Justitieministerns tankar om att skämma ut misstänkta genom offentliga skamaktioner har givit svallvågor. Men alldeles för litet egentligen. Även om det är förflugna ord – vilket det inte verkar vara att döma av hur Ask följt upp uttalandena med att tona ned förslaget, utan att ta avstånd från det – så ger det kalla kårar att justitieministern kan ens komma på tanken att vädra sådana här åsikter.
Allt fler har börjat tala om Asks avgång. Självklart kan vi inte ha en justitieminister som menar att vi skall skämma ut personer som är misstänkta för brott. Självklart kan vi inte ha en justitieminister som inte tydligt står upp för oskuldspresumtionen. Självklart kan vi inte ha en justitieminister som inte i ryggmärgen har inpräntat att man aldrig får köpslå eller peta på rättsstatens fundamentala värderingar.
Nu har emellertid diskussionen hamnat i ett ifrågasättande av tanken på att redan misstänkta skall hängas ut. Men det är bara ett av två problem. Det andra problemet är att justitieministern över huvud taget vill föra in skammen i juridiken igen. Det är banne mig lika illa som den oförstående inställningen till oskuldspresumtionen – skampålen har hamnat på historiens sophög av en anledning.
För regeringen så är det särskilt besvärande att Asks okänslighet för rättstatliga grundtankar och rätten till en skydddad integritet kommer så snart efter att regeringen kört över lagrådets invändningar mot det bristande integritetsperspektivet i ett annat lagförslag, det rörande urinprover på barn ( och var finns ”barnets bästa”, och barnkonventionen, i den diskussionen?).
Regeringens rättspolitik är just nu i direkt kollissionskurs med rättighets- och rättsstatstanken. Märkligt få har reagerat. Det är som Sanna Rayman – som står som ett lysande och hoppingivande undantag av gott omdöme i den här debatten – antyder, att vargarna skulle kommit springande om Ask dömts för fortkörning, men få reagerar när hon tappat sitt rättsstatliga fotfäste.(Thomas Bodström ligger dock på och vinner i respekt – och drar sannolikt till sig röster en masse just nu; det här är ju en nyckelfråga för många.)
Och dessutom. Börjar inte det orwellska språkbruket kännas tjatigt. När man gör föräldrar, ofta i socialt utsatta situationer, strikt ansvariga för sina barns skadevållande i situationer som de inte kan kontrollera så görs det för att ”hjälpa föräldrarna” och ”stärka familjen”. När lagrådets invändningar om integritetsproblemet i förslaget om att kunna tvinga barn att urinera framför främlingar utan att ringa pappa kördes över, så var det för att ”rädda barn från missbruk”. Och i denna fråga säger Ask att ””Jag är den enda som tänker på flickorna som utnyttjas.”
Please.
24 kommentarer
Comments feed for this article
mars 23, 2010 den 9:06 f m
Fördumningen igen | Sänd mina rötter regn
[…] Mårten Schultz skriver bra. Fast personligen är jag alltså alldeles för långsint för att hysa något som […]
mars 23, 2010 den 9:11 f m
Livets skola inte tillräckligt för ministerpost… « Olssons Blogg
[…] Andra bloggar(e): Liberati (här, här, här och här) ; Johan Ingerö; Thomas Bodström; Michael Gajditza; Henrik Alexandersson; Anders Svensson; Fredrik Antonsson (a.k.a. Tokmoderaten); Niklas Dougherty; Mårten Schultz… […]
mars 23, 2010 den 9:41 f m
profanum_vulgus
”skampålen har hamnat på historiens sophög av en anledning.”
Ja precis, och den anledningen var att vårdtanken kom fram inom straffteorierna. Nu när vi lämnat vårdtanken och är tillbaka på att straffen ska orsaka lidande (även om du inte anser det så är det den officiella straffideologin) så är skamstraffen oändligt mycket mer effektiva.
Justitieministern är ju inne på att ett skamstraff skulle vara lika obehagligt som flera års fängelse. När du nu är inne på föräldrar också, vad tror du föräldrar med små barn skulle välja, skam motsvarande inlåsning i flera år eller inlåsning i flera år?
Vad tror du att barnen skulle välja?
mars 23, 2010 den 9:50 f m
Sredna
Reinfeldt måste ju gå och grunna på vilket som är smartast taktiskt, att byta ut Ask nu direkt eller att få henne att pudla så ordentligt att hon inte blir en för tung belastning i valrörelsen. Själv hoppas jag på ett snart byte och då uppkommer frågan vem som är en sannolik efterträdare till Ask inom Alliansen, nu när det visat sig att Johan Pehrson ju också verkar ha belastningspotential. Krister Thelin, kanske?
mars 23, 2010 den 9:53 f m
profanum_vulgus
Sredna:
Jag tror inte att hon byts ut för detta. Dessutom är det ju, trots denna groda, den justitieminister med starkast känsla för rättssäkerhet som vi haft sedan 70-talet. Det vore synd att byta ner sig.
mars 23, 2010 den 9:58 f m
Sredna
Tja, jag var för ung på 70-talet för att bedöma rättssäkerhetskänslan hos Carl Lidbom och de andra du eventuellt har i åtanke, men nog måste man kunna byta upp sig från Ask.
mars 23, 2010 den 10:02 f m
Sredna
Lidbom var visst ”bara” juristkonsult och konsultativt statsråd. Antar att PV syftade på Geijer m fl.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Justitiedepartementet#Statsr.C3.A5d
mars 23, 2010 den 10:08 f m
profanum_vulgus
Nja, det var mest att jag känner till hur liten rättssäkerhetskänslan var hos de bakåt till 70-talet. Men om jag inte har helt fel så var nog Romanus i klass med Ask.
Visst kan man byta upp sig, det går att öka många många gånger om från Ask. Men tyvärr är väl klientelet att välja från nästan enbart nedbyten.
mars 23, 2010 den 10:49 f m
Mårten Schultz
Jävla tjat om lidande. Jag anser inte att straff skall orsaka ”lidande”. En befängd tanke.
Jag ställer mig bakom ett modernt retributivt rättvisesynsätt.
mars 23, 2010 den 10:52 f m
profanum_vulgus
Vad innebär det då?
mars 23, 2010 den 10:59 f m
Mårten Schultz
Det innebär att straff får man för att man förtjänar det. I sak säger det inget alls om straffets innebörd. (Det här är ju en grundbult i den rättvisediskussion som utgår från nikomakiska etiken och som ser rättvise-föreställningen som närmast systematiska kategorier.)
En sådan rättvisetanke är agnostisk i förhållande till vilka straff som skall dömas ut. Den säger bara att straffet skall relateras till gärningen – inte till hur straffet kan göra samhället i efterhand bättre, eller liknande aspekter.
När det gäller den substantiella frågan vad vi bör ha för straff så anser jag att de skall vara proportionerliga, tydliga och konsekventa.
Vård skall vi ge åt sjuka. Inklusive sjuka brottslingar. Däremot är det i sig en sjuk tanke att tro man kan vårda friska människor till laglydighet.
mars 23, 2010 den 11:10 f m
profanum_vulgus
Så med andra ord, samma sak som den klassiska retributiva tanken. Den som gör ont ska drabbas av ont = påföljden för att begå brott ska vara att utsättas för ett lidande som varierar proportionerligt mot brottets svårhet.
Retributivism säger som sagt inte vilken form av straff man ska ha, eller ens vilken nivå straffen ska ligga på. Den säger faktiskt inte ens vad som utgör grövre brott.
Inom retributiv rättvisa återfinns allt från stening för äktenskapsbrott till 10 års fängelse för mord.
Det ENDA vi vet om straffen en retributist förespråkar är att straffen ska utgöra ett lidande för den straffade. Hela tanken bakom filosofin är ju att rättfärdiga att man utsätter folk för lidande.
Men en FÖLJD av detta är ju att man borde välja det mest effektiva lidandet. Om någon nu har gjort sig skyldig till något som förtjänar ett visst mått av lidande och vi t.ex. kan välja mellan följande straff:
1. Inlåsning ett år (kostnad 1 miljon + en massa sociala problem)
2. Tio par spö (kostnad 100 kronor)
3. Övervakade långa promenader i trist omgivning fyra gånger i veckan i 5 år (kostnad en miljon men med hälsovinster)
4. Uthängning genom lila kuvert och en affisch på närmaste torg (kostnad 100 kronor)
Så borde vi väl välja 2 eller 4 som är det mest EFFEKTIVA sättet att uppnå syftet. Eller?
mars 23, 2010 den 2:39 e m
Mårten Schultz
Men varför är du så fixerad vid lidandet? Finns det någon modern retributist utanför de religiösa fanatikernas led som vill att någon skall tvingas lida?
Du argumenterar mot stråmän.
mars 23, 2010 den 1:13 e m
Don’t Ask, do tell
[…] utanför lagen, Johan Ingerö om varför journalisterna också borde avgå, Mårten Schulz om att Ask måste avgå, och Jan Söderqvist om hur valsegern är […]
mars 23, 2010 den 2:46 e m
profanum_vulgus
Mårten Schultz:
Ja ALLA retributister, det är en del av straffideologin. Det är dessutom den tyngst vägande delen av den ideologin. Hela idén bygger ju på att rättfärdiga att staten utsätter medborgare för lidande.
Jag fattar inte alls vad du menar med retributiv rättvisa om du förespråkar det UTAN att förespråka straff som leder till lidande.
