På jullovet var jag tillsammans med mina barn på väg till Moderna Museet. Vi passerade en man i sovsäck vid Norrmalmstorg. Det var minusgrader. Snålblåst. Sovsäcken hjälpte nog något mot kylan, men det såg ruskigt kallt ut. Jag har sett honom tidigare. Han ligger ofta däromkring, i sin sovsäck. Jag brukar däremot inte se hans ansikte. Han gömmer alltid ansiktet i sovsäcken. Varför vet jag inte, men jag gissar att det är kölden. Kanske är det också skamkänslor. Skammen över att leva på andra människors allmosor.
Det tycks mig som att det har varit mer tiggare i rörelse under de senaste månaderna än tidigare. Inte bara på Norrmalmstorg, utan (åtminstone) i Stockholm i stort. Många av dessa kommer från andra länder. Det är dessa tiggare som nu har blivit föremål för lagstiftarens intresse.
Redan förra sommaren lanserade Centerpartiet förslaget att förbjuda ”organiserat tiggeri”. Egentligen handlar tiggeriet, i vissa delar i alla fall, om ”slaveri”. Det framhöll Johan Linander, rättspolitisk talesperson för Centern, för Svenska Dagbladet. Han fortsatte: ”Många tror att de gör en god gärning när de ger pengar till någon som tigger. Men i själva verket går pengarna rakt ned i fickan på en profitör. Den här verksamheten är allt oftare organiserad av någon som tjänar pengar på utsatta personers tiggande”.
Så sade Centerns företrädare förra sommaren. Sedan dess har Moderaterna instämt i problemformuleringen, och framhållit behovet av att se över strafflagstiftningen. Sverigedemokraterna, i alla fall vissa av dem, verkar vara inne på samma linje. Problemet är bara att problemformuleringen inte stämmer.
Jag vet inte om Linander har rätt i själva sakfrågan. De poliser som har deltagit i diskussionen har delvis givit en motsatt bild. Men även om det är sant kvarstår frågan: Vad är det egentligen som man vill förbjuda?
Enkelt uttryckt är det redan kriminellt att utnyttja någon för att tigga, eller att exploatera en tiggares utsatta situation. De slavar som Linander talar om är brottsoffer enligt brottsbalkens regler om människohandel. Även mindre allvarliga former av utnyttjande är kriminaliserat. Reglerna om ocker förbjuder att utnyttja personers trångmål eller beroende ställning för att skaffa sig otillbörliga fördelar. Förslavandet, dess upprätthållande och exploaterandet av de utsatta är alltså redan förbjudet.
Det finns i och för sig tecken på att såväl människohandelsbrottet som ocker inte beivras i tillräcklig utsträckning. Men om existerande förbud inte efterlevs är det knappast tillskapandet av nya förbud som behövs. Om lagstiftaren anser att rättsväsendet inte är tillräckligt effektivt i att tillse att straffreglerna efterlevs borde man se över styrningen av rättsväsendet, inte skriva nya straffregler.
Någon kriminalisering av utnyttjandet av personer för tiggeri behövs inte. Förslaget tar inte heller sikte på det. Istället talar man om organiserandet av tiggeri. Tiggeri i sig är tillåtet (och inga seriösa bedömare vill förbjuda det). Det är sysselsättningens sista utpost: När inga andra inkomstkällor står till buds kan en person hoppas på att kunna dra in litet pengar på att tigga. Det är alltså organiserandet av denna sysselsättning, det sista halmstrået för den som inte som inte kan få någon annan försörjning, förslaget nu vill kriminalisera.
Smaka på uttrycket, ”förbud mot organiserandet av tiggare”. Låt det rulla runt i munnen. Sätt därefter in det i ett historiskt sammanhang. Testa t.ex. att byta ut ordet tiggare mot, säg, industriarbetare. Det var inte så länge sedan andra marginaliserade och utsatta yrkesgrupper ville organisera sig. Det var inte så länge sedan de marginaliserade och utsatta yrkesgruppernas organiserande ansågs som ett hot och som något som behövde kväsas. Och det var inte så länge sedan som civiliserade länder kom fram till insikten om att denna rätt att organisera sig därför behövde särskilt skydd mot övermakten och att detta särskilda skydd hörde till de grundläggande rättigheterna i en rättsstat – föreningsfriheten. Och nu föreslås alltså ett förbud mot att en av de svagaste grupperna i samhället ska kunna organisera sig?
Det är inte juridiken som är det viktigaste. Det viktigaste är mannen i sovsäcken på Norrmalmstorg. Han som inte gjorde några direkta ansträngningar för att få in pengar annat än att lägga ut sin mössa och en skylt på knagglig svenska framför sig. Jag kan förstås inte veta bakgrunden, men den frusne och diskrete mannen gav knappast intryck av att ha tvingats i arbete av maffian. Vad jag däremot är ganska säker på är detta: Efter alla utspel om att den organiserade brottsligheten styr tiggare på gatorna låter åtskilliga människor bli att stoppa den där tian i mössan på Norrmalmstorg och många av dessa motiverar det för sig själva med att ”man vill ju inte stödja maffian”.
