AMF-ordföranden Bertil Villard kritiseras för sådan avancerad skatteplanering att den enligt Skatteverkets företrädare kan anses utgöra skatteflykt och därmed vara olaglig, skriver Svenska dagbladet (efter rapportering av Sveriges radios Eko). Jag lämnar åt andra att bli moraliskt upprörda och försöker istället att visa på problematiken i sammanhanget.
Villard anklagas nämligen för att ha gjort något lagligt som är olagligt. Jo, sådant finns på skatteområdet. Tre begrepp måste skiljas från varandra.
Skattebrott avser förfaranden där någon utan vidare bryter mot klara skyldigheter. Att inte deklarera sina inkomster rätt hör dit. Att anlita svartarbete (och undvika arbetsgivaravgiften) hör dit. Det rör sig alltså om brott mot relativt klara regler.
Skatteplanering är att man lägger upp sina affärer på ett sådant sätt att skatten minimeras. Alla som exempelvis ser till att sälja en fastighet eller en bostadsrätt precis före fastighetsskatten (eller numera -avgiften) återigen görs om och stiger skatteplanerar. Alla småföretag som av skatteskäl ser till att ersättningen för en tjänst utbetalas det ena snarare än det andra året skatteplanerar. Det är ett lagligt beteende och ibland till och med avsett av lagstiftaren, som genom skattesystemet bland annat vill skapa incitament att bete sig på det ena eller det andra sättet.
Skatteflykt är den problematiska kategorin. Skatteflykt innebär att man lägger upp sina affärer på ett visst sätt enbart för att undkomma skatt. Det märks redan i formuleringen att skatteflykt egentligen är en form av skatteplanering, men utmärkande för skatteflykt är ofta att det inte finns något annat syfte – affärsmässigt eller annat – bakom upplägget än att minska skatten. Beteendet är alltså formellt sett lagligt, men anses ändå utgöra ett förkastligt beteende: den skattflyktige gör allt för att undkomma skatten och har inget annat syfte.
Vid taxeringen – alltså bestämmandet av underlaget för beskattningen – skall enligt skatteflyktslagen bortses från sådana transaktioner som kan anses utgöra skatteflykt. Med andra ord skall underlaget bestämmas som om det upplägg som utgör skatteflykt inte fanns och istället en hypotetisk inkomst läggas till grund för beskattningen. Med andra ord påförs den skattskyldiga skatt för inkomster som egentligen inte skall beskattas, av den anledningen att den skattskyldiga förvisso åtlytt lagens bokstav, men inte dess ande. Vad som i slutändan anses utgöra skatteflykt, kan vara mycket svårt att förutsäga även för skatteexperter, just eftersom gränsen mellan fullt legitim skatteplanering och den illegitima skatteflykten är så flytande. I vissa grova fall kan dessutom ett skattetillägg påföras den skattskyldiga.
Det här kan man ha en hel drös synpunkter om. I sin renodlade form handlar det om två motsatta uppfattningar.
Den ena uppfattningen är att staten har ett legitimt intresse att få in medel för att finansiera sina åtaganden, och att de som bor och arbetar i ett land också efter förmåga måste vara med om att finansiera staten. De skattskyldiga har alltså en förpliktelse att vara lojal mot kollektivet och finansiera dess verksamhet, som ju i slutändan också kommer alla skattskyldiga tillgodo. Ett flertal västerländska stater har regler som liknar de svenska skatteflyktsreglerna.
Den andra uppfattningen är att staten inte får ta ut skatt för annat än som klart och tydligt angivits kommer att beskattas. Om de skattskyldiga hittar ett kryphål, är reglerna dåligt skrivna, är det statens, inte de skattskyldigas, problem. Så länge ingen kommer i klar konflikt med skattelagstiftningen – så länge alltså som man inte gör sig skyldig till skattebrott – skall man inte beskattas.
Sedan finns en mängd supplerande argument, såsom att de i praktiken endast är personer som har råd att anlita avancerad skatteexpertis som kan ägna sig åt skatteflykt, vilket betyder att låg- och medelinkomsttagarna betalar den gemensamma verksamheten, medan höginkomsttagarna åtnjuter det allmännas service som de inte är med om att betala, och att det i praktiken är omöjligt att skriva så konkretiserad lagstiftning att alla inkomster som bör utgöra skatteunderlag också fångas. Det anförs också att anledningen till att skatteflykt är möjligt är att lagstiftaren genom skattesystemet försöker att gynna vissa och missgynna andra beteenden: hade man samma skatt för likvärdiga transaktioner, skulle skatteflykt inte verkligen vara möjlig.
