Kulturhuset i Stockholm rensar ut Tintin-böckerna för att de har ett ”kolonialt perspektiv”, rapporterar Svenska dagbladet. Inte bara det, chefen för utvecklingen av barn- och ungdomsverksamheten har också anvisat sin personal att jaga i hyllorna efter andra böcker som ”inte borde vara där”.
Vem har givit denna människa rätt att avgöra vad som borde finnas på bibliotekets hyllor? Ingen annan än hon själv, misstänker jag. Nästa gång är det någon självsvåldig person som anser att böcker som ”hånar profeten” inte ”borde finnas” på bibliotekets hyllor. Eller att böcker som gör narr av den kristna skapelseberättelsen inte ”borde finnas”. Eller böcker som kritiserar fackföreningsrörelsen. Eller böcker som ”förolämpar nationen”.
Det här, mina vänner, är exakt och utan minsta skillnad samma fasoner som leder till att kritiker av det sekulära Turkiet sätts bakom lås och bom, som för närvarande leder till att hus bränns ner och folk mördas i muslimska länder, som är grunden till att Pussy Riots medlemmar dömts. Det är diktatoriska fasoner.
Tintin är inte oproblematiskt. Men att ett kommunalt organs företrädare bestämmer att böckerna – som för övrigt anses utgöra en av comic-kulturens absoluta höjdpunkter och är konstnärligt extremet värdefulla – inte ”borde finnas” och plockar bort dem är en skandal: personen bakom detta borde genast skiljas från sin tjänst, då ett bibliotek inte kan anförtros någon som inte förstått yttrandefrihetens grund.
Yttrandefriheten är rätten att få säga och skriva det som andra tycker är anstötligt, smaklöst och vidrigt. Inget mindre. Om inte makten själv förstått det, måste vi lära makten detta om och om och om igen.
*****
Uppdatering: Se där, makten lär sig.
Juridikbloggen 
38 kommentarer
Comments feed for this article
september 25, 2012 den 8:12 f m
John Jonsson
2012 09 25 ”förklarade” sig ansvarig i Radio1 i ett obrutet (gick inte att få stopp på honom) skvalande försvarstal som ytterligare förstärkte vikten av ditt inlägg.
september 25, 2012 den 8:15 f m
Pontus Berg (@PontusBerg)
”Han själv”. Dessutom är ”censur” i teknisk mening förhandsgranskning innan utgivning och inte vägran av att tillhandahållande av en bok som gavs ut på 30 talet. Just i en juridikblogg är väl nomenklaturen särskilt viktig, varför det bör övervägas en revision av just det ordet i detta sammanhang.
Egen inlaga:
http://berg.to/blog/2012/09/tintin-ar-dagens-pk-offer/
september 25, 2012 den 9:15 f m
Jakob Heidbrink
Kritiken noterad – med viss förvåning.
september 25, 2012 den 10:13 f m
John Jonsson
Pontus Berg.
Är detta inte en smått löjlig och definitivt överflödig kommentar? Talar vi inte utifrån ”samma” tankar om försök att begränsa tryckfriheten? Du skriver ju själv i din blogg; ”självutnämnda censorer”!
september 25, 2012 den 12:25 e m
Jakob Heidbrink
Pontus: Ännu en släng med sleven. Gå in på denna sida: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/, skriv in ordet ”censur” i fältet ”Uppslagsord” och titta på nummer 3: censur behöver inte innebära förhandsgranskning.
september 25, 2012 den 12:29 e m
Jeje
Tack Jakob och övriga väktare av demokratins grundvalar för att ni fick överordnad chef att eliminera censurbeslutet.
september 25, 2012 den 1:52 e m
Bo
Det här är också censur, mina vänner.
september 25, 2012 den 4:05 e m
Jakob Heidbrink
Jovisst, nämligen i betydelsen ”kritik” – men det torde framgå att jag använder ordet i en annan betydelse i inlägget ovan.
september 25, 2012 den 3:28 e m
Tintin är priset vi betalar för ett fritt samhälle – Lp-bloggen
[…] frågar sig under rubriken ”Det, mina vänner, är censur” vem som givit denna människa rätt att avgöra vad som borde finnas på bibliotekets hyllor och […]
september 25, 2012 den 4:07 e m
Anders Morell
Värt att notera är också att Tintin i Kongo som det varit kanske mest kritik mot faktiskt inte fanns med i samligen (om får tro lite olika källor). Däremot Blå Lotus vilket är snarast att snarast är att betrakta som motsatsen till rasistisk. Den åkte visst ut. Det finns fler exempel som inte stämmer på varför de rensade ut böckerna.
