Ship to Gaza-historiens bisarra utveckling på det världspolitiska planet har även genererat många bisarra kommentarer här hemma. Polariseringen är total och anklagelserna följer Palestina-konfliktens egen Godwin-lag: Från ena sidan beskyllningar om folkmord och nazism, från andra sidan beskyllningar om antisemitism och nazism. Foten verkar dessutom sitta fast placerad i munnen på åtskilliga kommentatorer.
Enter: Torbjörn Tännsjö.
Filosofiprofessor Tännsjö har givit sig in i debatten och drivit åsikten att ”judar” borde ta avstånd från staten Israels agerande. Men det är inte ”judarna” som begått ett tydligt folkrättsbrott. Det är en stat. Det inser naturligtvis Tännsjö också. Men han menar ändå att judarna borde ta avtånd från agerandet eftersom staten Israel agerat i religionens namn. Tännsjö anser nog att han ger uttryck för ett konsekvensresonemang. Det är ett konsekvensresonemang eftersom Tännsjö utgår, som premiss, från att muslimer har en skyldighet – eller i alla fall att det finns anledning att ställa normativa krav på muslimer – att ta avstånd från andra illdåd som görs i islams namn.
Är inte det en jävla konstig premiss? Hur skall en sådan premiss förstås, egentligen?
Måste jag som tillhör kristendomen ta avstånd från övergreppen i den katolska kyrkan? Bör jag ta avstånd från Knutby? Är det mer finkalibrerat än så kanske – räcker det med om jag tar avstånd från galenskaper som den svenska kyrkans företrädare eller medlemmar kan ta sig för? Och varför bara religion – är det just när det finns religiösa motiv som man måste ta avstånd från vansinnigheter som andra i samma grupp gör eller finns det även andra kollektiv som skapar dessa märkliga avståndstagarplikter? Måste jag ta avstånd från gärningar begågna av andra svenskar? Andra män? Andra i min ålder?
Tännsjö har fått reaktioner för sin sammanblandning av statens agerande och ”judarnas” agerande. Det är inte så konstigt. En som har kommenterar är Tännsjös kollega i filosofyrket, Per Bauhn, som skrivit ett par sakliga mothugg (här och här). Men för att vara en person som är van vid att deltaga i det offentliga samtalet så använder Torbjörn Tännsjö en sällsynt låg debatteknik. Det blir tydligt i hans meningsutbyte med Per Bauhn, också filosofiprofessor, på Newsmill. Tännsjö kontrar med ett dåligt korrekturläst inlägg som inleds med orden: ”Per Bauhn, befordrad professor i praktisk filosofi (jag undrar hur det gick till), har skrivit ett bomabstiskt svar på min artikel[..]”.
För den som inte är verksam i den akademiska världen så kan jag förklara att Tännsjö inleder sitt inlägg med inte bara en, utan två, oförskämdheter. Att parentesen signalerar att Bauhn inte borde ha blivit professor enligt Tännsjö är väl klart. Men även det tredje ordet är en diss. Bauhn är en ”befordrad” professor. Det innebär att han inte har en s.k. stolsprofessur utan att ha erhållit professorstitel inom ramen för en annan tjänst. Själv har Tännsjö en s.k. stol. Tännsjö är alltså inte bara oförskämd, utan även nedlåtande mot sin kollega.
För den som är verksam i den akademiska världen finns det risk för att ett sådant retoriskt lågvattenmärke riskerar skymma huvudfrågan i debatten. Huvudfrågan i debatten är om det är retoriskt acceptabelt att likställa staten Israel med ”judar” och vice versa. Och en utlöpare ur den frågan är om det är acceptabelt att ålägga enskilda judar förpliktelser med hänsyn till vad staten Israel – en stat som bebos av andra än judar och som ingalunda härbärgerar alla judar – gör sig skyldig till.
Min uppfattning är att sammanblandningen är oacceptabel.
Och den framför jag utan att sitta på en stol.