Ingen vill stödja maffian. 14 kronor blänker till i den sovande mannens mössa utanför Donken på Norrmalmstorg. Alltmedan han gömmer sitt ansikte i sovsäcken.
21 kommentarer
Comments feed for this article
januari 2, 2013 den 10:02 e m
Johan Tisell
I see your point…
… men är det möjligen så att det diskuterade lagförslaget har mer likhet med förbudet mot koppleri än instiftande av fackföreningar?
Dock är det, som du tydliggör, alltid viktigt att en politisk debatt och kommande lagstiftning utgår från fakta och när hände det senast?
januari 2, 2013 den 11:11 e m
Andreas
Gav du pengar? Eller tänkte du att det räcker med att skriva ett blogginlägg?
januari 3, 2013 den 7:21 f m
Mårten Schultz
Jo, jag gav en hundring. Jag ger ofta till tiggare.
januari 3, 2013 den 12:02 f m
Patrik
Jag kan inte låta bli att dra vissa paralleller mellan objekten för sexköpslagen och offren för det organiserade tiggeriet, som en del politiker alltså vill förbjuda. Varför inte använda samma logik som den i sexköpslagen och låta tiggeriet i sig förbli lagligt samtidigt som gåvogivande till offren för (det organiserade) tiggeriet kriminaliseras? Jag är ironisk, förstås.
januari 3, 2013 den 3:21 f m
Lars Aronsson
”Jag kan förstås inte veta bakgrunden” — jo, du hade kunnat fråga.
januari 3, 2013 den 7:20 f m
Mårten Schultz
Jo, det hade jag ju men han sov och jag vill liksom inte ruska liv i honom för att ställa en fråga.
januari 3, 2013 den 5:08 f m
Dagens länkar 2013-01-02 « claesleo
[…] Tiggaren och organisationsfriheten(Mårten Schultz i Juridikbloggen 2013-01-02) […]
januari 3, 2013 den 8:13 f m
Tina
Om det är trafficking som ligger bakom tiggandet så finns det alltså stora likheter med prostitutionen. Där har man löst det juridiskt genom att förbjuda sexköp. Då borde man i rimlighetens namn också införa ett förbud mot att ge pengar till tiggare och börja åtala sådana som dig Mårten.
januari 3, 2013 den 8:38 f m
Mårten Schultz
Fast det är inte det som C och M vill förbjuda, åtminstone inte det de säger att de vill förbjuda. (Och det får man väl lita på.) Ett förbud mot att hjälpa alla tiggare ekonomiskt framstår för mig som närmast omänskligt.
januari 3, 2013 den 9:29 f m
Patrik
Nej, men motivet bakom förbudet mot sexköp är väl att förhindra att traffickingoffer utnyttjas. För det är väl inte sexet i sig som man vill förbjuda. (Det vore ju moralistiskt, eller hur?).
Jämförelsen med sexköpslagen är inte alltför långsökt, enligt min mening. Om förbudet mot sexköp antas hjälpa offren så borde rimligen samma gälla tiggarna.
Men jag förstår. Medan man utgår ifrån att inte alla tiggare är traffickingoffer menar man att samtliga sexarbetare är det. Ett falskt antagande, skulle jag vilja säga.
januari 4, 2013 den 10:03 f m
Mårten Schultz
Fast som jag minns det var det där med sexköpet och trafficking inte en central fråga när kriminaliseringen genomfördes. Det talades istället om att alla sexköp, även av människor som i normal bemärkelse agerar helt frivilligt, var ett utnyttjande som borde vara förbjudet.
januari 3, 2013 den 8:19 f m
Maria
Bra skrivet. Jag har personligen länge funderat över om det finns några belägg för påståendena om att de tiggande EU-medborgare man ser på gatorna nu för tiden faktiskt hör till ”kriminella nätverk”. I alla intervjuer jag läst med exempelvis poliser där detta påstående framförs, säger poliserna samtidigt att de själva inte har uppdagat någon sådan liga. Jag har aldrig läst någon artikel där detta påstående är något annat än ett rykte. Någon av kvällstidningarna publicerade en artikel om dessa tiggare för något år sedan, där de följde efter ett antal tiggare för att se om de kunde leda dem till någon liga. Någon sådan liga hittades inte.
Jag undrar om detta faktiskt är ett sådant där påstående som florerar som alla har accepterat för sanning utan att det alls stämmer. En modern myt om man så vill. Liksom det totalt ogrundade påståendet om att flyktingbarn som är apatiska bara ”låtsas”. Hur denna ”sanning” spreds genom samhället utan att någon faktiskt kunde hänvisa till ett sådant fall visas i Gellert Tamas bok ”De apatiska”. Hans nästa bok kanske borde heta ”Tiggarna”?
januari 3, 2013 den 8:42 f m
Mårten Schultz
Skulle jag gissa förekommer det i alla former. Det finns ett fall från några år sedan där en funktionshindrad man från Ukraina under slaveriliknande former tvingades tigga. Organisationen i det fall bestod enbart av några få, samvetslösa, personer men det sammanhänger med den bild som ges.