Oavsett censur betyder förhandsgranskning eller ej så kan man ju undra vad de egentligen tittat på.
I sig har jag själv inget problem med om Tiotretton själva väljer ut vilken litteratur de vill ha med. faktum är att de barnen kunde gå tio meter runt hörnet och läsa just dessa Tintinböcker, men argumenten oroar.
Som medlem i Stop comics censorship in Sweden så ska det bli intressant att följa utveckling 🙂
september 25, 2012 den 5:16 e m
Anders Morell
Det blev en lite trasig text av mig ovan (sorry) men serieteket skriver följande:
september 25, 2012 den 5:25 e m
Jakob Heidbrink
Texten du länkar till är bra, med ett undantag: bisst handlar det om censur, och visst är det allvarligt när en statlig institution gör sådant. Visst, biblioteket får välja vad det vill köpa in. Men att köpa in och sedan kasta ut för att den kultur man köpt anses ”inte [böra] finnas”, det är tyvärr just att jämföra med ett bokbål. Det är just det som är det försåtliga i hela argumentationen om kultur som ”inte borde finnas”: känslan för att här någon som hanterar skattebetalarens pengar och därmed makt som ytterst är utflöde av statens våldsmonopol försvinner. Bibliotek skall tillhandahålla litterärt högkvlitativa verk oavsett innehåll samt sådant som läsarkretsen efterfrågar. Bibliotek är inte avsedda att få det som ”inte borde finnas” att försvinna. Det är här skon klämmer och det illa att Serieteket inte tycks förstå det.
september 25, 2012 den 6:00 e m
Anders Morell
Visst är det en form av censur och jag instämmer i huvudsak med vad du säger. Vad som har stökat till debatten, och kanske bör nyanseras lite, är just att 1013 inte riktigt är ett vanligt bibliotek utan snarare verkar vara ett speciellt verksamhetsområde.
Artikeln som de flesta hänvisar till i DN var populistiskt skriven och innehåller en del felaktigheter. Jag trodde också detta först handlade om bibliotek överlag men så är det inte. Verksamheten 1013 verkar inte ha samma krav på sig som vanliga bibliotek, om jag förstått detta rätt.
Däremot är det sätt det skett på direkt förkastligt oavsett. Jag överdriver nog inte om jag kallar Blå Lotus för närmast antirasistiskt och det var bland annat den som åkte ut. Det speglar också en attityd som gör mig mörkrädd; ‘Kasta ut allt vi inte förstår så blir världen enklare!’.
För mig är detta helt självklart. Man bör ha realistiska avgränsningar men inte censur. Vill barnen läsa Tintin så tycker jag självklart att de ska få läsa Tintin. Även Tintin i Kongo och då är det ännu viktigare att man tar sig tid och pratar med barnen om vad de tycker om det de har läst! Men det är väl inget problem, eller?
september 25, 2012 den 6:05 e m
Jakob Heidbrink
Jag håller med om värderingen av Blå Lotus, och jag håller kanske också med om att ett barnbibliotek är mera känsligt än ett vuxenbibliotek. Men då måste väl svaret vara att just ge barnen någon att prata med om böckerna, inte ta bort böckerna.
september 25, 2012 den 9:19 e m
Alexander
”Att Pippi Långstrump i Söderhavet inte granskas på samma vis som Tintin – trots att negerkungen Efraim Långstrump där koloniserar Kurrekurreduttön på ett klart mer explicit vis än vad Tintin någonsin gjort – påvisar nog bättre vad det här handlar om: vissa kulturyttringar (=hyllade barnböcker av Sveriges nationalhelgon) är oantastliga, medan andra (=tecknade serier) är tillåtet villebråd för utrensning.”
Sammanfattar mer vad det handlar om. Ett okunnigt, populistiskt hyckleri,
september 25, 2012 den 6:34 e m
Anders Morell
”Men då måste väl svaret vara att just ge barnen någon att prata med om böckerna, inte ta bort böckerna.”
Absolut! Samt realistiskt försöka avgränsa och få fler människor att förstå att alla tecknade serier inte är för barn mellan 2-5 år. Det finns ett visst inslag i att en del människor fortfarande är väldigt naiva när det kommer till tecknat.
Vi rekommenderar ofta åldersintervall för många andra utrycksformer. Det bör inte vara någon skillnad med när det gäller tecknade serier då du hittar allt från jättesnälla barnserier till extremt våld, erotik etc.
Det är sunt att kunna ge människor en realistisk chans att välja bort sådant de inte vill läsa, eller inte vill att deras barn ska läsa ännu, men rekommendation är inget förbud. Man måste kunna ta ansvar själv.
De som är 10-13 år kan utan problem läsa Tintin.
september 26, 2012 den 9:41 f m
Peter
En annan intressant debatt om censur är den som uppblossat kring reggaefestivalen i Furuvik. Narkotikakomissionen(samarbete mellan polis socialtjänst och landstinget) i Gävle vill stoppa det dem kallar ”knarkfestivalen” på grund av ”utbredd narkotika användning”(ca 1 % av festivalens besökare var misstänkta för (ringa?) narkotikabrott.)
”Kommissionen kritiserar också att flera av artisterna öppet från scenen propagerade för cannabisanvändning. Ett band sjöng också en nedvärderande text om narkotikapolisens arbete.”
Varpå Furuviks representat svarar:
”– Vad jag vet var det bara ett band som gjorde det, och det kommer vi inte att anlita fler gånger. Artister som propagerar för droger vill vi inte ha hit, säger Rydstrand.”
http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.5101825-vill-stoppa-knarkfestival-
http://www.svt.se/kultur/musik/arrangera-inte-en-narkotikafestival
Narkotikakomissionen pressar alltså arrangören till att censurera artister på en musikfestival och lyckas. Möjligen stänger även hela festivalen ner.
Tidigare har uppsalapolisen genom ett extremt repressivt agerande i princip jagat i väg samma festival från Uppsala där den startade. Vidare har polisens representanter tagit kontakt med arrangörer och starkt påverkat dessa att avstå från att genomföra planerade musikarrangemang där artisterna enligt polisen skulle ha ett drogliberalt budskap.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1012&artikel=4489893
I sociala medier propagerar polisen ensidigt för en mer repressiv narkotikapolitik och kritiserar allt i media som man uppfattar som narkotikaliberalt.
http://www.magnuscallmyr.se/2012/09/16/om-narkotikapolisen-pa-twitter-och-demokrati/
Ingår det verkligen i polisen och övriga myndigheters uppgifter att bedriva ensidig propaganda i ett kontroversiellt ämne samt att verka för att en viss kulturyttring helt ska censureras bort från den svenska offentligheten?
I denna fråga tycker jag att yttrandefriheten, den fria åsiktsbildningen och det principiella avståndstagande från all form av censur är långt mer hotad än genom kulturhusets i realiteten relativt harmlösa men principiellt felaktiga agerande.
september 26, 2012 den 10:51 f m
Jakob Heidbrink
Jag är enig med dig i huvudsak, men en skillnad: inget undertryckande av yttrandefriheten är harmlöst, i synnerhet inte när det görs utan stöd i någon som helst lagbestämmelse.
september 26, 2012 den 11:44 f m
Anders Morell
Det som skedde på 1013 är absolut inte harmlöst. Det tycks bottna i rad olika problem där en del människor som inte är vara vid yttrandefrihetens baksida, att alla andra får också säga saker som du själv inte gillar, inte riktigt kan finna sig i detta. I en demokrati så ska intryck och utryck mötas och bemötas och inte regleras bort.