Retributister i USA hänvisar ju ibland till gamla testamentets strafftänkande som stöd för sin ideologi. Men de missar väl då målet eftersom de judiska straffen främst syftade till att den straffade skulle återställa brotten (om det inte var ett brott mot gud, för då skulle man dö), men det de hänvisar till är bestämmelsen om proportionalitet.
Men om du förklarar vad du menar med modern retributiv rättvisa så kanske det blir klarare. Är det en ny ideologi?
mars 23, 2010 den 3:14 e m
Sredna
PV, har du inga betänkligheter över det lidande du sannolikt åsamkar Mårten med ditt idoga malande om just lidande? (Själv vet jag inget om retributiva teorier, så försök inte med mig!)
mars 23, 2010 den 3:29 e m
profanum_vulgus
Sredna:
Jag tycker att det är en rättvis lön för det lidande han utsätter mig för genom att påstå sig vara anhängare av en straffideologi som bygger på lidande och samtidigt inte vara för (eller kanske rent av vara emot) att straff ska utgöras av lidande.
mars 24, 2010 den 6:43 f m
jheidbrink
Det kan väl tilläggas att Mårten fortfarande är svaret skyldig hur han avgör vad som är ”proportionerligt”. Allt annat åsido är den typen av rättviseresonemang som Mårten förespråkar fortfarande relativt tomt i det att det inte anger ens kriterier för man avgör att ett straff är ”proportionerligt, konsekvent och tydligt” i förhållande till brottet. Hur mäter man vilket straff som är lämpligt för sexuellt ofredande jämfört med vilket straff som är lämpligt för rån? (Och med ”mäta” menar jag här kriterier, hållpunkter, inte ens nödvändigtvis någon matematisk formel, trots att formuleringen att straffet skall vara ”proportionerligt” antyder att en sådan formel fanns.)
mars 24, 2010 den 7:40 f m
profanum_vulgus
jheidbrink:
Det har jag frågat både von Hirsch och Jareborg som ju faktiskt var lite frontfigurer när det gällde att avskaffa vårdtanken och införa proportionalitetstanken (som jag skulle placera inom retributivism men som de påstod var en annan ideologi eftersom den även var framåtriktad – ett moraliskt meddelande skulle skickas till den som utsattes för lidandet och det skulle leda till önskan om rättelse).
Båda menar att straffen ska vara proportionella mot samhällets uppfattning om hur klandervärd en gärning var. Båda var också noga med att straffen inte skulle vara för höga, von Hirsch t.ex. ansåg att 10-12 år kunde vara maxstraff.
Detta är ju inte så upplysande egentligen, men straffskalorna måste ju vara fel. De flesta skulle väl t.ex. placera många våldtäkter uppe vid mord, rattfylleri skulle straffas oerhört mycket grövre. Men det höll iaf von Hirsch med om. Det var ju ett moralisk meddelande, och då skulle starkt moraliserade gärningar ge ett högre straff. (Lite konstigt tycker jag att vara populistisk med proportionerna men antipopulistisk med repressionsgraden).
mars 24, 2010 den 8:40 f m
jheidbrink
PV: Det märkliga är i så fall att liberala människor som Mårten plötsligt i straffrättsliga sammanhang förespråkar moraliserande lagstiftning, vilket jag ändå inte gärna vill tro. Då är ju frågan varför moraliserandet skall stanna vid straffskalorna och inte inbegripa exempelvis anstötliga yttranden eller ”abnorma” sexuella beteenden.
Jag får inte ihop tankegångarna, i alla fall så länge de inte konkretiseras åtskilligt.
mars 24, 2010 den 9:06 f m
profanum_vulgus
jheidbrink:
Nej, om man tänker lite kring straffrätt så finner man snabbt att det är ett område ovanligt drabbat av logikbrist.
T.ex. om man anser att omoraliska handlingar ska straffas, bör man inte då straffa t.ex. överdriven alkoholkonsumtion eller otrohet? Medan att t.ex. använda
Om man anser att straff ska följa på handlingar som utsätter andra för lidande, bör man då inte straffa grovt språk och otrohet? Medan t.ex. rattfylleri inte skulle vara olagligt.
Det är märkligt över huvud taget med liberaler som anser att staten ska få låsa in folk utan jävligt goda skäl. En liberal borde väl se en sådan extrem frihetsinskräkning som något som bara får användas i yttersta nödfall.
mars 24, 2010 den 9:56 f m
jheidbrink
PV: Vi är – som vanligt i just denna fråga – rörande överens.
mars 24, 2010 den 1:59 e m
Thomas Tvivlaren
Manuell trackback:
Asks motto översatt från batongliberalska
mars 24, 2010 den 2:41 e m
Lars_Erick, liberal rebell
Asks lilla ”förklaring” idag onsdag gör inte hennes sak bättre.
Hon förstår inte vad det är fråga om . Hon måste avgå.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/03/nej-det-racker-inte-ask.html