Efter att jag tidigare kommenterat Beatrice Asks förslag om att hänga ut sexköpare genom att skicka ut speciella försändelser som för familjen och omgivningen skall signalera mottagarens förkastlighet har jag blivit uppmärksammad på – bland annat av Juridikbloggens kommentatorer – att förslaget inte är så illa som jag trodde.
Det är mycket värre.
Justitieministerns förslag visade sig inte vara att dömda brottslingar skulle utsättas för förnedring. Förnedringen skulle aktualiseras redan på misstankestadiet. Innan någon är dömd, alltså. Om det var en obegriplig moralisk kollaps att hänga ut sexköpsdömda genom ett skamstraff så är förslaget att skämma ut redan misstänkta personer så ofattbart att det är svårt att finna ord på det. Det går inte att förstå.
Kommentarerna är unisont kritiska. Mandatperiodens knäppaste förslag, skriver Sanna Rayman. Hon har rätt. Trots att konkurrensen är stark. Thomas Bodström drar hem några enkla poänger i sitt inlägg Häng dom högt. I Asks anda kan vi ha olika färger för olika misstankar. Kanske grön färg för misstankar om bestickning och mutbrott? Inslag hoppas på ett ministerbyte.
Förslaget är rättsligt ogenomförbart – även om politiker ibland struntar i de rättsliga begräsningarna för lagstiftningsmakten. I sak är Asks förslag i strid med Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna. Det är inte tillåtet att skämma ut misstänkta personer genom offentliga aktioner.
I en rättsstat så skall nämligen, och nu upplever jag själv en känsla av skam att behöva uttala sådana truismer, samhället behandla alla som oskyldiga tills de överbevisats om sin skuld. Måhända hade regeringen kunnat köra över sådana invändningar i en svensk kontext – lagrådets invändningar mot det integritetskränkande lagförslaget om att barn skall kunna avtvingas urinprov vid misstankar om narkotikapåverkan kördes ju över. Men det finns andra institutioner.
Återigen får vi sätta vårt hopp till domstolarna och Europadomstolen.
Juridikbloggen 
8 kommentarer
Comments feed for this article
mars 21, 2010 den 12:15 e m
Beholder
Domstolarna är lite knepiga själv må jag säga. Det här fallet med Hanna där pappan dömdes för grova övergrepp på bara dotterns berättelse känns tryggt och bra http://www.dn.se/nyheter/sverige/hanna-anklagade-sin-pappa-for-overgrepp-nu-atalas-hon-1.1064900
mars 23, 2010 den 3:44 f m
Mållgan
Vad är problemet? Du verkar åter ha missförstått justitieminister Beatrice Ask, hon vill ju bara avskaffa de ineffektiva domstolarna, och ersätta dyra straff med publika skamstraff i stället. Det handlar inte om att straffa misstänkta, utan om att flytta den dömande makten.
mars 23, 2010 den 7:38 f m
profanum_vulgus
Jag fattar inte heller själva straffdelen. Mårten är ju för att straff ska bestå i obehag/lidande som en rättvis lön för ett kriminaliserat beteende. Att skämma ut någon är ett samhällsekonomiskt enormt mycket bättre straff än att låsa in personen.
Kanske är det att justitieministern uttalade att utskämningen skulle vara ett mycket värre straff än flera års fängelse? (trodde hon verkligen det?)
mars 23, 2010 den 7:58 f m
Mårten
Profanum: Jag är naturligtvis inte för straff som skall medföra lidande eller obehag. Och jag har sagt det typ femton gånger vid det här laget. Det enda jag sagt är att straffet bör betraktas som ett utslag ur retributiv rättvisa, som innebär att straff får man för att gärningen förtjänar det. Och den uppfattningen är helt agnostisk i förhållande till vad själva straffet i sak sedan innebär. I sak menar jag när det gäller den senare frågan att straff skall vara proportionerliga i förhållande till gärningen. Jag måste säga att jag stör mig på att du envetet tillskriver mig och andra uppfattningar som vi inte har och som vi tydligt givit uttryck för att vi inte har. Ohederligt.
För övrigt så har ju det inget med det här att göra alls eftersom justitieminister vill skämma ut oskyldiga. Och, eftersom du tydligen fått för dig motsatsen, jag anser att det är fel att bestraffa oskyldiga.
mars 23, 2010 den 9:35 f m
profanum_vulgus
Mårten:
Det är naturligtvis ohederligt, om jag nu gjort det med flit (uppsåt). Men nu har jag verkligen uppfattat det så.
Jag förstår inte riktigt hur man kan förespråka retributiv ”rättvisa” och straffet som rättvis lön och samtidigt anse att straff inte ska utgöra lidande. Det ligger i dessa teorier att den straffade utsätts för lidande.
Retributivt strafftänkande säger inte hur straffet ska utformas, det enda det säger är att straffet ska utsätta den straffade för lidande. Detta kan sedan ske genom olika skamstraff, spöstraff, arbetsstraff, frihetsstraff eller något annat obehagligt.
Skulle det t.ex. vara en rättvis lön för grovt rån och narkotikabrott att gärningsmannen fick utbildning, bostad i en annan del av landet och arbete i frihet?
Jo precis, ingen människa som tänkt en egen tanke tycker ju något annat om oskuldspresumtionen. Men ska man ha skamstraff så är det kanske en naturlig variant på frihetsstraffens häktning. Jag höll mig till själva straffrågan.
mars 23, 2010 den 11:21 f m
Beholder
Jag måste hålla med pv här. Straff tolkas av de flesta som något obehagligt. Om straff då skall vara i relation till brottet skall en person drabbas av något Obehagligt. För inte kan det anses som ett straff att faktiskt få en utbildning och en nystart på livet.
mars 23, 2010 den 7:48 e m
Goodwin Strawman
Eftersom straff ska ha såväl allmänpreventiv som individualpreventiv verkan så är det inte långsökt att tänka sig att straffets ”obehag” finns immanent.
Straffrågan är egentligen inte svårare än vad man gör det till.
Moraliskt konsekvent kan man nog aldrig få det till. För kan man verkligen säga att det är absolut moraliskt rätt att en majoritet (rättsstaten) tar sig friheten att straffa en individ?
Bortsett från utilitaristiska ståndpunkter så kan man ju lika gärna hävda att den medeltida privaträttsliga blodshämnden har mest moraliskt fog för sig, men den är troligtvis inte rationell för samhället.
mars 24, 2010 den 7:44 f m
profanum_vulgus
Goodwin:
Men straff som utgör lidande har ju ingen av de preventiva effekterna. Man kan få en allmänpreventiv verkan på ”svenssonbrott” som t.ex. fortkörning (alltså egentligen en verkan på svensson vilket ger en minskning av brott som svensson begår) men det är ju brott som allmänheten inte finner så värst klandervärda och därför accepterar man inte höga straff för dem.
Dessutom så är det en logisk kullerbytta, för om människor blir bättre (individualprevention) av att utsättas för lidande så borde samhället inte försöka beivra brott.