Villards beteende är alltså eventuellt ”olagligt” i den bemärkelsen att han kanske inte hållit sig till skattelagstiftningens anda. Dels är dock hans beteende inte brottsligt – vilket är värt att uppmärksamma eftersom ordet ”olagligt” lätt ger fel associationer -, dels är det inte utan vidare klart att hans beteende är moraliskt förkastligt. Skatteplanering ägnar sig ju som sagt många åt – också låg- och medelinkomsttagare -, den är fullt laglig och legitim, och gränsen till skatteflykt är flytande.
I övrigt avstår jag den här gången från att yttra någon egen mening om frågan – jag har nämligen för undantags skull ingen egen åsikt.
50 kommentarer
Comments feed for this article
maj 12, 2011 den 2:25 e m
Pär C
Det är väl media som tar chansen att ge S-anstrukna AMF ett tjuvnyp. Det moraliska fördömande kräver ju vänsterns interna logik. Ove Reiner salig i åminnelse.
maj 12, 2011 den 2:46 e m
svenskasvensson
med Moderaterna vid rodret kommer det fuskas .
maj 12, 2011 den 2:48 e m
Johan Tjäder
Jag är nog ändå för att det ska finnas en skatteflyktslag. Lagstiftningsverktyget är helt enkelt för klumpigt för att kunna hantera det där, och budskapet går inte att misstolkas: Inget du gör som enbart har syfte att komma undan skatt kommer att gälla när räkningens dag kommer.
I det här fallet har man bildat ett bolag i Peru, fört över pengar dit, lagt ner bolaget utan att det fört någon verksamhet och hämtat hem pengarna igen. Enligt då gällande dubbelbeskattningsavtal beskattades det realiserade kapitalet i Peru och inte i Sverige.
Den aktuella frågan här är om man har uppfyllt sin skattskyldighet i och med detta, eller om man kan beskattas här hemma på svenska nivåer – möjligen med avdrag för redan erlagd skatt i Peru.
Och ska det faktum att den peruanska staten faktiskt vunnit på detta tas med i bedömningen? Det kan ju ha varit en avsikt från Peru som inte de svenska förhandlarna genomskådat.
I just den sista frågan har kammarrätterna i Stockholm och Jönköping hamnat på skilda sidor, så det finns väl skäl att tro att Högsta förvaltningsdomstolen får reda ut det här.
maj 12, 2011 den 4:29 e m
Johan Tisell
”Inget du gör som enbart har syfte att komma undan skatt kommer att gälla när räkningens dag kommer.”
Så om jag inte arbetar en dag för att minska min skatt skall jag ändå beskattas om enda syftet var att slippa skatt?
Jag träffade en man som tog ledigt sista dagarna på året för att marginaleffekten (han hade många barn och hemmafru, det var på 80-talet) för familjen var över 100% om han arbetat. Var detta skatteflykt? 😉
maj 12, 2011 den 5:09 e m
Johan Tjäder
@Johan Tisell:
Att vara ledig kanske inte kan betraktas som en rättshandling i skatteflyktslagens mening.
Men att inte tjäna pengar är i någon vardaglig mening skatteflykt om man är ett kooperativt vindkraftverk har det ju visat sig.
maj 13, 2011 den 6:37 f m
profanum_vulgu
Men pomperipossa-effekten var ju en myt (eller möjligen en effekt av brister i skolan på 10-20-talen). Avdrag på t.ex. 50% + 50% blir ju 75% och inte 100%.
Den maximala marginalskatten var under 90% (87% har jag för mig) och den betalas ju bara på just marginalen. För att komma upp i över 50% i inkomstskatt var man tvungen att tjäna lite drygt en miljon om året.
Det var inte skatteflykt men godtroget.
maj 13, 2011 den 7:54 f m
Mumfi
@pv
Det är vissa kostnader förknippade med att arbeta. Beroende på hur stora de är så kanske det inte lönade sig för vederbörande att arbeta när han kom upp i marginalskatt. Eller så nådde skatten en sådan nivå att han då helt enkelt värderade sin fritid mer än sin lön efter skatt. Eller så kanske han helt enkelt ansåg sig ha tillräckligt med pengar för året efter en viss punkt: Så gör jag.
maj 13, 2011 den 7:59 f m
profanum_vulgu
Mumfi:
De kostnaderna är ju oftast avdragsgilla.
