Föga förvånande beslutade idag den engelske domaren Howard Riddle att utlämna Julian Assange till Sverige för fortsatt utredning. (Hela beslutet finns här) Assange ska överklaga men jag blir förvånad om beslutet inte står sig. Det består av ett välavvägt och – naturligtvis – elegant och skarpt resonemang.
Beslutet smular sönder den delvis närmast löjeväckande kritik som det engelska försvaret riktat mot det svenska rättssystemet. Domaren avfärdar också i det stora hela vittnesmålen till fördel för Assange.
När det gäller de uppgifter som den svenske försvararen lämnat till den engelska domstolen är domaren svidande kritisk – dessa uppgifter har varit ägnade att medvetet förleda domstolen, anser domare Riddle. Kanske är domarens omdöme orättvist.
Kritiken mot den svenska rättvisan har varit orättvis och ofta absurd. Den engelska domstolen såg igenom rökridåerna. Men – och det är det viktigaste just nu – att försvarsadvokaterna i England betett sig som rabulister får inte tillåtas att smitta i den fortsätta utredningen.
Julien Assange är inte dömd och inte ens åtalad för något. Han har rätt att bli behandlad som oskyldig tills en eventuell fällande dom har kommit. De prasslande hattarna på försvararna – både advokaterna och tyckarna – får inte störa den process som nu följer.
Ännu är ingen dömd. Men en part är friad. Det svenska rättssystemet friades idag från de svepande anklagelser som framförts mot det. Bra så.
(Tidigare text finns här.)
Juridikbloggen 
136 kommentarer
Comments feed for this article
februari 24, 2011 den 1:00 e m
maria
Intressantast i hela den här debatten är vilken makt pressen har. I Sverige är Assange redan dömd på förhand som en skum typ. I Australien är man mer positivt inställd och Sverige har raskt hamnat på den nedre skalan av länder med ett underligt rättsväsende. De inblandade kvinnorna är förutom här inte att betrakta som offer utan som väl medvetna om vad de gjorde och som man får man se upp så man inte blir i efterhand anklagad för våldtäkt. Vad Assange gjorde eller inte gjorde så är det alltid svårt att bevisa i efterhand att något skedde med eller mot någons vilja.Vem ska man tro på?Sverige har i alla fall fått dåligt rykte förtjänat eller oförtjänat.
februari 24, 2011 den 1:11 e m
Mårten Schultz
En möjlighet – som jag själv skulle föredra – är att man låter bli att ha en åsikt i skuldfrågan över huvud taget, åtminstone tills Assange är tillbörligt hörd.
februari 24, 2011 den 1:30 e m
Ung Åklagare
Det var ju en väldigt underhållande läsning måste jag säga. Domaren har en viss stil som är väldigt osvensk och känner sig inte främmande för att ge rejäla rallarsvängar där det behövs.
Björn Hurtig måste ju skämmas rätt rejält när han läser beslutet. Domaren skriver ju rätt ut att advokat Hurtig inte bara har försökt vilseleda domstolen utan även försökt (och lyckats) missleda två av försvararvittnena (s. 10 § 15)
februari 24, 2011 den 1:41 e m
Ung Åklagare
Kan ju tilläggas att den britistke domaren redogör för Brita Sundberg-Weitmans kritik om att Ny skulle vara en ”radikal feminist” och sin syn på de uttalanden som Ny gjort (s. 3-4).
Om man jämför med den diskussion som varit här tidigare kan jag väl bara konstatera att min uppfattning får stöd av den brittiske domaren.
februari 24, 2011 den 1:41 e m
Bo Baldersson
Eftersom alla vet att domen under alla förhållanden kommer att överklagas är den brittiske domaren klok nog att inte uttala sig i kontroversiella rättsfrågor på ett seriöst sätt.
Sundberg-Weitman synpunkter avfärdas eftersom de inte är allmänt accepterade. Klagomålet att rättegångar i sexmål inte är publika avfärdas med att om så vore fallet skulle det funnits många klagomål i europadomstolen.
Alhems synpunkter anammades dock på grunden att han såg så ”tankfull” ut.
Det finns nog anledning att även ha kritiska synpunkter på det brittiska rättssystemet.
februari 24, 2011 den 2:20 e m
Ung Åklagare
”Eftersom alla vet att domen under alla förhållanden kommer att överklagas är den brittiske domaren klok nog att inte uttala sig i kontroversiella rättsfrågor på ett seriöst sätt.”
Men snälla nån. Skulle det vara klokt att uttala sig oseriöst i en dom när man har hela världen över sig. Ge dig.
februari 24, 2011 den 2:41 e m
Bo Baldersson
Tricket är ju att skyffla över de heta potatisarna till nästa instans utan att själv få skit på fingrarna.
Knappast bra för karriären att kritisera konungariket Sveriges rättssystem endast på basis av ett uttalande från Brita Sundberg-Weitman.
Hur pass ung är du åklagaren?
februari 24, 2011 den 3:02 e m
Ung Åklagare
Så det seriösa vore att uttala kritik mot konungariket Sverige och det är det du förväntar dig att nästa instans kommer att göra? Eller förutser du att de kommer att vara lika ”oseriösa”?
För jag antar att du menar att domen är ”oseriös”.
Jag har sysslat med juridik på heltid i knappt 15 år.
februari 24, 2011 den 3:14 e m
Bo Baldersson
För min del måste jag anse att en dom som till övervägande delen bygger svepande omdömen om vittnenas personlighet inte är riktigt seriös nog att uttala sig om hela det svenska rättsväsendet.
Ponera att domaren gjort tvärt om och uttalat att Sverige är en bananrepublik och därför kan Assange inte utlämnas.
februari 24, 2011 den 7:56 e m
Jakob Heidbrink
Enligt min mening hade då funnits skäl för oss att rannsaka oss själva.
februari 24, 2011 den 8:21 e m
profanum_vulgus
Jakob Heidbrink:
Hade det verkligen det?
Jag misstänker att i vart fall Mårten inte hade hållit med om en stavelse och tyckt att domaren var en pajas om hans slutsats varit den motsatta.
Utgången var väl ganska given. Ingen hade väl förväntat sig att en brittsik domare skulle våga kritisera det svenska rättsväsendet på ett sådant sätt som förhindrade utlämning (fast han kritiserar det ju).
Jag tycker att det är lite märkligt att du och Mårten verkar sätta sådant värde i en dom, och dessutom en från lägsta instans. Innebär samma inställning att HovR:s nekande till prövningstillstånd för skadeståndsanspråket för ”styckmordsläkarna” att Mårten hade fel i sitt rättsutlåtande?
I vart fall i svensk rätt så har ju underinstansernas domar enbart ett praxisvärde avseende sina argument.
februari 24, 2011 den 8:47 e m
Jakob Heidbrink
I styckmordsfallet har jag en annan uppfattning än Mårten. Jag är också – som du vet – långt mera kritisk mot domstolsväsendet än Mårten i vart fall offentligen ger uttryck för.
Jag har stort förtroende för engelska domare och för kulturen av oberoende som där (ännu) finns och (ännu) ömt vårdas. Om en engelsk domare hade underkänt det svenska rättsväsendet, hade det varit en tankeställare. Sedan hade en annan femma varit att jag kanske inte skulle ha hållit med om varje kritikpunkt jag kan tänka mig – jag är inte övertygad om nyttan av offentliga rättegångar i våldtäktsmål – men jag är för egen del övertygad om att varje punkt hade åtminstone varit värd att bemöta.
februari 25, 2011 den 6:22 f m
profanum_vulgus
Jakob Heidbrink:
Det där med lyckta dörrar har jag inte fattat. Det överanvänds inte i sexualbrottmål och det är förenligt med EKMR art. 6. Hela rättegångar hålls inte bakom stängda dörrar, utan bara känsliga uppgifter.
Möjligen används det ganska ofta på ett sätt som avslöjar att man bryter mot oskuldspresumtionen då det bara är målsäganden som skyddas av det och aldrig den tilltalade (men oskuldspresumtionen är helt död i Sverige).
februari 25, 2011 den 7:38 f m
Mårten Schultz
Jakob: Vad har du för annan uppfattning i styckmordsmålet? Menar du att läkarna inte har rätt till skadestånd trots de konstaterade bristerna? Hur kommer du fram till det?
februari 25, 2011 den 8:30 f m
Jakob Heidbrink
Mårten: Jag har ingen verklig uppfattning i skadeståndsfrågan. Jag anser dock att statens preskriptionsinvändning var moraliskt godtagbar på grund av preskriptionsinstitutets tänkta funktions och med all sannolikhet också materiellt berättigad.
februari 25, 2011 den 9:50 f m
Mårten Schultz
Jag har alltid undrat vilket moraliskt argument som talar för preskription i det här fallet. Fill me in!
februari 25, 2011 den 10:02 f m
Jakob Heidbrink
Att det finns anledning att låta bygones vara bygones, för samhällsfredens skull? Jag är av denna anledning också emot att preskriptionen tagits bort för folkmord etc. Någon gång blir de mest illasmakande soppor för gamla att kokas upp igen. Jag anser inte att någon gynnas av att historier som börjar bli en generation gamla hålls vid liv och jag anser inte att rättsväsendet bör låna sig för korståg, oavsett hur rättmätiga dessa må vara.
Det är väl knappast någon nyhet att våra moraliska uppfattningar skiler sig åt härvidlag.
februari 25, 2011 den 10:37 f m
profanum_vulgus
Jakob Heidbrink:
Men nu hade ju inget gone by än. Läkarna lever ju och lider just nu. Staten åberopade ju dessutom fodringspreskribtion som ju inte alls har ett sådant syfte utan är ett nästan rent praktiskt avvägande. Vidare är ju staten ingen person.
februari 25, 2011 den 10:41 f m
Johan Tisell
Jakob
Skulle vara kul att höra din åsikt om det riktiga att döma nazisterna med retroaktiv lagstiftning. Stalin, vill jag minnas, ville ju bara med segrarens rätt avrätta dem rakt av. Kanske en mer korrekt/moralisk grund?
