn till […] förebyggande av […] brott”. I så fall torde man kunna lägga in förbud mot precis vad som helst och på så vis hävda att förbudet är ”med hänsyn till […] förebyggande av […] brott”. Jag kanske har fel, men själva stycket känns som något som skulle vara bäddat för cirkelargument.
Sedan har vi ”med hänsyn till […] förebyggande av oordning”. Här kan väl barnporren också komma in? ”Oordning” måste väl rimligtvis ha något med ”brott mot allmän ordning” att göra? Kan man lägga in vad som helst i lagen och säga att det har med ”oordning” att göra?
januari 31, 2011 den 9:35 f m
Bo Baldersson
Detta är egentligen ett ganska konstigt debattinlägg. Författaren förutsätter att försvaret åberopat europakonventionen, och så argumenterar utifrån det. Det kanske det inte har varit så.
Den andra utgångspunkten tycks vara att mot bakgrund av att regeringsformen nyligen ändrats så att det s.k. uppenbarhetsrekvisitet avskaffats, har man sänkt tröskeln för när en domstol skall göra en lagprövning.
Men även europadomstolen har sin praxis en form av uppenbarhetsrekvisit, fast där kallas det ”margin of appreciation”; domstolen lämnar utrymme för en visst svängrum i förhållande till konventionen.
Den tredje utgångspunkten tycks vara att domstolen, i vart fall på begäran, skall yttra sig över om man anser att åberopat lagrum är förenlig med högre stående rätt. Detta skulle gälla för en enkel hovrätt, och tydligtvis även för en vanlig sketen tingsrätt. Om det är så måste det vara frågan om en bugg i regeringsformen av samma dignitet som när grundlagsfäderna inte insåg att antalet ledamöter i riksdagen måste vara ett udda anta. Om det skall var någon ordning i rättsystemet skall det vara endast en högsta domstol som har befogenhet att yttra sig om sådant, företrädelsevis en särskild konstitutionsdomstol. Särskilt graverande är det naturligtvis att såväl tingsrätt som hovrätt har politiskt utsedda lekmannadomare som i så fall skulle sätta sig till doms över direkt folkvalda politiker.
En fjärde utgångspunkt tycks vara att europakonventionen tveklöst skulle vara överordnad svensk grundlag. Europakonventionen har en lite märklig ställning i svensk rätt. Den är införlivad med svensk rätt genom vanlig lag; Regeringsformen är således överordnad Europakonventionen enligt detta perspektiv. Men Europadomstolen har rätt att sätta sig till doms över svenska lagar, så ur detta perspektiv är europakonventionen överordnad. Därför borde europadomstolen vara den domstol som tar ställning till frågan.
Sammanfattningsvis anser jag av ovan angiva skäl att Svea Hovrätt gjort rätt som inte yttrat sig i frågan.
januari 31, 2011 den 9:45 f m
Johan Tjäder
En vanlig ”sketen” tingsrätt är skyldig att bortse från föreskrifter som strider mot grundlagen. Det är innebörden av ändringen i regeringsformen. Alla domstolar och myndigheter har haft den skyldigheten sedan länge, fast för föreskrifter beslutade av riskdag och regering endast om det varit uppenbart.
Det är alltså i sig inget nytt, och man kan väl förutsätta att en tingsrätt som frångår lagstiftningen av det skälet får se sin dom överklagad hela vägen till HD.
När det gäller Europakonventionen så skulle jag önska att du beskriver lite hur du tolkar 2 kap 19 § RF
”Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.”
januari 31, 2011 den 10:04 f m
Bo Baldersson
Jag tolkar ifrågavarande lagrum som att det inte framgår i viken ordning avvikelser skall prövas, vilket de lege ferenda diskuteras i mitt inlägg.
januari 31, 2011 den 11:16 f m
Johan Tjäder
Jag ser verkligen inte poängen att driva en process genom hela rättssystemet bara för att kunna göra lagprövning i sista instans.