Så kan det däremot vara, men det har ju inte med 100% i skatt att göra.
maj 13, 2011 den 10:14 f m
Johan Tisell
PV mfl.
Jag skrev marginaleffekt. Han var mormon med många barn och hemmafru. Det var väl bostadsbidrag mm som strulade till det att det blev över 100%. Han var forskare och hade nog räknat rätt.
Även i dag är marginaleffekterna stora. Student med bostadsbidrag (under 29 år mm) kan nog komma i sitsen att skatta 32%, minska studiestödet med 40% och bostadsbidraget med 20%. ALLT PÅ SAMMA BAS, dvs ingen procent-på-procent. Då blir marginaleffekten 92%. Min son är i den situationen; Studiebidrag och bostadsbidrag, ingen inkomst. Då är det bättre att forcera examenstidpunkten än att få 8% kvar av ett extraknäck!
maj 13, 2011 den 10:59 f m
profanum_vulgus
Om han kom upp i sådana marginalskatter så lär han inte ha haft något bostadsbidrag och även om han hade det skulle bortfall av bostadsbidrag inte leda till sådana förluster.
Det blir ju inte 92% heller. (runda slängar nedan)
Om studiestödet minskar med 40% så förlorar han 3200kr
Bostadsbidrag på 1 600kr minus 20% = 320 kr
Lön per månad under ett halvår (för att förlora 3200 på studiemedlet i månaden om man pluggar heltid) =15 200 – 32% = 4864
Så inkomsten är 24 800 och av detta går det bort 8384, eller 34%
Om man räknar på bara lönen så blir det 8384 som går bort av av 15 200.
Om han istället tjänar 16 200, så blir effekten på sista tusenlappen 32% i skatt och 50% i minskat stöd (82%). Men en del av detta är ju minskade lån (ca 33%-enheter) så förlusten är bara 50% av den sista tusenlappen.
(Studiestödet minskar ju bara med hälften av det som man tjänar mer än fribeloppet sen har jag inte räknat med ”jobbskatteavdraget”)
maj 13, 2011 den 11:19 f m
Johan Tisell
PV:
Jag orkar inte analysera dina siffror, men jag biträdde en person som hade fått återbetalningskrav av CSN och det var 40% av lönen över ett tak. På samma sätt vill jag minnas att det gäller 20% för bostadsbidrag.
Av detta presumerar jag att det finns en nivå, där den extra 100-lappen beskattas med 32 kr, CSN tar 40 kr och F-kassan 20 kr. Det torde bli 92 kr.
Min son har valt att inte arbeta alls, att studera på sommaren och kommer till jul att ha läst in 5,7 år på 4,5 läsår. Bostadsbidraget är 1100 kr per månad och studiebidraget ung dubbelt. Genom sommarkurser har han fått 12 månaders CSN. Vem som bekostat resten får du presumera…
maj 13, 2011 den 11:33 f m
profanum_vulgu
Johan Tisell:
CSN ”tar” 50% av lönen över ett tak, i din sons fall 58 208kr (från och med i år kan de ”ta” upp till 61%).
Men 2/3 av detta minskar ju lånen 1/3 är bidraget.
Att lånen byts mot lön är ju ingen förlust.
Man ska ju hålla reda på lönen och meddela vad man tjänar.
maj 13, 2011 den 11:39 f m
profanum_vulgu
Ja förresten, jag räknade med fel fribelopp tidigare, 51 000.
Jag hade förresten ingen som bidrog med något och ett år så pluggade jag hela året utan att jobba på sommaren och jag hade inget bostadsbidrag heller (fast jag var berättigad till det). Man klarar sig bra på det som vanlig student (utan barn och behov av rekreation).
maj 13, 2011 den 1:16 e m
Johan Tisell
Den kvinna jag hjälpte hade tjänat för mycket och CSN krävde tillbaka 40% av den lön som översteg gränsen.
Men kan vi enas om att en student med endast CSN-bidragsdel och hyresbidrag borde kunna få en marginaleffekt på 92%? Marginalskatten på den sista 100-lappen är väl 32 kr och F-kassan tar 20 kr och CSN 40 kr (eller 61 kr???)?