Birger Jarl lär ju ändrat praxis vid slaget vid Herrevadsbro och infört praxis att döda de besegrade. Sedan ändrade USA praxis 1945/46 och införde principen att lagar kan tillämpas retroaktivt och att det finns brott mot mänskligheten.
Vad gäller WWII talar vi ju nu om drygt 2 generationer och jakten är ändå inte slut.
Kommentarer?
februari 25, 2011 den 10:46 f m
Jakob Heidbrink
Att den förfördelade ännu är vid liv, spelar ingen roll. Med samma resonemang borde jag ännu idag få åberopa olaga hot som ägde rum under mellanstadiet, vilket jag anser vara absurd. Inte att läkarnas anspråk är absurda, men någon gång är det förflutna förflutet. Staten har samma rätt att åberopa tidens gång som alla andra. Juridiskt sett är staten dessutom visst en person, men det kanske är en petig formell invändning.
februari 25, 2011 den 10:49 f m
Jakob Heidbrink
Johan: Det var Churchill, och han hade enligt min mening rätt. Att försvara rättsstatligheten med retroaktiv strafflagstiftning, är ett hån mot rättsstatligheten. Ibland har våra juridiska kategorier inget med livet att göra, och i dessa sällsynta extrema lägen är det lika bra att inte låtsas om juridiken.
februari 25, 2011 den 11:19 f m
profanum_vulgus
Jakob Heidbrink:
Men det är ju inte så att en tidigare förfördelad fortfarande är vid liv, utan att förfördelandet fortsätter perdurerande.
Om Ryssland höll kvar Sovjetiska politiska fångar borde kravet på deras släppande då kunna preskriberas 10 år efter att fängslades?
Ja formella invändningar brukar ju inte vara så gångbara i moralisk argumentation.
Här menar jag att t.ex. nazistjakten är omoralisk men att kravet på skadestånd från företag och stater som orsakade skador inte är omoraliskt.
Vad gäller Churchill så är det lika absurt att bestraffa en massaker med en massaker.
februari 25, 2011 den 11:22 f m
Jakob Heidbrink
En massaker som svar på en massaker är åtminstone hämnd i sin renform. Men vi lär inte bli eniga i den frågan.
Men vi kan kanske åtminstone utveckla våra respektive synpunkter i en annan fråga: jag har lite svårt med det perdurerande i styckmordsfallet, och jag har aldrig riktigt begripit vari det perdurerande skulle bestå.
februari 25, 2011 den 11:25 f m
Bo Baldersson
För att anamma idén att mänskligheten har någon form av universell rätt som gäller även retroaktivt, måste man anamma någon sorts idé om naturrätt, och det verkar vara en hårdsmält diet i Sverige.
februari 25, 2011 den 11:39 f m
profanum_vulgus
Jakob Heidbrink
De har ju fortfarande inte sina läkarlegitimationer. Huvuddelen av skadestånden avser ju förlorad arbetsförtjänst.
De olika felen har ju åberopats i olika instanser ungefär en gång per år sedan 1988.
Vad gäller moral så måste jag påpeka att rådmannen Hedström antagligen lider av sådan. Han kommer aldrig att få några framstående uppdrag efter sin mellandom och det var han nog fullt medveten om.
februari 25, 2011 den 12:11 e m
Jakob Heidbrink
Hmmm… Jo, vad gäller arbetsförtjänsten har du en poäng. Men gäller inte målet också lidande och annat? Eller har jag – som inte är särskilt intresserat -missförstått något.
Jag hoppas verkligen inte att målet skall ligga någon över huvud taget i fatet. Man kan ha olika åsikter: jag personligen tyckte att det gick för långt när i tingsrätten staten påstods inte ha rätt till att göra preskriptionsinvändningen gällande – det har enligt min mening staten precis som vem som helst annan.
Men juridik är ju inte matte, och jag vet att jag är tämligen ensam i min åsikt: att nämligen staten antagligen gjort fel och orätt begåtts mot läkarna, men att preskriptionsinvändningen var hållbar, att det är helt ok att den var det, att målet på den grunden inte skulle ha lett till framgång och att det hade varit helt i sin ordning. Jag är rätt kall på den punkten, vilket jag inte säger med någon stolthet, utan som ett enkelt konstaterande.
februari 25, 2011 den 12:23 e m
Mårten Schultz
Men vad som förvånar mig är att du, som ju kallar dig liberal, menar att preskriptionsfrågan ska vara immun från de intressen som kan uppstå på andra sidan. Att preskription i allmänhet kan vara en god sak är inget i sig övertygande argument för att preskription i ett enskilt fall, t.ex. vid kränkningar av mänskliga rättigheter, ska upprätthållas. Än mindre väger argumentet om det inte finns särskild anledning att anta att ett åsidosättande av preskription i vissa fall kan antas underminera säkerheten i stort.
Jag tror inte att ett åsidosättande av preskriptionsreglerna i ett fall där staten kränker människors grundläggande rättigheter påverkar tilliten till preskriptionsinstitutet i stort. Jag har inte ens sett några argument för det.
Dessutom så kan man ställa sig frågan om inte den rigida inställningen till preskription kostar samhället pengar. För någon vecka sedan kom utredningen om de vanvårdade barnen på barnhem. En särskild ersättningslösning föreslogs. Samma slags lösning fanns för de tvångssteriliserade. En liknande utgång togs i neurosedynfallen.
Dessa speciella ersättningslösningar har uppstått för att den vanliga skadeståndsrätten fallerat. Fast egentligen så är det inte skadeståndsrätten som fallerat utan fordringsrätten: Det är preskriptionen som ger ohållbara och omoraliska resultat. Hade preskriptionsinstitutet inte varit så stumt hade det här kunnat lösas utan att skattebetalarna behövt bekosta dyra utredningar och särskilt inträttade ersättningsinstitutioner.
februari 25, 2011 den 12:49 e m
Jakob Heidbrink
Mårten: Vad det nu har med liberalismen att göra. Den liberala teori som jag anser vara mest övertygande är Chandran Kukathas teori som presenterad i The Liberal Archipelago (i kontrapunkt framför allt till Kymlicka, men även Rawls): han klarar sig utan större rättigheter förutom samvetesfriheten och den därav följande yttrande- och associationsfriheten. Jag tycker att han har rätt.
Hur som helst anser jag att rättssystemet som sådant bör klara sig utan särlösningar i det enskilda fallet i den utsträckning det går. Så, ja: jag håller fast vid en rigid syn på preskription och anser det vara fullt förenligt med min politiska liberalism. I enskilda fall kan statskassan åtgärda ett upplevt problem som uppstår genom denna syn genom att diskretionärt dela ut pengar: det är det politiska prerogativet och är som sådant inget tecken på att någon del av rätten fallerat.
februari 25, 2011 den 12:37 e m
profanum_vulgus
Jakob Heidbrink:
Men preskribtionsinvändningen rörde ju ersättning för skador före 1995 (tio år innan skadeståndstalan) . Skadestånd från 1995 och framåt skulle ju inte omfattas. Staten påstod att det var handlingar och inte fodringar som preskriberades, och att det förhindrade målet. Delar du den uppfattningen?
Jag tycker att det är ett märkligt ställningstagande.
I USA har The innocents project fått massor av oskyldiga människor frikända. Många av dessa har suttit mer än 10 år i fängelse. Menar du att det skulle vara moraliskt riktigt att låta dessa oskyldiga sitta kvar i fängelse eftersom statens mer än tio år gamla gärningar är preskriberade??
februari 25, 2011 den 12:50 e m
Jakob Heidbrink
Det är väl ganska uppenbar skillnad mellan att aktivt hålla fast vid ett fängelsestraff (som kräver aktiva handlingar för sin implementering) och att passivt vägra betala ut pengar på grund av gamla oförrätter.
februari 25, 2011 den 1:11 e m
profanum_vulgus
Jakob Heidbrink
Man vägrar väl passivt att släppa ut dem ur fängelse?
Om nu statens gärningar preskriberas efter 10 år så ska man väl inte kunna klaga på en mer än tio år gammal dom som varit felaktig och kan man inte klaga på den så kan man inte få den ändrad.
Men om du menar att staten bara borde betala skadestånd för de sista 10 åren (fodringar preskriberas) till en person som suttit oskyldigt fängslad i 40 år?
februari 25, 2011 den 1:17 e m
Jakob Heidbrink
Är frånkännande av legitimation jämförbart med fängelse?
februari 25, 2011 den 1:27 e m
profanum_vulgus
Jakob Heidbrink
Ja det är det väl?
Fast mer likt blir det ju om det är en person som avtjänat 20 år i fängelse och sedan efter frigivningen ansöker om resning.
februari 25, 2011 den 1:50 e m
Jakob Heidbrink
Med tanke på barnen runt mig måste jag förbli svaret skyldig nu. Jag måste tänka: intuitivt känns det som att du jämför äpplen med päron, men jag vet inte varför just nu.
februari 25, 2011 den 1:55 e m
profanum_vulgus
Jakob Heidbrink
Äpplen och päron är ju ganska lika.
februari 25, 2011 den 1:57 e m
Jakob Heidbrink
Men til syvende og sidst ack! så olika!
februari 25, 2011 den 4:43 e m
Goodwin Strawman
Jakob, om du ursäktar, jag blir också ganska förvånad att man som liberal kan anse att preksriptionsinstitutet är moraliskt försvarbart för samhällsfredens skull även i fall där staten begått justitiemord.
