Juridikbloggen låter juridiken tala till punkt. Bland våra författare hittar du flera av Sveriges mest framstående jurister som utifrån sina perspektiv, erfarenheter och kunskaper skriver personligt och insatt från juridikens värld. Bloggen startades av Mårten Schultz.
Medverkande på Juridikbloggen har varit:
Anna Andersson
Ebba Backlund
John Billing
Frida Bogenkrans
Clarence Crafoord
Jonny Flodin
Jakob Heidbrink
Johan Hübner är advokat och delägare i advokatbyrån Delphi. Johan är specialiserad på immaterialrätt och har en bakgrund som musiker i svenska indiebandet Mindscape.
Mark Klamberg
Fredrik Lundqvist
Claes Martinson
Helen Mirren (pseudonym)
Nils-Eric Schultz
Johanna Sjödin
Torben Spaak
Fredrik Svärd an är doktorand i rättsinformatik och författare till bl.a. boken IT-rätt.
Johan Åkermark är försvarsadvokat och har en bakgrund som cirkustältuthyrare.
*
Vi som skriver här åtar oss inte via bloggen privata juridiska uppdrag och vi tar oss inte an några ”fall”. Via advokatsamfundets hemsida kan du hitta en advokat som kan hjälpa dig om du har hamnat i juridiska problem eller behöver bistånd.
Om du har några ämnen som du tycker att det vore bra av oss att ta upp kan du skriva det i kommentarsfältet nedan.
Har du frågor kan du mejla till marten[snabel-a]juridikbloggen.com.
Juridikbloggen 
25 kommentarer
Comments feed for this article
oktober 20, 2009 den 4:32 e m
profanum_vulgus
Jag tycker att ni kan ta upp frågan om bevisvärdering av utsagor som grund för fällande dom. Det är ju en gammal lära från häxprocessernas tid som dammades av ordentligt i mitten av 80-talet (har jag fått för mig) och i början mest användes i sexualbrottsmål men numera återkommer överallt.
De mest skiftande kriterier kan användas för att påstå att en utsaga måste vara sann, och det är verkligen så att domarna (och nämndemännen) utser sig själva till magiska lögndetektorer med närapå 100% träffasannolikhet. När man pratar om domar baserade på utsageanalys så tror de flesta att man pratar strunt, att det är överdrifter eller förenklingar. I media rapporteras det inte sällan helt okritiskt att en dom baserar sig på att rätten ”trodde mer på målsäganden utsaga”. Det kan vara intressant för allmänheten att ta del av framstående juristers syn på detta med utsageanalys.
Hur gör man en utsageanalys?
Vad är sannolikheten att den är riktig?
Bör det räcka för fällande dom, och bör det då även räcka till övervikt i tvistemål?
Vilka kriterier ska analysen innehålla?
Hur lär man sig att göra utsageanalyser?
Finns det stöd i forskning?
osv osv osv
Jag har hittat enbart två juridiska arbeten som tar upp saken, en doktorsavhandling och en kandidatuppsats.
http://www.rsorg.se/index.php?view=article&id=205%3Abevisvaerdering-av-utsagor-i-valdtaektsmal&option=com_content&Itemid=72
och
http://www.boksson.se/bevisvardering-av-utsagor-i-brottmal,9789139011613.html
oktober 21, 2009 den 11:52 f m
profanum_vulgus
Som fortsättning från ovan så har ju en av blogginnehavarna tillämpat utsageanalys i några dommar vi kan där hitta följande:
1.
”G.A. har berättat på ett sätt som förefaller självupplevt och han har inte tvekat att berätta omständigheter som är ägnade att ställa honom själv i en sämre dager. Enligt tingsrättens mening är G.A. mycket trovärdig.”
-Utöver denna analys har man ett stödbevis att ett vittne har berättat ungefär samma sak. Vittnets utsageanalys lyder:
”[inget anfört] minskar vare sig hennes trovärdighet eller tillförlitlighet”
Tada! Utom rimligt tvivel sant.
2.