Med 61 kr blir effekten 103%!
maj 13, 2011 den 8:01 e m
Old Whig
PV,
Pomperipossa effekten var ingen myt eftersom du glömmer bort socialavgifterna. Vidare var det så att Pompeipossa effekten vat att du som enskild företagare betalade in social avgifter och skatter i förtid, tillhopa blev det 102% på marginalen. När taxeringen var klar 12-18 månader senare fick du tillbaka 7 procentenheter, dvs den effektiva marginal effekten var 95%. Det Astrid Lindgren påvisade var att du var tvungen att betala in mer pengar än du tjänat. I synnerhet för de som Astrid Lindgren fick stora oregelbundna engångs betalningar. Sedan har du nog fel att högsta marginal effekten inträdde vid 1 000 000. Min mor en vanlig statstjänsteman hade marginalskatt på 85%.
maj 16, 2011 den 6:32 f m
profanum_vulgu
Old Whig:
Fast sociala avgifter är ju inte skatter.
Det var inte högsta marginalskatten, det var för att få en sammanlagd skatt på över 50%.
maj 13, 2011 den 6:38 f m
profanum_vulgu
De diskuterade saken på P1 i morse, begreppsförvirringen kring ”olagligt” var total.
maj 13, 2011 den 8:10 f m
Jakob Heidbrink
PV: Det brukar vara så…
maj 13, 2011 den 9:07 f m
M
Sådan aggresiv skatteplanering det är frågan om här är det inte konstigt att skatteverket reagerar på. Jag skulle misstänka att, lite beroende på upplägget och vad som idag sådana fall inte är känt, att Villard ligger ganska pyrt till. Om det som framkommit stämmer, att pengarna bara studsat i Peru för att sedan återföras till Sverige, är med all sannolikhet den enda anledninga att undkomma skatt.
maj 13, 2011 den 9:12 f m
M
..och då är det per definition skatteflykt och evenutella kryphål (i enskilda skatteavtal) blir underordnade..
maj 13, 2011 den 11:25 f m
Goodwin Strawman
Man kanske skulle rekommendera alla svenska medborgare att registrera eget bolag med hemvist i skatteparadis? (det vore riktigt jämlikhet) Eller så kunde staten gör detta på en teoretisk nivå och sänka skattetrycket med 45 procentenheter. 🙂
maj 13, 2011 den 11:34 f m
profanum_vulgu
Skattetrycket är ju under 45%-enheter så det går ju inte.
maj 13, 2011 den 11:38 f m
Jakob Heidbrink
PV: Alldeles oavsett var skattetrycket ligger, så går det väl att minska denna nivå MED 45 procentenheter, förutsatt bara att skatteuttaget ligger över noll.
maj 13, 2011 den 11:44 f m
profanum_vulgu
Jakob Heidbrink.
Nej? 5% minus 45%-enheter blir ju -40%, då skulle skatten vara negativ och staten alltså ge folk pengar för deras inkomster.
Men det går att minska skattetrycket med 45% även om det är lägre än 45%.
maj 13, 2011 den 11:47 f m
Jakob Heidbrink
PV: Just det – slarvigt tänkt av mig.
maj 13, 2011 den 12:18 e m
profanum_vulgu
Det här är matte på juristnivå 🙂
maj 13, 2011 den 12:29 e m
Jakob Heidbrink
Eller snarare den språkliga oförmågan att hålla isär procent och procentenheter (vilket nog för en jurist gör saken värre).
maj 13, 2011 den 2:49 e m
Goodwin Strawman
pv, du menar inkomstskattetrycket i sig? Utöver själva skatten på inkomst av tjänst tog jag med i tanken mervärdesskatter, arbetsgivaravgifter etc, ja rubbet som staten ”snor” från medborgarna. Jag kunde förstås ha varit tydligare.
maj 13, 2011 den 8:34 e m
pv
Vi menar samma sak. Fast jag räknar inte in avgifter i skattetrycket de är ju nämligen inte skatter (och ska man räkna in avgifter så blir det ju mycket svårt att jämföra skattetrycken i olika länder).
maj 13, 2011 den 9:25 e m
Old Whig
Så om Sverige tar bort inkomstskatten och istället inför en exakt likadan progressiv socialförsäkrings avgift är då det svenska skattetrycket 0 %?
Att kalla döpa om skatter till avgiter och dölja dessa är nog ett av de främsta skälen till varför svensken accepterar det extrema skatte (avgifts) trycket. Sak sammamed momsen. Den läggs till direkt och är inkluderad i priset, läggs inte på i efterhand.
Vidare är det så att socialförsäkringsavgiften inte ger förmåner över 7.5 prisbasbelopp samt ca 22 % av de under 7,5 prisbasbeloppnär en ren skatt, inga förmåner.