23 kommentarer
Comments feed for this article
juni 8, 2010 den 1:05 e m
Beholder
Ja man kan undar varför Muslimer alltid måste ta avstånd från allt högt och lågt hela tiden. Alla andra religioner slipper undan det ansvaret. Är man extra skyldig som muslim?
juni 8, 2010 den 1:11 e m
Beholder
Borde inte detta vara något för er pojkar? ni är ju ändå ganska inblandade i skolvärlden. http://www.utredarna.nu/germanbender/2010/06/08/anders-flodstrom-avgar-efter-fortroendekris-med-tobias-krantz/
juni 8, 2010 den 1:14 e m
profanum_vulgus
Fast det var väl på sin plats att vara oförskämd mot Bauhn, han hade ju visat prov på ytterst dålig läsförståelse.
Det finns två saker här som de Israelvänliga extremisterna låtsas missuppfatta för att få folk att tro att de är sanningar:
1. Att Tännsjö med ”Judar” skulle avse deras egen mysticistiska definition av begreppet, alltså den folkgemenskapstanke som nazisterna utvecklade och sionisterna ärvde. (Tännsjö menar, vilket han förklarat flera gånger, med ”judar” personer som tror på judendomen)
2. Att det skulle vara Tännsjö som tillskrev Israel judenhet eller som sammanblandade judendom och Israels politik, när han egentligen klagar på att Israel gör detta och vill att judar (se p.1) ska klaga på samma sak om de anser att Israels politik går emot judendomen.
Om man läser Tännsjö istället för att läsa hans belackare så framgår detta mycket mycket tydligt, det är omöjligt att med normal språkförståelse tolka Tännsjö på annat sätt.
juni 8, 2010 den 1:17 e m
profanum_vulgus
En extra förklaring:
Det är alltså så med Bauhn att det kan finnas två förklaringar till han kritik av Tännsjö:
1. Han saknar normal språkförståelse
2. Han låtsas missuppfatta för att lura andra att Tännsjö har en annan åsikt än den han ger uttryck för.
Oavsett vilket är det konstigt att ha en sådan professor.
juni 8, 2010 den 1:27 e m
Mårten Schultz
Tännsjö säger så här sammanfattningsvis:
”Jag utgår ifrån att många judar förkastar den självutnämnda judiska statens mordiska politik. Jag utgår ifrån att judar inte är ansvariga för morden. Och jag kräver att de ska klargöra detta, då Israel mördar i deras namn, just för att motverka antisemitism.”
Nu är det ju obegripligt i sig. Hur kan han utgå från att inte judar är ansvariga för morden? Hur vet han att inte de israeler som avlossade vapen på fartyget är judar? Och hur vet han att det var mord?
Men det är inte viktiga. Det viktiga är att han menar att judar – och låt oss för enkelhets skull nu utgå från den religiösa tillhörigheten – skall ta avstånd från vad en stat gör enbart för att statens företrädare sagt vid andra tillfällen att staten företräder religionen.
Om min kollega skulle få för sig att begå mord i akademins namn så borde jag alltså ta avstånd från det. Och jag skall ta avstånd från alla galenskaper som någon gör under förespegling av att det motiveras av någon uppfattning eller egenskap som hon delar med mig.
Det är en jävla konstig handlingsplikt att påföra människor.
Dessutom så är det förstås i sig osmakligt att hålla människor ansvariga för annans ”mord” på grund av vilka religiösa uppfattningar de har.
juni 10, 2010 den 8:26 e m
Goodwin Strawman
Ja, det kan argumentas för att det Tännsjö säger, enligt din tolkning (jag har inte läst honom), är ett slags villkorad guilt by association. ”Ta avstånd eller anses skyldig!”
juni 8, 2010 den 1:34 e m
Mårten Schultz
Full disclosure: Inte för att det borde behövas här men jag delar Jakob H:s uppfattning om händelsen i sig…
juni 8, 2010 den 1:35 e m
profanum_vulgus
Mårten Schultz:
Det är två olika saker och rör inte alls Bauhns kritik.
Jag tycker inte att man kan kräva det av judar. På precis samma sätt kan man inte kräva att muslimer tar avstånd från Iran, att vänsterpartister tar avstånd från Sovjet, moderater från nazityskland, kristna från USA och folkpartister från franco och pinochet osv osv.
Däremot kan man ju tycka att det är bra om det är så att många tror att V vill ha det som i Sovjet, judar vill mörda araber och M vill ha det som i nazityskland att dessa tar avstånd från respektive missuppfattning för att minska dessa felaktiga uppfattningar och därmed fördomarna.
Han menar (såklart) att judar som religiös grupp inte ligger bakom.
