Nu ska jag ge mig ut på djupt vatten en aning. Men vissa av de kommentarer som har gjorts rörande regelverket kring riksdagsledamöter som lämnar felaktiga uppgifter i en begäran om ersättning har gjort mig fundersam och väckt min skepsis. Så jag skall försöka mig på några funderingar ändå, trots att det är utanför min comfort zone.
I det aktualiserade fallet, som alltså rör S-ledaren Juholt, så finns det uppenbarligen skilda uppfattningar om vad som hänt och vad Juholt kände till. Jag tänker därför utgå från ett fiktivt exempel som kanske har beröringspunkter med verkligheten, men huruvida så är fallet låter jag vara osagt. Och, som sagt, jag är inte på något vis specialist och på förmögenhetsbrott (och inte heller känner jag någon blodtörst gentemot Juholt som jag utan att känna tycker verkar vara en sympatisk och mänsklig politiker). Jag tar mig dock friheten att resonera mot bakgrund av min förvånade reaktion på de synpunkter kring rättsläget som dryftats i media.
Ett hypotetiskt scenario
Ponera att vi har en riksdagsledamot som tar emot bidrag för dubbelt boende. Regelverket är i sig tydligt: Om man delar bostaden med någon annan har man inte rätt till full ersättning för boendekostnaden.
Riksdagsledamoten begär ersättning för hela boendekostnaden, trots att han delar bostaden med en annan person (som dessutom är den person som står på bostaden).
Efter en förfrågan uppger riksdagsledamoten felaktigt att han står för hela hyreskostnaden. Ifrågavarande riksdagsledamot har nyligen dessutom varit med på ett seminarium om hur ersättningssystemet fungerar. Ponera nu att vi har dessa omständigheter klarlagda. Kan det vara brottsligt?
Bidragsbrottslagen
Mycket av den politiska diskussionen har kretsat kring den förhållandevis färska lag som kriminaliserar vissa särskilda former av bidragsfusk. Bidragsbrottslagen gäller således för exempel studielån.
Det särskilda med den lagen är, bland annat, att den fokuserar på lämnandet av oriktiga uppgifter och att det räcker med att det finns en fara för felaktig utbetalning till följd av de oriktiga uppgifterna. Men denna lag gäller inte här eftersom den enbart tar sikte på vissa särskilda bidrag.
Bedrägeri
Vad som däremot gäller i vårt fiktiva fall är brottsbalken. Vanliga regler gäller även för riksdagsledamöter. (Jag återkommer till immunitetsfrågan). T.ex. 9 kap. 1 §.
Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse i högst två år.
Objektivt sett finns det väl inte så stora tvivel om att rekvisiten är uppfyllda avseende vår fiktive lagstiftare. Han har vilselett, han har haft vinning och det har lett till skada för den vilseleddda, d.v.s. staten. Om vi antar att beloppet är stort, över hundratusen kronor, talar det desutom för att brottet inte skall anses ringa. Vår riksdagsledamot invänder nu kanske att det var av okunskap som han felaktigt fyllde i att han ville ha full ersättning. En sådan okunskap kan vara av två slag: Den kan hänföra sig till regelverket – han kände inte till reglernas konstruktion – eller till faktiska omständigheter.
Regelvillfarelse
I vårt exempel är det emellertid enbart den första invändningen som lagstiftaren framför. Han visste inte om hur reglerna fungerade. Det är alltså en villfarelse om hur gällande regelverk ser ut som lagstiftaren framför som en ursäkt. Sådana invändningar anses emellertid i allmänhet inte ha någon bärkraft, annat än i undantagsfall. Något sådant undantagsfall föreligger inte här.
Uppsåt
Men det finns fler invändningar som ledamoten gör gällande. En invändning är att han inte hade uppsåt till gärningen – han ville inte berika sig på någon annans bekostnad. Även här får dock lagstiftaren problem. Han var ju med på ett möte om hur systemet fungerade. De blanketter som fylldes i var inte otydliga eller missvisande. I vart fall kan det ifrågasättas om han inte var likgiltig inför effekterna av sitt agerande. Och det räcker ju numer för att uppsåt skall anses föreligga (jmf. NJA 2004 s. 176).