Nog är det så att skatter och avgiter ska räknas in när det gäller hur mycket en individ erhåller netto. Däremot vid jämförelse med andra länder bör avgifter vara utanför.
En median inkomsttagare i Sverige erhåller 40 % efter skatt och avgifter. En medianinkomstagare i USA erhåller 85 %, 55 % av USAs befolkning betalar ingen federal eller delstatlig skatt bara en social försäkringsavgift på ca 15%. Är du låginkomsttagare får du tillbaka pengar trots ATT du inte bet alt skatt, EITIC, negative inkomstskatt.
USA har världens mest progressiva skattesystem, top 10 % betalar 70 % av alla federala inkomstskatter. Sverige har världens mest regressiva skattesystem, låg inkomsttagare betalar en högre skatt än höginkomsttagare samt dessa erlägger endast sin egen andel av inkomstskatterna ca 10 %. Alltså USA har en extrem inkomstutjämnande skattesystem, i Sverige sker ingen utjämning. Det innebär att de svenska särreglerna för företagare samt de höga marginalskatterna enbart är straffskatter på ansträngning och företagsamhet.
maj 16, 2011 den 6:40 f m
profanum_vulgu
Old Whig:
Om den är exakt likadan så fortsätter den ju vara en skatt.
Njae det tror jag inte. Det är mest en politiker-grej. Fastighetsavgiften t.ex. är ju en skatt som ersatte fastighetsskatten. Särskild löneavgift är en skatt som är inbakad bland arbetsgivaravgifterna. Men folk i allmänhet vet nog inte ens hur man skiljer en avgift från en skatt eller vilka pengar som används till vad.
Sedan är det ju en utbredd myt i Sverige att skatterna skulle vara särskilt höga här. Ville man få det accepterat kunde man ju bara berätta som det är.
Nej det är ju så med försäkringar att man bidrar olika mycket och plockar ut olika mycket.
Fast nu räknade du ju med avgifter i Sverige men inte med motsvarande avgifter i USA. Vad blir det när du drar bort de försäkringar som man måste ha för att få motsvarande skydd som för de svenska arbetsgivaravgifterna? (förutom då att siffrorna var påhittade).
maj 13, 2011 den 3:57 e m
Old Whig
Det grundläggande problemet med Lagen om Skatteflykt är att den är retroaktiv. Du kan straffas för en rättshandling som när den företogs var laglig. Skatteverket och sedan de adminstrativa domstolarna gör en bedömning i efterhand huruvida handlingen är godtagbar eller om den kan anses endast tillkommen för att undvika att betala skatt.
Detta är en styggelse och ovärdigt en rätttstat! Lagen om Skatteflykt bör omedelbart avskaffas eftersom du retroaktivt kan sättas i fängelse trots att du anlitat den främsta juridiska expertisen på området. Vidare är det så att tolkningen av vad som kan anses som skatteflykt är skönsmässig, upp till den enskilde skattehandläggaren, i förlängningen eftersom de administrativa domstolarna har ett extremt bias att gå på Skatteverkets linje innebär detta svåra rättsförluster för den enskilde. I synnerhet som denne måste betala rättegångskostnader samt advokat och konsult kostnader även om denne vinner.
Jag råkade själv ut för detta när jag yrkade ett avdrag på SEK 60 000. Det skulle gett mig en skattelindring på SEK 40 000. Avdragets nekades trots att det fanns ett liknande RÅ fall. Jag angav RÅ fallet och handläggaren kom tillbaka och sa att jag hade i princip rätt men att eftersom mitt fall inte var identiskt lika hade henneschef sagt nej. Hon gav mig rådet att överklaga. Det hade kostat mig långt över den skattevinst jag hade gjort. IOM Skatteverkets i strid med gällande rätt tillämpning blev jag därför rättslös. Jag skulle om jag vann ändå fått betala SEK 40 000. Om jag förlorat hade jag fått betala dubbelt.
Godtycket och rättslösheten inför den svenska skatteförvaltningen och inom skatterätten är skrämmande. En i princip total avsaknad av Rule Of Law och rättsmedel!
maj 13, 2011 den 4:26 e m
Jakob Heidbrink
Fängelse för skatteflykt är det i och för sig inte tal om, däremot skattetillägg. Det kanske inte ändrar din uppfattning, men retroaktiviteten måhända ändå inte är lika allvarlig då.
maj 13, 2011 den 7:43 e m
Old Whig
Jakob,
Ska jag tolka din fråga som att du anser att retroaktiva straff (1) är acceptabla så länge fängelse inte ingår i straffsatsen?