Jag håller fast vid att 1013 verkar vara lite speciella, det är inte konstigt om de har ett visst inflytande att kunna styra urvalet på ett annorlunda sätt än ett normalt bibliotek, men det hela blir ännu märkligare om det jag läste i DN idag stämmer. Behrang Miri verkar själv bestämt vad som gällde och att övrig personal på 1013 togs mer eller mindre helt av överraskning (det är hopplöst med media, går aldrig att lite på vad media skriver och DN har tyvärr blivit allt mer populistisk med tiden, men det är rätt beklämmande om det stämmer).
september 26, 2012 den 11:05 f m
Tintin-Gate – När svenskar började förfalska andra länders historia « Aktivarum
[…] Juridikbloggen: Det, mina vänner, är censur “Vem har givit denna människa rätt att avgöra vad som borde finnas på bibliotekets hyllor? Ingen annan än hon själv, misstänker jag. Nästa gång är det någon självsvåldig person som anser att böcker som “hånar profeten” inte “borde finnas” på bibliotekets hyllor. Eller att böcker som gör narr av den kristna skapelseberättelsen inte “borde finnas”. Eller böcker som kritiserar fackföreningsrörelsen. Eller böcker som “förolämpar nationen”. […]
september 26, 2012 den 2:50 e m
Jeje
Enligt min ganska omfattande erfarenhet är det på många arbetsplatser mer befordringsbefrämjande att vara extrovert än att ha relevant kompetens. Kanske har vi sett ett exempel på detta.
september 26, 2012 den 10:01 e m
Anders Morell
Det var inte personalen på 1013 som stod bakom.
Situationen har urartat. Att kritisera ett korkat beslut är nödvändigt men det är inte ok att hota Behrang Miri vilket tycks ha skett. Jag markerar här att jag absolut tar avstånd från sådant.
september 27, 2012 den 4:41 e m
mg
Det är i sammanhanget värt att komma ihåg att Tintin i Kongo, det Tintin-album som debatterats mest, är en rasistisk pamflett som författaren Hergé själv ångrade. Han har uppgivit att albumet var ett beställningsjobb från den belgiska staten, som ville ingjuta det rätta förhållningssättet hos belgiska barn i relation till landets afrikanska koloni Kongo. Att plocka bort 81 år gammal rasistisk propaganda från hyllorna i ett svenskt barnbibliotek skulle alltså vara ”illavarslande”?
Kulturhuset försökte inte bränna några böcker på bål, de ville inte ens ta bort Tintin ur sitt seriebibliotek.
De ville bara inte att barn omedvetet ska låna rasistisk propaganda.
september 28, 2012 den 5:31 e m
Anders Morell
@MG
Jag börjar faktiskt ledsna på det här. Än en gång, Tintin i Kongo har aldrig funnits på 1013. Påståendena om Kongos historia och kolonialtiden kan vara hur korrekta som helst men har faktiskt ingen som helst relevans. Världen verkar vara översållad med människor som vill ge sig på yttrandefriheten med hjälp av argument som inte har relevans.
Jag kan inte låta bli att vara ironisera över dessa patetiska försök att motivera att skicka ut böckerna. Det var ju väldigt smart att kasta ut album som till exempel Castiafiores juveler och Blå Lotus vilka snarast reflekterar tolerans och antirasism. Är det så att de som ställer sig bakom detta beslut i själva verket är smygrasister själva? Man kan ju undra för om man läst böckerna så borde man komma fram till motsatt slutsats än att skicka ut dessa av den anledningen som man påstod.
Just detta schablonmässiga synsätt bottnar i typisk okunskap och påminner visst om bokbål. Det vittnar också om att de själva besitter den intolerans som de påstår sig vilja rensa ut och det förtjänar all kritik. (Dessutom så verkar det inte riktigt stämma det där att de ”bara skulle flytta böckerna” men jag återkommer med den analysen när den är klar.)
Om det är något som är propaganda så är det att upprepat argumentera med avseende på en bok som inte har med saken att göra.
september 27, 2012 den 5:45 e m
Anders Morell
Catharina Fogelström kände till det hela.
http://biblioteksbladet.se/2012/09/26/ledningsproblem-i-kulturhuset/
oktober 8, 2012 den 3:27 e m
Petter
Jag måste hålla med. Att flytta ett antal seriealbum från en hylla till en annan på ett bibliotek är exakt samma sak som att bränna hus och mörda människor.
oktober 9, 2012 den 6:16 e m
Anders Morell
Bra att Petter tog upp den saken. Så hur var det nu med den där flytten på bara några meter?
Några som säger sig ha grävt lite djupare är gruppen ”Befria teckningarna”. De har ställt frågor till personal samt följt upp vad som har skrivits och detta har sammanfattats i följande tre punkter:
->
”Behrang Miri ville *inte* flytta Tintin-albumen; han ville rensa ut dem. Han har ingenting med Serieteket att göra – det och TioTretton är två olika bibliotek med separat personal, och råkar bara vara grannar i byggnaden. Folk från Serieteket har själva berättat att en ur TioTrettons personal på eget bevåg kom över till dem med albumen på en vagn och frågade om de ville ha dem (vilket de ville), annars skulle de ha kastats. Det enda ställe Miri ville flytta dem till var soptunnan.
”Alltihop handlade om att ta bort Tintin i Kongo” – det albumet fanns inte på TioTretton och var faktiskt aldrig inblandat i hela affären. Det Miri tänkte rensa ut istället var en hel albumserie (inklusive album med tydligt antirasistiska, anti-koloniala budskap) som han uppenbarligen hade noll koll på; han gick enbart på sina egna fördomar om den.
”Alltihop handlade om Tintin” – innan Miri insåg att han hade skitit i det blå skåpet gjorde han _väldigt_ tydligt att Tintinalbumen bara var början. Personalen skulle enligt honom själv få gå igenom hyllorna efter annat som inte borde vara där, och han hade inte tänkt stanna vid barnlitteratur. Censur är definitivt inget överord i sammanhanget.”
<-
Ni avgör ju själva vad ni tror på. Själv tycker jag det är viktigt att inte anklaga Behrang Miri för hårt. I överdriven entusiasm gör folk en del riktiga dumheter så nu kan han säkert den aspekten av livet. Han kan få ta med sig den erfarenheten och jobba vidare med barn och ungdom utan att folk mordhotar honom (vilket faktiskt har skett).
Vad som är fullständigt glasklart är att skicka ut album med fullständigt schablonmässiga argument är precis vad man gör vid bokbål. Det är inte de som läst böckerna som slänger dessa i lågorna. Det är inte längre Behrang Miri som är problemet utan de som säger att han gjorde rätt utan att varken veta vad som hände i kulturhuset eller vad som står i Tintinböckerna.
oktober 9, 2012 den 10:11 e m
Petter
Det du beskriver, Anders – oavsett om det är vad som faktiskt hände – är ju exakt samma sak som att bränna hus och mörda människor.
oktober 10, 2012 den 5:15 f m
Jakob Heidbrink
Petter: Vad exakt är det du vill säga? Att den här sortens censur är harmlös, för att det dog ju minsann ingen? ”Där man bränner böcker, kommer man snart också att bränna människor”, sade Heinrich Heine på 1800-talet – först ut med böckerna, sedan ut med deras författare, slutligen ut med deras läsare. Dessutom ligger i din argumentation att vi inte behöver bry oss om samhällsdebatten över huvud taget så länge ingen dör: stunta i slöseri med skattemedel, eurons sammanbrott kan vi ignorera, utförsäkringar och arbetslöshet – struntsamma alltihop! Ingen dör ju och inga hus brinner.
Vilken besynnerlig argumentation.
oktober 10, 2012 den 6:36 e m
Petter
Jakob: Det var inte tänkt som en argumentation, bara som ett rakt hån.
oktober 10, 2012 den 7:52 e m
Jakob Heidbrink
Jag är helt för hån – förutsatt att den kommer från någon som faktiskt har något att komma med. Synd att du inte verkar vara någon sådan person.
oktober 10, 2012 den 8:57 e m
Petter
Vad jag har att komma med kan du inte ha någon grundad uppfattning om.
Jag anmärkte att mord och mordbrand inte bör jämställas med att flytta seriealbum från barn- till vuxenavdelning. Det var vad du gjorde nämligen. Den typen av grovheter bidrar negativt till debatten anser jag. Jag märker att du inte försöker motivera detta groteska likställande. Jag menar att du kan ställa högre krav på ditt uttryck, när du har en så god utbildning. Alla kan förstås ta i för mycket när de reagerar på något i stunden, även om det är ganska förvånande att en disputerad jurist tillåter sig att uttrycka sig så pass vulgärt i ett etablerat publikt forum. Det kan vara ok att brusa upp, om man backar efteråt.
En annan sak: När du i din kritik riktar dig mot ”makten”, vem är då ”makten” i detta sammanhang? Är Behrang Miri ”makten”? Medan du själv är en representant för vanmakten i samhället?
oktober 11, 2012 den 3:59 f m
Jakob Heidbrink
Petter: Och se där, men lite provokation kommer ett argument! Om du läser – vilket du inte tycks ha gjort – har jag inte jämställt censuren med mördade människor och nedbrända hus, utan jag har sagt att inställningen bakom censuren av Hergé är samma inställning som den bakom förtrycket av kurder, Pussy Riot och dem som skrattar år Mohammed – det är inställningen att vissa saker inte ”borde finnas”. Läs noga innan du hånar, rekommenderar jag.
Sedan har jag ingen formell makt annat än över mina studenter vid examination och obligatoriska moment i kurserna. Miri får – fick – vara med att bestämma vilken litteratur som skall vara tillgänglig för barn på ett offentligt bibliotek och tydligen också att bestämma vad som ”inte borde finnas”. Det kallar jag makt, men därmed är inte sagt att andra kan tänkas ha med makt än han.
oktober 10, 2012 den 6:34 f m
Anders Morell
Det aviga i detta är att Behrang Miri hade lätt kunnat säga att just TioTretton är ett bibliotek som ska specialisera på modern barnlitteratur för att göra det lättare att minska mängden stereotyper, om det nu är så, vilket i så fall hade lett till att Tintin nog hade kunnat skickas till ett annat bibliotek med gott samvete. Det är onekligen en gammal klassiker.
Jag hade inte har några invändningar. Bibliotek kan ha olika inriktningar, i synnerhet TioTretton, och det hade inte varit något problem. Tintin kan läsas på massor av platser oavsett.
Problemet är hur det motiverades och att än fler fortsätter att säga att Tintin ska ut från biblioteken trots att de inte själva läst albumen, eller inte läst dessa på evigheter och inte kommer ihåg vad de innehåller.
Så slutligen, Jakob har helt rätt Petter. Det är väldigt farligt att underskatta kraften när människor börjar kasta eller bränna böcker. Även jag har gett upp böcker hemma. Problemet är inte att man inte kan slänga en bok, utan att man kastar en bok man sjäv inte läst eller förstår därför att någon annan har sagt att boken är farlig. Detta är ofta för att man vill bestämma över vad andra människor ska skriva, läsa och tycka.
Det är riktigt farligt.
oktober 10, 2012 den 8:15 e m
Anders Morell
Som hån betraktat så var det fullständigt misslyckat men tack för att du lyckades få mig att komma ihåg att jag lovat att uppdatera med mera om händelserna på 1013. Det var bra att du påminde mig. 🙂
oktober 10, 2012 den 11:44 f m
Cello Jr
Fantastiskt att man skulle få uppleva en sådan här utveckling. Var inte demokratin skyddad för all framtid efter Murens fall? Tydligen inte. Det är vår plikt att efter förmåga och omdöme stå upp mot den pågående avdemokratiseringen.
oktober 18, 2012 den 6:46 e m
Frans
Ingen skall äga makt att självmant bestämma vilken litteratur som som skall vara tillgänglig för allmänheten , men å andra sidan ställer jag mig frågande till hur långt vår yttrandefrihet får sträcka sig, när den inskränker på personers privata sfär anser jag att vi missbrukar vår rättighet samtidigt som vi ger fundamentalismen argument till att attackera demokratin.
oktober 18, 2012 den 10:45 e m
Anders Morell
Vi kommer alltid att ha situationer när våra yttranden innebär ett problem för yttrandefriheten. Hot är ett uppenbart sådant problem, t.ex. hets mot folkgrupp, eftersom hot ofta i praktiken inskränker de utsattas yttrandefrihet. Som jag ser det så får aldrig motiveringen till att vi inskränker yttrandefriheten vara själva yttrandet eller informationen som sådan. Man måste alltid se till hur yttrandet använts, samt till följderna, och hitta sina motiveringar där.
Jag ska själv få läsa Tintin i Kongo om jag vill det men det är inte lika självklart att jag ska få sticka den under näsan på en annan person om jag rimligen ska förstå att den personen upplever detta som kränkande eller hotfullt.
När det gäller den privata personens sfär så skulle jag allra helst se att vi kunde lösa det genom en normbildning utan lagstiftning men jag anar att det inte kommer att lyckas på ett sätt som ger den privata personen tillräckligt skydd. Frågan är komplicerad.