Jag finner det fullständigt barockt och anti-demokratiskt att staten ska kunna komma undan med justitiemord.
Det betyder ju med andra ord att justitemord är acceptabelt om det krävs för att bevara ”samhällsfreden”. Det betyder med andra ord en ståndpunkt som att kollektivet är viktigare än individen. Är det förenligt med naturrätten och liberalismen?
februari 25, 2011 den 4:51 e m
profanum_vulgus
Goodwin Strawman:
Är det inte mer att den enskilde får tåla en oförrätt för statens skull som är det icke-liberala?
februari 25, 2011 den 5:12 e m
Goodwin Strawman
Det du säger, profanum, ligger i linje med vad jag menar. Men kan du utveckla det menar? (det är möjligt att jag inte riktigt förstår din poäng) Jag kan passa på att inflika att den typ av vedertagen praktisk liberalism som finns i Sverige kanske bara är en mildare form av kollektivism.
februari 25, 2011 den 5:29 e m
Jakob Heidbrink
Goodwin: Kan man definitionsmässigt inte vara liberal bara för att man inte tror på naturrätt? I så fall var ju inte ens David Hume liberal!
Juridik är för mig ett koordineringsprojekt i stora, anonyma samhällen: inte mindre – inte mer.
februari 25, 2011 den 5:46 e m
Goodwin Strawman
Det finns ju, Jakob, inte någon legaldefinition av liberalism, a fortiori någon konventionell universaldefinition. Men tyngdpunkten i mitt inlägg till dig borde kanske ha legat på samhällsfred, preskriptionsinstutet och justitiemord.
februari 25, 2011 den 6:04 e m
Jakob Heidbrink
Goodwin: Men vi offrar ju hela tiden folk på konsekvensens altare! Du har inte läst det finstilta, och det är inte oskäligt enligt 36 § avtalslagen – var god ta smällen. Du visste inte att det du gjorde var förbjudet, men det var det – var god ta smällen. Du gjorde något dumt för fem år sedan och det förhindrar att du nu får köra taxi – var god ta smällen.
Denna form av konsekvens är en form av likabehandling. Til syvende og sidst är alla fall speciella och besynnerliga: vi abstraherar ifrån det enskilda fallet för att kunna uppnå någon form av enhetlighet och förutsebarhet. Varför skall just läkarna vara annorlunda? Var går gränsen?
Om du inte kan skapa en avgränsbar kategori som du sedan också håller på, även om det i det enskilda fallet är hårt, kan du lika gärna sluta jobba med kategorier. Som sagt kan ju, i vart fall när det gäller betalningar, det allmänna göra en ex gratia-betalning, och i straffall medge nåd. Dessa är politiska frågor. Juridiken är dock inte betjänt av att i sin tillämpning ledas av moraliska hänsynstaganden som i sig kan vara diskutabla: om juridik och moral gör anspråk på att vara olika sidor av samma mynt, kan vi sluta utbilda jurister och istället fråga närmaste person på gatan hur vi skall avgöra våra fall.
februari 25, 2011 den 6:08 e m
Mårten Schultz
Jakob har ju helt rätt i att preskription för straff är något annat än för fordringar. Och liberalism är ju, som Jakob också är inne på, en ideologi med många flavours. Det jag menar är att jag inte kan se några tunga argument som talar för preskription i ett fall där en fordran uppstår gentemot staten till följd av omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter.
För att ta det klassiska exemplet: Om staten tar slavar från en annan kontinent och låter dessa massdö på fatrygen över så ådrar sig staten en skuld gentemot de efterlevande. (Skadestånd alltså.) Jag tycker att det är djupt omoraliskt om denna skuld undantagslöst skulle preskriberas efter tio år. Och jag kan inte se NÅGRA argument som övertygande tala emot att åsidosätta preskriptionen i ett sådant fall.
Dessutom kvarstår ju den andra sidan av myntet. För att kunna göra en avvägning så krävs det att det finns goda argument som talar FÖR preskription över huvud taget. De argument som brukar framföras övertygar inte mig när det gäller skadeståndsfordringar av delikutell karaktär, dvs argument som samhällsnytta, säkerhet i kreditlivet eller trygghet. Sådana argument fordrar empiri: ÄR det verkligen så att det spelar stor roll för samhällsnyttan eller kreditlivets säkerhet, eller vilket kollektivt värde man än drar fram, att skadeståndsfordringar preskriberas efter tio år?
Fram med belägg!
februari 25, 2011 den 6:20 e m
Jakob Heidbrink
Mårten: Men när upphör i så fall en kränkning vara en kränkning. Skall Storbritannien och andra europeiska nationer idag vara skadeståndsskyldiga gentemot familjemedlemmar i femtielfte led av folk som på 1500-talet av sina egna hövdingar såldes som slavar till européer? Skall den arabiska världen på samma sätt vara ansvarig gentemot européer som på 1300-talet togs som slavar? Skall italienarna såsom Roms efterträdare vara ansvariga gentemot fransmän för morden på galliska stammar under antiken?
Jag tror inte att du menar det. Om du inte menar det, måste det dock finnas någon gräns, alltså en preskriptionstid. Om det finns en preskriptionstid, kommer den att vara godtyckligt satt. Tio år är därvid inte mer eller mindre absurd än 500 år.
februari 25, 2011 den 6:26 e m
Mårten Schultz
Den upphör aldrig. Kränkningen är ett faktum. En skada upphör ju inte att existera för att FORDRINGEN preskriberas. Preskription syftar till att ge riktlinjer för när vi ska strunta i fakta.
Frågan blir dock mer komplicerad när den kränkta personen dör. Där blir det ju inte bara preskriptionsrättsliga överväganden utan även andra. Jag har mindre problem med att när kränkningar mot mänskliga rättigheter ger upphov till en sekundär rättighet, rätten till ersättning, betrakta den sekundära rätten som i grund och botten personlig, dvs förbehållen den individ som blivit kränkt.
februari 25, 2011 den 6:27 e m
Mårten Schultz
Versaler låter som man skriker. Jag ser nu att jag faktiskt skulle kunnat kursivera istället…
februari 25, 2011 den 6:36 e m
Jakob Heidbrink
Ingen fara. Jag är inte säker på att jag håller med dig, huvudsakligen eftersom jag inte tror på mänskliga rättigheter som givna värden – de är för mig människoskapade som all annan juridik. Tror man på mänskliga rättigheters överlägsna värde även som måttstock för kritik av den gällande rätten, är dock din ståndpunkt fullkomligt konsekvent.
februari 25, 2011 den 7:16 e m
Goodwin Strawman
Jo, Jakob, men att bli utsatt för justitiemord är ju på sin höjd en form av passiv handling, där staten är den aktiva och som åsamkar dig skada. Det du beskriver är ju en aktiv handling. Men att bara leva är också en viss form av aktivitet, kan argumenteras för. Emellertid är det inte värdigt en rättsstat värd namnet att offra oskyldiga människor på sätt som gjorts i da Costa-fallet.
februari 24, 2011 den 1:51 e m
Dan
Nu h’nger jag inte riktigt med Mårten.
menar du att nyheterna igen rapporter inkorrekt information?
t.ex. BBC som skriver att ett av huvud argumenten som gjorde att domaren
tillät utlämningen är
”The warrant was issued for the purpose of prosecution and not simply for questioning” notera Prosecution..åtal
medans du skriver
”Julien Assange är inte dömd och inte ens åtalad för något”
hur får man ihop detta tycker du?
länk
http://www.bbc.co.uk/news/uk-12564865
februari 24, 2011 den 2:36 e m
Jakob Heidbrink
Jag är osäker på den engelska tetminologin här, men jag vill minnas att ”prosecution” omfattar förundersökningen och själva åtalet. Med andra ord finns ingen adekvat term på engelska som motsvarar förundersökningen – tror jag. Dessutom lyckas ju inte ens våra svenska journalister alltid göra skillnad mellan förundersökning och åtal.
februari 24, 2011 den 3:05 e m
Bo Baldersson
Mot bakgrund av ditt senaste blogginlägg kan det ju vara intressant att veta vad en Magistrates´Court är: http://www.judiciary.gov.uk/you-and-the-judiciary/going-to-court/magistrates-court
Lekmän även där verkar det som.
Förundersökning är vär ”Criminal Investigation”?
februari 24, 2011 den 3:35 e m
Ung Åklagare
Dock inte Howard Riddle som inte verkar vara en lekman utan snarare någon form av lagman.
Han är
Senior District Judge (Chief Magistrate)
http://www.judiciary.gov.uk/about-the-judiciary/the-judiciary-in-detail/judicial+roles/judges/district-judge-mags-ct
februari 24, 2011 den 3:43 e m
Jakob Heidbrink
Blandade domstolar. Justices of the Peace är jämförbara med nämndemän, District Judges med lagmän i tingsrätten. Riddle är det senare.
februari 24, 2011 den 3:58 e m
Bo Baldersson
Låt mig säga så här. Domaren ifråga är på den lägsta och minst kvalificerade domstolen i UK. Han dömer normalt fall som ger högst ett års fängelse: cykelstölder och snatterier. Tydligen handlägger han även utlämningsärenden som normalt är rutinärenden. Bottenskrapet i den brittiska domarkåren.
Han har en kompetens som långt underskrider dem vars juridiska omdömen han utvärderar: en f.d. hovrättslagman, en f.d. chefsåklagare.