(1) Skattetillägg är att anse som böter och omfattas av förbudet mot dubbelbestraffning. När Skatteverket gör sin bedömning så måste de numer välja spår, antingen går de på skattebrottsspåret och kräver böter, fängelse eller så väljer de skatteflyktsvägen och då utgår skattetillägg. Att jag blandade ihop korten beror på att när jag var verksam gjorde Skatteverket både och. De fick om de vann både straff utmätt och skattetillägg påfört. Europadomstolen har ändrat svensk praxis och nu är skattetillägg att anse som böter och inte längre, den linje Skatteverket hävdade
maj 13, 2011 den 4:48 e m
Johan Tjäder
Old Whig:
Rättshandlingen är fortfarande laglig, den bara räknas inte när Skatteverket taxerar dig om den faller under lagen mot skatteflykt.
All taxering är efterhandsbedömning. Och om du skriver i din självdeklaration att rättshandlingen si och så har till övervägande syfte att undgå skatt så slipper du nog skattetillägg också.
Det är synd att inte någon i media tagit sig tid att förstå skatteflyktslagen. De flesta diskussioner har varit felvinklade enligt min mening.
maj 13, 2011 den 7:43 e m
Old Whig
Johan Tjäder,
Att Skatteverket i efterhand anser rättshandlingen som en nullitet innebär just att rättshandlingen när den utfördes anses som brottslig, olaglig. Det är retroaktiv bestraffning. Det största problemet med skatterätten och skatteprocessen är att den är så godtycklig, rent ut sagt skönsmässig, och darför bör det inte finnas möjlighet att för en icke jurist utbildad byråkrat att utdöma retroaktiva straff. I synnerhet som det första överklagandet sker till en politiskt tillsatt instans, Skattenämnden. Vidare är den svenska skatteprocessen helt fiskal, dvs det Skatteverket hävdar anses korrekt, oavsett kvaliteten på de underliggande argumenten. Om jag kommer ihåg rätt vinner Skatteverket 98% av målen i den lägsta instansen och 95 % i den mellersta instansen. (Detta är inte jämförbart med brottmål). Det innebär att en normal medborgare i princip är rättslös.
maj 14, 2011 den 9:31 f m
Jakob Heidbrink
Old Whig: Jag har inte påstått något, utan ställt en fråga. Antagligen utgör skattetillägget realiter ett straff, och då har du en poäng. Mdn bortseendet från transaktionen är INTEMett straff, utan en åtgärd när skatteunderlaget bestäms. Jag har som sagt ingenspeciell åsikt, men jag tycker att du på ett försåtligt sätt blandar ihop korten från olika däck.
maj 14, 2011 den 7:23 e m
Old Whig
Jakob,
När det gäller nu gällande rättsläge är det så att enligt Europadomstolen och sedan i påföljande domar i Högsta Förvaltnings Domstolen fd RR och HD är skattetillägg att anse som en straff rättslig sanktion, inte en administrativ avgift.
Om du ansåg min fråga försåtlig ber jag on ursäkt, jag glömde lägga till svaret på din första fråga. Ja i mina ögon spelar det ingen roll för min syn på förbud mot retroaktiva straff om påföljden är ”bara” böter och inte fängelse. Ett straff är ett straff oavsett dess latitud.
Det är därför jag anser att:
1. De rättsäkerhetsprinciper som råder inom straffrätten ska råda inom skatteprocessen:
– den inkvisitoriska skatteprocssen måste göras om, handläggaren kan inte vara, utredare, åklagare och domare i samma person
– förbjud retroaktiv lagstiftning och förbjud retroaktiva straff (skattetillägg)
– inför en opartisk instans lik den som finns i USA Tax Payer Advocate som har rätt att ändra beslut, rätt att ge övernitiska tjänstemän reprimander och i grova fall avskeda
– inför som i USA ett strikt förbud att begära ändring längre tid än 3 år tillbaka
– inför rättsskydd i skatteprocessen samt om Skatteverket är den tappande parten får de betala alla kostnader
– tillsättning av domare i förvaltnings domstolarna bör till hälften vara från det privata näringslivet, inte som idag uberfiskala individer från FiDep eller Skatteverket. Jag kan tom gå så långt att gå direkt från arbete på SKV diskvalificerar för tjänst i förvaltningsdomstolarna.