Man kan tänka sig ett system där lagprövningsfrågor förs till en särskild instans i stil med förhandsavgöranden från EU-domstolen, men jag är inte säker på att det är så bra. Bl.a. så tar det ju ganska lång tid att få besked därifrån.
januari 31, 2011 den 10:37 f m
JTS
Jag kan upplysa BB om att Sverige inte har någon konstitutionsdomstol och att lagstiftaren i sin outgrundliga vishet har bestämt att såväl ”sketna” tingsrätter och ”enkla” hovrätter ska i det enskilda ärendet pröva om en visst lagrum strider mot en högre författning eller inte kommit till på rätt sätt. Och en sådan prövning ska givetvis göras även om part inte påpekar detta i processen, någon skyldighet att åberopa rättsregler föreligger ju inte i den svenska processordningen. Så Mårtens kritik kan vara riktig även om parterna inte tagit upp frågan vid hovrätten.
januari 31, 2011 den 10:56 f m
Bo Baldersson
Jag kan upplysa JTS att det är det som jag tar upp i mitt inlägg.
januari 31, 2011 den 11:35 f m
Mårten Schultz
Det spelar naturligtvis inte någon roll om försvararen nämnt EKMR eller inte för domstolens skyldighet att beakta den. Konventionen är ju svensk lag. Däremot så förutsätter jag att försvararen HAR nämnt EKMR och att hovrätten också påmints om detta. Vilket är vad jag skriver.
Vad jag också menar är att domstolen BORDE ha beaktat EKMR.
januari 31, 2011 den 11:50 f m
Bo Baldersson
Låt mig förtydliga och exemplifiera.
Låt oss säga att Manga-fallet togs upp i en tingsrätt nu efter nyår, efter det att nu tydligen principen ”jura novit curia” avskaffats.
Låt oss säga att tingsrätten som i ett normalfall består av en lagfaren domare och tre politiskt tillsatta nämndemän. Man kan då konstatera att en lagprövning av en ”sketen tingsrätt” kommer till övervägande delen bestå av bedömningar av sketna politiker, som dessutom inte är direktvalda utan i allmänhet tillsatta genom internt partimygel. Tingsrätten gör såldes i praktiken en politisk överprövning av riksdagens, och i fallet grundlagar, flera riksdagars demokratiskt fattade beslut.
Låt oss så säga att rättens ordförande, den oförvitlige och lagfarne domaren i stället gör en strikt juridisk bedömning om förbudet mot tecknade barnporrbilder är förenliga med europakonventionens skydd för yttrandefriheten. Nu är det ju så att konventionen tillåter inskränkningar ”som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är
nödvändiga” …”till förebyggande av oordning eller brott” eller ”till skydd för hälsa eller moral”.
Så att säga ”die Schwerpunkte” är således om inskränkningen är proportionerlig. Man kan konstatera att inskränkningen har ett enligt konventionen lovligt syfte, återstår endast om inskränkningen kan anses nödvändig. Två riksdagar med mellanliggande val har gjort denna bedömining. Man har ansett det vara nödvändigt därför att man kan inte utesluta att teckningar kan ha haft levande barn som förlaga.
Detta skall de politiska lekmännen i tingsrätt och hovrätt skall ta ställning till.
Det är fullt förståeligt att underrätterna duckar för den frågan. Lagen borde inte se ut som den gör i detta hänseende. Sverige borde ha en särskild författningsdomstol dit man kan hänföra sådana här frågor.
För övrigt kan ju de lättkränkta sjuttiotalisterna JO-anmäla Svea Hovrätt.
januari 31, 2011 den 12:16 e m
Johan Tjäder
JO-anmälan kommer i så fall omedelbart att avskrivas med hänvisning till att beslutet är överklagbart.