Immunitet
Återstår slutligen reglerna om riksdagsmäns immunitet, i regeringsformen 4 kap. 12 §.
Talan får inte väckas mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot på grund av hans eller hennes yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgett det genom ett beslut som minst fem sjättedelar av de röstande har enats om. Utan ett sådant medgivande får en sådan person inte heller berövas friheten eller hindras från att resa inom riket på grund av yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget.
Det fetstilade signalerar gränserna för riksdagsledamöternas immunitet. Vanliga straffrättsliga regler gäller för det som riksdagsledamöter företar sig utanför uppdraget. Hur pass nära måste kontakten med uppdraget då vara för att immuniteten skall gälla? Räcker det med någon beröringspunkt med uppdraget? Nej. Det skall finnas en ganska nära koppling för att immuniteten skall kicka in. Så här sammanfattade KU rättsläget för några år sedan:
Vad som i detta sammanhang skall avses med utövande av uppdraget som riksdagsledamot borde därför enligt utskottet i enlighet med vad som uttalas i förarbetena till
bestämmelsen tolkas restriktivt och begränsas till att gälla ledamöternas verksamhet i kammaren och i andra riksdagsorgan.
Sedan dess har regeln i och för sig flyttats och delvis språkligen uppdaterats men inte ändrats i sak. Immunitetsregeln gäller inte för riksdagsledamoten som lämnar oriktiga uppgifter när han begär ersättning från riksdagsförvaltningen.
Slutsats
I vårt hypotetiska exempel ligger således vår riksdagsledamot litet pyrt till. Men detta är förstås bara ett fiktivt exempel som inte nödvändigtvis har med verkligheten att göra. Hur jag ser då moraliskt på vår fiktive riksdagsledamot?
Jag har svårt att se handlandet som särskilt klandervärt. Vi gör alla fel ibland. Själv strösslar jag med dem. Vissa fel kan emellertid vara ansvarsgrundande även om det inte finns någon direkt illvilja bakom.
Men invändningen, som vår fiktive lagstiftare gör, att han inte känner till regelverket, ja, den kanske klingar litet ihåligt. Om inte lagstiftaren orkar sätta sig in i ett regelverk, hur skall man då se på den genomsnittliga medborgaren?
*
Uppdaterat: Förundersökning är nu inledd mot Juholt och målet har överlämnats till polismålsenheten.
46 kommentarer
Comments feed for this article
oktober 10, 2011 den 10:03 f m
”- Jag har inte haft koll på reglerna”. | Varghjärta
[…] …säger Juholt och jag tror honom, arten ”gubbes” beteendemönster är välbekant! Förklaringskonsten når enorma höjder, i efterhand, och ord mot ord ekar hand i hand med växande tvivel! […]
oktober 10, 2011 den 11:03 f m
Daniel Westman
Jag lutar nog åt att riksdagens interna regler och rutiner för ersättningar ses som faktiska omständigheter vid en bedömning av om bedrägeri föreligger. När man talar om rättsvillfarelse handlar det väl om villfarelse om innehållet i författningar (i detta fall bedrägeribrottets utformning)?
oktober 10, 2011 den 11:27 f m
Mårten Schultz
Du kan delvis ha rätt. Jag ändrade något för att inte hamna i rättsvillfarelsediskussionen direkt.
oktober 10, 2011 den 11:48 f m
Daniel Westman
Jo, men när du ändrar från rättsvillfarelse till regelvillfarelse blir väl nedanstående påståendet lite missvisande?
”Det är alltså en villfarelse om hur gällande regelverk ser ut som lagstiftaren framför som en ursäkt. Sådana invändningar anses emellertid i allmänhet inte ha någon bärkraft, annat än i undantagsfall. Något sådant undantagsfall föreligger inte här.”
Den njugga inställningen till ansvarsfrihet på grund av villfarelse gäller ju just rättsvillfarelse, något som sammanhänger med att alla presumeras känna till lagen.