Så du har ingen åsikt i frågan om huruvida retroaktiva straff är bra eller dåligt? Vad beror det på? För mig är saken glasklar. Retroaktiva straff och retroaktiv lagstiftning hör inte hemma i en västerländsk demokrati i fredstid. Inte för inte fram till 9/11 ansågs terrorism och skattebrott som rent ideologiska brott som inte kunde omfattas av internationella konventioner eftersom regeringar i totalitära och auktoritära regimer klassade sina meningsmotståndare som terrorister samt jagade dem för skattebrott. Idag mycket vanligt förekommande i Venezuela, Ryssland och Turkiet. Sverige var inom Skattebrotts området en paria i det internationella samfundet iom att fängelse kunde utgå för skattebrott som i alla andra länder sågs som bagatell brott. Fängelse inträder vid skatteundandraganden över 2 prisbasbelopp, ca 100 000. I de flesta västeuropeiska länder går gränsen runt 5 msek. Ingen ville före 9/11 skriva på konventioner med Sverige angående informations utbyte eller handräckning vid skattebrott
maj 16, 2011 den 8:07 f m
Johan Tjäder
Old Whig
Jag hävdar likväl att du har fel ingång.
Det var lagligt att föra över sina pengar till Peru, men man får inte avdrag för skatten bara för det.
Man kan pröva att dra av resekostnader 100 kr/mil också, men det avdraget kommer inte heller igenom. Det betyder inte att det är förbjudet att ta bilen till jobbet.
Skattetillägget uppkommer om man inte deklarerat detta och därmed fått för låg beskattning. Det är alltså inte ett straff för att man fört ut pengar till Peru, utan för att man inte har deklarerat korrekt – och det är inte retroaktivt. Det man har gjort det har man gjort. Frågan är bara hur det ska bedömas i taxeringen och om det nu är ett giltigt sätt att ”begränsa sin skatt” som förre AMF-ordföranden sa i radio så kan man ju lika gärna redovisa det för Skatteverket.
maj 13, 2011 den 8:18 e m
Old Whig
Jag hade inte läst artikeln men när jag läser den är det ju helt klart och tydligt att Villards upplägg var i enlighet med lagen, det var ingen skatteflykt i lagens mening eftersom den följde då gällande praxis. Ändring skedde i januari 2007. Hur i hela friden är det tillåtet för en statlig byråkrat att uttala sig i denna fråga och säga att ” generellt handlar det om olaglig skatteflykt”? Detta borde vara skäl för avsked. Olaglig skatteflykt bedöms av domstolen och inte av en ”analytiker”. Detta är typexemplet på den elakartade form av stats terror som var legio i Sverige på 70-80 talen. Skräm skattskyldiga och om det inte fungerar häng ut dem i media även om de har gjort rätt för sig. Minns när Ingmar Bergman arresterades för skattebrott på öppen scen, skatteärendet föll platt till marken men hade avsedd effekt. Den skrämde skiten ur alla, inte ens Sveriges mest internationellt kände person gick säker för Skatteverkets Einsatz Gruppen.
”Bertil Villard menar att upplägget var helt lagligt och följde helt det skatteavtal Sverige hade med Peru fram till i januari 2007. Det bekräftas av Skatteverket. Men generellt handlar det ändå om olaglig skatteflykt, säger analytikern Göran Haglund på Skatteverket.
– Man bildar bolag som inte har någon uppgift förutom att slussa pengar från ett svenskt bolag ner till Peru, och sedan tillbaka till den svenska ägaren. I dessa fall har det aldrig varit frågan om att driva någon slags verksamhet i Peru, säger Göran Haglund till Ekot.”
maj 16, 2011 den 8:13 f m
Johan Tjäder
Old Whig
Kammarrätten i Jönköping har gått på Skatteverkets linje, bara så att du vet. Domen finns länkad lite högre upp.
Och, märk väl, ingen har anklagat Villard för att begått en straffbar gärning. Då hade förundersökningen redan varit igång.
maj 16, 2011 den 1:44 e m
Old Whig
Johan Tjäder,
Detta börjar bli Kafka likt.
Om individen blir bestraffad i efterhand pga Lagen om Skatteflykt och domstolen anser rättshandlingen vara en nullitet så är ju:
1. Handligen straffbar (skattetillägg är som jag visat ovan en straffrättslug sanktion helt ekvivalent med böter), dvs om handlingen är straff bar borde den då också vara olaglig.
