Vid ett sammanträde med en styrelse i vilken jag sitter nämnde jag nyligen ordet Posten. Reaktionerna var faktiskt närmast skrämmande: ett ilsket muttrande hördes från flera håll och uppmaningen: ”prata inte om Posten!” (don’t mention the mail) genljöd genom salen. Upprördheten visade sig ha att göra med Postens allt märkligare utlämningspolicy. Många av de närvarande kunde berätta historier om hur de flera gånger tvingades att åka tillbaka till Posten för att de avkrävdes identifikations- och andra behörighetshandlingar som ingen förnuftig människa skulle tänka på att ha med sig, om hur ett paket som var adresserat till flera bara kunde hämtas ut av alla adressater samtidigt (vilket förstås innebär en hel del joxande med allas almanackor) och om hur man fann sig i Catch 22-situationer ur vilka man fick ingen hjälp att ta sig. Posten verkar inte längre vilja leverera, utan endast ta emot, paket.
Den vildaste historien – som i sin absurditet får stå för alla andra historier – var en mamma som berättade att hon skulle hämta ut ett pris som dottern vunnit i en tävling. Dottern, som vid tillfället var tio år gammal, var med. Väl framme vid disken bad expediten om id-kortet. Mamman visade glatt upp sitt kort, men där tog det stopp: det var dotterns id-kort som skulle visas upp. Något sådant hade inte dottern. Mamman protesterade och påpekade att hon ju som vårdnadshavare har rätt (och skyldighet) att företräda sin dotter i alla ärenden som har juridiska implikationer. Expediten å sin sida påpekade att hen ju av mammans id-handling inte kunde utläsa att mamman verkligen var mamma till dottern. Frågan blev då hur paketet skulle hämtas ut. Efter mycket om och med och ett telefonsamtal med någon högre upp i hierarkin sades det att dottern skulle visa upp personbevis för att plocka ute en id-handling. Som dock många torde veta, är ett personbevis ingen id-handling, helt bortsett ifrån att det inte finns något foto på ett personbevis: hur skall expediten veta att den som viftar med ett personbevis verkligen är den person som hen utger sig vara? Personbeviset löser inte de problem som expediten hade med att lämna ut paketet. Men ok, personbevis skulle skaffas.
Då kom nästa barriär: man kan inte få en id-handling och alltså inte heller något personbevis för att kunna plocka ut en id-handling innan man fyllt 13. Dottern hade alltså inget id-kort (för att hon inte var 13), kunde inte heller få ett personbevis (som inte är id-handling) och kunde inte få hjälp av mamman (för att mammans släktförhållande till dottern inte framgår av mammans id-handling). Hur i hela friden skall man få ut paketet?
Jag vet inte varför Posten lägger sådana hinder i vägen för folk att hämta ut paket, men jag har mina misstankar. Antagligen har man börjat bekymra sig om att det egentligen är ganska lätt att hämta ut paket som inte tillhör en: man länsar en lämplig brevlåda, tar med avin och utger sig för någon annan – vips! har man kunnat sno åt sig ett paket. Jag har ingen aning om detta var eller är vanligt förekommande, men är man lite paranoid lagd, är det ett fullt tänkbart scenario. Alltså har Posten anvisat sina utlämningsställen att vara noga med kontroller. Numera är dem som jobbar på utlämningsställen inte längre skolade postexpediter som kan något om reglerna som kringgärdar Postens roll, utan det rör sig om anställda i kiosker och livsmedelbutiker som bland mycket annat också lämnar ut post. För att inte behöva kräva en utbildningsnivå hos dessa anställda som nog skulle det göra oattraktivt för butikerna att bli postutlämningsställen, har man yxat till några grova regler som den som är osäker kan hålla sig till. Voilá, en servicenivå som stinker och som dessutom vilar på bräcklig juridisk grund.
En tioåring kan inte utan vidare själv ta emot paket, så långt är allt riktigt. Att ta emot ett paket innebär nämligen bland annat att man rättsligt befriar Posten från dess ansvar att leverera paketet, och mottagandet har alltså vissa drag av det som man på juridiska kallar för rättshandling. Detta är en handling med rättsliga implikationer, och man måste som grov tumregel vara myndig för att få företa sådana handlingar. Den som inte är myndig, behöver en företrädare, och det är i barns fall vårdnadshavaren eller vårdnadshavarna. Vårdnadshavaren får företräda barnet i alla rättsliga angelägenheter. Om frågan har större betydelse för barnet och dess välmående – om det exempelvis gäller frågan i vilken skola barnet skall gå eller var barnet skall bo – måste vårdnadshavarna vara eniga. I mindre viktiga angelägenheter får en vårdnadshavare ensam bestämma över barnet om den andra vårdnadshavaren på grund av exempelvis frånvaro inte kan delta (6 kap. 13 § andra stycket föräldrabalken). I mindre viktiga frågor kan man också anta att den andra vårdnadshavaren implicit ger sitt samtycke. Med andra ord hade min bekant gott kunnat hämta ut paketet åt sin dotter utan att pappan varit med.
Det kan behövas en viss identitetskontroll för att paketet skall få lämnas ut, också där har Posten rätt. Denna kontroll behöver dock inte gå så långt att Posten måste vara stensäker på att paketet lämnas ut till rätt person. Antagligen måste Posten göra rimliga kontroller, men finns efter dessa ingen anledning att misstänka att någon ljuger, får paketet lämnas ut och Posten har inget ansvar om det råkar vara fel person till vilken man lämnat ut. Att driva det så långt att man kräver en id-handling av en tioåring finns inte med på kartan, det är Postens eget påhitt.
I andra sammanhang är Posten mera på fast mark. Själv fick jag problem när jag skulle hämta ut ett brev som otursamt nog skickats till en förening i vilken jag är styrelsemedlem. Jag skulle presentera, inte bara registerutdraget från Bolagsverket, utan också årsmötesprotokollet avseende det årsmöte där jag valts och protokollet från det styrelsesammanträde där jag fått uppdraget att hämta ut brevet. Detta är helt i sin ordning och enligt alla konstens regler: problemet är bara att föreningen i fråga kanske får ett eller två brev om året som behöver hämtas ut, och pappersexercisen inte står i någon rimlig proportion till värdet av breven. Med andra ord är frestelsen stor att över huvud taget inte hämta ut brev.
Säkerhet och flexibilitet är kommunicerande rör: höjer man det ena, sänks automatiskt det andra. Posten verkar helt ha satsat på säkerhet, till den milda grad att det i vissa fall saknas grund i svensk rätt för alla de krav som ställs. Det innebär att Posten är närmast totalt oflexibel. Flexibilitet är dock ett av kundservice främsta kännetecken. Med andra ord må transporter med Posten vara säkra, men som kund och brukare känns det som att man försöker förhandla med en betongkloss när man skall få ut sina saker.
Inget under att det muttras ilsket i rummet när företaget nämns.
22 kommentarer
Comments feed for this article
maj 14, 2013 den 7:33 f m
Johan Tisell
Trött, efter att lekt taxi och hämtat den yngste från studentbal – skriver detta som disclaimer – och litet nyvaken har jag skummat din text.
Givetvis ser jag också stora problem med Posten, men vill ändå ta dess parti litet grand.
I vårdnadstvister måste man vid ingivande av stämning om vårdnad m.m. inge personbevis. Jag vill minnas att det är avseende sig själv, men anger ens barn. Ett sådant personbevis tillsammans med vårdnadshavarens id bör räcka, fast man vet ju inte om parterna har extremt vanliga namn? Dock har de förhoppningsvis samma folkbokföringsadress.
Ditt exempel är dock en västanvind. Innan jag fick ensam vårdnad om mina så vägrade en sköterska mig en gång information samtidigt som mamman utan mitt medgivande kunnat boka operation med narkos för den som jag hämtade i natt. Det var på den gamla faxtiden och jag faxade raskt sköterskan och därefter lästes lusen av överläkaren och stora delar av avdelningen.
Vad gäller FB 6:13 kan meddelas att man inom detta rättsområde skiljer på vad som vårdnadshavarna måste besluta gemensamt (t.ex. skolval, icke akut sjukvård, riskfyllda sporter och liknande) och sådant som inte behöver beslutas gemensamt. Det sista kallas daglig omsorg och gäller i princip lika även för icke vårdnadshavare som är umgängesföräldrar.
På sin tid sa socialstyrelsen att till den dagliga omsorgen räknas faktiskt val av förskola och i teorin (ingen kommun vill betala) kan ett barn ha två förskolor.
Fast detta har sannolikt ändrats eftersom man i dag tillmäter skolan predagogiskt innehåll – fan tro’t!
Vad gäller ditt, för mig, provocerande användande av ”hen” kan jag konstatera att det inte kan böjas i objektsform: han – honom, hon – henne, hen – ????
Läste en krönika av en sannolikt feministisk jurist i Dagens juridik och hon inledde fint med ”hen” som sedan blev ”denne” eller möjligen ”denna” – har glömt exakt. Det visar på svagheten med ”hen”.