I sådana här avvägningsfrågor så understryks det ju i nya RF i bestämmelserna om lagprövning att riksdagen är folkets främsta företrädare.
januari 31, 2011 den 1:39 e m
När kommer lagändringen? « Per pladdrar på
[…] tryckfriheten och HD har möjligheten att slå fast detta. Om de inte gör det, utan fastställer tidigare domar, blir det än mer akut att göra om lagstiftningen. Dessutom kommer det att ha långtgående […]
januari 31, 2011 den 4:20 e m
Hur man förlorar en vårdnadstvist bara för att bli ett exempel. « Emil Isberg
[…] är tecknad barnporr, Henrik Alexandersson – Mangadomen är fantasilagstiftning, Mårten Schultz – Mangadomen samt Daddy’s – Titta inte på detta inlägg, det är […]
januari 31, 2011 den 8:53 e m
Diderot
Att diskutera en dom där gärningsbeskrivningen (dvs hur ser bilderna ut) är sekretessbelagd låter sig knappast göras. Genom att hovrätten godkände den bild som publicerades på Aftonbladets kultursida, vilken bild tingdrätten tydligen fällde, gör väl ändå att man kan ha viss förtröstan för rättsväsendet (om det inte vore det där med kravet på prövningstillstånd). Men osvuret är bäst, innan gärningsbeskrivningen är offentliggjorda (sålunda ett Moment 22)
februari 3, 2011 den 10:44 e m
Stefan
En liten kommentar… En Google-sökning visar att Aftonbladet visade upp denna bild:
Filen heter alltså ”isen01.jpg”. I domen står följande:
<<<<>>>>
Alltså: Aftonbladets bild friades för att det inte gick att avgöra om det var barn (man måste kunna avgöra om könsorganen är färdigutvecklade eller ej och på bilden skyms alla könsorgan av andra saker). Domen säger ingenting om huruvuda bilden är att betrakta som porr. Mer intressant är att det går att hitta två av bilderna som friades för att inte vara porr på nätet:
Egentligen rör det sig om två exemplar av samma bild fast i olika skala.
februari 1, 2011 den 9:09 f m
Alexander
Att diskutera en dom där gärningsbeskrivningen (dvs hur ser bilderna ut) är sekretessbelagd låter sig knappast göras.
Jag håller inte med. Jag tvivlar inte på att bilderna ifråga är anstötliga. Frågan är när tecknade bilder är tillräckligt anstötliga för att fällas och hur det ska motiveras. Är det ingen annan som reagerar på motiveringen: ”… leder till slutsatsen att de haft som väsentligt ändamål att påverka betraktaren sexuellt.”. För mig för de tankarna till uppmärksammade domar från 90-talet NN var klädd i sexuellt utmanande kläder .
Var och varannan reklamfilm har som ändamål att påverka betraktaren sexuellt. Sex säljer.
Jag ser inget som hindrar att en värdekonservativt och pensionärsdominerad tingsrätt med precis samma formuleringar fäller för innehav av godtycklig mainstream manga – Dragonball Z, Ranma m.m.
Visst kunde hovrätten ta hänsyn till tryckfrihetsförordningen och just i det här fallet när det drabbade en potentiell översättare så är det antagligen mer relevant än annars.
Ett annat alternativ hade varit att fria för att det inte fanns verkliga barn inblandade och jag tror det nämns som en av motiveringarna i förarbetet till lagen att teckningarna kan föreställa barn som utsatts och därför är teckningarna med.
Ett tredje alternativ att fria kunde vara att ställa hårdare krav på att bilderna verkligen använts för sexuell tillfredställelse.
Men om man nu ändå fäller så måste hovrätten ta på sig den otacksamma uppgiften att beskriva på vilka grunder bilderna är underkända. Jag tvivlar som sagt inte på att bilderna är anstötliga men det duger inte med svepande formuleringar, sådana har missbrukats av andra tingsrätter i flera uppmärksammade tvivelaktiga domar.
