Journalisten och juristen Trond Sefastsson, som tagit emot 400 000 kronor av en person som ville att Sefastsson skulle utreda möjligheterna att få fram information som skulle tala till hans livstidsdömde släktings fördel, friades i hovrätten från mutbrott. (DN, men som vanligt finns den bästa rapporteringen i Dagens Juridik.) Den springande punkten i hovrättens dom var att Sefastsson inte var att anse som arbetstagare. Och då föll åtalet.
Domen i hovrätten utgör ett klent underlag för utvärderingen av journalistisk korruption, konstateras i DN. Så är det säkert. Problemet är att domen också utgör ett klent underlag för att bedöma om Sefastssons agerande var brottsligt.
Som åtalet var formulerat så hade domstolen enbart att pröva om Sefastssons agerande utgjorde ett mutbrott. Det var en volatil strategi, särskilt eftersom Sefastsson formellt inte var arbetstagare. Men det finns ju andra brott i brottsbalken. Måhända fick dessa brott inte den uppmärksamhet de förtjänar just eftersom förundersökningen kom att landa på Korruptionsenheten som har sitt fokus så starkt på just mutbrotten. Men detta är en spekulation.
I vilket fall: Redan vid förundersökningens början så framhöll jag att enbart på Sefastssons egna uppgifter så framstod det som att brottet ocker, eller till och med grov ocker, kunde anses föreligga. Att ta emot så mycket pengar av en person i kristillstånd utan att egentligen utlova någon prestation alls kan vara straffbart. Detta har nu alltså inte prövats. Men det behöver inte vara för sent än! Sefastsson-målet, framför allt ur ockersynvinkeln, innehåller flera oklara komponenter och en prövning av Högsta domstolen skulle kunna bidra med klarhet härvidlag. Dessutom finns det en annan aspekt av detta mål som inte diskuterats så mycket.
I och med att åtalet kom att enbart ta upp mutbrott så blev den person som betalade Sefastsson att betrakta som misstänkt bestickare. Om åtalet däremot istället kommit att ta upp ockermöjligheten så hade betalaren istället varit att betrakta som ett misstänkt brottsoffer. Om inte jag missförstått något – och det tror jag inte att jag har – så skulle betalaren i detta fall ha rätt att få tillbaka de erlagda pengarna för det fall Sefastsson döms för just ocker. Men i och med åtalets upplägg kom betalarens brottsofferstatus aldrig att prövas. Men inte heller det är för sent. Möjligheten för betalaren att ersättning på ockergrunden kan prövas i en separat, efterföljande rättegång av civilrättsligt slag.
Det finns dock en möjlighet till: Att åklagaren begär prövningstillstånd i HD och lägger till ocker som rättslig grund (om det är processuellt möjligt – men det torde det vara). Skadeståndsmöjligheten kan i ett sådant fall ligga på lut i väntan på en prövning av målets mest intressanta straffansvarsfråga.
Juridikbloggen 
12 kommentarer
Comments feed for this article
januari 13, 2010 den 10:57 f m
profanum_vulgus
Han har ju redan fått tillbaka pengarna, det var ju förskott som hölls separerade.
Men skulle det då regelmässigt vara ocker att ta förskott för arbete som ombud eller biträde? Jag har ju nästan bara klienter i kristillstånd och jag tar alltid förskott om de inte har rättsskydd eller rättshjälp, skulle de fallen då vara ocker?
Skulle någon advokat i Sverige gå fri från ocker då?
Sedan är det ju inte processuellt möjligt att lägga till en (alternativ) åtalspunkt om den grundar sig på en annan gärningsbeskrivning, alltså förhållandet att den misstänkte bestickaren skulle varit brottsoffer istället.
Öht är det ju ganska tvivelaktigt processuellt att rättsväsendet lägger sig i journalisters ömsesidiga försök att smutskasta varandra.
januari 14, 2010 den 9:03 f m
Mårten Schultz
Nej, det är bara ocker om du som förskott tar ut ett större vederlag än vad som är rimligt givet din egen prestation och att du dessutom gör det i en situation där din klient befinner sig i ett utsatt läge. Det senare lär väl ofta vara fallet om det rör familjerättsliga mål eller brottmål, men förhoppningsvis så låter du bli att exploatera klientens krisläge genom att ta ut bizarra summor pengar utan att garantera någon motprestation över huvud taget.
När det gäller målsägandeaspekter har du förstås helt rätt, däremot så är det ju inte säkert att det inte går att anföra en ny rättslig grund i åtalet. (Jag har inte läst gärningsbeskrivningen, vill jag tillägga.)
januari 14, 2010 den 9:03 f m
Mårten Schultz
Vem försöker smutskasta Trond för resten?
januari 14, 2010 den 9:15 f m
profanum_vulgus
Mårten:
Men han har ju vad jag förstått använt sig av rättshjälpstaxan, inte finns det någon som tar mindre än det?
Hur ska man då se på justitieråd som håvar in 5-10 gånger så mycket i timmen i skiljemannauppdrag?
Det var ju Dick Sundevall som anlitade den minst sagt tvivelaktige gamle polisen och grovt kriminella Olle Liljegren för att gräva fram nån skit att kasta på Trond Sefastsson.
januari 14, 2010 den 9:25 f m
Nils-Eric Schultz
Den enda fråga som skulle kunna bli föremål för prövning i HD är om TS varit att anse som arbetstagare eller inte och ingenting annat. Det är således inte möjligt att ta upp frågan om eventuellt ocker, eftersom sådan gärning inte varit föremål för hovrättens prövning.
januari 14, 2010 den 9:42 f m
profanum_vulgus
Nils-Eric:
Nej så länge inte gärningsbeskrivningen täcker upp rekvisiten för ocker och dessa har varit relevanta att försvara sig mot redan under tidigare process. Det är ju inte brottsrubriken som avgör utan vilka omständigheter som anses utgöra ett brott. En person kan ju t.ex. åtalas för medhjälp till mord och sedan dömas för brott mot griftefriden utan att åklagaren använt den rubriceringen på gärningen. Här verkar det ju svårt att kombinera de två rubriceringarna under samma gärningsbeskrivning eftersom det förutsätter helt motsatta handlingar från en av de inblandade.
