De senaste dagarna har en friande dom i ett mål där några unga män åtalats för våldtäkt rört upp känslor. Hovrätten fann i det aktuella målet att offret inte befunnit sig i ett sådant hjälplöst tillstånd att våldtäktsregelns rekvisit kunde anses uppfyllda.

Har hovrätten dömt riktigt? Jag vet inte. Jag har inte tagit del av målet i sin helhet och då är det egentligen bara domstolens juridiska argumentation som kan kritiseras. Juridiken i hovrättsdomen framstår som både genomtänkt och rimlig. Hellre fria än fälla och allt det där ni vet.

Samtidigt måste jag tillstå att domen skaver i min rättskänsla. Sett till situationen i sin helhet, som hovrätten beskriver den, framstår domen inte självklar. Dessutom är det omöjligt att inte känna med målsäganden. Den unga kvinna, nej – fan – inga eufemismer längre: den flicka, som berättat om ett övergrepp lämnar avtryck. Det gör ont.

Det finns, bortom juridiken, ett mönster i reaktionerna på domen. I olika sammanhang på internet mobiliseras mot domen. Domen måste överprövas av HD, menar många.

Jag skulle bli lite förvånad om det blir så (om än inte direkt överraskad). Behovet av prejudikat för vägledning av rättstillämpningen är rimligen lågt eftersom lagen redan ändrats. Domen från hovrätten är heller inte på något vis tokig, även om slutsatsen kan kritiseras. HD-kampanjen gör knappast någon skillnad. Det får vi i alla fall verkligen hoppas. Om kampanjer påverkar domstolarnas prövningar är rättsstaten död.

Reaktionerna på domen är oavsett vad de kan leda till problematiska. Som i en hel del sådana här fall uppkommer spontana, oheliga, åsiktsgemenskaper mellan den extrema och lite mindre extrema högern, särskilt rasister, och den extrema och lite mindre extrema vänstern, särskilt feminister.

Det här är digitalt röststarka grupper, skickliga på opinionsbildning och kampanjer. En del av dessa har fått eldunderstöd genom att deras texter sprids via plattformar som drivs av Aftonbladet – Sveriges största tidning. Här enas de i ett ursinne kring domen. Tillsammans har de fått ihop tiotusentals namn på namninsamlingar. Hellre fria än fälla gäller inte här.

Jag ser det här som ett problem. Det finns ett egenvärde i att vara återhållsam med kritik mot just friande domar. Oskuldspresumtionen är skör. Vi behöver inte gå långt österut för att inse varför. Eller, för den delen, bakåt i vår egen rättshistoria kring just sexualbrottmålen. Fallet Ulf, remember? Rättsstaten är inte gjord av titan.

Kampanjer av det här slaget kommer nämligen med ett pris. Den som frias i domstolen blir aldrig riktigt fri. Inte i omgivningens ögon. Nu vet jag att en del av er som läser detta, färgade av den ilska som ni fått efter att ha tagit del av domen (en del av er – de flesta har bara tagit del av kommenterar kring domen), tänker: ”Det skiter väl jag i! De var ju skyldiga!” Men i juridisk mening är de inte det. De är oskyldiga. Och det är som princip – men inte alltid – en god idé att även privatmoraliskt inta denna grundinställning.

Domstolen har bedömt saken utifrån ett bättre underlag än vi andra har tillgång till och är experter på att göra rättsliga bedömningar. Viktigare: Det är just domstolar som av demokratin givits förtroendet att utföra dessa bedömningar. Jo, jag menar faktiskt just det: Det finns ett demokratiskt värde i att respektera domstolarnas friande bedömningar i domar som inte är uppenbart felaktiga.

Det sagt: Rättsväsendet måste tåla att människor reagerar på sådana här domar och att få kritik. Och det gör rättsväsendet. Mer problematiskt är det när rättsväsendets egna företrädare bidrar till att underminera att friande domar skall betraktas som friande domar.

Polismannen Martin Marmgren var en av de poliser som utredde våldtäktsmisstankarna i det aktuella fallet. Marmgren är en ovanlig polis. Han skriver på Twitter om sitt arbete och han har en blogg – Martins Polisblogg.

Jag skulle gissa att många får en bättre bild av poliskåren när man följt med Marmgrens skrivande ett tag. Det har i alla fall jag fått. Marmgrens skrivande är empatiskt och engagerat. Men när det gäller det blogginlägg som rör det aktuella målet – Om en gruppvåldtäkt och en modig men extremt utsatt flicka – är det min uppfattning att polisens bloggande utgör ett problem.

I inlägget beskriver polismannen sina intryck från utredningen av händelsen. Han etiketterar det som en våldtäkt, även efter den friande domen. Och han redogör detaljerat för förhör och kring utredningsdetaljerna. Som läsare får man en detaljerad bild över målsägandens beteende och uppgifter och de i flickans omgivning som läser det kommer kanske aldrig att se henne i samma ljus igen.

Uppgifterna är, påstår jag, integritetskränkande mot flickan. Det är inte skamligt att utsättas för ett brott eller att vara målsägande i ett brottmål. Men många som redogör för hur de utsatts för sexuella kränkningar upplever ändå skam. Jag tror att de flesta anmälare skulle föredra att det återgivna övergreppets detaljer inte spreds i bekantskapskretsen, att inte kompisen, läraren eller syskonet har med sig dessa bilder på näthinnan in i nästa möte.

Uppgifterna är också ett problem ur de frikända personernas perspektiv. En av de poliser som utredde brottsmisstankarna gör klart i offentligheten att han anser att de friade är skyldiga, att den friande domen är felaktig. Jag förstår Marmgren. Han är, som sagt, en empatisk och engagerad polis. Men när de utredande poliserna tar på sig att kritisera friande domar i media – och därtill, som i detta fall, advokaterna – har rättsväsendet ett bekymmer.

Sammanhanget är relevant här. Namnen på de friade personerna har fått stor spridning på Internet. Med adress och personuppgifter. Många känner hat. Jag har själv läst ett flertal spontana uppmaningar till våld mot de tilltalade. Kommentarerna i Marmgrens eget kommentarsfält – som är öppet – innehåller sådana här saker: ” Grundproblemet är massinvandringen av människor från underutvecklade länder där kvinnor ses som horor. Alla av dessa gärningsmän hade muslimsk bakgrund.” (Signaturen Martin.) ” Sluta försvara invandrarna hela jävla tiden.. Öppna ögonen för fan !! Sen vi fick okontrollerad invandring så har dessa brott ÖKAT massivt !!
Inte fan hände detta förr i tiden (dessa mängder) de kommer hit och tror att alla kvinner ska behandlas som skit.. Kanske inte deras fel eftersom det är så de är upplärda till att göra i sina egna länder och familjer.. Med det måste ta slut. sluta dalta med dem och tycka synd om dem.. Just nu tycker ni alla att det e flickans fel..” (Signaturen Gecko Power.) Och Anonym, som inte var främmande för victim blaming, skrev så här: ” Inte för att vara den men… det jag har lärt mig om det här är att aldrig låta mina döttrar åka på fest till Husby eller liknande förort. Även om man röstar på miljöpartiet, moderaterna eller SD så finns det ändå en verklighet där ute, fråga ungdomarna, dom lever i den! Det är en myt att alla människor är lika, dom är olika i både religion, kultur och människosyn! Finns fakta och statistik.”

Stämningen är uppiskad. I den här kontexten gör Marmgren klart att han tycker att domstolen dömt helt fel. Det ser jag som ett problem. För debatten, för polisen och för rättsstaten.