”Det är självfallet ägnat att inge viss tveksamhet när någon ändrar sina uppgifter på sätt A har gjort. Trots detta anser tingsrätten att A är både trovärdig och i vart fall i huvudsak tillförlitlig i sitt uppgiftslämnande.”
Utöver detta anför man följande kriterier:
a) Berättat på ett sätt som förefaller vara självupplevt (vilket sätt det är avslöjas inte)
b) Felaktiga uppgifter förklarliga med att hon saknar kunskap om sexuella frågor.
c) ”Hennes berättelse är detaljerad och rik också på sådana detaljer som A uppenbarligen inte riktigt varit bekant med.”
d) ”Det finns vissa detaljer i A:s berättelse som framstår som mycket märkliga” men det kan också förklaras med hennes bristande mognad.
– Dessutom finns stödbevis som tyder på sex, vilket förvisso erkänts.
Tada! Utom rimligt tvivel.
3.
En nödvärnsinvändning uppfattas som osann därför att:
a) Man glömmer inte skrämmande situation (Intressant i förhållande till de hundratals domarna baserade på förträngning/bortglömda skrämmande situationer)
b) Den tilltalade har ändrat sin berättelse (jämför ovan, dock tydligen för mogen för att få göra det)
4.
I samma fall som i 3. görs en utsageanalys helt utan kriterier. Det enda som konstateras med argumentation är att mer än två skott avlossats precis som alla inblandade säger. Därefter kommer påståenden om händelsen som inte stöds på något sätt.
5.
Det ska också påpekas att samma person i tvistemål INTE gjort någon utsageanalys. Vilket ter sig underligt eftersom man med utsageanalyser kan nå mycket högre säkerhet än som krävs i tvistemål.
Det vore intressant att höra en genomgång av hur en utsageanalys går till av en person med så formidabla kunskaper på området att hennes analyser har en träffsäkerhet som innebär att det saknas rimliga tvivel för att de skulle vara felaktiga.
oktober 23, 2009 den 6:38 f m
profanum_vulgus
Eftersom ingen reaktion kommit än kan jag kanske fortsätta med uppslag:
Quick-resningen ska ju snart avgöras i hovrätten. Quick dömdes för 8 mord i 6 rättegångar helt utan att det fanns andra egentliga bevis än hans egna utsagor. Inga tekniska bevis som kan knyta Quick till morden, personerna, platserna eller någon sak som har med morden att skaffa. Inga vittnen har någonsin sett Quick ens i närheten av mordplatserna. Det äldsta mord han erkänt visade sig ha skett samtidigt som han var på konfirmation 50 mil bort, två andra mord visade sig aldrig ha skett osv. I ett av morden han dömts för misstänks offret vara vid liv. I flera av morden finns det alternativa gärningsmän som det finns starka bevis mot.
Tingsrätterna har trots allt detta dömt Quick till ansvar för 8 mord. En psykiskt sjuk missbrukare som erkänner 33 mord och gör sig till Europas värsta seriemördare, utan att kunna prestera en enda riktig uppgift om morden, utan att lyckas peka ut en enda grav eller en enda mordplats. Han bedöms som så trovärdig att det är ställt utom rimligt tvivel att han är skyldig till morden.
Hur har utsageanalyserna gjorts?
Är de korrekta?
Skilljer sig analysernas kriterier från det normala i utsageanalyser vid domstol?
osv
oktober 24, 2009 den 10:00 f m
Goodwin Strawman
Profanus
Inte ska du väl ställa sådana frågor som blottlägger rättsstatens, juridikens och juristernas största svaghet!?!
Men, finns något bättre alternativ för en demokratisk rättsstat?
Själv skulle jag kunna tycka att tingsrätterna borde få mer resurser så att domarna får mer tid till utsageanalyserna. Som det är idag finns inte mycket tidsutrymme vid de enskilda överläggningarna.
Tingsrätterna och kanske även överinstanserna är ibland så slarviga att man blandar ihop trovärdighetsbegreppet med tillförlitlighetsbegreppet.
Som jag har förstått det bör finnas en distinktion mellan dessa begrepp för att den juridiska argumentationen ska kunna följas och förstås samt bidra till rättssäkerhet.
