Justitiekanslern (JK) har kommit med besked: de som tvångssteriliserats i samband med ett könsbyte kommer inte att erhålla skadestånd av staten. Mot bakgrund av den vanligtvis inte precis lugna tonen i debatten runt frågor om sexualitet och/eller identitet kan man redan tänka sig vilken storm som kommer att blåsa nu.
Jag vill därför påminna om att JK är statens advokat. Det innebär att JK:s besked är ett partsbesked, ett uttalande från den som påstås vara skadeståndsskyldig att den inte känner sig skadeståndsskyldig. Det är inte rättsordningens sista ord: man kan vända sig med en stämningsansökan till tingsrätten och därefter kommer domstolarna att pröva frågan. JK:s besked är alltså inte rättsordningens sista ord.
Vad gäller själva frågan, är den inte så enkel att besvara: JK:s argumentation är inte helt utan poänger. Det är inte självklart att förändrade samhällsattityder – såsom de bland annat kommer till uttryck i lagstiftningen – ska kunna leda till att det uppstår en skadeståndsskyldighet i efterhand, att det som någon en gång i tiden gjorde i trygg förvissning om att det var ett acceptabelt handlande i efterhand ska anses vara vårdslöst och leda till skadeståndsskyldighet. Härvid spelar också roll att syftet med tvångssteriliseringen inte var att bestraffa eller skada den som genomgick en könsomvandling, utan att skydda barnen.
Att vissa – däribland jag – alltid tyckt att det var en befängd inställning, ändrar inte det faktum att det där och då var en form av statligt sanktionerad uppfattning. Det är inte uteslutet att någon form av ersättning ska utgå, men frågan – och det är endast den frågan som JK har att pröva – är om detta följer av juridiska regler, eller om det följer av politisk anständighet. I det senare fallet är det inte någon fråga för vare sig JK eller domstolarna, utan för politiken.
Därmed inte sagt att det skulle vara omöjligt att finna staten enligt juridiska regler skadeståndsskyldig. Därmed bara sagt att alla som nu frestas att spy galla över JK bör lugna sig.
2 kommentarer
Comments feed for this article
juni 19, 2014 den 6:29 f m
Barabbas
Bra inlägg som problematiserar en svår fråga. Dock tycker jag att du förenklar lite väl när du skriver att ”JK är statens advokat. Det innebär att JK:s besked är ett partsbesked, ett uttalande från den som påstås vara skadeståndsskyldig att den inte känner sig skadeståndsskyldig.”
JK har väl att iaktta objektivitetsprincipen som andra myndigheter? Det handlar alltså inte om vad Anna Skarhed ”känner”, utan vad myndigheten efter sin juridiska analys kommit fram till. Till skillnad mot en vanlig advokat tar ju JK inte emot instruktioner från sin ”huvudman”. Med andra ord: regeringen får ju inte säga till JK att staten ska bestrida ett visst anspråk i ett visst enskilt fall.
juni 19, 2014 den 7:06 f m
Jakob Heidbrink
Point. Men i tveksamma fall på gränsen torde JK tendera att lägga sig på nej-sidan om gränsen och sedan vänta på vad domstolarna har att säga. Både domstolarna och JK lyder under lobjektivitetskravet, men JK är partsföreträdare, vilket påverkar också det juridiska ställningstagandet.