Ja och det är ju det sista osmakliga som Tännsjö vänder sig emot.
Sedan förstår jag inte vad en jude skulle vara om inte en person troende på judendomen. De hokuspokus-förklaringar jag hört lämnar mycket att önska, särskilt om man inte är antisemit (eller sionist).
juni 8, 2010 den 1:38 e m
Mårten Schultz
Är det ens teoretiskt möjligt för ”judar som religiös grupp” att begå mord? Är inte det i sig ett kollektivt synsätt?
juni 10, 2010 den 8:29 e m
Goodwin Strawman
Vad sägs om ”medgärningsmannaskap – tillsammans och i samförstånd”? Visst är det teoretiskt möjligt, men mycket svårligen praktiskt.
juni 8, 2010 den 1:40 e m
profanum_vulgus
Mårten Schultz:
Jo precis.
Som sagt, allt blir väldigt enkelt om man bara går direkt till Tännsjö istället för att passera ett sionistiskt filter.
juni 8, 2010 den 4:49 e m
jheidbrink
PV: Jag vet inte hur många judar du har i din bekantskapskrets, men jag tycker nog att Tännsjös språkbruk här är så uppenbart vilseledande att inte all omdefinitioner av vanligt använda ord hjälper. Judarna – howsoever defined – sitter nämligen til syvende og sidst i samma båt, om de vill eller inte.
För det första frågar i princip ingen efter din religionstillhörighet, och så har det varit långt före det zionismen i modern bemärkelse fanns. Marx fick – trots sina egna prov på åtminstone närhet till antisemitismen – utstå åtskilliga smädelser för att han var från en konverterad familj. Familjen Rothschild – för att ta det andra extremet – kan bekänna sig till sina respektive hemländer, til syvende og sidst hör dem i antisemiternas ögon inte till fransmännen eller engelsmännen, för de är ju judar. Icke-troende judiska soldater i första världskriget fick utstå smädelser och nedsättande kommentarer, helt enkelt för att de var födda av en judisk mor.
På den andra sidan accepterar de extremistiska judarna inte heller den som jude som är troende, men inte är född av en judisk mor (såvida inte personen ifråga konverterat, men även där accepteras man bara om man konverterat till en mer extrem strömning inom judendomen). De extremistiska judarna som således definierar judendomen som ett folk nedstiget av sina mödrar, förkastar dock zionismen, så att din likställning av zionismen och tanken om judendomen som folk på så sätt är felaktig.
Problemet för alla som är födda av judiska mödrar – och för praktiskt taget alla som har en judisk far – är att både judarna själva och antisemiterna ser judendomen som BÅDE ett folk OCH en religion. Alldeles oavsett vad du gör – om du konverterar till katolicismen och går med i Opus Dei, om du vinner tapperhetsmedaljer när du strider för ditt land, till och med när du själv håller dig med vissa antisemitiska attityder – kommer du av alla andra (förutom tydligen av Tännsjö och dig) att anses vara jude.
I ett sådant läge är det helt enkelt inte längre görligt att omdefiniera ett begrepp så att det passar den egna föreställningsvärlden. Sådant kan du måhända göra i en vetenskaplig artikel, men inte i en offentlig debatt i media. Tännsjö må ha sin egen definition av judar, men de facto häller han vatten på de generalistiska antisemiternas kvarn. Detta borde han veta, och han är i så måtto vårdslös med sitt begreppsbruk.
Dessutom kvarstår frågan varför i hela friden judarna som trosgemenskap skulle ta avstånd från något som en politisk enhet gör, i all synnerhet som de som är mest nedsyltade i denna religion inte ens erkänner denna stats rätt att existera (den har nämligen inte guds tillåtelse, vilket man kan se i att templet inte återuppbyggts). Det är verkligen som att göra en bekvämlighetskatolik som inte orkat gå ur kyrkan ansvarig för pedofilibrotten begångna av enskilda präster, eller – faktiskt mera rättvisande, eftersom en född jude inte kan ”gå ur” – som att göra mig såsom dotterson till en koncentrationslägervakt ansvarig för nazismens brott.