Det som är kanske mest förvånande är att Dr Schultz tar uttalanden från denne pajas skulle ”fria” det svenska rättsystemet för något som rätteligen borde prövas av Europadomstolen i full sittning efter en lång tid av överväganden.
februari 24, 2011 den 4:07 e m
Jakob Heidbrink
Bo: Din juridiska bildning brister. I England väljer man inte domarbanan, man blir utsedd till domare efter många års erfarenhet som ombud. Riddle är mera allsidigt erfaren än de flesta domare Sverige kan erbjuda. Du har rätt lite att visa upp för din egotrippade ton.
februari 24, 2011 den 4:24 e m
Johan Tisell
Bo: Vari ligger att en underrätt skall ha lägre status (utöver den faktiska hierarki som givetvis finns)? Och att detta leder till att dess ledamöter skulle ha lägre kompetens eller status?
Vad gäller Sverige som rättsstat eller det självklara att man inom EU lämnar ut, vill jag kommentera.
Jag bedömer av det förundersökningsmaterial som du länkat att förundersökningen säkert läggs ner, i vart fall så länge han inte erkänner i) att han haft sönder kondom med flit (har han bestridit) och ii) att han inlett samlag när kvinnan sov. Den tekniska bevisningen med kondomen kan vara besvärande, men den kan ha gått sönder på många sätt, inklusive manipulation efteråt.
MEN lika självklart som att polisen i Stockholm kan sända en misstänkt till förhör i Malmö kan UK sända till SE. Det är väl en av poängerna med EU.
Ny frihetsgrad; fri rörlighet av pengar, gods, arbetskraft OCH MISSTÄNKTA 😉
februari 24, 2011 den 4:27 e m
Bo Baldersson
Jag har inte uttalat mig om hur domare i UK utses.
Faktum är att det är frågan om den lägsta domstolen och domaren ifråga saknar befogenhet att döma i det som Assange åtalas för nämligen våldtäkt, sådana brott skall han överlämna till Crown Court.
Det kan måhända vara trevligt om domaren i jag-form uttalar sig om vittnenas personligheter, som dessutom är högt uppsatta personer i Sverige, men då får han också finna sig i att bli kallad för pajas.
Egotrippad?
februari 24, 2011 den 4:32 e m
Mårten Schultz
Jag-formen är ju en kultur.
februari 24, 2011 den 4:33 e m
Bo Baldersson
Johan¨
Den första frågan är val självklar. Ett justitieråd får väl anses ha högre kompetens än en domare i en tingsrätt. Det ju därför man har en tilltro till att högre instans skall döma på ett mer kompetent sätt, inte bara vara en ”second opinion”.
I den andra frågan slår du in öppna dörrar. Jag välkomnar att Julian Assagne ställ inför rätta i Sverige. Och vill man utlämna honom till USA välkomnar jag även det.
februari 24, 2011 den 4:54 e m
Johan Tisell
Bo; jag anser inte att justitieråden per definition är mer kompetenta. Möjligen mer erfarna. Arbete utförs väl till stor del av revisionsekretrare (eller vad de nu kallas). Utnämningarna handlar väl lika mycket om partibok och PC. Du och jag skulle aldrig komma i fråga oavsett faktisk kompetens.
Att Assange just nu befinner sig i första instans är väl ett ganska självklart faktum. Och det faktum att även dessa domstolar måste bemannas kan du väl inte invända mot?
T.ex. när det gäller att omvandla livstidsstraff är det väl Örebro TR som alltid gör det? Har du invändningar mot detta?
Förvaltningsrättsligt hamnar vissa ärenden som sista instans hos ett statsråd. Jag har en gång fått ett intetsägande beslut av Maud O. 6-årig folkskola tror jag hon har och säger situationstecken i media. Är dt då (per definition) högsta kompetens i Sverige?
Att domaren i fråga saknar kompetens för sexbrott gör honom väl knappas olämplig att avgöra en utlämning. Jag kan inte riktigt här, men det skulle väl kunna hamna i en förvaltningsdomstol i SE? Viten döms i bland ut av förvaltningsdomstolar utan kunskap i huvudfrågan. Men de kan viteslag och delgivningslag – det räcker. Omvänt har jag upplevt TR som kommunicerat vite i beslut som inte delgivits och som undanröjts av KR. Är TR då sämre än KR?
Vad gäller jag-formenär de väl skyldiga att skriva så, likt JO och JK? Inte gör det dem mer ego?
februari 24, 2011 den 5:26 e m
Ung Åklagare
Men Bo: Du excellerar ju själv i svepande personlighetsbedömningar med betydligt sämre underlag än det domaren haft. Är du då en pajas? Snacka om sten i glashus.
Sedan verkar du uttala dig utan någon vidare kunskap om domarbanan vare sig i Sverige eller UK. Bara för att ta ett exempel så är det ”finaste juristarbetet” man kan ha i Sverige av hävd inte ordförande i Högsta Domstolen, det är Presidenten i Svea Hovrätt. Du behöver inte heller vara mer kvalificerad/erfaren/aktad/välbetald som domare för att vara lagför domare i hovrätt än i tingsrätt. En lagman i Tingsrätt har ju enligt min mening kommit längre i karriären än ett hovrättsråd, för att inte tala om alla assessorer och adjungerade ledamöter.
Menar du att det är den lägsta domstolen eller den lägsta instansen f ö? Du skriver ju lägsta domstolen hela tiden men det måste väl förstås som den lägsta instansen. Eller har du någon särskild kunskap om att just den här domstolen är dålig. Det framstod ju som om du trodde han var en lekman i ett inlägg tidigare så man vet ju inte.
februari 24, 2011 den 5:35 e m
Jakob Heidbrink
Förutom allt annat så kvarstår ju faktum att Riddle måhända inte har behörighet att pröva större mål, men att han torde ha allsköns erfarenhet av stora mål – men som ombud. Det borde väl kvalificera honom minst lika väl som åren på regeringskansliet kvalificerar ett hovrättsråd eller åren som professor ett justitieråd.
februari 24, 2011 den 6:12 e m
Bo Baldersson
Jag undrar varför jag kommer att tänka på det gamla ryska ordspråket ”Att träta med en kvinna är som att försöka läsa en tidning i stark blåst”.
Vad det är för ”svepande personlighetsbedömningar” du så svepande talar om vet jag inte. Men sticker jag ut näsan får jag finna mig i att man vrider om densamma.
Vad som är den finaste juristbanan får ni träta om själva.
Vad beträffar det sista får vi väl ta det en gång till. Jag skrev”Mot bakgrund av ditt senaste blogginlägg kan det ju vara intressant att veta vad en Magistrates´Court är: http://www.judiciary.gov.uk/you-and-the-judiciary/going-to-court/magistrates-court Lekmän även där verkar det som.” Det var en respons till Hiedbrink som i ett tidigare blogginlägg skrivit om lekman i svenska domstolar.
Ren inbillning från din sida alltså.
februari 24, 2011 den 6:41 e m
Jakob Heidbrink
Bo: Slarvig läsning, som så ofta. Inlägget om nämndemän är av Mårten. Det är klart att du raljerar: är man dåligt påläst och har svårigheter att ta till sig information i text, är det bra rallarsvingar som duger.
februari 24, 2011 den 6:35 e m
Bo Baldersson
Jakob:
Jag känner inte domaren. Min bedömning vilar på det han har skrivit i domen. Den vittnar inte om någon större brillians.
Assanges försvarare anför kritik mot det svenska rättssystemet. Han behandlar dessa vittnens uppgifter ungefär som uppgifter från vilka småtjuvar som helst.
Jag har haft (det ibland tvivelaktiga) nöjet att följa en del rättegångar. Jag minns särskilt en domare i länsrätten som pekade på en projektor till en dator och kallade den för ”powerpointen”. Inget vidare snille det heller.
februari 24, 2011 den 6:43 e m
Jakob Heidbrink
Med andra ord är du missnöjd för att du inte håller med. Jag undrar om något skulle kunna få dig att hålla med, eftersom du redan bestämt dig för att Assange är oskyldig och det hela en feministisk sammansvärjning. Låt dock då gärna bli att dilla om andra människors kompetens endast grundat på den instans i vilken de sitter – det var där vi började.
Att du inte håller med beslutet för att du inte håller med är ju knappast något lämpligt föremål för diskussion.
februari 25, 2011 den 7:26 e m
chall
Det finns ett antal skillnader i terminologin mellan engelska och svenska. Jmf ”arrested” vilket i svenskan skulle kunna motsvara ”gripen” samt ”häktad”, vilket är stor skillnad eftersom den ena saken enbart innehåller polisen, den andra åklagare/domare.
Personligen skulle jag tro att ”förundersökning” översätts med ”preliminary investigation” alternativt ”investigation”. ‘Prosecution’ avser (iaf här i TN, USA) ”åklagarens undersökning samt åtal”, vilket sammanfattar förundersökningen som ligger till grund för åtalet samt allt arbete och syn som åklagarsidan har mot den misstänkte. Allting kopplas samman i en fin folder…
I det här fallet skulle jag tro att ”purpose of prosecution” syftar till att A inte är enbart sökt som vittne (questioning) utan som ”person av intresse för utredningen för att utreda om det finns möjlighet till åtal ifall bevis finnas att brott begåtts”.
februari 24, 2011 den 7:04 e m
Ung Åklagare
BO: För några dagar sedan avfärdade du om jag inte minns fel inte mindre än fyra personer med utrycket ”partigängare”, du har använt utryck som ”kvinnor av bägge könen” som en sorts förolämpning, du påstår att Borgström förstört målsägandens liv, du har avfärdat nämndemän som ”sketna politiker” kallat debattörer i mangamålet för ”snuskpellarnas afvokater”. Behöver jag fortsätta….
