Högsta domstolen friade idag den tidigare dömde mangaexperten för åtalet om barnpornografibrott. Domen finns här.
Den friade själv är lättad och säger att han är lättad även för Sveriges skull. Jag förstår att han för egen del måste glädjas. Men principfrågorna lever dock kvar, så Sverige kan nog inte andas ut än.
På SVT Debatt skriver jag om domen. Saxar in den nedan.
En klok dom som det är svårt att bli klok på
Så kom till slut mangamålet till vägs ände. Högsta domstolen frikände den tidigare barnporrdömde översättaren och serietecknaren Simon Lundström. Yttrandefrihetsaktivister förenades med seriefantaster och journalister i ett kollektivt ”puh” när domslutet stod klart. I få juridiska frågor har det funnits sådan konsensus som kring det orimliga i att uppenbart fiktiva figurer omfattas av barnpornografiförbudet.
Domen kommer därför välkomnas av många. Genom en, får man säga, tämligen invecklad avvägning mellan å ena sidan de syften som ligger bakom regleringen och å andra sidan informationsfriheten som den kommer till uttryck i grundlagen fann HD att de flesta bilderna (38 stycken) inte skulle omfattas av barnpornografiregleringen. Här underkände domstolen alltså den kriminalisering som lagstiftaren, enligt lagens förarbeten, avsett att göra. HD ansåg att barnpornografiförbudet i denna del stod i strid med grundlagen.
Men så var det frågan om den 39:e bilden. De övriga 38 bilderna var, som HD skrev, ”fantasifigurer och det är uppenbart att det inte är fråga om avbildningar av några verkliga barn”. I denna del vägde informationsfriheten över intresset bakom barnpornografiregleringen. Men när det gällde bild 39 kom HD till motsatt slutsats. Denna bild var till skillnad från de övriga bilderna verklighetstrogen och omfattades därför av straffbestämmelsen. Även avseende denna bild fann dock HD att Lundström skulle frikännas, eftersom innehavet var försvarligt. Försvarligheten bestod bl.a. i Lundströms yrke och mängden av teckningar han hade i sin dator.
Domen är förstås goda nyheter för Lundström. Den som värnar om yttrandefrihet kan också finna det glädjande att bilder där knattarna har sexuellt umgänge med Kalle Anka inte är barnpornografi. Men rättsläget kan inte betraktas som tillfredsställande.
Hur ska man veta om en teckning som innehas egentligen är den 39 bilden? Hur ska man göra försvarlighetsbedömningen om det bara är fråga om en bild, eller om den som innehar bilden inte är expert eller innehar den direkt i sin profession? Är det egentligen inte ett yttrandefrihetsproblem i sig att rättsläget för de bilder som HD inte ansåg över huvud taget omfattade av regeln i brottsbalken inte framgår tydligt av just regeln i brottsbalken? Det här är frågor som förtjänar en ordentlig genomlysning.
Och, framför allt, den stora yttrandefrihetsfrågan finns kvar på bordet. Borde fiktioner i bild över huvud taget omfattas av barnpornografibrottets reglering? Är det rimligt att Nabokovs klassiker Lolita är inte bara tillåten, utan uppburen, medan en illustrerad utgåva av samma roman utgör barnpornografi, om bilderna är verklighetstrogna? Den frågan finns det anledning att även fortsättningsvis diskutera. Min egen uppfattning är att kriminaliseringen av fantasier i allmänhet utgör ett otillbörligt intrång i informationsfriheten. Men frågan är inte så enkel att den kan besvaras med allmänna slagord om informationsfrihet.
Idag finns det anledning att glädjas åt att Högsta domstolen funnit en möjlighet att kringgå de absurda konsekvenser barnpornografiförbudet fick genom underrätternas domar (som var helt i linje med lagstiftarens intentioner). Imorgon får vi kavla upp ärmarna och ta tag i de stora frågorna om hur regleringen för skyddet för yttrande- och informationsfriheten egentligen fungerar i gråzonerna.
*
Några reaktioner i tidningarna här, här och här. Referenten i målet intervjuas i SvD här och Madeleine skriver klokt här.
