EU-domstolen har idag avkunnat en dom om premiesättningar i försäkringsbranschen, skriver Frankfurter Allgemeine Zeitung. Enligt ett direktiv från 2004 (2004/113/EG) får försäkringsbolag inte längre tillämpa olika prissättningar beroende på om försäkringstagaren är kvinna eller man, utan samma premie skall gälla för alla. Domstolen skulle nu ta ställning till huruvida bestämmelsen i Art. 5.2 direktivet – som tillåter att medlemsstaterna medger undantag från likabehandlingen – var förenligt med EU-rätten i övrigt eller ej. Domstolen fann att så inte var fallet.

Med andra ord skall unga kvinnor (som i genomsnitt inte föranleder många trafikolyckor) betala samma premie som unga män (som i genomsnitt förorsakar väldigt många olyckor) och män (som i genomsnitt lever kortare) skall betala samma livförsäkringspremier som kvinnor (som i genomsnitt lever längre). Det förefaller i vart fall mig inte vara helt riktigt.

”Rättvisa” – vad det nu närmare bestämt skall anses vara – kräver fundamentalt i alla system som jag känner till att det som är likt skall behandlas lika och det som inte är likt skall behandlas olika (se också stycke 28 i domen). Om män i genomsnitt kostar försäkringstagarkollektivet inom trafikförsäkringen mer, bör de också betala mer; om kvinnor i genomsnitt lever längre och alltså kostar mer, bör de också betala mer. Jag har ytterst svårt att se det könsdiskriminerande i det hela. Vi betalar ju också olika höga hemförsäkringar beroende på var i landet vi bor, eftersom inbrottsfrekvensen är olika. Jag förstår inte varför geografisk ”diskriminering” skall vara godtagbar, men inte könsbaserad ”diskriminering” när det handlar om objektivt fastställbara generella skillnader mellan könen.

Samtidigt kan sägas att domstolen egentligen gör något som jag tycker är bra, nämligen låter politikens önskemål styra. Domstolar och jurister är maktens instrument och det som de enligt min bestämda mening på sin höjd får göra, är att mäta makten enligt dess egna måttstockar. Jag kan dock inte låta bli att undra om inte makten i just det här fallet har ersatt en objektivt godtagbar åtskillnad mellan olika kategorier av försäkringstagare med en äkta könsdiskriminering där könsspecificerade grupper betalar mer för sina försäkringar än de ekonomiskt sett borde betala. Med andra ord verkar makten inte ha hållit sig till sina egna jämställdhetsmåttstockar.

Jämställdhet är viktigt, det anser jag också. Jag kan se vitsen med att göra föräldraförsäkringen till en individuell istället för en kollektiv förmån för föräldrarna, och jag har viss sympati för dem som kräver könskvotering i olika sammanhang (även fast jag absolut inte håller med de senare). Men när olika fall per politiskt beslut behandlas lika, drar jag åt mig öronen: då har världen inte blivit bättre, utan lika dålig, bara på ett annat sätt.

*****

Uppdatering: Nu också i Svenska dagbladet och Dagens Nyheter.

*****

Uppdatering: Efter att ha fått många protester mot mitt synsätt här nere i kommentatorsfältet är jag glad att den av mig mycket aktade The Economist håller med mig, liksom även Sanna Rayman på Svenska dagbladet.

Annonser