Jo, förresten, du menar att domaren i Assangeärendet är en pajas eftersom han gjort svepande personlighetsbedömningar vilka domaren baserat på de inblandades skrivelser och personliga möten med de inblandade. Vilket underlag har du då för din bedömning av domarens pajasstatus undrar man? Jo genom att ha bläddrat igenom en dom skriven av honom UTAN att ha träffat honom.
februari 24, 2011 den 7:59 e m
Bo Baldersson
Ja, men så har jag ju också varit en sketen politiker och partigängare och är nog ganska kärringaktig, och förmodligen i viss avseenden ganska korkad.
februari 24, 2011 den 1:53 e m
Mårten Schultz
Nu hinner jag inte kolla vad journalisterna skriver men det är i vart fall klart att Assange INTE är åtalad för något än.
februari 24, 2011 den 2:37 e m
Dan
Efter att ha skummat igenom utslaget så ter det sig för mig som att
domaren säger att det svenska systemet ”har” åtalat assange utan att ”förstå” det! och därför så tillåter han utlämningen.
dvs skillnaderna i system i sverige samt uk/europa så hävdar domaren att
en europeisk arresteringsorder när den skickas från sverige innan åtal ska klassas i detta fall som att personen är åtalad
In summary:
1. There is an unequivocal statement that the purpose of the warrant is for prosecution
2. I am satisfied, looking at the warrant as a whole, that the requested person is an “accused”
within section 2(3)(a) of the Extradition Act and is wanted for prosecution under Section 2(3)(b)
of the Act
3. The court must construe the words in the Act in a cosmopolitan sense and not just in terms of the stages of English criminal procedure. ”
Klicka för att komma åt jud-aut-sweden-v-assange-judgment.pdf
februari 24, 2011 den 3:15 e m
Ung Åklagare
Accused=anklagad, inte=åtalad.
februari 24, 2011 den 3:33 e m
Johan Tisell
Jag har bara tittat litet på början av texten och som okunnig i brittiska dokument kan jag säga att jag är förvånad. Jag vet (och sympatiserar med) att domarna skriver i jag-form. Men att det är väsentligt att skilja på miss och ms och att det är av intresse att beskriva ett dokument som en tjock ringpärm med 20 flikar… Oh my god.
Vari ligger relevansen? Om dokumentet levererats i ett USB-minne, skulle det stått firmamärket på pinnen?
februari 24, 2011 den 3:40 e m
Jakob Heidbrink
Johan: Jag föredrar den personliga tonen, eftersom den visar att juridiken är människoskapad. Varför låtsas om en objektivitet som inte finns? Också de personliga intrycken färgar av sig på dömandet.
februari 24, 2011 den 3:42 e m
Mårten Schultz
Håller helt med Jakob!
februari 24, 2011 den 4:12 e m
Johan Tisell
Jag gillar det personliga också, men pärmen…?
februari 24, 2011 den 7:11 e m
Ung Åklagare
Jag håller med om att domen är skriven i en väldigt underlig stil. Som sagt väldigt osvenskt. Huruvida detta är vanligt eller inte får nog en person med större erfarenhet av brittisk rättvisa uttala sig om. Kanske ser brittiska domar ut såhär, kanske är den aktuelle domaren en märklig person.
Att han är kapabel att föra juridiska resonemang råder det ju ingen tvekan om. Hellre en udda stil och ett oklanderligt resonemang än tvärt om.
Dock gör han en större sak av domen än vad som behövts.
Det hade räckt med något i stil.
I målet har inte framkommit något vilket föranleder rätten att ifrågasätta att A skulle komma att få en rättvis rättegång i Sverige eller att hans rättigheter på något annat sätt skulle förnärmas. Den begärda åtgärder framstår inte heller som oproportionerlig eller på annat sätt felaktig. Således är arresteringsorderna är lagligen grundad och talan ska bifallas.
februari 24, 2011 den 7:22 e m
Jakob Heidbrink
…det hade kanske räckt, men varit tämligen oanvändbart – enligt min mening – och dessutom givande sken av att det inte fanns argumentation, tvekan eller bedömning i frågan. Domen är typisk för England (Skottland och Nordirland har egna system) och för mig till stilen mycket bättre än vår svenska kost.
februari 24, 2011 den 3:44 e m
Goodwin Strawman
Det är mycket tråkigt för Julian Assanges del att omges sig med dåliga juridiska rådgivare. Rådgivarna har naturligtvis företagsekonomiska incitament till att utvidga och dra ut på processen. Vad Assange tjänar på detta är oklart.
februari 24, 2011 den 4:14 e m
Johan Tisell
En mer kul kommentar; vad menar du med företagsekonomiska? Skiljer det sig från ekonomiska?
februari 24, 2011 den 4:39 e m
Goodwin Strawman
De offentliga försvararna är advokater och delägare i sina advokatfirmor vilket gör att de måste vinstmaximera inom ramen för god advokat sed men i övrigt likt andra vinstdrivande företag.
februari 24, 2011 den 4:17 e m
Mumfi.
Är det bara jag som noterar att en del av anledningen till att utslaget blev som det blev är att de avfärdat flera vittnesutsagor som hörsägen? När han väl är här igen kommer det att gå utmärkt att döma honom på andras hörsägen. Samtidigt tycker jag att fri bevisprövning är en bra sak, men man skulle nog fundera lite mer på vilken del som är hörsägen innan man väger in det.
februari 24, 2011 den 5:29 e m
Johan Tisell
Assange har uppträtt i TV, t.ex. GP:
http://www.gp.se/gptv?path=gptv.abcdn.net/TV-ARKIV/Varlden&playfile=18870_Assange_till_motattack_133350.pls&autostart=1
Han talar om deportation till okänt öde mm.
Om EU skall vara en verklig union skall det väl inte vara skillnad mellan att sändas mellan Södertälje och Stockholm och UK- SE. Sannolikt finns ersättningsregler. RB talar väl om en 100 km gräns och sedan skall man väl ta vissa hänsyn.
Vad han menar med okänt öde är oklart. Han skall höras. Det kan leda till åtal och rättslig prövning inklusive häktning. För felaktig häktning utgår ersättning.
Samma sak kan hända mig. Jag kan vara på genomresa i annan stad, utpekas som misstänkt och bli kvar där. En rättsstat måste ha extraordinära möjligheter för att utreda och skall sedan ersätta skadan som kan ha uppkommit genom att kvarhålla en som inte funnits skyldig (kanske även är oskyldig).
I TV-inslaget framstår han som okunnig.
I huvudfrågan våldtäkt kommer han nog inte att kunna dömas, dock.
februari 24, 2011 den 5:34 e m
profanum_vulgus
Jag har skummat beslutet men inte lyckats hitta något som kan beskrivas som:
”Beslutet smular sönder den delvis närmast löjeväckande kritik som det engelska försvaret riktat mot det svenska rättssystemet. ”
Tvärtom verkar ju domaren utgå från att kritiken är felaktig och sedan värdera uppgifterna utifrån det. Ganska tydligt framgår detta av kritiken mot Sundberg-Weitmans vittnesmål där domaren påpekar att hennes kritik inte är den allmänna inom rättsväsendet (hurra, då är alla världens rättsväsenden oklanderliga).
februari 24, 2011 den 6:04 e m
davidkramer
Thank you for your article, feel free to have a look at my attempt to clarify some issues that remain elusive still: http://davidkramer.wordpress.com/2010/12/19/julian-assange-what-really-happened-in-sweden/
februari 24, 2011 den 6:47 e m
profanum_vulgus
1. Det är väl ganska intressant att domaren får meddelande om Hurtigs misstag av Hurtig dagen innan Hurtigs vittnesmål och menar att eftersom han inte läste det så noga så anser han att Hurtig försökt förleda domstolen.
2. Domaren anser det vara visat att åklagaren fått upprepade möjligheter att förhöra Assange efter den 10 oktober, ett datum åklagaren tidigare sagt var för sent, men vägrat.
– Det var ju en del av kritiken.
….eller tja, jag orkar faktiskt inte rada upp all kritik mot beslutet. Jag tycker faktiskt att det är ett ganska dåligt skrivet beslut mot bakgrund av det lilla jag sett av engelska domstolars beslut och domar. Domaren blandar ihop begrepp och bevis lite hur som helst. T.ex. påstår han att Assange begärs utlämnad för åtal därför att Ny eventuellt har försökt nå honom innan den 27:e, hur fan nu detta hänger ihop.
februari 24, 2011 den 8:44 e m
Goodwin Strawman
Angående din punkt 1. Kritiken mot Hurtig lär väl bara ha bäring om man inte erkänner omedelbarhetsprincipen?
februari 25, 2011 den 6:07 f m
profanum_vulgus
Tja jag vet inte. Han skriver ju att Hurtig tog upp misstaget under sitt huvudförhör men att han inte hängde med på varför det var viktigt förrän under korsförhöret. Jag begriper inte kritiken alls då den går ut på att domaren inte varit noggrann och/eller uppmärksam, vilket jag tycker att det är svårt att lasta Hurtig för.
februari 24, 2011 den 7:16 e m
Ung Åklagare
Det är ok PV. Vi kan föreställa oss allt du inte gillar med beslutet och det språk du skulle ha uttryckt det med. Du behöver inte skriva mer.
februari 24, 2011 den 7:26 e m
profanum_vulgus
Det tror jag inte att du kan.
februari 24, 2011 den 10:24 e m
Ung Åklagare
PV. Kan du föreställa/acceptera dig en riktig och välskriven dom med utgången att Assange skall utlämnas?