Vill du inte avslöja kön skriv ”den” som kan böjas. För mig och andra språkfascister kommer dock böjningen att avslöjas med ”denne” eller ”denna”. Fast det märker inte de unge!
Som PS kan jag ge dig rådet att flytta ut på landet och bli kompis med lantbrevbäraren, då hängs alla paket på brevlådan i kasse eller läggs på trappan. På den goda tiden lades REK i lådan med uppmaning att skriva på lappen tills i morgon …
maj 14, 2013 den 8:30 f m
Jakob Heidbrink
”Hen” är utmärkt för att undvika det otympliga ”han eller hon”, det opersonliga ”den”, det maskulina ”han” som av tradition är det generiska pronomenet eller det feminina ”hon” som motsvarar ”människas” grammatiska genus. Ingen annan poäng i övrigt, i alla fall inte från min sida. Och då är jag själv språkfascist. Objektsformerna kommer att lösa sig allt eftersom.
maj 14, 2013 den 10:17 f m
Mumfi.
Jag har för mig att ”henna” är dialektalt för henne. Används tillsammans med ”han” istället för ”honom”.
alltså: han – han, hon – henna.
När jag läser ”hen” kan jag därför inte låta bli att automatiskt anta det är en kvinna. Vilket jag då inte gör om man skriver ”hon” om människan generellt.
maj 14, 2013 den 7:44 f m
Frey Nybergh
Hur är det med motiven till reformeringen av posttjänsterna? I SOU 2005:4 s. 454 står:
”8.6.4 Måluppfyllelse
Beslutsfattarnas mål med liberaliseringen av postmarknaden var,
enligt Statskontoret (2004), att öka konkurrens inom vissa delmarknader i syfte att sänka kostnaderna i produktionen och ge incitament till nya och bättre metoder för brevbefordran till gagn för konsumenterna. Mot bakgrund av Postens fortfarande höga marknadsandel anser Statskontoret att målet om ökad konkurrens inte kan anses uppnåtts fullt ut. På de marknader där faktisk och potentiell konkurrens uppstått har dock effektivieten förbättrats. Regelutredningen delar denna uppfattning.”
Frågan uppstår huruvida inflexibiliteten är ett utslag av en effektiv eller ineffektiv postmarknad.
I Utvärderingar av om- och avregleringar – en kartläggning (Statskontoret 2012:10 s. 85) är slutsatsen angående postmarknaden följande:
”Bolagiseringen av Postverket och omregleringen av marknaden genomfördes bl.a. i syfte att Posten AB skulle kunna vara flexibel och anpassa sig till en föränderlig kommunikationsmarknad. Därmed är det svårt att konceptuellt skilja företagets ökade flexibilitet som kan ha uppkommit som ett resultat av omregleringen från de möjligheter som uppkommit till följd av den tekniska utvecklingen.”
I kontakten med kunderna verkar det trots dessa försiktigt positiva omdömen förekomma problem som marknadsmekanismen inte kunnat lösa.
maj 14, 2013 den 8:17 f m
Johan Lagerlöf
En fantastisk historia! (Jag har som utlandssvensk ingen egen erfarenhet av detta nya Posten.)
Men hur gick det för mamman och hennes dotter? Fick de ut paketet till slut? Du berättade inte det. Jag trodde det skulle bli din slutkläm. 🙂
maj 14, 2013 den 8:28 f m
Jakob Heidbrink
Det gick bra till slut: ett personbevis som inte avsåg id godtogs efter mycket tjat. Men för sådant ska man nog vara högutbildad och envis.
maj 14, 2013 den 10:41 f m
Johan Tisell
Jag ser inte riktigt frågan om att personbevis inte är id. Logiken är väl följande?
1) Barnet har försändelse i sitt namn och sin adress.
2) Vårdnadhavaren visar personbevis som styrker att denne (sic!) är vårdnadshavare och därmed är behörig att företa viss rättshandling. (Personbeviset jämställs då med fullmakt och inte id-kort)
3) Vårdnadshavaren legitimerar sig och utför sedan rättshandlingen.
Jag ser det som självklart och ganska enkelt när man väl har det kostnadsfria personbeviset. Sedan brukar även andra än lantbrevbärare lära känna sina kunder och då går det lättare.
