– Vad fan är det här för jävla flumkurs? muttrar en kursare när han kommer in i föreläsningssalen.

Det är måndag och professor Peter Wahlgren spelar “I fought the law and the law won” med the Clash på projektorn. Jag är lyrisk, alla andra irriterade.

Många omkring mig känner ett svart hat gentemot den sjunde terminen på Juristprogrammet på Stockholms universitet. Jag å andra sidan älskar rättshistoria och allmän rättslära. Det är så befriande att äntligen få tänka själv. Men jag älskar det lite i smyg , lever lite i garderoben, eftersom det känns ganska ocoolt att gilla teoretiska kurser. Lite nördvarning på det.

Musiken övergår i pedagogiska OH-bilder om lagstiftningsteknik. Känslan av att vara grymt intresserad av något som mina kursare tycker är trams gör att jag drabbas av svår “i-slutet-på-utbildningen-ångest”. Har jag valt rätt? Tänk om det blir tråkigt? Tänk om jag inte får jobb? Tänk om jag får jobb men att det visar sig att jag är en urusel jurist? Tänk om jag plötsligt upptäcker att jag vill göra något annat?

Förra veckan intervjuade jag Paulina Neuding, chefredaktör på magasinet Neo (läs artikeln här). Hon är jurist i botten och hon sa att fler jurister borde välja en karriär som politiker eller journalister. Hon menade att dessa branscher behövde bli bättre på att profilera sig som potentiella karriärer för studenter.

En tanke slår mig. Vad menade hon egentligen? Finns det på riktigt en arbetsmarknad för jurister som vill arbeta med journalistik? Min bild av journalistbranschen är att det är ett hassel med frilansande och att i princip ingen har fast jobb. Något avskräckande omständigheter för en juriststudent med karriärpanik.

Men det är kanske så att jag inte passar in i juristmallen. Gillar jag flumkurser andra hatar borde jag kanske jobba med något som andra betraktar som just flum.

Ibland får jag en klaustrofobisk känsla när jag tänker på att specialisera mig inom ett juridiskt område. Kommer jag att tröttna på att sitta med samma typ av ärenden hela tiden? Visst, olika klienter men jag tror ändå inte att det är som journalistik. När jag skriver för Dagens Juridik kan jag arbeta med Sture Bergwall ena dagen och Vinge andra dagen. Jag får träffa de mest framgångsrika juristerna i Sverige och sitta och prata med dem om deras liv. Det är oerhört inspirerande och dessutom får jag betalt för det. Hur soft är inte det?

Tillbaka till Peter Wahlgrens föreläsning. Här sitter jag och karriärhetsar och har inte hört ett skit. Allt är som vanligt med andra ord.

Frida Bogenkrans

Dagens Juridik

Annonser