Domen bör med rätta både kritiseras och hånas (satiriskt).
februari 1, 2011 den 12:42 e m
Bo Baldersson
Snuskpellarnas advokater här försöker ge intryck av att detta är frågan om en unik svensk juridisk klådfingrighet. Så är inte fallet. Lagar som kriminaliserar tecknad barporr i någon form finns i Argentina, Australien, Kanada, Italien, Holland, Nya Zeeland, Norge, Sydafrika, Storbritannien och USA. En tidigare lag i USA från 1996 prövades ur yttrandefrihetssynpunkt av USAs högsta domstol. Efter vissa preciseringar infördes en ny lag 2003.
Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Legal_status_of_cartoon_pornography_depicting_minors
februari 1, 2011 den 6:52 e m
Tim Davidsson
De stora fler talet länder du nämner ovan kriminaliserar inte vad som var aktuellt i detta fall, det vill säga innehav av tecknade bilder.
Det fenomenet är begränsat till fyra stater enligt källan du uppgav; Kanada, Sydafrika, Filippinerna och Sverige.
Den amerikanska lag du nämner, den sk. Protect-Act från 1996 hade mycket gemensamt med den svenska lagen och upphävdes 2002 då högsta domstolen fann den konstitutionsvidrig.
februari 1, 2011 den 10:05 e m
Bo Baldersson
Nåja, det debatten har gällt är ju huruvida det över huvud taget skall finnas någon begränsning av tecknad barnporr i någon form och då gäller uppräkningen.
Men denna fråga är väl närmast en storm i ett vattenglas. Tidigare generationer har kämpat emot nazism, fascism och kommunism, inte sällan med livet som insats.
Residuum tycks nu vara rätten att flukta på tecknad barnporr. De som bekymrar sig tycks vara sjuttiotalister med så utrymmeskrävande egon att varje inskränkning, av vad slag det vara månde, ses som en djupt förnärmande kränkning.
Man kan ju numera till och med bli professor på kränkningsjuridik.
I grunden ser jag frågan som ett psykologisk fenomen.
februari 2, 2011 den 7:53 f m
Mårten Schultz
Menar du mig? Kränkning är en mycket liten del av min verksamhet.
I övrigt är Martin Niemöller-faktorn på ditt senaste lilla inlägg fantastisk.
februari 2, 2011 den 9:47 f m
Bo Baldersson
Mina referensramar är snarare en bok ”70-talister” som gavs ut av Institutet för Framtidsstudier redan 1997. Så det är väl snarare Thomas Fürth-faktorn.
Av någon anledning visade undersökningar att 70-talisternas (som då var i 20-årsåldern) upplevda frihet minskade drastiskt under första hälften av 90-talet. Oklart varför.
70-talisterna beskrivs generellt som ”post-materialister” med självorganisation och individualism som kännetecken.
Boken ger egentligen inga klara tecken på 70-talisternas psyke, det var väl då för tidigt, men analysinstrumenten är intressanta. Det man kan redan då skönja är en tudelning av samhället: dels en välutbildad och egotrippad medelklass bestående typiskt av kvinnor av bägge könen, och dels en lågutbildad underklass bestående av lågutbildade män där det finns en stark grogrund för extremism.
Detta förenar således reinfeldtare och jimmieåkessonar båda ser sina egon hotade: den ene av alla samhälleliga normer, den andre av invandrare.
februari 1, 2011 den 2:26 e m
Det är lagen som är pervers « No size fits all
[…] Schultz utvecklar tankarna på en bloggpost och […]
februari 2, 2011 den 8:40 f m
Högafflarna fram! « Jakob Heidbrink – Meddelanden från juridikens maskinrum
[…] hon bara på sådana bilder? Eller ritade hon barnpornografiska bilder? Eller tittade hon – likt den uppländske översättaren av mangaserier – kanske till och med bara på ritade bilder? Ordet ”pedofil” är oprecist i den allmänna […]
februari 2, 2011 den 8:43 f m
Högafflarna fram! « Juridikbloggen
[…] hon bara på sådana bilder? Eller ritade hon barnpornografiska bilder? Eller tittade hon – likt den uppländske översättaren av mangaserier – kanske till och med bara på ritade bilder? Ordet ”pedofil” är oprecist i den allmänna […]
februari 3, 2011 den 10:45 f m
erikssonskultur
Sent om länge men är inte detta det viktigaste som domstolarna borde ha tagit just hänsyn till: 1997/98:43 s92 ta ”betydande hänsyn till konstnärliga uttryck”.
Jag är ju inte jurist – men är detta inte relevant i sammanhanget?
Såvitt jag begriper har domstolarna bedömt manga som icke-konst. Skulle domstolarna, tro, ha gjort likadant med Carl Larssons ”pornografiska” målningar av nakna barn?
februari 3, 2011 den 10:19 e m
Stefan
Advokat Leif Silbersky citerade just det där under rättegången. Eftersom översättaren ändå fälldes måste det betyda att rätten ogillade det. Jag vet att rätten är skyldig att döma enligt lagen oavsett om försvaret läser upp den eller ej, men i och med att just detta stycke lästes upp kan inte rätten gärna skylla på att den råkade missa just detta stycke.
februari 7, 2011 den 12:01 f m
Veckan som gick – vecka 5 « Same Same But Different
[…] även att en mangatecknare dömts för barnpornografibrott. Det är svårt att tolka innebörden av detta. Betyder det att lagen syftar till att förhindra […]
februari 24, 2011 den 3:08 e m
Dessa bilder var inte barnpornografiska « Ann-Mari's Blogg
[…] . . . . . . . . . . . . . . . . . […]
mars 7, 2011 den 6:34 e m
C-goose
Till diskussionen om det fåtal länder som har innehavsförbud även mot tecknad barnporr kan läggas det faktum att samtliga utom Sverige har rekvisitet att bilderna för att räknas som barnporr antingen ska föreställa 1) en explicit sexuell handling eller 2) närbilder på genitalier. Sverige är det enda landet som kriminaliserat innehav av rena nakenbilder.
Som ett litet kuriosum kan nämnas att den svenska barnpornografilagen även uttryckligen kriminaliserar innehav av nakenfoton på dig själv om de är tagna före 18-årsdagen.
maj 19, 2011 den 6:57 f m
Nyheter24 har moralpanik! « Sverige är inte världens navel!
[…] kan vara på sin plats att erinra sig vad som hände under mangadomen. Uppsala tingsrätt ansåg att bilder på fantasifigurer var barnporr och klassade ett par dussin […]
maj 22, 2011 den 10:22 f m
Liberaldemokraternas hjälte: Simon Lundström! | Liberaldemokraterna
[…] ut spel och landet har fastnat i en kompakt och fruktansvärt destruktiv moralpanik. Läs gärna Mårten Schultzs insatta text om mangadomens plats i svensk juridisk praxis och […]
maj 22, 2011 den 11:50 f m
Micke
Jag förstår inte varför Alexander Bard inte själv publicerar den bild som han vill att Nyheter 24 ska publicera som föreställer två barn som båda suger på samma banan eller omn det ör en kuk på hans eget partis hemsida.
Hans parti och svensk sektliberalisms viktigaste fråga just nu är ju att marknadsutsätta sexualitet som relaterar till barn utan andra begränsningar än att illustrationerna inty får utgöra fotografiska eller filmade dokumnent av faktiska övergrepp.
Frågan är hur länge det dröjer innan även den eftergiften utgör ett monstruöst ingrepp deras frihet.
juni 30, 2011 den 10:51 f m
Konst? | Opinionsbloggen
[…] Men medan vandaliserade statyer och låtsad psykos ges enormt utrymme, liksom debaclet när en mangaexpert dömdes för innehav av barnporr, uteblir andra […]
juli 16, 2011 den 7:59 e m
Anders
Tack Mårten för mycket intressant läsning. Att en domstol måste ta ställning till huruvida en fotografisk bild utgör bevis på ett brott, t.ex. ett övergrepp på ett barn, är självklart nödvändigt om än inte trivialt. Att sedan lagstiftningen tar till kränkning av alla barns barndom kan nog i huvudsak kopplas till att problemet är att den som innehar bilden inte är den egentliga förövaren.