För min del hade jag (vilket fortfarande kan ske) inte ifrågasatt en dom som sade att Assange inte kunde utlämnas på någon teknisk grund eller möjligen pga proportionalitet. Jag hade däremot ifrågasatt en dom med utgångspunkten att Assange inte skulle kunna utlämnas pga brister i det svenska rättsväsendet eftesom det är en löjeväckande åsikt.
februari 25, 2011 den 6:15 f m
profanum_vulgus
Självfallet, jag hade nog faktiskt förväntat mig just en sådan.
Min förhoppning är ju också att Assange drabbas precis som vanligt folk skulle göra i hans ställe. Jag kanske inte riktigt kan hoppas att han fälls i HovR. Men jag hoppas att det svenska rättsväsendet inte har förstånd att skärpa sig när världens blickar granskar det.
Varför skulle det vara löjeväckande? Sverige vägrar ganska frekvent att utlämna människor till andra länder på det skälet och de länderna tycker såklart att det är konstigt (för att inte prata om när media och politiker krävde att en Iransk mördare skulle friges på grund av brister i rättsväsendet) men jag tror knappast på att åklagare och advokater i de här länderna eller Sverige är särskilt förvånade över kritiken.
Däremot skulle det nog inte vara materiellt riktigt
februari 25, 2011 den 7:49 e m
Goodwin Strawman
Jakob, jag lyfter spåret, där Mårten, du och jag hamnat, till annan ”trådnivå”.
Mänskliga rättigheter, ECHR (för enkelhetens skull) är inte mer objektiva än det faktum att de kan observeras eller uppfattas och kanske accepteras av alla. Om dessa utgör bättre skydd för den individuella lyckan än inskränkningar i dessa, så är jag för dem. Jag ser dessutom inte samhällsnyttan som ett resultat av alla individers totala lycka och anser heller inte att utilitarismens nyttoprincip ska vara ”grundnorm”.
februari 25, 2011 den 8:01 e m
Jakob Heidbrink
Jag är ingen renodlad utilitarist. Jag noterar dock att a) de mänskliga rättigheterna är ett sentida påfund efter ett mycket specifikt europeiskt trauma där de dåvarande kolonierna inte särskilt tillfrågades; b) att det även hos oss finns rimligt förnuftiga människor som anser att kollektiv harmoni är viktigare än individuella friheter; c) att inte ens de som håller på mänskliga rättigheter alltid är överens om vad dessa implicerar; och d) att de mänskliga rättigheterna i sin totalitet omfattar både negativa och positiva friheter. En argumentation enbart baserad på en kränkning av mänskliga rättigheterna är därför enligt min mening inte specifik nog för att vara givande, och är i sig inte nödvändigtvis övertygande.
Då var ditt försök till insvävning av frågorna bättre. Mitt svar är att jag sätter en relativt strikt likbehandling även av staten högre än beivrande av en kanske allvarlig kränkning. Om brottet mot läkarna på goda grunder kan anses perdurerande, är detta ett långt bättre argument än att generellt underkänna statens rätt att göra preskriptionsinvändningar.
februari 26, 2011 den 1:15 f m
Johan Tisell
Fick en bok av en vän som är shrink. Skriven av en teolog och den gick ut på att man skall ta mer ansvar och inte bara skylla på andra och vara kränkt. OK, så långt. Men sedan skrev hon om ”mänskliga rättigheter” och då tröttnade jag. Den enda naturliga rättigheten är väl rätten att försöka överleva? Alla andra rättigheter innebär att någon skall tillhandahålla eller i vart fall skydda dem. I en situation som en flygkrasch upphör alla rättigheter och folk kommer till slut att äta varandra. Så finns det egentligen några rättigheter, utöver rätten att egoistiskt kämpa för sig själv…?
februari 26, 2011 den 7:11 f m
profanum_vulgus
Johan Tisell:
Rättigheterna utgår ju bara från att förbjuda staten att göra saker.
Det du skriver gäller väl alla lagar och regler?
februari 26, 2011 den 7:29 f m
Jakob Heidbrink
Positiva rättogheter kräver att staten gör något…
februari 26, 2011 den 8:39 f m
Goodwin Strawman
Rätten till liv och frihet kräver rent moraliskt sett inte någon stat över huvud taget. Men nu har vi ju med något slags tvingande nödvändighet sedan hundratals år statsbildningar. Statens uppgift blir då att avstå från att mörda och frihetsberöva folk samtidigt som den ska skydda rättigheterna eller intressenterna för dessa genom ett sanktionssystem, så att inte vissa individer skapar sin egen lycka på andras livs bekostnad.
februari 26, 2011 den 8:41 f m
Goodwin Strawman
Johan Tisell,
i en nödsituation inträder nödrätten, som därmed förstärker rätten till liv.
februari 26, 2011 den 10:53 f m
Mårten Schultz
Jag menar naturligtvis inte att statens rätt att göra preskriptionsinvändning skall underkännas, däremot att invändningen i sig skall underkännas när det finns starka skäl för det. (Dvs preskriptionsinvändningen borde underkännas, men statens rätten att framföra invändningen ska inte inskränkas – det vore ju väldigt konstigt om staten inte skulle få anföra vilka argument som helst.)
Fortfarande har jag dock inte sett några övertygande argument om vad som talar för varför inte preskriptionsbegränsningen borde underkännas i fall som detta. Man behöver inte inta någon djup rättighetsposition för att vara kritisk mot preskription: Det finns mängder med moraliska argument som kan tala för att staten inte borde förstöra människors liv med slafsig rättstillämpning. Och om man anser att staten inte borde tillåtas att sanktionsfritt få förstöra människors liv genom slafsig rättstillämpning så kommer vi tillbaka till frågan varför sanktionsmöjligheten skall gå upp i intet efter tio år. Jag vet förstås vilka de positiva argumenten för preskriptionsinstituten är. (För övrigt ofta inbördes svårförenliga och indeterministiska argument.) Men i grund och botten är det alltid någon form av utilitariska argument som talar för preskription: The greater good, på något vis.
Men vad jag undrar efter är det här: Om preskription har som funktion att skapa säkerhet etc., och vi accepterar att det är ett argument som har försteg framför rätten till upprättelse i ett fall som detta, så kvarstår fortfarande frågan: Är det verkligen så att de värderingar som ligger bakom preskriptionsinstitutet påverkas negativt av om man åsidosätter preskription i extrema fall?
Om t.ex. preskriptionsinstitutet på ett djupare plan antas främja samhällsnyttan – och detta antas vara institutets djupaste ratio – påverkas verkligen samhällsnyttan negativt av ett avsteg i ett fall som detta? Jag är skeptisk.
februari 26, 2011 den 1:21 e m
Jakob Heidbrink
För mig kvarstår argumentet att det förflutna någon gång måste tillåtas vara det förflutna, eftersom det finns en gräns för långt gamla oförrätter skall få tillåtas förgifta debatten. Jag kanske är präglad av de fördrivna östeuropeiska tyskars eviga tal om Schlesien och Östpreußen: jag kan inte se någon som helst fördel i att folk tillåts bada i sina motgångar med juridikens hjälp. Jag anser med andra ord inte det moraliskt förträffliga i att rättsväsendet ställer upp med att värma gamla soppor. För mig framstår frågan som ett val mellan två tämligen oattraktiva alternativ, och då är för mig samhällsfreden – eller kanske bättre rättsfreden – för mig ett värde lika gott som något annat. Jag inser knte det så självklart förträffliga i att tyska, palestinska med flera flyktingar skall få appelera, inte bara till poltikens moraliska, utan också till den juridiska dimensionen.
Juridiken är inte lämpad att ställa till rätta historiska oförrätter och preskriptionen utgör en legitim inskränkning av juridikens temporala dimension. Dessutom är frågan om da Costa-målet är så extremt, och rent tekniskt kan man ju tydligen i det fallet tala om ett predurerande problem. Att på ganska lösa grunder förklara det ena eller andra målet för ”extremt” utan att ange någon måttstock, och att då inte tillämpa preskription framstår för mig aom godtyckligt.
Håll på preskriptionen över hela linjen och hantera de eventuella historiska problem som vi måste hantera på politisk väg.
februari 26, 2011 den 8:32 f m
Goodwin Strawman
Jakob, du menar alltså att justitiemord – da Costa-fallet – kan rättfärdigas med hänvisning till nyttoprincipen?
februari 26, 2011 den 10:18 f m
Jakob Heidbrink
En preskription av fordringen innebär inget godkännande av den ansvarsgrundande handlingen.
februari 26, 2011 den 11:27 f m
Johan Tisell
Är det då OK att införa retoaktiv upphävning av preskription för mord?
När palmemördaren utförde sin gärning borde han vetat att den preskriberades om 25 år. Han kanske planerade att bo i annanstans i 25 år och återkomma, kanske erkänna i media och bli rik på intervjuer och bok? Sedan ändrades reglerna retroaktivt och nu kan han aldrig komma hem.
februari 26, 2011 den 1:36 e m
Goodwin Strawman
Jakob,
”En preskription av fordringen innebär inget godkännande av den ansvarsgrundande handlingen.”
Jo, det gör det åtminstone indirekt. Staten skapar ju preskriptionsregler till förmån för sig självt i syfte att begränsa möjligheten till ansvarsutkrävande.
Allmänläkaren och rättsläkaren har all anledning att få upprättelse. Varför ska de någonsin behöva acceptera att de har blivit felaktigt utpekade, stigmatiserade, diskriminerade och utsatta för justitiemord?