Jag brukar normalt tycka att Tännsjö har sina poänger, även om jag sällan är beredd att hålla med honom, men det alster som Mårten hänvisar till är lika idiotiskt som det som alla reflexmässiga Israelförsvarare vräker ur sig.
juni 8, 2010 den 6:31 e m
profanum_vulgus
jheidbrink:
Ja det beror ju på om du menar blodsmystikens definition eller religionsdefinitionen. Jag känner några stycken som är judar enligt blodsmystiken, man kan dock inte se det på dem, märka det när man pratar med dem, se det på hur de lever, bor, firar eller något annat, namnet skvallrar inte heller om det.
Går man längre tillbaka kunde man ju inte sakna tro, på närmare tid så hade vi antisemitismen som inte gjorde skillnad utan betraktade konvertiter och sekulariserade som judar under täckmantel, precis som dagens motsvarighet anser att muslimer inte kan avsäga sig sin tro och att även kristna från muslimska länder egentligen är muslimer (de kristna i Södertälje t.ex.) som försöker infiltrera/dölja sig.
En absolut majoritet av världens judar har inget släktskap till någon tillhörande folkgruppen judar, resten som har ett släktskap tillhör i större utsträckning andra folk. Den folkgrupp med närmast släktskap med den historiska judiska folket är de muslimska palestinierna (judarna som folk flyttade ju aldrig därifrån, de bodde kvar till ca 1948 då de fördrevs).
Det finns helt enkelt inget inom judenheten som konstituerar ett folk, så hur skulle man kunna se dem som det?
Den uppfattningen får zionisterna och nazisterna hålla för sig själva för min del.
Om du inte identifierar dig som jude så kommer ingen någonsin upptäcka att du skulle kunna räknas som det av zionister eller nazister, så ingen kommer se dig som det om du inte vill.
Jag håller inte med Tännsjö om just plikten han uttrycker. Däremot håller jag med om både hans distinktioner och hans syfte. Jag anser som sagt ovan (tror jag) inte att judar, muslimer eller kristna har mer plikt att ta avstånd från galenskaper folk gör i deras tros namn än kommunister och liberaler har.
juni 8, 2010 den 8:46 e m
Diderot
Läste Tännsjös drapa i SvD i morse, och undrade åter hur han kunde bli professor…artikeln var obegriplig! Annat var det på upplysningsfilosofernas tid!
juni 8, 2010 den 9:22 e m
profanum_vulgus
Diderot:
Jag tyckte att det var en mycket enkelt text med mycket enkla poänger. Vad var det du inte förstod?
juni 9, 2010 den 8:07 f m
Mumfi
Vad ni gör det hela komplicerat…
Om någon med legitimitet och makt utger sig för att representera en grupp eller organisation du tillhör, och du inte vill förknippas med det den gör, då får du antingen ta avstånd, utträda eller leva med att du av andra antas ge ditt stöd.
Hur svårt kan det vara?
juni 9, 2010 den 8:19 f m
profanum_vulgus
Mumfi:
Ja det är ganska enkelt så sätt. Om jag är strasserist och därför bär olika nazistsymboler så är det ju ganska lätt hänt att jag misstas för hitlerist. Men det är en viktig skillnad här, om strasseristerna BÖR ta avstånd från hitlerismen eller om strasseristerna är pliktade att ta sådant avstånd.
Samma sak med judar då, de BÖR ta avstånd (vilket Tännsjö skriver i sin senaste artikel, men tidigare att det är krav och plikt) från Israel om de anser att Israel inte uppfyller sina påståenden om att vara en judisk stat, men man kan inte kräva det av dem. Ingen kan krävas på åtgärder för att minska fördomar eller förtryck mot sig själv.
Det upprördheten handlar om är väl heller inte främst just kravet som borde vara ett böra. Utan om att Tännsjö definierar judar som troende på judendomen medan antisemiter och sionister menar att det finns en djupare blodsmystik som på ett magiskt sätt förenar judenheten och att judenhet är omöjligt att definiera logiskt.
juni 9, 2010 den 8:22 f m
jheidbrink
PV: Du har åtskilliga poänger i det du säger, så när som på en enda. Om du har ”oturen” att i din familj eller bekantskapskrets ha någon som själv identifierar sig som jude och som tillämpar en etnisk eller blodsbandsdefinition på judendom, måste du antingen säga upp kontakten, eller finna dig i att av den grupp judar som håller sig med denna definition och av antisemiterna identifieras som jude. Ditt utseende avslöjar dig inte – såvida du inte är omskuren som spädbarn och folk i din omgivning vet om det – men din sociala kontext kommer att tendera avslöja dig. Till slut kommer du ändå att trängas in i judendomens hörn.
Precis som jag inte kan avsäga mig min ”tyskhet”, alldeles oavsett hur mycket jag bytt medborgarskap och har min livsmedelpunkt i Sverige och haft det hela mitt liv sedan jag varit 20, precis lika lite kan någon som är född in i judendomen avsäga sig sin judiska identitet. Detta menar jag inte normativt – eftersom jag tenderar till att hålla med dig och Tännsjö att definitionen borde vara en annan – utan deskriptivt.
Vilket innebär att man i realismens namn måste behandla judendomen som både ett folk och en religion. Inte för att de mera extrema judiska trosriktningarna väljer att göra så, utan för att vem som helst som är född in i en judisk kontext saknar möjlighet att lämna den. Tännsjös definition är kanske teoretiskt snygg, men den saknar realism.
juni 9, 2010 den 8:35 f m
Mårten Schultz
”Det upprördheten handlar om är väl heller inte främst just kravet som borde vara ett böra. ”
Nej, upprördheten handlar om att Tännsjö ställer upp förpliktelser som är orimliga och att han dessutom argumenterar nedlåtande och föraktfullt när han gör det. Och upprördheten består i att han argumenterar för att en trosuppfattning, eller – vilket det också kan vara fråga om – en kulturell tillhörighet, i sig skall medföra märkliga plikter.
Om jag skulle behöva ta avstånd från alla vansinnigheter som andra ägnar sig åt som män (jag är man), som vita män (jag är en vit man), som kristna (jag är med i kyrkan och har kulturella band till kristendomen även om jag är sekulär), eller vad det nu kan vara, så skulle jag inte ha tid till något annat.
juni 9, 2010 den 9:02 f m
profanum_vulgus
jheidbrink:
Nejdå, jag har det i min yttre bekantskapskrets precis som jag har en person som tror att människor kan få superkrafter i pressade situationer, en som tror att man återföds efter att man dött, en som tror att patent leder till snabbare teknisk utveckling och en massa annan hokus pokus som folk tror på. Jag måste varken säga upp kontakten med dem eller acceptera deras tro på dessa saker.
(en god vän som av antisemiter och zionister skulle betraktas som jude sa en gång när jag skämtsamt/ som kuriosa presenterade honom som min judiske vän ”Ja men jag behöver fan ingen judestjärna för jag har ju [profanum] här”.
Jo det kan du väl, det är bara att sluta definiera dig själv som tysk, ingen skulle märka av din tyskhet. Om du har någon bakåt i släkten som trodde att Moses var den högste profeten utan att du vet om det själv så lär ingen identifiera dig som jude öht.
Jag har kamrater och kompisar som vuxit upp i kristna familjer men ingen kan märka detta på dem annat än genom att de berättar det.
Mårten Schultz:
Vad är det andra ägnar sig åt och påstår sig verka för män, vita eller kristnas räkning som du reagerar på då?
Kristendomen kan jag ju komma på en del om, LRA i Uganda, Bush i Irak, abortmotstånd osv men skillnaden där är ju att det inte finns någon uppfattning om att dessa kristna verkar på kristnas mandat utan tvärtom är det en utbredd uppfattning att dessa är kristna avarter (iaf här hos oss). Annorlunda är det med muslimer och enligt Tännsjö även med judar, och därför finns det ett behov av avståndstagande.
juni 9, 2010 den 12:52 e m
Beholder
Här är någon som skriver något väldigt konstigt. Man ska inte kritisera Israel för då blir de ledsna och måste trotsa omvärlden och mörda människor.
juni 9, 2010 den 12:52 e m
Beholder
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/israel-hamnar-i-en-ond-cirkel_4838385.svd
glömde länken
juni 10, 2010 den 8:20 e m
Goodwin Strawman
Naturligtvis hade det varit bättre om alla israeler- alltså såväl judar, muslimer, kristna som et al – togo avstånd från staten Israels övergrepp på folkrätten och de mänskliga rättigheterna.
Jag har lite svårt att smälta att Tännsjö hemfaller åt argumentum ad hominem. Är han inte lite väl rutinerad för att göra sådana klavertramp? Eller är det den djävulska Palestina-frågan som spökar till det sunda förnuftet hos åter en person?