Mina barn har alla ett andranamn som är mitt, och det gör att de kan åka till posten åt mig och ta ut allt – bara ett tips inför kommande namngivningar 😉
maj 14, 2013 den 10:43 f m
Jakob Heidbrink
Det anges tydligt på Skatteverkets hemsida att personbevis inte utgör id-handlingar.
maj 14, 2013 den 11:37 f m
Johan Tisell
Visst, men det handlar inte om att visa personbevis SOM ID, utan som ett slags fullmakt. Sedan visar befullmäktigen (heter det väl?) sin egen id. Och då finns ett id i processen.
maj 14, 2013 den 11:40 f m
Jakob Heidbrink
Men grejen var att flickan skulle visa upp personbeviset såsom id-handling. Dessutom har jag svårt att se på vilket sätt ett personbevis skall utgöra någon fullmakt.
juni 4, 2013 den 11:58 e m
Benjamin O J Boman
Man kan hämta personbevis av vilka föräldrars namn framgår. Om Per Svensson kommer med Ylva Svensson, 10 år, och uppvisar sin legitimation och vidimerat personbevis som utvisar att Ylva Svenssons far är just Per Svensson med i dennes legitimation angivna persondata, kan man förvisso inte ta för givet att flickan i dennes sällskap är Ylva Svensson, men flickan behöver överhuvudtaget inte medfölja. Kan Per Svensson visa upp att han är far till en Ylva Svensson på samma adress, kan knappast Posten ha något att bråka med. Så tycks inte ha gjorts i det ovan aktuella fallet.
maj 14, 2013 den 12:26 e m
Johan Tisell
Köpt!
men mitt ”flödesschema” är väl i övrigt korrekt?
”Dessutom har jag svårt att se på vilket sätt ett personbevis skall utgöra någon fullmakt.”
Nja, FB ger allmän befogenhet/behörighet att företräda flickan, personbeviset styrker detta och sedan skall ”ombudet” legitimera sig, eller?
maj 14, 2013 den 12:33 e m
Jakob Heidbrink
Krångligt, men görligt. Med andra ord bör föräldrar få rådet att ha ett gäng personbevis hemma.
maj 14, 2013 den 2:02 e m
Johan Tjäder
Pass eller nationellt id-kort kan man få även om man inte har fyllt 13, fast det gäller ju bara svenska medborgare.
maj 14, 2013 den 2:13 e m
Jakob Heidbrink
Inte nationellt ID-kort enligt Skatteverket (kolla länken).
maj 14, 2013 den 6:13 e m
keiro
Nja, nationellt ID-kort och pass kan man få från födseln hos polisen. Det är inte samma ID-kort som Skatteverket utfärdar. http://www.polisen.se/Stockholms_lan/Service/Pass-och-id-kort/Passansokan-for-barn-och-ungdomar/
maj 14, 2013 den 2:05 e m
Johan Tjäder
När det gäller föreningar så har det räckt för mig att kunna visa att jag var firmatecknare.
maj 14, 2013 den 2:14 e m
Jakob Heidbrink
Lyckans ost!
maj 14, 2013 den 7:48 e m
Johan Tisell
Du kanske skall flytta…
Nej, man behöver inte ett gäng personbevis, för det överlämnas aldrig. Dock tror jag det har kort giltighetstid.
maj 16, 2013 den 6:33 f m
Andreas
Ibland går det dock mycket lätt. JAg och min hustru har samma efternamn och samma begynnelsebokstav på förnamnet. Postens avisering anger ofta mottagaren som A Andersson så vi kan glatt hämta varandras paket. Smidigt i internethandelns era.
Vad gäller frågan om personbevis kontra id-kort tänker jag som så:
Posten har flickans namn. Posten kan inte veta att mamman faktiskt är vårdnadshavare. På personbeviset för barn anges väl vem som är vårdnashavare. När mamman visar dotterns personbevis opch eget id-kort så ser posten
1: samma namn på mottagaren och personbeviset.
2)vem som är vårdnadshavare
3)id-kortet styrker att mamman är vårdnadshavaren som anges i personbeviset.
4. Posten kan lämnna ut paketet till flickans mamma
Om Posten resonerat på det viset förstår jag deras agerande. Om de menade att personbevis är samma som id-kort är det bara dumt.
Tack för bra bloggande!
maj 20, 2013 den 7:32 f m
Liberala notiser, 20 maj – Lp-bloggen
[…] en ganska underhållande krönika gör juridikbloggen slarvsylta av postens brist på […]
januari 21, 2014 den 9:22 e m
Johanna
Postombudet på ica i ”byn ” där jag bor lämnade i julas ut ett paket till en person utan att kolla legitimation. Personen som hämtade ut paketet hade beställt varor i en annan persons namn. Några dagar senare fick personen som blivit utsatt för identitetsstöld en avi men när hon skulle hämta paketet så hade någon annan redan gjort det. Tycker att det är bra att posten kräver att man ska visa legitimation annars kan ju någon hämta ut andras paket 😦