Assange släpps mot borgen, kan konstateras efter överprövningen i engelsk domstol. Borgensinstitutet känner de flesta svenskar förmodligen igen, från amerikanska teveserier och filmer. Eller kanske från den där dokusåpan om några prisjägare som livnärde sig på att dra med sig personer som gömt sig undan rättvisan efter att ha betalat borgen.

Nu kanske jag kissar i någons afternoon-tea här,  men jag kan inte för mitt liv förstå varför en rättsordning använder sig av ett borgensinstitut av detta slag. Om en person som är misstänkt för brott antas kunna förstöra utredningen, fly eller fortsätta med brott kan man hålla henne frihetsberövad. Det framstår ju som rimligt. Varför skulle pengar blandas in i den bedömningen. Borgensförfarandet kan säkerligen öka sannolikheten för att den misstänkta personen inte flyr, i alla fall ibland. Men som dokusåpan om prisjägarna som livnärde sig på att med sig personer som gömt sig undan rättvisan efter att ha betalt borgen visar, så är risken att förlora pengar ingalunda någon garanti för att en tilltalad infinner sig, till exempel.

Än märkligare blir det när man ställer upp kravet att borgen ska betalas av ett flertal personer. Hur kom man på den tanken? Jag ser framför mig Old Bailey på 1820-talet när Sir Roger, Lord Moyne och Dr. Halifax träder in med ett läderfordral med pengar som ska användas för baronens borgen. Med rika vänner kan man invänta rättegången på godset. Det vet ju alla att en gentleman inte flyr rättvisan, stiff upper lip and allt that. Förutom neslingarna som flydde till Rhodesia. Fattiglappen fick kallt räkna med att skaka galler inför sin prövning.

För mig framstår hela borgensinstitutet (alltså – detta borgensinstitut, inte borgen som säkerhet för fordringar) som konstigt och arkaiskt. Finns det inte anledning att hålla någon inspärrad inför en eventuell prövning borde hon släppas fri. Oavsett hur mycket pengar hon kan skrapa fram. Och vice versa.

*

Jag har ingen uppfattning om huruvida Assange borde sitta frihetsberövad eller inte. Jag har inte tagit del av det underlag som domstolarna grundat sin bedömning på. Därmed bör man, som alltid, enligt min mening, hålla tyst i sakfrågan. Däremot är det förvånansvärt svårt att få klart för sig om det var den svenska åklagarmyndigheten som initierade överklagandeprocessen eller om det var den engelska myndigheten. Den svenska åklagarmyndigheten dementerar att den bidragit till överklagandebeslutet. Vissa hävdar motsatsen. Men det spelar väl strängt taget inte så stor roll när nu domstolens beslut kommit.

Några banala iakttagelser inför fortsättningen:

Om det inte finns tillräcklig anledning att hålla Assange frihetsberövad ska han naturligtvis också sättas på fri fot.

Förhoppningsvis påverkar inte de engelska domstolarnas beslut möjligheterna för det svenska rättsväsendet att nå ett slut i ärendet.

Om det blir åtal i ärendet så hoppas jag att Assange infinner sig i svensk domstol och att han tills dess betraktas som oskyldig.