Ett flertal tiggare har sin bas på parkeringsplatsen till mitt arbete. Jag ser dem på morgonen när de ger sig iväg, ofta i grupp. Det är i någon mening organiserat men det framstår främst som en familj som hjälper varandra.
Det finns rimligen fortfarande helt vanliga tiggare. Jag minns själv en pappa till en tjej i min klass som gick ned sig i missbruk och ägnade sig åt tiggeri på en t-baneplats i ett antal år. Sådana måste finnas kvar fortfarande.
januari 3, 2013 den 4:57 e m
Beholder
Fast kanske vore ännu bättre om man kunde hjälpa de här personerna att komma ur sitt beroende och kunna få tag i ett jobb de själva trivs med. Men är väl bara jag som tycker så…. 🙂
januari 3, 2013 den 7:54 e m
Mårten Schultz
haha, nej så tycker förstås även jag, men många är nog inte beroende utan från fattiga miljöer i andra länder
januari 3, 2013 den 9:39 f m
Daniel
Rätt Mårten! Vissa tycker det är jobbigt att se smutsighet. Har de makt får de då för sig att förbjuda det. Bättre att visa medmänsklighet istället. Jag brukar ofta ge några kronor och jag lär mina barn att också göra det.
Det är faktiskt samma sak med prostitutionen. Det var strävan efter rena gator som drev fram lagen. Och på precis samma sätt som det är den sista utposten att tigga så kan det vara sista utposten att prostituera sig. Därför är även den lagen människofientlig.
januari 3, 2013 den 11:47 f m
P N
Någon kunde väl hjälpa de här relevanta tiggarna till 90-konto så skulle de slippa populistisk statlig förföljelse. Åtminstone slipper ju andra organisationer med 90-konto det.
januari 8, 2013 den 8:32 f m
Barabbas
Intressant inlägg av MS. Jag tycker dock att det inte är helt självklart hur man ska se på detta med utländska medborgare som kommer hit av endast ekonomiska skäl för att tigga.
Ur ett rent pliktetiskt perspektiv kan det ju tyckas uppenbart att ”man” (dvs. vi som enskilda indivivider och svenska staten) ska hjälpa alla som befinner sig i Sverige och har det svårt ekonomiskt.
Ur ett mer pragmatiskt och – i någon mening – utilitaristiskt perspektiv är det kanske inte lika självklart. Det är väl därför som s.k. ekonomiska flyktingar inte kan räkna med asyl i Sverige. Jag antar att skälet bakom detta är att Sverige ska hjälpa de som måste fly från sina hemländer p.g.a. exempelvis sin politiska övertygelse, men att Sverige inte kan åta sig att hjälpa alla utländska medborgare som vill komma hit och som har det dåligt ekonomiskt, eftersom detta antas leda till stora ekonomiska åtaganden och måhända sociala problem för Sveriges del.
Notera även att EU-medborgare för att få uppehållsrätt i Sverige måste kunna ”försörja sig själva” (se, http://www.migrationsverket.se/info/770.html) Jag är inte helt säker, men jag tror inte att tiggeri räknas som att kunna försörja sig själv.
Min tentativa poäng är nog följande: den svenske lagstiftaren har ansett att ekonomiska problem inte är ett tillräckligt skäl för att utländska medborgare ska få komma till Sverige och vistas här permanent. Är man då en dålig människa om tycker att de utländska medborgare som kommer hit bara för att tigga inte borde få vara här? Om man svarar ja på denna fråga, torde man väl följaktligen anse att vår lagstiftning på området inte är moraliskt acceptabel?
mars 24, 2013 den 4:22 e m
Jag skäms | Fatou
[…] Juridikbloggen: Tiggaren och organisationsfriheten […]
december 31, 2013 den 8:16 f m
Därför bör vi inte förbjudas att ge till behövande | Anders Romelsjö på jinge.se
[…] Debatt 31/12 DN 24/3 DN Debatt Stockholm 14/2 AB 9/2 Bilderblogg 10/2 Annarkia Faktum GP DN 22/2Juridikbloggen Bilderblogg DN 17/1 SvD 17/12 2012 AB 7/1 DN Debatt 4/11 Ingrid Eckermans blogg, DN Debatt 2/10, DN […]
januari 29, 2014 den 7:24 f m
Öppet brev till polisen i Stockholms län och särskilt i Södertälje kommun | Anders Romelsjö på jinge.se
[…] Debatt 31/12 DN 24/3 DN Debatt Stockholm 14/2 AB 9/2 Bilderblogg 10/2 Annarkia Faktum GP DN 22/2Juridikbloggen Bilderblogg DN 17/1 SvD 17/12 2012 AB 7/1 DN Debatt 4/11 Ingrid Eckermans blogg, DN Debatt 2/10, DN […]