Riksdagens interna regler, policys, blanketter och rutiner är väl något annat. Här är det väl huvudregeln om subjektiv täckning som gäller?
oktober 10, 2011 den 12:06 e m
Mårten Schultz
jo du har rätt. jag trodde att detta var reglerat i författning, närmare bestämt denna: http://www.notisum.se/Pub/Doc.aspx?url=/rnp/sls/lag/19941065.htm
jag funderar litet vidare kring detta. det spelar för övrigt inte någon avgörande roll i vårt fiktiva exempel där det kan antas finnas uppsåt även kring regelverket.
oktober 10, 2011 den 12:24 e m
Daniel Westman
Det kanske är du som har rätt. Det finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter i den lag som du hänvisar till. Riksdagsförvaltningens föreskrifter verkar dock inte finnas på nätet: http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____5582.aspx
oktober 10, 2011 den 11:37 e m
Johan Tjäder
När det gäller övernattningslägenheter som Riksdagen tillhandahåller har Riksdagsförvaltningen föreskrivit att det ska tas ut en avgift enligt brukvärdesprincipen baserat på jämförbara studentbostäder i Stockholms innerstad.
Av samma föreskrifter framgår att i vissa lägenheter som Riksdagen tillhandahåller är det tillåtet för närstående personer att övernatta i lägenheten dock aldrig eller bara enstaka nätter på egen hand. Riksdagen tillhandahåller t.o.m. extra sängar mot en avgift. Huruvida detta är alls är möjligt beror på om lägenheten har utgång mot gatan eller genom riksdagskontoren.
När så sker ska logiersättningen för för varje dag reduceras till 75 procent baserat på en standardmånad på 30 dagar.
Av Juholt har pressen krävt 50 %, men det är åtminstone inte den standard Riksdagen tillämpar på sina egna lägenheter. Det är å andra sidan inte fyra-rummare…
Det verkar inte som att det finns en klar praxis för hur man ska förfara i sådana här situationer och hur stor reduktionen i så fall ska bli.
oktober 10, 2011 den 11:38 f m
Rickard
Om jag för ett ögonblick ska agera motvilligt försvar för din fiktive Håkan så har jag inte kunnat hitta några särskilda förhållningsregler vid samboförhållande för riksdagsledamöter (inte så konstigt kanske, eftersom systemet utgår från att man har sitt varaktiga boende och familj på hemorten).
På riskdagens hemsida står det att: Den som har en egen övernattningsbostad i Stockholm kan få ersättning för den med högst 8 000 kronor per månad.
Och på blanketten där fiktive Håkan patriarkalt och gentilt tagit på sig parets hela hyreskostnad står det: ”Min hyra/avgift är för närvarande: 7255”. Till detta har han fogat ett kontrakt där han och sambon är hyresgäster och sen överlåtit till riksdagsförvaltningen göra beräkningen.
Kanske är det förvaltningen som begått fel när de på det beslutsunderlaget har beviljat hel ersättning? Fiktive Håkan har faktiskt korrekt fyllt i den aktuella hyran och angett att de är två hyresgäster.
Om reglerna vad som gäller vid samboförhållanden tydligt kommer till uttryck någonstans eller har delgivits ledamoten vid olika genomgångar då är läget lite pyrt kanske.
oktober 10, 2011 den 11:41 f m
Mårten Schultz
tack både rickard och sturel. ja, mitt exempel var förstås helt fiktivt. i det helt fiktiva exemplet fanns även faktorer som att den fiktive personen deltagit i ett utbildningsseminarium om hur bidraget var reglerat och därför kunde denna hypotetiska person få svårare att förklara sig med att t.ex. blanketten var kryptisk eller missvisande.
men detta är ju bara ett fiktivt exempel.
oktober 10, 2011 den 1:40 e m
John Wallmark
Jugholt borde då ha skrivit Vår hyra/avgift är … Inte Min hyra.
Förvaltningen har beviljat vad som, felaktigt, har yrkats.
Det behövs heller inte särskilda regler för Samboförhållanden. Frågan är om det är eget eller delat boende, oavsett om man delar med en hon/han/gift/skild/sambo/asexuell/syster/bror etc.
oktober 10, 2011 den 12:34 e m
Vänstra Stranden
Kan du som är jurist förklara för mig varför detta ev brott – som jag uppfattar som bedrägeri – klassas som ”korruption” och skall utredas av den särskilda enheten mot korruption? Jag trodde korruption var när man använde sin tjänst/anställning för att tillskansa sig otillbörliga ersättningar t ex mot gentjänster. Det här är väl ett ersättningsbedrägeri (om det är ett brott i lagstiftarens mening alltså) riktat mot riksdagsförvaltningen?