2. Det är retroaktiv bestraffning eftersom när handlingen ingicks var den helt och hållet enligt gällande lagar och praxis. Pga tillämpning av Skatteflyktslagen underkänns en kagöig handling och bestraffonibg inträffar i efterhand, dvs retroaktiv bestraffning.
maj 16, 2011 den 6:55 e m
Johan Tjäder
Old Whig:
Det enda som är Kafka-likt i det här är att du ständigt går på fel ingång.
Det är när man deklarerar felaktigt som det blir skattetillägg. Det spelar ingen roll om du fört över pengar till Peru, sålt aktier med vinst eller drar för mycket reseavdrag. Försöker du lura Skatteverket så blir det tillägg om de kommer på dig. Självklart är det ett straff. Det är ju olagligt att deklarera fel.
Den som listar ut en sådan här listig manöver med pengar till Peru får anses också känna till innebörden av den svenska skatteflyktslagen och borde således i sin självdeklaration ha tagit upp saken och argumenterat för att skatteflyktslagen inte var tillämplig. Då hade man sluppit tillägget.
Skatteverket utreder inte olagligheter. Det är polisens jobb. Skatteverket utreder vad du ska betala i skatt och det arbetet görs i efterhand eftersom hela året ligger till grund för inkomstbeskattningen. Man kan förstås teoretiskt tänka sig att Skatteverket fattade faktiska skattebeslut dagligen, precis som för trängselskatten – men vem vill, ärligt talat, deklarera varenda dag?
maj 14, 2011 den 8:33 f m
Goodwin Strawman
Jag är av den uppfattningen att även den svenska ekonomin bör demokratiseras, eftersom frihet är frånvaro av både tvång och beroende.
Det borde därför vara statens skyldighet att redan under den obligatoriska skoltiden lära alla barn och ungdomar vitsen med entreprenörskap, eget företagande och skatteplanering.
Det Sverige jag känner till, oaktat grundlagens instiftade näringsfrihet, underlättar inte för unga entreprenörer och inte heller för demokratisk ekonomi.
maj 14, 2011 den 8:40 f m
Goodwin Strawman
Men för att återvända till den svenska verkligheten.
Hur många människoliv hade kunnat räddas om inte skattesmitarna undandragit pengar från sjukvård och medicinsk forskning. Varje krona, varje tia, hundralapp, varje miljon skulle kunna ha bidragit till att rädda någons liv.
Skatteflykt skulle kunna anses vara en form av indirekt vållande till annans död eller framkallande av fara för annan. Kausalsambandet är inte särskilt svårt att förstå.
maj 14, 2011 den 11:19 f m
apa tycka, apa skriva
> Hur många människoliv hade kunnat räddas om inte skattesmitarna
> undandragit pengar från sjukvård och medicinsk forskning. Varje krona, varje
> tia, hundralapp, varje miljon skulle kunna ha bidragit till att rädda någons liv.
För att inte tala om om Reinfeldt jobbade gratis och Mona betalade sina Toblerone själv.
maj 15, 2011 den 12:12 e m
Goodwin Strawman
Det är kanske inte rimligt att anta att de politiskt förtroendevalda ska arbeta gratis för något så otacksamt som politik?
Men att alla skattebetalare bidrar proportionellt i förhållande till sin egen förmåga till välfärdssystemet är väl inte för mycket begärt.
maj 15, 2011 den 3:55 e m
apa tycka, apa skriva
OK, så låt dem behålla 16.000 varje månad, då, och låt resten gå till rädda liv.
Men det är förstås också ”orimligt”. Att ta ifrån människor som faktiskt producerar något deras pengar är däremot helt okontroversiellt och visar att man är en fin människa.
maj 15, 2011 den 5:26 e m
Goodwin Strawman
Menar du att vi i grund och botten inte ska arvodera det politiskt förtroendevalda eller menar du att vi inte ska ha några förtroendevalda över huvud taget?
Ett litet stickspår. Alla dessa fina människor som har heltidsanställning och är LAS-skyddade eller skyddade av ett anställningskontrakt, som är svindyrt att bryta för arbetsgivaren, hur fina är dessa ”producenter” av varor och tjänster som har sysselsättning på bekostnad av de ”tärande” som blivit ”utkonkurrerade” och blivit ”belönade” med passiva statistroller som inflationsdämpare på det närings- och arbetsmarknadspolitiska altaret?
maj 15, 2011 den 5:28 e m
Goodwin Strawman
Tillägg: dessa inflationsdämpare lär inte få någon del av AMF-pension i rimlig proportion för sin ”självpåtaget altrustiska” samhällsinsats.