När lagstiftningen tar upp tecknat och illustrativt material så händer något skrämmande då jag för detta måste kunna säga att min tolkning är mera korrekt än någon annans. Du får gärna rätta mig om jag har fel men såvitt jag kan se så är det som sker att rätten i praktiken sätter sin egen tolkning av bildens illustrativa innebörd över innehavarens. Att tillämpa regler för fotografiska bilder sätter tyvärr inte de illustrativa aspekterna ur spel, det finns faktiskt ingen objektiv punkt att luta sig mot. Detta är bara tolkning av innebörd vilket ska ställas i direkt kontrast mot tolkning av om ett objekt faktiskt är ett bevis på ett övergrepp.
Jag är själv mycket bekant med tecknat material och jag vet att jag inte kan säga att min tolkning av en illustration är mera korrekt än någon annans.
Att vi måste sätta våra egna tolkningar av illustrationer före andras är det som sker när vi bryter mot yttrandefriheten och det är för mig en direkt omöjlighet, man får inte göra så! Jag försvarar inte Lolicon specifikt som att jag aldrig någonsin själv skulle kunna ta ansvar för att fälla någon för att denna persons tolkning av en tecknad bild är annorlunda än min egen. Det skulle få mig att må mycket dåligt och att veta att bevis sedan sekretessbeläggs skulle få mig att känna mig riktigt rutten. Därför kan jag aldrig acceptera den här lagstiftningen och jag kan inte begripa att någon annan gör det heller.
juli 23, 2011 den 10:02 f m
#svpol - Christer Jansson: Liberalism i affekt
[…] är att den visst har lett till åtal – och fällande dom – mot en mangaöversättare, som alltså inte […]
augusti 1, 2011 den 11:53 f m
Om mangamålet! Det är inte l a g e n som gör någon till pedofil… « Suspicio
[…] sammanhang. Detta framgår tydligt i domsluten. Så varför skriver då exempelvis sådana som juristen Mårten Schulz i januari 2011: Serietecknaren hade i sin dator mangaserier med barnpornografiska inslag, som han skulle […]
augusti 1, 2011 den 1:51 e m
Anders
Suspicio kan som vanligt inte kan hålla sig till ämnet i mer än fem rader. Det var visst fråga om tecknat material ska kunna vara olagligt att inneha och inget annat, resten är ovidkommande. Faktum kvarstår, i och med att vi bryter mot yttrandefriheten så begår vi minst lika stora övergrepp som de lagstiftningen från början var avsedd att komma åt och dessutom helt i onödan.
september 15, 2011 den 9:56 f m
Pröva mangadomen på nytt! | Liberaldemokraterna
[…] är många som upprörts av mangadomen. Den var helgalen. En professionell serieöversättare med miljontals […]
december 30, 2011 den 10:58 f m
Ecpatsamhället är här | Fröjdhpunktse
[…] med ett spektrum av politiker från alla läger. Vi har sett det i fallet med barnporrdomen mot Mangaöversättaren Simon Lundström i Uppsala och i det så kallade BDSM-målet i Malmö, där ingen av de inblandade sade sig vara […]
maj 16, 2012 den 12:11 e m
Manga kan inte våldtas « No size fits all
[…] Mårten Schultz följde förhandlingarna i dag och rapporterade direkt via twitter. Expressens ledarsida undrar […]
juni 30, 2012 den 8:58 e m
Övergrepp mot seriefigur med svans?
[…] Många har upprörts av mangadomen. En professionell serieöversättare med miljontals bilder dömdes 2010 av Uppsala tingsrätt för innehav av bilder som ansågs pornografiska. Bland annat bilden som visas i denna artikel. […]
december 17, 2013 den 4:07 e m
När kommer lagändringen? | Per Pettersson
[…] tryckfriheten och HD har möjligheten att slå fast detta. Om de inte gör det, utan fastställer tidigare domar, blir det än mer akut att göra om lagstiftningen. Dessutom kommer det att ha långtgående […]