Undrar
VS
oktober 10, 2011 den 1:59 e m
John
Som inlägg får Schultz inlägg underkänt visst det läggs in för granskning.
Ett rättsligt resonerande avslutas med en Slutsats; som består av ett frihängande moraliskt påstående.
Att författaren ”bevisar” sitt påstående med att han själv strösslar med fel är en klen bevisning.
oktober 10, 2011 den 2:35 e m
Mårten Schultz
Öh, hur menar du. Jag blir förbryllad av ditt sätt att använda semikolon.
oktober 13, 2011 den 7:40 f m
John
Joru, det är inte omöjligt att du blir förvirrad.
Semikolan används på flera sätt.
Semikolan kan användas mellan två meningar där man önskar ett ett tecken som är avagare än punkt men starkare än komma.
Har du funderat på innehållet i kritiken?
oktober 10, 2011 den 2:00 e m
Rickard
John: På blanketten var det förtryckt ”Min” inte ”Vår”, inte mycket för honom att göra åt det.
Man kan faktiskt tycka att förvaltningen, som har att bestämma ersättningen, har ett fullgott underlag att räkna ut att han bara ska ha halva hyran ersatt.
Hyreskontraktet var ju bifogat och genom att läsa det och jämföra med den angivna hyran så borde förvaltningen lätt kunna fatta beslut om att endast ersättning för halva hyran ska utgå.
oktober 10, 2011 den 3:13 e m
JTS
Om han skickat in hyresavtalet så är det inte fråga om ens likgiltighetsuppsåt, om han gett full information om sakförhållandena men fyllt i blanketten fel har han inte varit likgiltiga inför risken av en felaktig utbetalning. Så nej, det blir inget mustaschåtal.
oktober 10, 2011 den 5:20 e m
Rickard
JTS: Han har själv uppgett att han bifogat det aktuella hyresavtalet till ansökan och dessutom står det på den blankett han fyllt i att ett sådant avtal ska bifogas.
Men om det faktiskt har skett det vet ju inte jag så klart. Jag är inte heller riktigt klar över hur det interna regelverket har ser ut i detalj, eller hur det har kommunicerats ut till ledamöterna.
oktober 10, 2011 den 6:30 e m
Dodo Nalepa
Hmmm, finns det någon möjlighet att få se den där blanketten?
oktober 10, 2011 den 9:50 e m
Johan Tjäder
Aftonbladet avbildar blanketten här
oktober 11, 2011 den 3:34 f m
Antipolitik – när den ohämmade kärleken flödar för den politiska ledaren. « essbeck
[…] TT, anonym (DN), Erik, anonym (DN), TT, TT, Kalle, Kristoffer, Lena, anonym SvD, Olof, Linda, Eva, Mårten, Kent, Lena, Sven-Erland, […]
oktober 11, 2011 den 5:08 f m
John
Likväl så har Jugholt ansökt och fått hela hyran betald för sin kulbos lägenhet han flyttade in i.
Om du sänder in pusselbitar till en myndighet vem är ansvarig för vilken bild som ses?
Den enklaste frågan är om Jughold förstod eller borde förstått att han inte skall ersättas för en hel hyra i ett delat boende. I intet annat sammanhang fungerar principen så. Och han har stor vana söka bidrag.
oktober 11, 2011 den 11:00 f m
Johan Tjäder
Det är inte bidrag. Det är nattraktamente. Riksdagsförvaltningen avgör vilka kostnader Juholt har haft och ersätter därefter.
oktober 11, 2011 den 3:38 e m
profanum_vulgus
Det stämmer väl förvisso, men är då hyresdelen av ett försörjningsstöd också traktamente?
En annan fråga är ju om han verkligen inte bor i Stockholm och har sitt andra boende i Oskarshamn. Jag har svårt att se att någon icke-politiker skulle anses ha sitt boende i Oskarshamn om denne bodde med sambon i Stockholm.
oktober 13, 2011 den 7:43 f m
John
Och i sak betyder det?
Är möjligen ett traktamente ett bidrag till täckande av kostnad.
oktober 11, 2011 den 6:44 f m
Mårten Schultz
Tack Johan Tjäder, för goda synpunkter!
oktober 11, 2011 den 6:58 f m
profanum_vulgus
Villfarelse om reglerna borde väl vara en uppsåtsfråga? Om han trodde att han och sambon kunde få bidrag för hela hyran och ansökte om detta så har han ju inte uppsåt till vare sig vilseledande, vinning eller skada.
Om man håller sig till uppsåtet en stund till så kan man ju också se till om den fiktive karaktären borde ha upptäckt att något var fel. Han kanske visste eller förstod att han bara skulle få för halva hyran men trodde att den bidragsgivande myndigheten räknade ut detta åt honom baserat på de uppgifter han gav. Han lämnade därför uppgifter om hyrans storlek och att den var delad.
Då är ju frågan också om han borde ha reagerat då det ramlade in hela hyror på kontot. De flesta skulle väl märka att en post som borde vara 4000 på kontot varje månad uppträder som 8000. Men om det varje månad ramlar in 150 000- 200 000 skattade kronor kumulerat av bidrag, ersättningar, löner, arvoden, traktamenten osv från tiotals olika arbeten som både är fiktiva och verkliga. Då kan man nog anta att de där tusenlapparna inte väcker någon större förvåning.
oktober 11, 2011 den 8:37 e m
Johan
Låt oss anta rent hypotetiskt att riksdagsledamoten blivit kontaktad av riksdagsförvaltningen och det då blivit klarlagt att han bara ska få halva hyran. (Vi kan låtsas som att det framkommit nya medieuppgifter i frågan.) Sedan lämnar ledamoten ändå in en ansökan på hela beloppet med avsikten att återbetala hela beloppet i ett svep. Hur ser Lagen på det?
oktober 11, 2011 den 9:49 e m
Johan Tjäder
Märk väl att ingen riksdagsledamot måste yrka ett visst belopp. Man anmodas bara att uppge hur hög hyra man har.
Tack vare det nya lägenhetsregistret som inrättats under året vet vi nu att i lägenhet 1001 på den adress där en viss riksdagsledamot bor så är det en ytterligare person folkbokförd.
Således har Riksdagsförvaltningen alla möjligheter i världen att fastställa att någon mer än riksdagsledamoten har sin bostad i lägenheten. Om man nu inte gitter fråga ledamoten själv om detta.
Om Riksdagsförvaltningen finner att det då är oskäligt att ersätta riksdagsledamoten med hela hyresbeloppet så ska ersättningen sättas ner till vad som skäligen är rimligt.
Om riksdagsledamoten inte är nöjd med det, må han begära omprövning eller överklaga till Riksdagens överklagandenämnd.
oktober 13, 2011 den 8:45 f m
John
Tycker du att Riksdagsförvaltningen har en undersökningsplikt?
oktober 13, 2011 den 6:39 e m
Johan Tjäder
Riksdagsförvaltningen ska se till att skaffa sig underlag för att kunna fatta korrekta beslut om ersättningens storlek. Vad det innebär från tid till annan kan man inte säga rakt av.
Det man vet säkert är att riksdagens ledamöter inte per automatik väljs för deras hederlighet och klärvojanta förmåga att förse Riksdagsförvaltningen med de upplysningar de borde fråga om.
Riksdagsförvaltningen har en av de mest delikata uppgifterna i myndighetsvärlden, nämligen att kunna säga nej till landets högsta politiker och potentiella statsministrar. Är det någon som borde avgå så är det riksdagsdirektören.
oktober 12, 2011 den 12:12 e m
Alexander
Efter att ha tittat på nattersättningsansökan som länkades till ovan undrar jag om det överhuvudtaget är möjligt att söka ”halv” ersättning. Kanske ska kritiken riktas mot som andra påpekat så har riksdagsförvaltningen fått hyreskontraktet där det står att de är två om hyran och kan fatta ett eget beslut.
Jag undrar över det förtryckta ”Jag disponerar en lägenhet”. Det måste man väl kunna säga även om man är två om den. Skulle det kunna ha en annan tolkning juridiskt?
oktober 12, 2011 den 8:19 e m
Alexander
Oj det föll bort ett par ord som gjorde andra meningen oläslig.
Jag provar på nytt. Om Juholt fyllt i riksdagsförvaltningens blankett korrekt samt lämnat hyreskontrakt där det indiriekt framgår att det är gemensam hyra så kan inte Juholt klandras.
oktober 13, 2011 den 7:57 f m
Tore
Jag är ingen jurist, jag är inte ens bildad..men detta finner jag ytterst intressant.
Aftonbladet kommenterar detta i en artikel (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13769445.ab) så här under styckerubriken ”Står på hemsidan”:
”Men där går uppgifterna isär. För går man in på riksdagens egen hemsida står det klart och tydligt under rubriken ”Ersättning för egen övernattningsbostad i Stockholm” att ”Bestämmelserna tillämpas så att ledamoten får ersättning för sin del av bostadskostnaden om ledamoten bor tillsammans med någon annan.”
Den sida som Aftonbladet hänvisar till är ”Resor och boende” på följande adress: http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____6396.aspx
Men just den informationssidan uppdaterades den 10 oktober.
Och den information som lades till då var just stycket om vad som gäller för delade bostäder:
”Bestämmelserna tillämpas så att ledamoten får ersättning för sin del av bostadskostnaden om ledamoten bor tillsammans med någon annan.”
Observera formuleringen ”tillämpas”. Kan tolkas som framvuxen, ej fastlagd, praxis.
I en cachad version av samma sida från juni tidigare i år finns INGENTING med om vad som gäller då en ledamot delar en bostad: http://web.archive.org/web/20110611005407/http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____6396.aspx
Riksdagsförvaltningen har alltså lagt till det stycket efter att lägenhetstramset började.
Och det verkar inte ha varit någonting man funnit det viktigt att informera särskilt tydligt om tidigare.
oktober 13, 2011 den 9:55 f m
Alexander
Det är märkligt att en så obildad person som du hittat denna intressanta information när eliten av Sveriges ledarskribenter och krönikörer missat det 🙂
Lägg märke till andra meningen i det nyligen tillagda stycket:
”Bestämmelserna tillämpas så att ledamoten får ersättning för sin del av bostadskostnaden om ledamoten bor tillsammans med någon annan.
Regelverket är utformat i samråd med Skatteverket.”
Om det är riksdagsförvaltningen som dabbat sig med blanketter och beslutsunderlag så skyll inte på oss, skyll på skatteverket …
oktober 13, 2011 den 6:42 e m
Johan Tjäder
Läste nu att någon har JO-anmält Riksdagsförvaltningen. Det är väl gott. Men det är väl snarare Riksrevisionen som borde agera?
oktober 14, 2011 den 10:58 e m
Tobias Nilsson
Juholt kanske ska funderat på att driva förtalsmål mot vissa tidningar.
oktober 17, 2011 den 8:49 f m
Johan Tjäder
Sådant får man nog bara magsår av.
Men visst har medieskriverierna skadat Juholt hårt och omotiverat.
oktober 17, 2011 den 12:53 e m
John
Varför omotiverade mediaskriverier?
Bör inte en politiker, och framför allt en statsministerkandidat, ha en god moral? och bör inte media granska denna?
Det handlar inte om juridiska spetsfundigheter i en bedömning av en statsminiserkandidats beteende.
oktober 17, 2011 den 2:17 e m
Johan Tjäder
Självklart ska man granska statsministerkandidatens moral. Jag menar dock att media inte gett någon rättvisande bild av vad saken har gällt och det har förorsakat en publicitetsskada för Juholt.
Håkan Juholts moral ska granskas utifrån det faktum att vi har en princip här i landet att riksdagsledamöter inte själva bestämmer över sina arvoden och ersättningar. För detta har vi inrättat myndigheter som har att förvalta skattebetalarnas pengar och som både kan och ska säga nej till ledamöter som vill har mer än vad som skäligen är rätt. Jag anser att det är system som tjänar landet väl och har lett till att Sverige har internationellt sett låga parlamentarikerarvoden.