Vidare har jag förstått att trovärdighet har med personen att göra medan tillförlitligheten har med uppgifterna i sig att göra, ehuru dessa är sammankopplade med personens trovärdighet.
Frågan är dock om inte personens trovärdighet är en följd av dennes uppgifterns tillförlitlighet eller om det vid en analys skulle ge vid handen att det ytterst handlar om en och samma sak.
oktober 26, 2009 den 7:40 f m
profanum_vulgus
Goodwin Strawman:
Läs de arbeten jag länkar till ovan. Det spelar ingen roll om domarna får ett år på sig för varje utsageanalys. De kommer ändå träffa mer rätt om de singlar slant.
Något som skulle förbättra rättsläget avsevärt är att införa lögndetektorer, de träffar ungefär 75% rätt, vilket ju skulle innebära en ökning av rättssäkerheten med 50%.
Det är alltså helt säkert och helt enkelt så att man inte kan avgöra en persons utsagas sanningsenlighet. Men ju vanare lögnare desto större chans att du (eller jag eller en domare) tror på vad den berättar.
Det är trolleri, övernaturliga förmågor eller vad du vill. Det är vidskepelse som drabbar massor av människor varje år när åklagaren inte har lyckats bevisa ett brott och domstolen vill fylla på så att det ska räcka.
juli 29, 2010 den 2:57 e m
Rebecca Willén
Jag tycker också det är mycket intressant detta med domstolarnas metod för utsageanalys. En del av de kriterier som tillämpas i svenska domstolar (främst i mål rörande sexuella övergrepp och våld i nära relationer) används ju också i internationella brottmålsdomstolar liksom vid tillförliglihetsbedömningar av asylsökandes utsagor runt om i världen. Kriterierna är således inte unikt för svenska förhållanden.
Det är naturligtvis viktigt att kriterierna och det sätt de används på testas vetenskapligt så att man vet i vilken utsträckning de kan användas (och på det sättet) för att särskilja sanning från lögn. Detta är något som ännu återstår att göra.
I Tyskland tillämpas Criteria-Based Content Analysis (CBCA), en kriteriebaserad utsageanalytisk metod som är del av ett större verktyg kallat Statement Validity Assessment (SVA), i mål som rör sexuella övergrepp mot barn. Med CBCA når man vanligtvis i kontrollerade psykologiska experiment en korrekthetsgrad runt drygt 70%.
Med polygrafen når man också ofta höga korrekthetsgrader (på gruppnivå) precis som du säger men där har man å andra sidan nackdelen att den endast mäter fysiologiska responser. Det innebär att den ger utslag också på nervositet, oro, rädsla och ångest som är orsakad av andra skäl än att testpersonen ljuger.
Bland andra Christian Diesen, professor i juridik (och handledare till Lena Schelin vars avhandling du länkade till) har kritiserat att domstolarna använder sig av komplexa psykologiska tekniker i sina bedömningar av tillförlitlighet trots att jurister vanligen saknar psykologisk skolning.
Ämnet berör såväl psykologer som jurister och jag skulle bli förvånad om vi inte de närmaste åren kommer att höra mer om detta från båda håll.
november 22, 2009 den 10:34 e m
Paul Eskilsson
Av femton namngivna medverkanden på bloggen är två kvinnor. Och då pratar vi om ett ämne som, åtminstone i studentledet, är kraftigt kvinnodominerat.
Ansatsen med bloggen, att få till en bred och djup juridisk diskussion, är vällovligt. Frågan är om man lyckas med en sådan könsmässig slagsida?
november 23, 2009 den 2:10 e m
Mårten Schultz
Paul: Det är en sorglig invändning, det där. Jag har försökt få betydligt fler kvinnor än män att deltaga. Av de män som jag frågat så har alla utom två hoppat på. Av kvinnorna – jag tror jag frågat 25 personer nu – så har nästan ingen vågat sig med. En kvinnlig jurist X hörde av sig till mig och undrade varför det var så få kvinnor med på projektet. