Midsommarhelgens snackis har varit Per Gudmundsons ledare om invandrares brottslighet, i SvD på midsommarafton. Gudmundson berättar om en norsk undersökning som visar på relationen mellan brott och ursprung. Särskilt intressant finner han den norska våldtäktsstatistiken. Han noterar således ur tidigare uppgifter att ”samtliga överfallsvåldtäkter med kända gärningsmän de senaste fem åren har begåtts av invandrare”. Från den norska statistiken går Gudmundson över till den svenska.
” Brottsförebyggande rådets två utredningar (1996:2 samt 2005:17) om brottsligheten bland personer födda i Sverige och i utlandet har gett liknande, för att inte säga värre, resultat. I den tidigare rapporten hade exempelvis 26,9 procent av invandrarna från Nordafrika varit skäligen misstänkta för brott under mätperioden, och i den senare mättes motsvarande till 24,1 procent.”
Här händer något konstigt. Gudmundson jämför brottsstatistik med brottsmisstankesstatistik. (Se även Dilsa Demirbag-Sten om detta.) Att någon är dömd för våldtäkt innebär med stor sannolikhet att hon gjort sig skyldig till våldtäkt (men – och det vet vi – det förekommer även oskyldigt dömda – men dessa är trots allt få). Att någon är misstänkt för våldtäkt betyder däremot inget alls i relation till brottet, för det fall vi vill upprätthålla något slags tankar om oskuldspresumtion. En alternativ anledning till att vissa personer misstänks men inte döms för ett brott kan ju vara att det finns fördomar om dessa personers brott som ligger bakom misstankarna. En annan anledning i detta sammanhang kan vara ren rasism: Personer med utländsk härkomst misstänkliggörs just för att de är ”invandrare”. Allt det här är möjligheter. Vad som inte är möjligt, om man vill upprätthålla något slags intellektuell heder, är att använda sig av misstankestatistik för att tala om invandrares brott.
Inte blir det roligare att läsa Gudmundsons åtgärdsförslag. Utifrån sina valhänta nedslag i statistiken ger sig Gudmundson på att skissera tre åtgärder på problemet med invandrares brott. Ingen av åtgärderna tilltalar honom helt men tas upp som möjligheter. Han funderar litet om man kanske skulle utvisa alla kriminella invandrare men kommer fram till att, nä, det låter sig nog inte göras eftersom invandrarna kan komma att sändas tillbaka till ”kaotiska” miljöer. (Som en alternativ anledning till att förkasta ett sådant förslag är att det är direkt omänskligt – ska den fildelande libyske rebellsoldaten sändas tillbaka till Khadaffi?)
En annan möjlighet är att minska invandringen men det verkar svårt då ”regeringar [anser sig] vara förbundna av internationella överenskommelser”. (Det är dock inte så mycket en åsikt som ett faktum.)
En tredje är att förbättra invandrarens bostadssituation, även om det – enligt den norska utredningen – inte just hjälper till heller.
Slutsatsen hos Gudmundson är ingen slutsats alls. Frågan blir hängande i luften. Istället lämnas vi med en ominös uppmaning: om inte de stora partierna gör något åt människors oro kommer väljarna att gå till de partier som fokuserar på invandringsfrågan.
Det är en förbryllande artikel. När jag skriver opinionstexter så brukar jag själv alltid fundera över vad det är, som jag med min opinionstext, vill förändra. ”Hur kan denna text göra debatten – ja Sverige! – litet bättre?” Litet pompöst uttryckt men ni förstår vad jag menar. Hur ska vi tolka Gudmundsons intentioner härvidlag? Jag har otroligt svårt att förstå hur Gudmundson vid en sista genomläsning innan han trycker på ”send” kan ha kommit till slutsatsen att den här texten, banne mig!, kommer att ge ett riktigt positivt bidrag till svensk samhällsdebatt. (Däremot tror jag inte alls att Gudmundson har rasistiska böjelser, vilket många beskyller honom för.)
Jag har ett generellt problem med brottsstatistik i normativa sammanhang. Grupper och generaliseringar ger ofta fel ingångsvärde för bedömningar av åtgärder mot brott. Det är människor, inte grupper, som begår brott. Ansvaret är individuellt, inte kollektivt. Den statistiska approachen skickar tankarna fel. Låt mig ge ett putslustigt exempel som jag snott från Soran Ismail på Twitter.
100 % av alla extrema serievåldtäktsmän som dömts i svensk domstol under senare tid har varit svenskar. Inte bara har de varit svenskar, de har alla hetat Niklas. Nu är det bara två personer, men ändå. Statistiken talar sitt tydliga språk. Om nu statistisken ska läggas till grund för åtgärder ställer man sig frågan: Hur ska politikerna hantera svenskarnas oro för alla Niklas?
Ja, hur ska politikerna hantera oron för sina egna ”invandringspartier”. 100 % av alla brott av nuvarande riksdagsledamöter som lett till dom i domstol under de senaste två åren har begåtts av lagstiftare från Sd. (Såvitt jag vet.) Nu är det i och för sig bara tre domar och alla har gällt samma riksdagsledamot. Men ändå – statistiken är entydig. Hur ska riksdagen hantera detta? Oron!
Min enkla poäng är den här. Statistik om brott är värdelös, rättare sagt: helt och fullständigt värdelös, om den inte förenas med en tydlig tanke om vad den bygger på och vilka bias som kan finnas inbyggd i den – det finns alltid, alltid, förutfattade meningar som ligger bakom valet av parametrar för statistikens framtagande. Det finns ingen statistik som beaktar allt. Dessutom:
Statistiken är kollektivismens kreatur. Statistik bygger på generaliseringar och dessa generaliseringar kan och bör granskas kritiskt innan statistiken läggs till grund för några förslag över huvud taget. Dessutom finns det en fara i statistiken nämligen att den behandlar enskilda brott som en kollektiv angelägenhet. Brott begås inte av invandrare, möjligen av en invandrare, men inte av invandrare som grupp. Hur hjälper oss statistiken i att motverka att nästa Niklas tar steget ut i en serievåldtäktskarriär?
Även om Gudmundson letat fram statistik om att invandrare faktiskt begår fler sexualbrott än svenskar – jag tror f.ö. inte att det är sant, men mitt underlag är några korta sejourer i domstolarna – är det inte i sig intressant som grund för åtgärder. Det krävs något mer. Och har man inte mer är det bäst att inte dra fram den här typen av grupputpekanden. Jag är man, majoriteten våldsbrott begås av män men jag är ingen våldsbrottsling. Jag värjer mig emot att pekas ut som brottsling för att jag råkar vara född med ett visst kön.
Jag vet att det finns en förblindande bild av invandrares brottslighet, särskilt just från de länder som Gudmundson pekar ut. Låt mig ge ett annat exempel på varför statistik av det här slaget bör undvikas. Vi vet att antisemitismen i Sverige ökar. Vi vet vilka stereotyper om judarna som florerar: De exploaterar och utnyttjar andra, eftersom de är giriga. Så lyder stereotypen. Tänk nu att BRÅ – som månar om svenskarnas oro – börjar föra statistik om judar och förmögenhetsbrott. Redan detta ringer kanske en varningsklocka. Men låt oss också anta att en sådan undersökning – dock på ett begränsat underlag och enbart med utredning av en viss form av, säg, bedrägeribrott – visar att judar är överrepresenterade i brottsstatistiken.
Bör en sådan undersökning publiceras? Bör det skrivas pressmeddelanden? Bör det skrivas en orolig ledare i SvD? Mitt svar på alla frågor är nej. Sådan statistik är inte i sig intressant. Och viktigare:
Den kan göra stor skada.
För övrigt stör mig redan ordet ”invandrare”, använt på det sätt som jag i Gudmundsons anda gör ovan. Apropå svepande generaliseringar.
Juridikbloggen 
84 kommentarer
Comments feed for this article
juni 29, 2011 den 9:39 f m
David Brax
Utmärkt. Jag har inte läst rapporten (har du?) men det är anmärkningsvärt att PG inte tar upp och överväger fler förklarande faktorer. T.ex. hur fördomarna i landet i fråga är fördelade över de olika grupperna, och vilket inflytande det kan ha. Däremot finns det en intressant fråga i om tröskeln till brottslighet sänks om man flyttas från ett normsystem till ett annat, inte fullt överlappande. Det låter väl inte helt orimligt. Av en sådan delförklaring följer dock inga specifika rekommendationer om åtgärder.
David Brax
juni 29, 2011 den 9:41 f m
Leffe
Verkar som Mårten är mer upprörd över att statistiken finns överhuvudtaget.
juni 29, 2011 den 9:48 f m
knud ström nielsen
Är det är ok att mistänke, att dom som ”skäligen misstänker” nogon for brott gör det av racistiske årsaker.
juni 29, 2011 den 10:30 f m
Ett annat brottsoffer
Jag har alltid varit emot folk som har hetat Niklas för deras extremserievåldtäktsbenägehet. Därför är det viktigt att Sveregis riksdag lanserar det slutgiltiga Niklaslösningen så vi blir av med problemet en gång för alla.
Det är väl intet för intet som den kallas för Petter-Niklas?
juni 29, 2011 den 11:15 f m
1915
Risken för brottslighet är något större hos nykomna invandrare än hos övriga befolkningen och sjunker sedan ju bättre fotfäste man får i landet. Det har ingenting med kultur eller normsystem att göra utan bygger på samma orsaker som får de flesta personer födda i sverige att begå brott: ett svagt socialt skyddsnät.
Ett svagt socialt skyddsnät är egentligen den enda korrelation man har hittat mellan brottslighet och sociala faktorer, och det säger sig väl självt att nykomna har det sämre ställt där. Frågan då vad Gudmundsson skulle dra för slutsatser av det.
juni 29, 2011 den 11:32 f m
David Brax
Det låter rimligt, men finns det också påvisat att de nykomna som har svagare socialt skyddsnät också är mer brottsbenägna, och spelar det någon roll vad detta skyddsnät består i (om den skyddande sociala gruppen också främst är nyanlända, t.ex.)? Dvs, om de skillnader som rapporten tycks visa föreligger mellan olika grupper, är det också så att dessa grupper tenderar att ha olika starka sociala skyddsnät?
Jag är fullkomligt öppen för att ”utbyte” av normsystem inte har någon betydelse i sammahanget (det skulle väl i såfall också bero på hur man ställer sig till det normsystem man kommer ifrån och det man flyttar till), men tycker ändå det är en fråga värd att ställa. Det skulle vara bra att kunna utesluta den möjligheten.
juni 29, 2011 den 11:30 f m
Mumfi
Har man helskägg tenderar man att bli uttagen för kontroll av tullen när man reser in i landet. Detta kommer att leda till att skäggiga män oftare än andra kommer att förekommas med smugglade varor. Tullpersonalen erfarenhetsbaserade bedömningar kommer därför att leda till att de tar ut skäggiga män i större utsträckning. Det hela är självuppfyllande.
I själva verket skulle jag aldrig komma för mig att smuggla något eftersom jag ju vet hur det är med det hela. Faktiskt vill jag påstå att vi skäggiga män smugglar mindre än andra, eftersom de mycket väl vet att de kommer att få visa sin väska för personalen i tullen.
Nu har jag lärt mig att gå som nästa man efter den somaliska familjen när jag går i land. Sedan jag började med det har jag inte en enda gång blivit stoppad.
juni 30, 2011 den 10:30 f m
Ola
Fan vad skön kommentar!
juni 30, 2011 den 12:25 e m
Ewa
Smart kommentar, och en helt korrekt iakttagelse…
juni 30, 2011 den 1:25 e m
Anna Johansson
Mycket bra kommentar.
juni 29, 2011 den 11:38 f m
Pidda
Frågan är, varför utesluta att kultur just på detta område är en faktor, som ökar eller minskar benägenheten att begå vissa brott?
Jag är lite allergisk mot alla som säger att sådan här statistik inte får framställas, publiceras eller kommenteras.
En journalist som Gudmundsson har förstås i första hand som uppgift att publicera fakta han finner, inte fördölja dem eller bortförklara dem.
juni 29, 2011 den 10:47 e m
David SF
Gudmundsson är ledarskribent, inte nyhetsjournalist. Han bildar opinion, enligt tidningens politiska linje.
juni 29, 2011 den 11:38 f m
Jakob Heidbrink
Kloka kommentarer. Men enligt min mening finns ett värde i statistiken, och det finns ett värde i att tala om statistiken.
Värdet i statistiken ligger i att det visst finns ett problem när medlemmar i en grupp visar sig vara mera brottsbenägna än medlemmar i andra grupper. Visst är det ett problem att män är mera våldsbenägna än kvinnor, och visst bör våra förebyggande åtgärder – som av byråkratiska skäl måste vara lika abstrakta som statistiken vi talar om – vara inriktade på män, snarare än på kvinnor? Om – om – vi skulle ha ett särskilt sexualbrottsproblem med män från vissa kulturer, är det väl rationellt, riktigt och inte särskilt rasistiskt att rikta förebyggande insatser mot just män från dessa kulturer? Förvaltning och även rättsskipningens förvaltningssida är och måste vara kollektivistiska, och då måste kollektivistisk statistik finnas. Och för övrigt: jag ser ingen anledning att inte publicera metodologiskt väl genomförd statistik bara för att den visar obehagliga sanningar. Skulle sådan statistik visa att judar begår fler förmögenhetsbrott än andra, måste sådan statistik publiceras. Att önska bort vissa fakta för att de inte passar förutfattade meningar är inget annat än åsiktsdiktatur.
Den andra sidan – och jag skulle tro att det är det som PG är ute efter – är att den statistik som finns självfallet kommer att användas av SD och andra i sina syften. Genom att tiga om den statistiken, genom att i högstämda ordalag tala om individuellt ansvar och neka till kollektiva tendensers existens, spelar man SD och andra i händerna. Man blir så in i Norden bäst att man i slutändan blir det godas fiende.
Tyvärr, Mårten, tycker jag att din text här visar sådana tendenser.
juni 29, 2011 den 12:00 e m
David Brax
Det finns ett problem med att publicera, eller – som här – selektivt rapportera – statistik och anspråk på samband när en mängd faktorer är okända. Särkilt om man följer upp med åtgärdsförslag. Det är alltså fortfarande öppet om ”överrepresentationen” inte försvinner när andra faktorer kontrollerats för.
Det är klart att man ska ta fram och diskutera statistik, men det är god vetenskaplig sed att inte publicera radikalt ofärdiga forskningsresultat, särskilt om det finns riskfaktorer.
juni 29, 2011 den 3:07 e m
Jakob Heidbrink
David: Faktum är dock att bara du diskuterar statistik i dessa sammanhang, börjar rasismanklagelserna hagla, vilket är exakt det som hände PG. När det tas fram statistik om att kvinnor är lönediskriminerade eftersom barnsköterskor – som tenderar att vara kvinnor – inte tjänar lika mycket som företagsekonomer – som uppges tendera till att vara män – är det ingen jävel som plockar fram den statistiska rena läran. Varför denna selektivitet i försiktigheten i användningen av statistik?
Sedan är alla kausalsamband inget annat än en selektiv varseblivning av historien: det vet vi senast sedan David Hume. Om du vill leva efter den insikten, finns inget som helst kausalsamband som håller för granskning. Med andra ord kan vi aldrig göra någonting. Hurra! Då kanske vi äntligen blir av med allsköns misslyckad social ingenjörs-”konst”.
Ditt argument dödar de empiriska samhällsvetenskaperna. Det må vara ditt ärende, men du ger inte sken av det. Det finns helt enkelt inga ”färdiga forskningsresultat” på området. Det innebär att hela vår socialpolitik är ett skott i blindo. Då är PG:s skott lika bra eller dåligt som andras.
Om du däremot har konkreta metodologiska invändningar mot den undersökning som han hänvisar till – alltså andra än att du inte tycker om frågeställningen – vill jag gärna höra vilka de är.
juni 29, 2011 den 6:10 e m
David Brax
Jakob: Som jag nämnde: Särskilt när det finns riskfaktorer. Som t.ex. att spä på fördomar och motsättningar som har stora samhällskostnader och hotar att göra problematiken än värre. Finns inga sådana riskfaktorer, eller man är övertygad om att det finns större risker i att inte presentera statistiken, kan man naturligtvis presentera de korrelationer man stött på. Man kan till och med göra klokt i att fatta beslut och vidta åtgärder baserat på de data som förelägger, vilket kan vara att föredra framför att göra ingenting eller att vidta åtgärder blint, men då bör man också ta annan statistik och andra rimliga förutsägelser i beaktande.
Man bör dock först och främst konstatera felkällor, erkänna ofullständighet, och riskerna med att basera beslut på en korrelation vars mekanismer man inte känner till. Att bedöma sådana här faktorer är vanligt inom medicinsk forskning, t.ex., när riskerna för patienten bedöms vara stora.
Mitt argument har varken som konsekvens eller avsikt att döda empiriska samhällsvetenskaper – tvärtom – det är bara det att det existerar ingen ”strikt” empirisk samhällsvetenskap. Ren statistik kommer man ingen vart med i förklaringshänseende. Det krävs en rimlig föreställning om vilka mekanismer som är aktiva i att få fram det som statistiken visar.
juni 29, 2011 den 12:14 e m
David Brax
Poängen är att det är tillåtet och önskvärt att ta fram och diskutera en mängd statistik, men oansvarigt och olämpligt att inte samtidigt diskutera andra faktorer, åtminstone när det handlar om företeelser som ingår i komplexa system, snarare än under laboratoriemässiga, kontrollerade förhållanden.
juni 29, 2011 den 1:32 e m
Bo Baldersson
Mårten Schultz ger uttryck för uppfattningen att eftersom offentliggörande av opassande information kan orsaka skada, motiverar detta långtgående inskränkningar i yttrandefriheten.
Jag delar inte denna uppfattning. Det ligger väldigt nära Mussolinis yttrande: ”Vi är de första att hävda att individens frihet måste inskränkas mer, ju mer komplicerade former civilisationen antar.”
För min del ansluter jag mig till det synsätt som Europarådet antog i sin konvention om mänskliga rättigheter. Det får förhålla sig hur som helst med vetenskapen, men i det enskilda fallet får den enskilde inte kränkas i sina mänskliga rättigheter.
Staten skall således inte ha rätt att utifrån statistik inskränka enskildas rätt.
Och om någon t.ex. diskriminerar någon därför att statistik visar att dennes etniska grupp är överrepresenterat i något brottsligt hänseende skall denne någon sättas dit så paragraferna stänker.
juli 3, 2011 den 6:08 e m
Johnny
”…den enskilde inte kränkas i sina mänskliga rättigheter.”
Det är ingen mänsklig rättighet att slänga passet och få uppehållstillstånd i Sverige och bli livstids försörjd av lokalbefolkningen.
Om vi vet att från statistik att ex araber och afrikaner begår 4 gånger fler brott än svenskar och att ex thailändare begår mindre brott än svenskar, om våra myndigheter inte då stoppar all invandring av grupperna med hög brottslighet mot grupper av låg brottslighet så skadar man ju medvetet den svenska befolkningen.
De som säger att det beror på fattigdom eller socioekonomiska orsaker att invandrare begår fler brott än svenskar så borde självklart lösningen att bara ta in invandrare som är rika, ex har en miljard på bankkontot och vill köpa ett medborgarskap för 100 miljoner.
Sedan är det ekonomiskt och social ruin med dagens flyktingpolitik. Att betala 3000 kr/dag för ett s.k. ”flyktingbarn” i Sverige, när vi för samma summa skulle kunna hjälpa 100 gånger fler flyktingar i konfliktens närområde är omoraliskt och fruktansvärt slösaktigt.
Bra att Gudmunsson presenterar sanningen om invandrares kriminalitet. Det skulle vara mycket intressant att veta hur många etniska svenskar som blivit mördade, våldtagna, misshandlade och rånade (plus andra brott) av invandrare sedan 1975 då multikulti lagen klubbades. Då får vi veta de största priset för invandringen. Antalet anmälda våldtäckter har ökat från 800 per år 1975 till ca 6000 per år 2010. Invandringspolitiken är en social och ekonomisk katastrof.
juni 29, 2011 den 2:16 e m
gustav
Bo, hur läser du texten egentligen? Det står ingenting alls om att yttrandefriheten skall inskränkas, bara att man inte bör publicera halvt genomtänkta och troligen dåligt underbyggda spekulationer. Det är ju en uppfattning om tidningars ansvar för vad de publicerar och en maning till eftertanke innan man tar ett publiceringsbeslut, inte ett krav på censur.
Tycks åtminstone för mig väl haveristiskt att komma dragande med Mussolini då. Resonemanget har ju inte ett jota med individens frihet att göra, utan handlar om huruvida det var bra eller dåligt att skriva en sådan ledare. Att man har rätt att göra det är det ingen som helst tvekan om.
juni 29, 2011 den 2:39 e m
Bo Baldersson
Om Per Gudmundsson har rätt att yttra sig bör han väl även göra det om han finner anledning.
Om någon i stället anser att han bör hålla käften, måste man utgå ifrån att denne någon kommer att se till att han håller käften om denne får politisk makt.
juni 29, 2011 den 3:07 e m
gustav
Det måste man inte alls utgå ifrån. Alla är faktiskt inte totalitära till sin natur, utan vissa av oss kan anse att något bör vara tillåtet men kanske inte alltid rekommendabelt.
juni 29, 2011 den 2:27 e m
Alexander
Hur vet man att antalet oskyldigt dömda är få eller många i något sammanhang? Själva rättsprocessen är ju det vi har som ska avgöra den saken. Blir det inte ganska ologiskt att ”metarättsprocessligt” avgöra detta?
juni 29, 2011 den 2:43 e m
Daniel
”Även om Gudmundson letat fram statistik om att invandrare faktiskt begår fler sexualbrott än svenskar – jag tror f.ö. inte att det är sant”
Är väl inte en särskilt vetenskaplig analys. Du baserar det på några stickprov?
Jag kan säkert hitta en eller två rumänska zigenare i Göteborg som inte är tiggare eller tjuvar men om du samlar ihop allihopa så sätter jag inte mycket pengar på att de jobbar på Macdonalds eller kör lastbil på dagarna…
Min poäng är att du förkastar statistiken genom att säga att du tror att den inte är sann.
Likaså personrån. Det finns säkert en massa ”svenskar” som begår personrån, men (rätta mig om jag har fel) är det inte så att majoriteten begås av invandrare?
Jag har aldrig hört någon av mina kompisar berätta om hur de åkte in till Nordstan i göteborg och blev rånade av ett gäng hårda brats….
juni 29, 2011 den 4:06 e m
Magnus_S
Endast en total censur av forskning, pressmeddelanden, tankar, statistik, tidningar och internet kan hjälpa mot den verklighet som tränger sig på.
juni 29, 2011 den 4:51 e m
Old Whig
”Statitiken är kollektivismens kreatur” så långt håller jag med Mårten Schultz. Om han menade med sitt inlägg att han anser att statistik bör användas med försiktighet när det gäller lagstiftning är jag helt med , om han bara menar att den inte bör användas när det gäller hans egna käpphästar, ”darlings” är artikeln rent obscen.
Statistik är som Jakob Heidbrink visar endast ett verktyg, den kan användas i ”goda” eller ”onda” syften. (Mårten anser uppenbarligen att statistik som påvisar att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken är ”ond” statistik, Sverigedemokraterna har motsatt syn de anser den vara ”god” statistik.)
Den underliggande frågan är dock hur väl statistiken fungerar, hur den sedan används för att lagstifta (social ingenjörskonst) men framförallt används statistiken för att sedan utvärdera lagstiftningen, den sociala ingenjörskonsten?
Min egen uppfattning är att statistiken är extremt skev, den används av forskare och politiker som har en viss underliggande ideologisk uppfattning samhället. De skapar och tolkar därför statistik utifrån denna sin uppfattning samt bortser ifrån det Mårten tar upp att det finns andra faktorer samt andra möjligheter att inhämta information.
Tyvärr verkar det vara som om vissa ”heliga kor” inte får vare sig undersökas eller ens diskuteras. I Sverige är det invandringens negativa konsekvenser, problem med samkönade relationer och barnuppfostran, alkoholens benfika konsekvenser för samhället, att byråkrater och politiker är mer irrationella än den marknad de tror sig kunna reglera mm.
För debatten kring invandringens negativa konsekvenser bör ni läsa debatten mellan Tino Sanadji och Niclas Berggren. Jag var en gång för obegränsad invandring men har nu något ändrat ståndpunkt, jag är för den om samtidigt välfärden nedmonteras. Det går i mina ögon nämligen inte att kombinera en (obegränsad) invandring med en skandinavisk skattefinansierad välfärdstat. Sverige bör ta efter den Schweiziska modellen med välfärd via rent försäkringsmässiga privata system, införa gästarbetar program som efter ca 10 år ger medborgarskap. Alla får arbeta i Schweiz om de har en arbetsgivare samt har en sjukförsäkring (obligatoriskt krav), de omfattas av andra system endast i den mån de är försäkrade.
När det gäller alkohol har det nu i studier visat sig att helnyktra har en kortare livslängd än storkonsumenter samt att medel konsumenter lever 5-6 år längre. (Studien är den första som tagit hänsyn till alla livsstilsfaktorer.) Varför använder sig inte Sverige av den senaste statistiken och senaste rönen?
Det har även kommit studier på att våld i samkönade relationer är mångdubbelt högre än i tv[könade vrelationer. I andra studier har det visat sig att flickor som växer upp med tå mammor har långt högre grad av samkönade sexuella erfarenheter än motsvarande grupp uppvuxen i en tvåkönad familj. Är detta ett skäl att stoppa adoptioner eller samkönade äktenskap? Nej, men inte heller är det som idag ett skäl att kalla alla som vill diskutera frågan ”homofober”. Se bara den behandling Roland Poirer Martinsson fick när han kritiserade Pride Festivalen och dess statliga finansiering.
juli 3, 2011 den 6:14 e m
Johnny
Exakt. Enda chansen för de som förespråkar dagens massinvandring är att sanningen censureras och alla diskussioner kriminaliseras och stämplas som främlingsfientliga och rasism.
juni 29, 2011 den 4:24 e m
Jasmin
Bravo!!!!
juni 29, 2011 den 5:10 e m
Mats Dagerlind
Nu är det ju – en väl omhuldad visserligen men ändå – myt att invandrare pga rasism oftare skulle hamna i delo med rättvisans än svenskar och att diskrepansen mellan brottsmisstankestatistiken och brottsstatistiken därför skulle bero på att invandrare oftare får försättas på fri fot för att de misstänkts på alltför lösa grunder.
Sanningen är att invandrare i stället för att missgynnas i det svenska rättsväsendet, gynnas. Detta på grund av att invandrares brott ofta är svårare att utreda, vilket i sin tur beror på språkbarriärer, attt invandrarkriminell oftare har ett skyddande socialt nätverk omkring sig som inte samarbetar med polisen, att övergrepp i rättssak i form av hotade vittnen är vanligare i utredningar av invandrares brottslighet och att invandrare har större möjligheter att hålla sig undan lagens inte alltid så långa arm i utlandet.
Det leder sammantaget till att fler brott där gärningsmannen är invandrare måste läggas ned i brist på spaningsresultat och även att en större andel brott begångna av invandrare preskriberas innan de når domstolen.
Invandrares högre överrepresentation i brottsmisstankestatistiken jämfört med brottsstatitiken beror alltså INTE på att förhållandevis fler oskydliga invandrare grips till följd av rasistiska strukturer i rättsväsendet. Förklaringen är i stället att procentuellt fler skydliga invandrare slipper undan påföljd.
Då ska man komma ihåg att invandrare är kraftigt överrepresenterade även i brottsstatistiken, i synnerhet för grövre brottstyper. Av brottsmisstankestatistiken kan man enligt ovan dock utläsa att invandrares överrepresenation i brott är ännu högre än vad brottsstatistiken ger vid handen.
Därtill skall läggas att mörkertalet för invandrares brottslighet troligen är större än det för svenskars, detta beroende på att mycket av invandrares brottslighet förssiggår i de etniska enklaverna där polisens närvaro är låg, där människor är rädda för att anmäla och där kulturella traditioner påbjuder att man inte blandar in polisen utan gör upp saken själva, antingen genom rena repressalier eller mer ordnat i sådant som romska domstolar, shariadomstolar och liknande informella rättsskipningsstrukturer.
Så sammanfattningsvis Mårten Schultz vet du inte vad du pratar om när du kritiserar den statistik som Per Gudmundson lutar sig mot i sin debattartikel. Det du ägnar dig åt är rent önsketänkande utifrån en politiskt korrekt musltikulturalistisk och kulturrelativistisk diskurs där man hellre går runt med skygglappar och än erkänner det som är uppenbart för oss andra. Det är politiskt ynkligt, det är ett svek mot Sveriges brottsoffer och det undergräver Sverige som ett rättssäkert och tryggt land för medborgarna att leva i. I egenska av jurist borde du skämmas lite extra Mårten Schultz.
juni 29, 2011 den 7:59 e m
Mårten Schultz
Skrivet på telefon så detta blir kort.
1: misstankestatistik säger inget om brott
2: all brottsstatistik som inte är helt fullständig utgår från normativa antaganden. Den är i en mening biassed. Att bortse från detta och låtsas som att statistik är ”sann” är irrationellt.
3: jag har aldrig sett någon statistik över samtliga brottsdomar utifrån invandringsperspektivet, och jag har läst en hel del
4: jag tror nog att det stämmer att vissa invandringsgrupper är överrepresenterade i vissa brottskategorier men också underrepresenterade i andra.
5: det är uppenbart att många som använder sig av det statistiska argumentet egentligen vill säga något närmast etnologiskt: att det är ett kulturproblem att, tja, kurdiska män utövar tvång mot sina döttrar eller att finnar tar till kniven. Sådana iakttagelser kan ibland vara relevanta men det är fegt och intellektuellt svagt att gömma sina etniska generaliseringar bakom förment objektiva argument.
6: ohövliga inlägg tar jag bort om jag ser dem
juni 29, 2011 den 5:15 e m
Magnus_S
Mer statistik som Mårten Schultz inte tycker om: 44% av sexualbrottsmisstänkta i Sverige är av annat etniskt ursprung (”Minority ethnic” i originalet). Det är knappast samer som det handlar om.
Läs själva på sidan 139.
Lovett, Jo & Kelly, Liz (med Diesen, Eva F. & Diesen, Christian) (2009) Different systems, similar outcomes? Tracking attrition in reported rape cases in eleven European countries.
Klicka för att komma åt different_systems_03_web%282%29.pdf
juni 29, 2011 den 6:14 e m
Vidi
Symptomen är tydliga: Schulz vill tillhöra etablissemanget och då får vanlig
vetenskaplig akribi vika. En forskare?
juni 29, 2011 den 6:37 e m
ADS
”Att någon är misstänkt för våldtäkt betyder däremot inget alls i relation till brottet, för det fall vi vill upprätthålla något slags tankar om oskuldspresumtion.”
Oskuldspresumtionen är ju ett redskap för att skydda den enskilde från övergrepp från statens sida i främst straffrättsliga sammanhang. Det har ingenting alls att göra med hur man väljer att sålla mellan vilka invandrare man väljer att ta in i landet.
”Ansvaret är individuellt, inte kollektivt. Den statistiska approachen skickar tankarna fel”
Så om du skulle anställa någon att passa ditt hus medan du var på semester så skulle kåkfarartatueringar och sprutmärken på en sökande inte vara en faktor?
”Bör en sådan undersökning publiceras? Bör det skrivas pressmeddelanden? Bör det skrivas en orolig ledare i SvD? Mitt svar på alla frågor är nej. Sådan statistik är inte i sig intressant.”
Under vilka omständigheter skulle det vara ok att presentera statistik som visar utom alla tvivel att en viss invandrargrupp begår säg 20 gånger fler vålds- och egendomsbrott än svenskar?
juni 29, 2011 den 9:53 e m
Stina
Får man konstatera att, och dra slutsatser av, att män, lågutbildade och narkomaner är överrepresenterade i brottsstatistiken – eller är det också ”grumligt”?
Är inte dessa också individer?
Det verkar som det är OK att konstatera att män är överrepresenterade i brott. Det är inte tydligen inte OK att studera på detaljnivå vilka egenskaper dessa män besitter. Således föredrar etablissemanget mer svepande och ospecifika generaliseringar än en mer detaljerad sådan. Märkligt. det är ju nästan som om de är rädda för vad de skall hitta…
juni 29, 2011 den 10:27 e m
Magnus Strömgren
”jag tror nog att det stämmer att vissa invandringsgrupper är överrepresenterade i vissa brottskategorier men också underrepresenterade i andra.”. Ja, men det var central väl en del av Per G.:s poäng!? Man talar ju inom etablissemanget om ”mäns våld mot kvinnor”, något till och med jag kan tycka är lite magstarkt. Men när det gäller vissa invandrargruppers uppenbara överrepresentation när det gäller vissa brott, är det tydligen fel att ens föra statistik över fenomenet. Enligt dig alltså.
juni 29, 2011 den 10:45 e m
Leffek
Så om Mårten får en rapport där man utgår från domar och inte anmälningar så är han nöjd?
Anser han att all statistik som innefattar anmälningar(vilket är vad BRÅ sammanställer) är totalt intetsägande? Jag får de vibbarna och då är han ju faktiskt ganska ensam om sin kritik skulle jag hävda.
juni 29, 2011 den 11:20 e m
Coop
Du frågar på vilket sätt Gudmundsons artikel skulle kunna bidra till debatten. Låt mig säga så här. Jag har jobbat på juridikens verkstadsgolv i 20 år, dvs i domstolarna, främst som försvarare. Jag gissar att du -Mårten – har spenderat det mesta av din tid i ett kontorsrum på något universitet. Jag föreslår därför att du tar dig tid att trava ner till någon tingsrätt i en av de större städerna och tar en titt på uppropslistorna. Räkna sedan utländska namn kontra svenska. Då kommer du förstå varför Gudmundsons artikel var viktig och du lär även börja fundera över varför det har varit tabu i så många år att säga sanningen, nämligen att utlänningar är kraftigt överrepresenterade i brottssammanhang. De är inte i majoritet, vilket beror på att svenskarna de facto alltjämt och en tid framöver utgör majoriteten i vårt land, men överrepresentationen är likväl tydlig. Dock får inte detta uttalas. Därför var Gudmunsons artikel viktigt såtillvida att han lyfte på täcket.
juni 30, 2011 den 7:24 f m
Mårten Schultz
Jag är ju rätt ofta i domstol och på olika orter. Jag kan ju bara konstatera att det du säger delvis stämmer men att det knappast är statistik. Många med ovanliga namn är ju inte invandrare utan utlänningar eller svenskfödda. Och dessutom skiljer sig detta geografiskt. Där jag satt ting var det väldigt ovanligt med annat än pursvenska tilltalade.
Hur som helst. Statistik avs överfallsvåldtäkter som ofta tas upp bygger på rätt få brott. Hur tror ni den statistiken påverkas av att en Niklas nu dömts för många våldtäkter? Kanske det tom är så att i den totala statistiken överfallsvåldtäkter i år är lika många Niklas som nordafrikaner öht? Bör man isf vidta åtgärder mot just människor som heter Niklas? Knappast. Det empiriska underlaget säger inget sådant per se.
juni 30, 2011 den 7:26 f m
Mårten Schultz
För övrigt häpnar man ju över att en försvarare inte vågar skriva under med eget namn. En försvarare som inte har ryggraden att våga vittna om sina egna erfarenheter inger klent förtroende
juni 30, 2011 den 8:30 f m
ADS
Det är ganska lätt att ”häpna” över anonymitet när man själv antingen inte uttryckt, eller har åsikter, som är tabu på riktigt i ens arbetsliv eller sociala kretsar,
Har du själv inte uttryckt några åsikter som fått dig att förlora kännbart i aktning eller materiellt så tycker jag du ska ta det lite lugnt med att raljera över att andra inte gör det.
juni 30, 2011 den 1:32 e m
Mumfi
Mårten,
Anonymitet är relativ. Vi som rör oss på nätet investerar en hel del i våra alias och har precis lika mycket prestige att förlora som någon annan som skriver under med sitt namn. Den enda gången det skulle vara intressant att någon skriver under med sitt riktiga namn är om man tänker sig att man ska vidta åtgärder utöver att bemöta vederbörande verbalt på det aktuella forumet. Och det vill vi väl inte?
För övrigt: för allt vad jag vet kan du lika gärna vara ett påhittat alias. Jag har ingen som helst anledning eller avsikt att ta reda på om det skulle kunna vara annorlunda. Men för någon som uttrycker åsikter som är lite mer kontroversiella kan det vara intressant att försöka göra det lite svårare för sådana som inte är som jag.
juni 30, 2011 den 7:12 e m
Mårten Schultz
Jag uttrycker ständigt åsikter som är inopportuna. Och se, jag behöver ingen hemlig akronym för det.
juni 30, 2011 den 1:00 f m
Marvin
En eloge till Jakob Heidbrink för bibehållen intellektuell heder. Jämförelsen med hur statistik presenteras när det kommer till grupperna män och kvinnor är väldigt talande. Det är mycket behövligt med lite dissonans i änglakören.
juni 30, 2011 den 7:27 f m
Mårten Schultz
Håller med om även detta. Könsstatistiken missbrukas också.
juni 30, 2011 den 4:03 f m
Erik E
Det finns ju extremt mycket tabuer inom detta område så det är klart att det är svårt att föreslå åtgärder när det är så minerad mark. Redan det lilla PG skrev verkar ju räcka till åtskilliga försök att smutskasta honom från olika håll.
juli 3, 2011 den 6:47 e m
Johnny
Exakt. De politiskt korrekta medlöparna går genast till attack mot Per Gudmundson och gör allt för att vantolka och förvränga informationen samt anklaga PG för rasim och gå SD’s ärenden. Varför tar inga andra journalister upp problemen med flyktinginvandringen och dess ekonomiska, sociala och kriminella kostnader det handlar om? 10% av BNP lär flyktingpolitiken kosta, lika mycket som skolan och vården tillsammans.
juni 30, 2011 den 7:20 f m
Lasse W
Media- och universitetseliterna i Sverige är sedan 70-talet marinerade i ett ”starka” och ”svaga” – tänk. De starka – ofta skötsamma vita män – ska ifrågasättas och tryckas ner. De svaga – ofta tillhörande någon svag grupp (invandrare, kvinnor m.m.) ska mötas med förståelse och lyftas upp. Den som inte ser det mönstret är blind. Det har sina rötter i kulturradikalismens behov av att ställa allt på huvudet och skapa ett som man anser nytt och rättvist samhälle. Men jag tror att det samhället blir en trasa. Jag vill inte leva i det.
juni 30, 2011 den 7:37 f m
Mumfi
Ni är la roliga när ni diskuterar statistik som ni har förstånd till.