Efter förra veckan vet vi nu att Riksdagsförvaltningens regler, blanketter och beslutsprocesser har varit häpnadsväckande undermåliga. Håkan Juholt har lämnat alla korrekta uppgifter i alla de delar förvaltningen har frågat efter och därefter tagit emot den ersättning som Riksdagsförvaltningen beslutat att han har rätt till. Det är Riksdagsförvaltningens handhavande med skattemedel som borde granskas. Dagens nyhet är att Riksdagsförvaltningen låtit landsbygdsministern behålla en av riksdagens lägenheter I FEM ÅR. Kan det råda något tvivel om hur illa det är ställt på den myndigheten?
När det gäller Håkan Juholts moral så har media väldigt tunt på fötterna. Jag utgår från att medierna har vänt ut och in på allt som står att finna, och allt de har hittat är två för sent avbokade hyrbilar. Jag vet inte hur andra tänker, men jag tycker inte att det är något att yvas över.
Jag tycker både det ena och det andra om socialdemokratisk politik, men jag anser inte att vi medborgare och den svenska demokratin är förtjänt av de händelser vi sett utspela sig här.
oktober 17, 2011 den 2:41 e m
John
När Juholt flyttar in, för kulbo, i någons lägenhet så bör den moraliska kompassen peka på det orimliga i att denne kulbo skall bo gratis på skattebetalarnas bekostnad.
Svårare är det inte.
I andra sammang har medborgaren en skyldighet att göra rätt.
Här presumeras att Riksdagsförvaltningen skall göra en utredning åt den enskilde bidragssökanden.
Bättre lägga energin på t ex småföretagare som måste själva förstå ett mycket stort antal komplicerade regler med påföljd som skattetillägg om de inte gör helt rätt.
Är kraven på en statsministerkandidat så mycket lägre än på övriga medborgare?
oktober 17, 2011 den 2:51 e m
Johan Tjäder
John, står du bakom principen att riksdagsledamöter inte ska bestämma över sina egna arvoden och ersättningar?
oktober 17, 2011 den 3:08 e m
John
Det kan man lugnt säga, men det har inte med frågeställningen att göra.
Synnerigen få bestämmer själva sina arvoden och ersättningar
oktober 17, 2011 den 5:56 e m
Johan Tjäder
John, givet att riksdagsledamöterna inte ska bestämma sina egna ersättningar, hur pass bra tycker du då det är om ledaren för riksdagens största parti anlägger synpunkter på Riksdagsförvaltningens beslut?
oktober 18, 2011 den 3:20 e m
John
Johan och Mårten, jag tror ni inte behöver läsa fler paragrafer.
Men läs gärna och fundera över moral och etik inom praktisk filosofi.
Inte över egen moral naturligtvis, men väl över begrepp och logik i slutsatser.
Sorry, men det känns som diskussionen tappar relevans.
Vilken den iofs gjorde delvis redan när Mårten slänger in moraliska påståenden som slutsats efter ett försök till juridiskt resonemang.
Ta nu tillfället att skriva något genomtänkt så lovar jag att ni därigenom får sista ordet
oktober 19, 2011 den 7:00 f m
Johan Tjäder
John, jag vet inte hur praktiskt filosofiskt det är att å ena sidan kräva att riksdagsledamöter ska avhålla sig från att ha synpunkter om sina egna ersättningar och å andra sidan att göra dem ansvariga när Riksdagsförvaltningen gör fel.
Du kanske ska hjälpa till att förklara det.
oktober 19, 2011 den 10:04 e m
Jan O
De regler som styr utbetalningen av reseersättningen (Riksdagsmän är alltid på resa till Stockholm) är bestämda i skattereglerna och där är det helt klart att den fiktive Juholt har brutit mot dessa regler. Att riksdagskanskiets regler är anpassade till dessa är ju helt naturligt. Om reseersättningen (hyran mm) som utbetalas från riksdagen är högre än den av Skatteverket bestämda nivån sk man givetvis ta upp denna i sin deklaration som inkomst.
Att reglerna från Riksdagen varit otydliga har egentligen ingen betydelse då det är upp till den skattskyldige att uppge rätt belopp.