Samhällsnyttan? På vilket sätt skulle ett justitiemord kunna vara samhällsnyttigt? Det är ju snarare så att de personer som begår justitiemord utgör en samhällsfara.
februari 26, 2011 den 5:30 e m
Jakob Heidbrink
Det faktum att jag säger att länarna kanske inte bör kunna gå till domstol längre betyder knappast att jag säger att det är ok hur de behandlats. Preskriptionstiden är inte skapd ”för” staten, utan gäller alla krav. Och vad ”upprättelse” är, har jag då aldrig riktigt begripit: som om historien skulle förändras bara för att läkarna får x antal miljoner.
februari 26, 2011 den 7:07 e m
Goodwin Strawman
Jakob, jag inser, överraskande nog, att vår syn på människovärdets okränkbarhet skiljer sig något åt, åtminstone i denna fråga. Samtidigt förstår jag ditt resonemang om historiska oförrätter.
Har du funderat över vad Nozick egentligen säger i ”Anarchy, state and utopia”, om konskevensen av orättmätiga förvärv?
Om jag har förstått Nozick rätt så blir konsekvensen av hans liberalism att orättmätiga förvärv, även historiska sådana, ska rättas till. Nu har jag inte följt debatten i USA om slavättlingarnas skadeståndsanspråk, men kan man förmoda att de bistått med ökad efterfrågan på ”Anarchy, state and utopia”?
(Jag har insett att vi förlänge sedan är off-topic, men bloggen tolererar viss debattanarki! 😉
februari 27, 2011 den 7:33 f m
Jakob Heidbrink
Inte på människovärdets okränkbarhet, utan endast på tiden under vilken juridiken skall ställa sin formella sanktionsapparat till förfogande – jag vidhåller att det är två fundmentalt olika frågor. Men vi har kanske sagt det som finns att säga om saken.
februari 27, 2011 den 8:40 f m
Mårten Schultz
Men hur får du ihop denna inställning med preskriptionsavbrott och icke-preskriberbara anspråk (äganderätt)?
februari 27, 2011 den 10:09 f m
Goodwin Strawman
Så länge rättsstaten med sina institutioner jämte tvångs-/våldsmonopolet vidmakthåller justitiemord, lika länge måste staten ställa sin rättsapparat till förfogande för de oskyldigt dömda. Allt annat vore oacceptabelt orättvist och intet annat än tyranni.
februari 27, 2011 den 11:58 f m
Jakob Heidbrink
Mårten: Frågan är i detta fall huruvida man vill se på äganderätten som ett anspråk eller ett tillstånd. Jag tenderar åt det senare. Då blir preskription inte aktuell.
Goodwin: Jag lämnar ju dörren öppen för perdurerande övergrepp, men jag ser inte nyttan i att någon som släpptes ur fängelse år 2001 idag skall få föra anspråk på juridisk väg. Det moraliska anspråket som sådant är för mig en annan femma, man anspråket bör inte föras i domstol. Preskriptionstidens längd kan man diskutera, men längre än 20 år anser jag vara juridiken övermäktigt.
Och, som sagt, jag vet att jag befinner mig i hopplöst minoritet.
februari 26, 2011 den 3:10 e m
Alex
Om jag får lyfta en annan fråga så har jag funderat på själva gärningen Assange misstänks för. Bevissvårigheterna lämnas åt sidan här.
Av vad jag kunnat läsa mig till i den häktningspromemoria som florerar på nätet så tycks den huvudsakliga våldtäktsmisstanken bestå i att han påstås ha inlett samlag med kvinnan medan hon sov. Med hänsyn till att de haft samlag tidigare under kvällen kan man väl ifrågasätta om detta verkligen utgör ett otillbörligt utnyttjande, i synnerhet vad gäller uppsåtet?
Att han antingen insåg eller borde ha insett att hon ville använda kondom är iofs något som rör till det lite, men bör inte detta ändå betraktas som två olika situationer? Jag tänker mig att det här rör sig om en ”överträdelse” av hennes ”villkor” om kondom, vilket iofs är klandervärt men inte i samma grad som om hela samlaget genomförts mot hennes vilja.
februari 26, 2011 den 4:00 e m
Johan Tisell
Jag gör samma analys. Ena brottet är sex-utnyttjande som pga att han påståtts manipulerat (pajat) kondom. Detta har bestritts i hop med Silbersky. Dock finns teknisk bevisning i form av trasig kondom+sperma.
Andra brotet är som du säger sexet i sömnen. Han kommer givetvis att bestrida det också. Hon avbröt inte före utlösning (?!). Däremot framstår det som sannolikt att det kan visas att han är ovillig att använda kondom och att kvinnorna begärt kondom. Om han bara bestrider ordentligt skall han inte kunna fällas. OM det inte vore ett genusperspektiv och att CIA är inblandade??? 😉
februari 26, 2011 den 7:13 e m
Goodwin Strawman
Den intressanta frågan kommer bli om åklagaren eller senare tingsrätten verkligen kan komma fram till att målsäganden faktiskt sov vid det påstådda gärningstillfället.
Ska man tro på Göran Rudlings (www.samtycke.nu) dissekerande av olika fakta så lär målsäganden ha varit på sin höjd ”halvsovande”. Det finns som sagt bevismaterial som åklagarmyndigheten/polisen sitter på fortfarande och som inte redovisats för ännu offentligt.
februari 26, 2011 den 4:05 e m
Mårten Schultz
Jag gör en annan bedömning men har lovat att inte blogga i saken – skriver om det i nästa nummer av NEO
februari 26, 2011 den 4:59 e m
Johan Tisell
Det var ju en intressant aptitretare….
Utan medgivande från JA, närvarande vittnen, eller annan teknisk bevisning är en trasig kondom borde det inte leda till annat än nedlagd förundersökning. Med tanke på hur mycket förundersökningar som läggs ner annars. Riktigt skrämmande är det inom miljörätten. Jag har hanterat en del strandskyddsfrågor och även den kriminella delen där. Då är plötsligt allt ringa enligt åklagare!
Men vi får väl se vad du har när du tar bladet från mun!
februari 26, 2011 den 6:18 e m
Mårten Schultz
🙂
Det är inte som jag vill vara mystisk – det är bara det att tidskriften beställt en artikel och inte vill att jag lägger ut texten om den innan tidskriften kommit ut i handeln!
februari 26, 2011 den 4:45 e m
Ung Åklagare
En annan fråga är hur man (Advokatsamfundet) ska se på advokat Hurtigs agerande i ärendet (då tänker jag på framförandet av de felaktiga uppgifterna av kontakterna mellan honom och Åklagarmyndigheten)
Om man tänker sig den för Hurtig vänligaste versionen av vad som hänt så har han ju under lång tid i media och under processen byggt sin argumentation på felaktiga uppgifter. Detta trots att han fått indikationer på att Åklagarmyndigheten anser uppgifterna varit felaktiga. Uppgifterna har varit kontrollerbara på några minuter via Hurtigs egen mobiltelefon men han har inte brytt sig om att kontrollera dem. Sedan har han ”kommit på sitt misstag” dagen innan förhandlingen, men inte brytt sig om att underrätta två av försvararvittnena vilket fått till följd att de avgivit felaktiga vittnesmål i rätten.
Tänker man sig en mer cynisk version så har Hurtig medvetet fört fram felaktiga uppgifter i media och processen och först avgivit felaktiga uppgifter i rätten, medvetet försökt vilseleda rätten (en uppfattning dem brittiska domaren har) och media och lyckats få fram felaktiga vittnesmål under falska förutsättningar (hade Alhem vittnat om han fått klart för sig de riktiga förhållandena exempelvis?).
Jag kan bara konstatera att en åklagare som agerat likadant hade fått hård kritik av JO, om inte åtalats för tjänstefel (se exempelvis JO 3534-2008
beslut den 21 maj 2010)
Så hur skulle advokatsamfundet se på det här om det kom till dem? Enligt min mening förtjänar Hurtigs agerande någon form av diciplinpåföljd.
Kan för övrigt tillägga att min egen uppfattning är att Hurtig är en mycket duktig försvarare. Det är säkert riktigt att han slåss med näbbar och klor för sina klienter. Det är inget personligt, men man får ju inte bete sig hur som helst.
februari 26, 2011 den 7:16 e m
Goodwin Strawman
Jag håller med dig. Även som en rättskaffens mediakonsument känner man sig lite bedragen av advokat Hurtigs förvaltning av vissa fakta.
februari 27, 2011 den 3:54 e m
Diderot
Efter att ha läst det engelska beslutet, kan man konstatera att slutet var självklart, och att det var tragiskt att läsa Sundberg-Weitmans vittnesmål, hon som inte blev domare i EG-domstolen, och tog sig före att processa mot staten för att ha blivit diskriminerad, och förlorade förstås. Hennes vittnesmål visar tydliga tecken på ”rättshaveri”.- I preskriptionsfrågan håller jag med Mårten och den modiga domaren uti Sollentuna. Huruvida Hurtig främjat orätt, vilket vi advokater inte får göra, bör avgöras i ett annat forum än folkdomstolen på denna sajt!
februari 27, 2011 den 4:51 e m
Ung Åklagare
Diderot. Jag har inte för avsikt att anmäla Hurtig till Advokatsamfundet. Som så mycket annat är diskussionen här teoretisk.
Men varför skulle just en advokats följande eller inte följande av advokatetiken vara utesluten för diskussion här. Det har ju diskuterats betydligt viktigare saker än det; själva sakfrågan i Assangeärendet för att ta ett övertydligt exempel. Åklagare har närmast lynchats utan protester från dig. Förstår av ditt svar att du är advokat. Ställer du upp på att man får göra som Hurtig gjort i sitt arbete som försvarsadvokat?
februari 27, 2011 den 5:58 e m
Diderot
Jag ställer aldrig upp på främjandet av orätt. Men jag har inte hört Hs version, och vi vill väl höra båda sidor innan vi dömer…
februari 27, 2011 den 6:23 e m
Goodwin Strawman
Här döms inte, här diskuteras. Ta av dig jävsmasken, släpp sargen och kom in matchen. 😉
februari 27, 2011 den 6:33 e m
Goodwin Strawman
Det slog mig att skrålojaliteten är hög inom juristkåren. Ung åklagare ovan vägrar se något kritiskt i Nys förundersökning och Diderot är lite känslig å Hurtigs vägnar. Forskarna däremot drar sig inte för att dra åt varandras motsatta håll. Där kan man dra lärdom om att våga ha en självständig uppfattning med intellektuell integritet i behåll! 🙂
februari 27, 2011 den 7:02 e m
profanum_vulgus
Ung åklagare:
Men inte ska Hurtig informera några vittnen i en process där han själv är vittne?