Självklart är invandrare överrepresenterade i brottsstatistiken. Lika självklart är judar överrepresenterade vad gäller ekonomiska brott. Hur skulle det inte vara så? Alla begår de brott efter vad de har möjlighet till. Men är de överrepresenterade i brottsstatistiken till högre utsträckning än de är överrepresenterade i sin sociala grupp?
Jag tror att om andra etniska grupper än judarna slöt sig samman och skapade stabila sociala nätverk, integrerade sig i samhället med bibehållna etniska nätverk, och kom upp sig lite på samhällsstegen; då skulle även de vara överrepresenterade till exakt samma utsträckning som judarna. Om vi misshandlade ett gäng stockholmare från norrmalm, buntade upp dem, satte dem i en förort till samma stad, och tvingade dem att börja om, då tror jag nog att deras ungar står där och rånar varandra på skolgården lika mycket som andra förortsungar i samma situation.
Vet ni för övrigt vilken grupp som är mest överrepresenterad vad gäller våldsbrott? Rökare. Så är det. Nära på 100% av alla våldsbrottslingar är rökare. Organiserad brottslighet: rökare. Tvångsintagna psykiskt sjuka: rökare. Allment skräniga ligister på stan? Rökare. Vad drar vi för slutsats av detta? Dels kan vi anta att droger, även lagliga, leder till ökad brottsbenägenhet och psykiska störningar. Men mest kanske vi ska anta att vissa samhällsklasser tenderar att ha andra laster än andra; och kanske att det yttrar sig i rökning och våldsbrott.
juni 30, 2011 den 8:31 f m
Jakob Heidbrink
Mumfi: Du själv argumenterar här att någon viss social grupp utgör ett problem och använder statistiken. Det enda som skiljer dig från PG är att du rätt så tvärsäkert erbjuder en kausalitetsförklaring. Den senare utmärker sig dock genom att den inte håller för USA, vars invandrare till övervägande delen har samma biografier.
Med andra ord: statistiken säger oss tydligen alla något intressant och viktigt, men har inte mycket att erbjuda vare sig i kausalitets- eller lösningshänseende.
juni 30, 2011 den 11:35 f m
Mumfi
Jomenvisst. Precis så.
Jag känner dock intuitivt att valet av grupper inte stämmer i detta specifika fall.
Vad gäller USA vill jag gärna påstå att de är invandrare allihopa däröver. Men du menar alltså att vissa etniska grupper där skulle vara mer våldsbenägna än andra allt annat lika? Det har jag svårt att tänka mig, men ok. Visst kan man anta vissa skillnader i beteende som grundar sig i etnisk tillhörighet.
Ja, statistik kan man ha till mycket. Men korrelation implicerar inte kausalitet.
juni 30, 2011 den 8:24 f m
ADS
Mårten, du verkar inte så benägen att svara på mina frågor, men jag försöker igen.
”1: misstankestatistik säger inget om brott”
Det där stämmer ju inte vare sig empiriskt eller, kanske mer lättsmält för jurister, språkligt. Själva definitionen av misstanke är ju en förhöjd sannolikhet för något. Är en grupp således i högre grad misstänkt för brott så är de sannolikare att ha begått dessa brott, och även att begå dessa brott i framtiden.
Jag tycker det är minst sagt anmärkningsvärt att du specialiserar dig på kausalitet samtidigt som du verkar hävda att empiriska metoder helt enkelt inte fungerar. Cynisk som jag är misstänker jag att det helt enkelt är för att du inte behärskar riktig vetenskap snarare än sofisteriet som karaktäriserar rättsvetenskap.
Det må vara oartigt, men min erfarenhet av jurister är att matematiken slutar vid tolvans multiplikationstabell. Vilket rent faktiskt gör dem helt orustade att alls prata om sannolikheter, kausalitet eller något annat som rör hur världen, snarare än juridiken, faktiskt fungerar.
http://www.thebigquestions.com/2011/06/22/is-legal-reasoning-an-oxymoron/ beskriver fenomenet lite mer utförligt.
Du verkar också sväva på målet vad gäller lämpligheten att publicera statistik som får etniska grupper att framstå i dåliga dager. Ena stunden är det olämpligt för att statistiken är opålitlig, nästa är det för att syftet är olämpligt. Kan du inte beskriva vad, om något, som skulle vara godtagbart när det gäller att samla in och publicera statistik som missgynnar exempelvis muslimer eller judar?
För att ta ett exempel. Säg att det med p = 0.01 skulle gå att visa att zigenare stjäl i butiker minst 10 gånger oftare än snittkunden, skulle det då inte vara ok att dels publicera den statistiken och dels låta butiksägare som punktmarkerar zigenarkvinnor använda den som ett godtagbart argument för att slippa få pisk av DO?
För övrigt tycker jag det är intellektuellt oärligt att hamra på att just överfallsvåldtäkter rör ett litet antal brott. Tror man sig faktiskt ha rätt i sak, och inte bara försöker plocka debattpoäng, bör man attackera motståndarens starkaste argument. I det här fallet snarare prata om egendomsbrott, narkotikabrott och misshandel än de lågfrekventa brotten som är lätta att vifta bort med att de så sällan sker. Det samma gäller de parodiska argumenten om att större delen av alla brott begås av rökare.
juni 30, 2011 den 8:39 f m
Jakob Heidbrink
ADS: Som jurist kan jag intyga att iakttagelsen avseende maatematisk förmåga är riktig, vilket inbegriper mig själv. Samtidigt som detta manar till ödmjukhet måste dock också sägas att naturvetares tro att matematisk logik lämpar sig för regleringen av mellanmänskliga relationer – och det är det som juridik är – är felaktig, då människans bevekelsegrunder inte är logiska och eftersom också matematiken är människoskapad och alltså måste analyseras med kunskapsteoretiska ögon. Alltså behövs det som du kallar för ”sofisteri”.
Båda parterna – jurister och naturvetare (inbegripet matemayiker) – bör alltså vara ödmjuka inför den andras domäner och sätt att resonera.
juni 30, 2011 den 1:03 e m
ADS
”Samtidigt som detta manar till ödmjukhet måste dock också sägas att naturvetares tro att matematisk logik lämpar sig för regleringen av mellanmänskliga relationer – och det är det som juridik är – är felaktig, då människans bevekelsegrunder inte är logiska”
Det stämmer helt enkelt inte att människor på något sätt behöver vara logiska för att någon form av empirisk metod ska vara tillämplig. Eg, det finns gott om formler som meningsfullt beskriver hur *djur* beter sig.
More to the point, om man inte kan säga något matematiskt så tyder det på att man helt enkelt inte kan säga något vettigt alls, snarare än att det finns något bättre redskap att tillgripa för att förstå situationen.
Angående kunskapsteori så tror jag inte någon jurist än så länge bidragit med något särskilt vettigt till det fältet, eller att resonemang därifrån i någon meningsfull utsträckning förekommer i juridiska diskussioner. Av vad jag sett av rättsvetenskap är det filosofins korpdivision, även om man begränsar sig till de mer pratglada ämnena där filosoferna inte leker med symboler dagarna i ända.
Personligen så tycker jag det är smått tragiskt att det juridiska skråets verktygslåda för att förstå verkligheten ligger på ungefär samma nivå som 1650.
juli 1, 2011 den 6:20 f m
Jakob Heidbrink
ADS: Om jag inte missförstått allt, kan ingen statistik i världen förutsäga en enskild individs beteende, utan endast ange en sannolikhet för detta beteende. Eftersom jurister behandlR enskilda människors enskilda handlingar, förefaller på fall-nivå statistiken vara på fel plats. Däremot kan den hjälpa dem som sätter reglerna, nämligen politiker, men det är en annan kår. Även inom lagstiftning kan det dock finnas anledning att inte vilja använda sig av statistik eller matematisk logik, för att det finns andra värden som anses vara viktigare (såsom exempelvis i vissas fall rädsla för rasistiska slutsatser av statistiken).
Vad gäller filosofin, kan jag inte uttala mig. Jag har dock hört professionella filosofer säga att det som gör disciplinen liten är att man måste lära sig så in i Norden mycket juridik. Någon korpdivision känns det dock inte som, stött på den anekdotiska evidens jag har.
juni 30, 2011 den 7:09 e m
Mårten Schultz
Är på semester och hittar tillbaks litet då och då.
Nej, en misstanke är inte det samma som sannolikhet att ha begått brottet. Du misstar dig på den temporala ordningen. Om jag misstänker dig för ett brott som du är oskyldig till är sannolikheten för att du har begått brottet noll, även om misstankegraden är hög. Du är ju oskyldig.
Anledningen till att jag valde överfallsvåldtäkter är för att det är just det som sådana som anonymt vill beklaga sig över invandrares brottslighet brukar dra fram.
(min matematik är inget vidare men jag har en magisterexamen i vetenskapsteori, epistemologi och logik)
juni 30, 2011 den 8:08 e m
Tobe
Det där var kul. Ur juridisk mening kan du ha en (mycket svag) poäng, men.. ..ur statistisk synpunkt är du svårartat ute och cyklar.. ..alla som har blivit dömda har också varit föremål för misstanke. Det föreligger därmed såväl hög korrelation som kausalitet mellan antal dömda och antal misstänkta, vilket också gör det relativt enkelt att beräkna sannolikheten för att du blir dömd om du är misstänkt (antalet misstänkta dividerat med antalet dömda). Det säger däremot inte att just du blir dömd, men ur sannolikhetssynpunkt är det naturligtvis ett helt ok mått.
Vad avser sakfrågan så är det oerhört dumt att förneka eller undertrycka obehagliga sanningar, speciellt med så oerhört tunna argument som du presenterar här (nej de håller absolut inte och luktar dåliga bortförklaringar och brist på logik, trots dina kurspaket). Sanningen på bordet och en ordentlig debatt är oerhört mycket bättre än att mobba den som vågar säga att kejsaren är naken. Risken är annars att vi istället får ett fascistluktande parti i riksdagen med allt mer makt.. ..Oops.. vi är redan där..
juli 1, 2011 den 6:15 f m
Mårten Schultz
Men min poäng är denna: det finns lögn, förbannad lögn och statistik. Att du och andra framhärdar med att invandrare begår mer brott gör det inte sant. Invandrare är nog överrepresenterade i vissa kategorier (hedersvåld, som dock är en ickerättslig kategori, kanske) tvärtom i andra kategorier (svindleri kanske) och när det gäller alla brott som gått till dom vet vi inte. Då blir frågan varför du anser att just de kategorier brott där invandrare är överrepresenterade är viktigast. En förklaring: Det kan ju vara för att man redan bestämt sig för att det är så.
juli 1, 2011 den 6:16 f m
Mårten Schultz
Det där med kausaliteten låter jag storsint passera
juni 30, 2011 den 8:19 e m
Tobe
..antalet dömda dividerat med antalet misstänkta.. ska det va förstås.
juli 1, 2011 den 2:31 e m
Bo Baldersson
Vilken strålande logik.
Enligt den Schultzska logiken kan man således konstatera att sannolikheten för att det är vackert väder i Stockholm den 1 juli 2011 är noll. Det regnar ju! Men var sannolikheten att det regnar i Stockholm 1 juli 2011 även lika med noll igår?
Jag kommer att tänka på ett uttalande av sannolkhetslärans fader Blsise Pascal i en diskussion om sannolkheter med juristen de Meré: ”de Meré är måhända förståndig, men ingen matematiker, och det är ju som bekant en stor brist!”
juli 1, 2011 den 3:01 e m
Bo Baldersson
Byt ut ”det regnar” mot ”det är vackert väder” i fjärde meningen.
juli 1, 2011 den 8:10 e m
Tobe
Tack Mårten för ditt storsinta överseende med min hänvisning till kausalitet. Dock, jag blir alltmer övertygad om att du har haft oerhört usla lärare i vetenskapsteori. Jag har dessutom välgrundade aningar om vilka dessa postmodernistiska tomtar är. Vissa känner jag personligen, Trevliga men deras kontakt med verkligheten och riktig filosofi är, vad ska vi kalla det, bristfällig?
Kausalitet innebär en form av nödvändighet i relationen mellan empiriska fenomen. Inom naturvetenskapen är det vanligen relativt enkelt, det ena fenomenet föregår ”alltid” det andra, med andra ord vi kan med stor sannolikhet gränsande till visshet säga att det ena orsakar det andra (dock, aldrig med visshet, som Hume redan på 1700-talet påvisade). Om vi lämnar filosofin och går till statistik (som egentligen är en avancerad form av filosofi, vilket Bertil Halldén, Sveriges enda filosof av betydelse förstod), så finns förvisso olika skolor, men om det ena fenomenet (så gott som alltid) alltid föregår det andra anses det allmänt råda kausalitet. Dvs, inom humaniora och samhällsvetenskaper blir det svårare, men inte omöjligt. I detta fall är det dock oerhört enkelt, brottsmisstanke föregår sålunda så gott som alltid dom (ytterst föregår naturligtvis brottet domen), med andra ord råder kausalitet mellan brottsmisstanke och dom.
Att du påstår att jag vill framhärda med att invandrare begår mer brott är förstås förolämpande (vem vill göra det förutom främlingsfientliga), jag konstaterar det med sorg. Men jag förstår att tolka statistik. Problemet med dig och dina medflanörer är att ni har en färdig världsbild, Om någonting motsäger den, tror ni att det är fel på på verkligheten och inte er karta över den. Det måste vara väldigt bekvämt, speciellt om man får ständigt berömmande ord från sin omgivning för sin ståndaktighet.
juli 1, 2011 den 8:43 e m
Tobe
der ska förstås vara Sören Halldén.
juli 3, 2011 den 8:41 e m
Mårten Schultz
angående kausalitet vill jag bara tillägga. http://www.jure.se/ns/default.asp?url=visatitel.asp?tuid=9988
juni 30, 2011 den 8:30 f m
Delat och intressant – 30 June, 2011 | [insert random stupid name here]
[…] Statistiken är kollektivismens kreatur « Juridikbloggen – Bra svar på Per Gudmunssons bruna ledare i helgen 2 […]
juli 6, 2011 den 8:01 f m
Lo
En förundersökning som läggs ner kan ju betyda att det saknas bevis, personligen har jag blivit utasatt för överfallsrån, våldtäcktsförsök samt misshandel, samtliga av utom-europeiska. En gång har jag anmält, men självklart kan polisen inte finna den skyldige, det enda jag kunde säga dem var att en mörkhyad man hoppade på mig bakifrån, slet av mig min väska medan han hotade att stycka mig och sprang iväg till en väntande bil. Undrar var min anmälning hamnar i statistiken?
juni 30, 2011 den 8:30 f m
Delat och intressant – 30 June, 2011 | [insert random stupid name here]
[…] Statistiken är kollektivismens kreatur « Juridikbloggen – Bra svar på Per Gudmunssons bruna ledare i helgen 2 […]
juni 30, 2011 den 9:22 f m
Frederick
Tack, för ett förnämligt inlägg!
juni 30, 2011 den 7:28 e m
Mårten Schultz
tack! en vänlig kommentar!
juni 30, 2011 den 12:27 e m
Josef Boberg
Apropå – ”Hur kan denna text göra debatten – ja Sverige! – litet bättre?”
Jo… – det tycker jag är en klok utgångspunkt – för det finns en hel del i den svenska modellen som kan, och som över lite tid sett, MÅSTE göras bättre ❗
juni 30, 2011 den 3:50 e m
Färre hatbrott | Svensson
[…] Bloggat: Alliansfritt, Juridikbloggen, Peter Karlberg, Stardust, Nyheter 24, Vänstra Stranden, Läs även andra bloggares åsikter om […]
juni 30, 2011 den 5:37 e m
Anti do
”100 % av alla extrema serievåldtäktsmän som dömts i svensk domstol under senare tid har varit svenskar. Inte bara har de varit svenskar, de har alla hetat Niklas. Nu är det bara två personer, men ändå. Statistiken talar sitt tydliga språk. Om nu statistisken ska läggas till grund för åtgärder ställer man sig frågan: Hur ska politikerna hantera svenskarnas oro för alla Niklas?”
Skämtar du med oss?
Amr Mahmoud El Hossanly Taha?
Enver ”Babyface” Durakovic?
Shino Mohamed Hashi?
NÅ?
juni 30, 2011 den 7:27 e m
Mårten Schultz
För övrigt vill jag tillägga att Per Gudmundson är en ypperlig ledarskribent med mod. Fast denna gång höll jag inte med honom.
juli 1, 2011 den 12:11 e m
Magnus Strömgren
@Anti do: Det är väl högst symptomatiskt att det ”snodda” exemplet missar tre serievåldtäktsmän som verkligen inte heter Niklas. De har ju inte fått tillnärmelsevis samma uppmärksamhet och mediala exponering. Dessutom skulle ju poängen (?) med det ”putslustiga” exemplet förstöras.
(De finns ju för övrigt de som menar att man gör skillnad på svenskar och invandrare när man rapporterar om brott i traditionella media. Det är huvudsakligen en annan diskussion, men jag är övertygad om att de som säger så har helt rätt – och att det gynnar SD.)
juli 1, 2011 den 2:44 e m
Gaijin
Jag kan komplettera med två män som dömts för flera våldtäkter de senaste åren. Dessa personer har dock inte fått sina namn utskrivna i pressen. Varför?
Den så kallade ”Smygaren”, Shino Mohamed Hashi från Etiopien, dömdes i november till sluten psykiatrisk vård för för 4 fall av grov våldtäkt och 1 våldtäktsförsök. Han har tidigare suttit i fängelse i Norge för en våldtäkt.
Den så kallade ”Taximannen”, egyptiern Amr Mahmoud El Hossaniy Taha , dömdes i februari 2010 till 7 års fängelse för 6 våldtäkter, 1 våldtäktsförsök och 1 fall av sexuellt ofredande.
Örebromannen åtalades för 15 händelser varav 3 våldtäkter. Han fick 12 års fängelse.
Hagamannen åtalades för 3 våldtäkter och även försök till våldtäkt samt mordförsök. Han fick 14 års fängelse.
Egyptiern och etiopiern åtalades för sammanlagt 10 fullbordade våldtäkter. Svennarna för 6.
Egyptiern och etiopiern har inte fått sina namn och foton publicerade i tidningar, det har svennarna.
Därför tror folk som läser etablerade tidningar att de värsta våldtäktsmännen är svenskar och heter Niklas.
Det finns lika ruskiga våldtäktsmän som heter Shino och Amr Mahmoud.
juli 1, 2011 den 2:46 e m
Gaijin
Fanken, missade Anti dos kommentar. Men det är bra att fler ser bortom etablerade medias mörkande av vissa gruppers brott…
juli 1, 2011 den 3:36 e m
Jonas
Vill inte mata vit makt-trollen, men rätt ska vara rätt:
En person som blir våldtagen minns nog färgen på gärningsmannens hud. Så i det aktuella fallet kanske det ändå går att jämföra brotts-statistik med brottsmistankestatistik?
juli 1, 2011 den 8:11 e m
Joel
Menar du att en person som inte har vit hy per definition alltid är en invandrare?
juli 1, 2011 den 9:50 e m
Knut
Bra skrivet! Äntligen en tänkande människa som kan skilja på misstänkta och dömda! Det verkar som att Gudmundson och hans apologeter inte har greppat den grundläggande skillnaden.
Jag tänkte bara lägga till en sak. Vad Gudmundson inte känner till, eller väljer att inte ta upp eftersom det inte passar in i hans främlingsfientliga agenda, är att ”förundersökningar mot personer födda i utlandet oftare läggs ner i förhållande till personer födda i Sverige”.
Det står att läsa i Är rättvisan rättvis? (SOU 2006:30)
Alltså: Polis och åklagare ser till att ha mer kött på benen innan de norpar en svennebanan än en invandrare. Eller med andra ord, strukturell diskriminering.
Diskrimineringen återkommer även i ett senare skede, då ”risken att dömas till längre fängelsestraff är större för personer födda i utlandet och då i synnerhet för utomeuropéer”.
Men om detta har Gudmundson ingenting att säga.
Hans krönikor påminner starkt om pressmeddelanden från Nationaldemokraterna.
juli 1, 2011 den 9:57 e m
Magnus Strömgren
Men Knut: det må vara en valid poäng, men förtar inte det faktum att VISSA invandrargrupper ÄR överrepresenterade när det gäller VISSA brott – även kontrollerat för ålder, kön och socioekonomisk status. Det är något som MÅSTE kunna lyftas fram och diskuteras. SD har redan kommit in riksdagen, trots huvudet i sanden från media och politiker, remember?
juli 1, 2011 den 11:29 e m
Beholder
Mårten normala människor orkar inte skriva kommentarer på bloggar eller i tidningar när det pratas om invandring. Oftast har stora tidningarna stängt av möjligheterna att kommentera för det är så jävla mycket troll. (sd fanatiker som verkar organiserade eller bara arbetslösa)
juli 2, 2011 den 8:41 f m
Tomas
All statistik har ett värde. Men man måste värdera hur statistiken togs fram, och se vilka som togs med i undersökningen, Detta skall också vara väldigt tydligt när man redovisar statistiken.
Jag undrar varför kvinnor har en förkärlek till att anmäla utländska män, detta kanske skall undersökas?
juli 6, 2011 den 8:06 f m
Lo
Glömde att jag också blivit skjuten med elpistol och hotad (besök i mitt privata hem) på grund av att jag till min chef angivit ett pistolhot och narkotika försäljning hade pågått i de lägenheter vi hyrde ut. Också detta av en utom- europeisk person. Jag är 23 år. Utsattes för min första misshandel som 13 åring. Studerar juridik i göteborg och är uppvuxen i innerstaden. Vill tacka alla som gjort Sverige ett tryggt land att växa upp i. Inte heller mina föräldrar inser problematiken. Jag är absolut inte rasist. Men vill inte, som nu, bära på en ständig rädsla och misstro till rättsäkerheten.
juli 6, 2011 den 8:09 f m
Lo
Tydligen gick inte mitt första inlägg igenom, där jag skrev att jag blivit misshandlad, överfallsrånad och utsatt för försök till överfallsvåldtäckt. Allt av till utseendet utom-europeiska personer Jag har anmält ett av brotten, rånet. Vilket naturligtvis inte ledde till någonting då det enda jag kunde säga till polisen var att en tillsynes utom-europeisk person överföll mig bakifrån, slet av mig väskan och viskade att han skulle stycka mig innan han sprang i väg med bytet till en väntande bil. Var hamnar min anmälning i statistiken? Det undrar jag.