Sedan ”inte möjligt” är ju lite att ta i, HD gör ju som de känner för.
januari 14, 2010 den 12:31 e m
Nils-Eric Schultz
Hallå,
en förutsättning för hovrätten att pröva åtalet för mutbrott var att man, i likhet med tingsrätten, ansåg att TS varit arbetstagare. Detta gjorde man emellertid inte. Åklagaren kan nu endast begära prövningstillstånd i den del som är prövad av hovrätten, d v s av arbetstagarbegreppet.
Ett eventuellt överklagande skulle kunna utformas så att åklagaren med ändring av hovrättens dom yrkade att HD skulle gilla tingsrättens bedömning vad gäller frågan om TS varit arbetstagare eller inte. Till detta skulle ha fogats ett yrkande om att målet, om HD gjorde samma bedömning som tingsrätten, skulle återförvisas till hovrätten för prövning av själva gärningen (tagandet av muta).
Sammanfattningsvis: Det är inte möjligt att överklaga något som inte är prövat.
januari 14, 2010 den 2:11 e m
profanum_vulgus
Nils-Eric:
Angående möjligt så är det ju så att domstolar varje dag gör sådant som de inte får, detta är ju inte möjligt juridiskt sett men rent praktiskt så är det möjligt.
Men sen kan man ju visst överklaga hela åtalet även om hovrätten inte prövat hela målet därför att de anser att det föll på en tidigare punkt. Det intressanta är ju bara att man inte klagar på något nytt, alltså t.ex. lägger till ett brott eller en omständighet som den tilltalade inte haft anledning att försvara sig mot.
januari 14, 2010 den 1:40 e m
Mårten Schultz
Jag har nu läst gärningsbeskrivningen och den torde inte räcka till för att anföra en ny rättslig grund inför HD. Men det går i och för sig ofta att överklaga saker ”som inte prövats” om man med det menar rättsliga frågor som inte prövats. Däremot kan man ju inte pröva något vid ett överklagande som inte ingår i gärningsbeskrivningen i underrätten.
Hovrätten hade i detta fall inte bara arbetstagarfrågan på sitt bord utan åtalet i sin helhet. Men det sprack redan på arbetstagarfrågan och då föll resten…
januari 16, 2010 den 8:54 e m
driton
Hej.. Vill bara påpeka att Trond aldrig redovisade något utfört arbete, vilket också framgick i tingsrätten. Vi anmälde honom för olaga hot samt bedrägeri men det slutade med ett mutåtal. (FIASKO).
Varför man inte prövade ursprungsanmälan har ingen varken åklagare eller advokat gett svar på. Tydligen så är det legitimt att anlita Torpeder för att tysta folk.
HAr ni ställt frågan om varför Trond ville så gärna få tyst på mig ?.
Tronds metoder är välkända på anstalterna och alla har betalt för sina TV programm…
Som sagt ingen journalist har varit intresserad av vår berättelse. Tack
januari 16, 2010 den 9:12 e m
profanum_vulgus
driton:
(förutsätter att du är en driton)
Det var Dick Sundevall och Olle Liljegrens anmälan av samma sak som de gick på, som jag förstått det fick Olle Liljegren uppgifterna direkt från er. Men det är samma uppgifter hur som helst, och om omständigheterna har uppfattats som mutbrott (där även ni skulle ha begått brott) så spelar det ingen roll vad anmälaren har kallat det.
Sefastson har väl sagt att det var ni som hotade honom. De ni kallar torpeder kallar ju han för livvakter och Dick Sundevall påstår att de inte finns, kanske var utredningsläget lite tveksamt.
Jag har pratat med folk som varit med i Sefastsons program och de har inte betalt något. Varför har ingen annan anmält honom?
Jag har hört eran berättelse i media, dock då som referat från domstolsförhandlingarna. Vad är det du tycker inte har kommit fram?
Varför försökte ni köpa ett TV-program och varför vägrade Sefastson?
februari 12, 2010 den 5:29 e m
driton rexhepi
Vi försökte aldrig köpa program från sefastsson. Sefastsson sa tydligt till oss att alla betalar för de jobb han utför. Vem är vi att ifrågasätta Trond. Tänk på att han i allas ögon var en stor TV4 profil. dvs att allt trond sa till oss trodde vi på. Som sagt så var köp av program aldrig aktuell som media har framställt det men ingen har ju velat som sagt fråga oss om saken.
De vi tycker är att anlitandet av en torped är enligt åklagaren ett ligitimt sätt. Nu är frågan hur hade jag uppfattats av polis/media om jag agerat som sefastsson.
Sefastsson kunde inte redovisa något som helst utfört arbetet utan när jag valde att gå till media med min story så plötsligt så ordnade han en falsk faktura men trots detta så kunde han inte redogöra för oss utfört arbete.
Jag tycker att åklagaren valde helt fel åtalspunkter. De anklagelser som låg till grund för min anmälan skulle åklagern tagit upp istället.
Min familj är glada över att journalismen räddades med denna dom för att trots allt vem skall annars granska statsmakten som begår många orättvisor själva.