9 kommentarer
Comments feed for this article
juni 16, 2012 den 12:48 f m
Johannes
Bra skrivet. På temat måste jag fråga vad du anser om Kay Pollacks filmatisering av PC Jersilds Barnens ö, som ju också måste anses illustrera en fantasi, och där huvudpersonen ska föreställa vara 11 år, och spelas av Tomas Fryk som vid tillfället för inspelningen är 13 år. Det är i högsta grad realistiskt skildradat, eftersom personerna inte är tecknade. Om jag har ett ex av filmen hemma – gör jag mig då skyldig till brott?
juni 16, 2012 den 8:24 f m
Mårten Schultz
Fast är den pornografisk? Jag kommer inte ihåg filmen även om jag sett en någon gång. (Jag avskydde den, som jag minns det.)
juni 16, 2012 den 8:48 f m
Johan Tjäder
Om nu HD kommer fram till att en bild är olaglig, borden då inte ha prövat frågan om det är förenligt med Europakonventionen. Först när man nått den slutsatsen borde väl bli aktuellt med en prövning om innehavet varit försvarligt.
juni 16, 2012 den 10:58 f m
Johan Tisell
Rätt talat JTj. Jag blev mycket besviken på domen, inte utgången men väl motiven. När de sedan släpper fram mannen utan slipsknut i rutan sjunker tilltron ännu mer. Varför skall JR upp i rutan? En dom skall väl vara så entydig och välskriven att i vart fall en genomsnittlig journalist skall kunna förklara den för den del av folket som inte kan eller vill läsa domen själv.
Det hade varit rimligt att ge regeringen en knäpp på näsan med EKMR och visa var skåpet skall stå. Men referenten får ju sidouppdrag av samma regering, nu senast avseende tvångsäktenskap.
Vi måste skilja på lagstiftandet och dömandet i detta land!
juni 16, 2012 den 7:09 e m
Erik
Är det möjligt att få se denna bild 39?
juni 18, 2012 den 7:07 f m
Marcus
Det är inte olagligt att ha bildskildringar av än värre brott (av påföljder att döma)? Som överlagda massmord t ex?
juni 18, 2012 den 7:25 f m
Mangamannen friad
[…] Läs gärna mer på Mårten Schultz juridikbloggen […]
oktober 13, 2012 den 7:54 f m
Anders Morell
Maria Abrahamsson har skrivit en motion:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Skilj-pa-mangabarn-och-barn-av_H002Ju318/?text=true
Det är intressant att med nuvarande barnpornografilagstiftning så säger man i praktiken att gränsdragningen för om en bild har bevisvärde eller ej är så svår att göra att man inte vill göra denna gränsdragning. Samtidigt accepterar man att gränsdagningen för konst eller vetenskapliga värden är något man kan döma utifrån.
Det är ärligt talat nästan dumt i överkant. Anser man sig kapabel att i någon annans ställe uttala sig om en bilds konstnärliga värde så bör man också vara kapabel att avgöra om man, med rimligt hög sannolikhet, ska förkasta hypotesen att en bild inte har ett verkligt barn som förlaga.
Jag hade gärna sett en direkt formulering i motionen om att bilden ska ha bevisvärde som nödvändigt krav för att den ska klassificeras som barnpornografi. Allra helst vill jag att motsvarande princip som för häleri, enligt Madeleine Leijonhufvuds förslag, ska användas men man kan inte få allt och jag tycker denna att motion i alla fall är betydligt bättre än ingenting alls.
Anders Morell / Medlem i stop Comics censorship in Sweden
juni 9, 2013 den 5:04 e m
Anders Morell
Så här tolkar tydligen polisen domen;
”Björn Sellström på Rikskriminalpolisens barnpornografigrupp menar att gruppen numera struntar i den mesta manga, eftersom Högsta domstolen bedömde att sådana teckningar inte utgjorde något brott. Men det finns undantag.
–Om man tecknar en serie som ropar pornografi, där bilderna är ”välliknande”, det vill säga ser ut som verkliga barn ser ut, och innehåller icke färdigpuberterade kroppar – då kan det vara fråga om barnpornografi, säger han.
Många tecknare undrar om de måste skriva ut att deras karaktärer är över arton år för att inte väcka misstankar. Men enligt Björn Sellström spelar det ingen roll vad som anges i texten, annars skulle man i princip kunna skriva att ett barn är 100 år och komma undan med det.
–Det måste framgå av bilden att personen är under arton år, vilket det nästan aldrig gör. Det skulle vara om karaktären håller upp ett pass där det framgår att den är under arton, eller att det är en teckning av en offentlig person som alla vet är under arton.
Därför går polisen nästan uteslutande på bedömningen om huruvida det rör sig om ”icke färdigpuberterade kroppar” – som det ansågs göra i ”den 39:e teckningen”.”
http://www.svd.se/kultur/ett-ar-efter-mangadomen-har-seriesverige-mentala-handklovar_8247466.svd