Det var ju heller inte så att de uppgifter han ändrade i skrift strax innan sitt vittnesmål ändrade själva sakfrågan (alltså att åklagaren är ointresserad av att hålla förhör), utan det var ju bara nästan perifera omständigheter.
Den brittiska domarens argumentation angående att Hurtig försökt vilseleda rätten är ju minst sagt märklig. Domaren menar på något sätt att Hurtig måste ha förstått att domaren själv läste slarvigt och var ouppmärksam under huvudförhör varför domaren inte skulle begripa vikten av uppgifterna förrän under korsförhöret. Det låter ju faktiskt lite tokigt.
Åklagare ska ju vara objektiva det ska inte advokater.
februari 28, 2011 den 12:30 e m
Ung_åklagare
Diderot: glöm att det rör Hurtig och glöm Assange. Du kan ju utgå från min, eller domarens syn på det hela. Eller håller du med PV att det inte var så viktigt?
Goodwin: Det är klart att det är svårt att helt avsvärja sig skråtendenser. Dock tycker jag att en del av mina inlägg kan tolkas som kritik mot åklagare. Kanske inte på det sätt som foliehattarna vill, men ändå.
PV. Jag förstod det. Ny, Alhem, Sundberg-Weitman, Hurtig och Riddle tyckte ju uppenbarligen att det var viktiga uppgifter avseende sakfrågan.
Hurtig agerade dessutom inte bara som vittne utan han är även Assanges advokat, då tycker i vart fall jag att han har ett ansvar för att förhindra felaktig bevisning när han är ansvarig för att felaktigheten uppstått. Sedan kan jag inte hitta var det står i domen att han skrev till domstolen och rättade till uppgiften dagen innan som du påstår.
februari 28, 2011 den 3:51 e m
profanum_vulgus
Ung_åklagare
Varken Ny, Alhem, Sundberg-Weitman eller Hurtig har väl uttalat att det var viktigt eller ändrade saken? Omständigheten som ändrades handlade ju om att Ny inte var intresserad av något förhör och det håller ju sedan Riddle med om eftersom hon vägrat förhör mellan den 10 oktober förra året och dagen för domen (men utlämningen avser ju åtal (inte förhör), enligt Riddle som tror att själva förhöret bara är en svensk formalitet för att kunna väcka åtal).
Hurtig är Assange försvarare i Sverige (därför är han inte opartisk) men inte Assange ombud i utlämningsärendet. Jag tycker väl att det skulle vara olämpligt om Hurtig informerade de andra vittnena.
Nu kommer jag såklart inte ihåg sidnummer efter så här lång tid, men jag tror att det står på båda ställena där Hurtigs vittnesmål är med (ett beskrivande och en värderande om jag minns rätt). Hurtig har alltså skrivit till domstolen att det blivit fel i den punkten (nr 13 tror jag det är, sök igenom domen efter punktnumret så borde du hitta det) i sin första skrift och sedan rättar han den uppgiften även i huvudförhöret. Det är helt tydligt uttryckt och kräver ingen tolkning, Riddle skriver t.o.m. att han inte förstod varför det var viktigt förrän Hurtig korsförhördes.
februari 28, 2011 den 4:08 e m
profanum_vulgus
Angående skråmentaliteten så hittade jag detta:
http://www.expressen.se/debatt/1.2330097/thomas-ahlstrand-alhems-partsinlaga-ar-skev-och-felaktig
Det är lite intressant eftersom åklagaren som kritiserar åklagaren som kritiserar åklagaren inte har bemödat sig med att vara noggrann. I samtliga punkter utom det där med lyckta dörrar så har ju Alhem rätt och åklagaren som kritiserar åklagaren som kritiserar åklagaren fel.
Men det som är mest intressant i debattartikeln är det här med att åklagaren uppfattat att ett nytt förhör är ett formkrav för åtal samt att han tror att misstanke på sannolika skäl är det samma som sannolika skäl till skuld.
februari 28, 2011 den 6:17 e m
Diderot
Inte är Ahlhem åklagare. Han är konsult som fakturerar sin uppdragsgivare. Ungefär som en professor som skriver ett responsum mot rundlig ersättning, vilket han inte ser sig ha ”råd” att mista…
februari 28, 2011 den 6:20 e m
profanum_vulgus
Ja f.d. åklagare då.
februari 28, 2011 den 8:39 e m
Ung_åklagare
PV. Menar du att det står i det här stycket, se nedan? Eller någon annanstans? Du får gärna hitta det åt mig. Jag tolkar nedanstående som att han förstod sitt misstag kvällen innan och att han korrigerade sitt vittnesmål under huvudförhöret med honom (vilket är taget till protokollet), inte skriftligen dagen före. Om du menar att det står någon annanstans får du gärna leta upp det till mig. Jag har inte hittat det.
http://law.jrank.org/pages/15203/evidence-in-chief.html
”15.
Mr Hurtig said in his statement that it was astonishing that Ms Ny made no effort to interview his client. In fact this is untrue. He says he realised the mistake the night before giving evidence. He did correct the statement in his evidence in chief (transcript p.83 and p.97). However, this was very low key and not done in a way that I, at least, immediately grasped as significant. It was only in cross-examination that the extent of the mistake became clear. Mr Hurtig must have realised the significance of paragraph 13 of his proof when he submitted it. I do not accept that this was a genuine mistake. It cannot have slipped his mind. For over a week he was attempting (he says without success) to contact a very important client about a very important matter. The statement was a deliberate attempt to mislead the court. It did in fact mislead Ms Brita Sundberg-Weitman and Mr Alhem . Had they been given the true facts then that would have changed their opinion on a key fact in a material way.”
februari 28, 2011 den 9:04 e m
Goodwin Strawman
Det låter besvärande för Hurtig. Samtidigt, ju mer jag tänker på Hurtigs underlåtelse att redovisa hela händelseförloppet i september 2010 desto svårare har jag att tro att en rutinerad advokat kan vara så jävla korkad att han undertrycker fakta som Marianne Ny, som naturligtvis på ett föredömligt sätt gjort, diariefört hos åklagarmyndigheten och själv kunnat redovisa för.
februari 28, 2011 den 9:30 e m
Ung_åklagare
Det är ju inte bara det. På ett annat ställe i domen förnekar ju Hurtig att han ska ha viss information i sin mobiltelefon, han säger till domstolen att han kontrollerar sin telefon och att informationen inte finns där. Han uppmanas närmare att kontrollera sin ”inbox” och oj, där fanns informationen visst.
”A specific suggestion was put to him that on 22nd September he sent a text to the prosecutors saying “I have not talked to my client since I talked to you”. He checked his mobile phone and at first said he did not have the message as he does not keep them that far back. He was encouraged to check his inbox, and there was an adjournment for that purpose.” (p 8)
För att förstå den fulla vidden av hur advokaten har agerat rekommenderar jag att man läser hela domen, det återkommer hela tiden.
februari 28, 2011 den 10:21 e m
profanum_vulgus
Ung åklagare:
Du länkar till uppslagsordet ”evidence in chief”.
Jag hann inte läsa allt nu, men jag tror att jag tog fel när det gällde att han rättat det skriftligen, så här skriver riddle:
”He says he realised the mistake the night before giving evidence. He did correct the statement in his evidence in chief (transcript p.83 and p.97). However, this was very low key and not done in a way that I, at least, immediately grasped as significant.”
(men det är nedstämmande att ingen annan märkt mitt fel, det är nog få som läst beslutet).
mars 1, 2011 den 7:27 f m
Ung_åklagare
PV. Jag länkade tíll Evidence in Chief eftersom jag trodde att en källa till ditt missförstånd kanske var att du trodde att det var ett dokument. Men bra då är vi överens om att Hurtig inte har rättat uppgifterna innan förhandlingen. Då kanske vi också kan vara överens om att det sätt Hurtig klargör sitt ”misstag” får lite större betydelse för hur man ska se på hans agerande.
Ändrar det din syn på saken?
Intressant att du med utgångspunkt i ditt misstag reflekterar kritiskt över andras läsande i stället för ditt eget,
Jag tror f ö att det är fler saker som du har missförstått när du läst beslutet. Men det har jag inte tid att lägga ut nu, får undersöka det senare.
mars 1, 2011 den 9:07 f m
profanum_vulgus
Ung_åklagare
Nja jag tror inte att du behöver lära mig engelska.
Nej det ändrar inte min syn på det, om han försökte förleda rätten så skulle han väl inte ha rättat det själv och räknat med bristande uppmärksamhet från domaren. En självrättelse är fullt tillräckligt.
Det lindrar väl dock kritiken av domaren, även om resonemanget att någon försöker lura en genom att man själv inte är uppmärksam är tokigt fortfarande. Men såklart inte lika tokigt som om det hade varit två självrättelser som Hurtig skulle ha räknat med att han skulle slarva med.
Ja det är ju ganska liten risk att flera gör samma fel, alltså borde majoriteten som inte upptäckt att det var fel inte a besvärat sig med att läsa domen.
Gör det gärna.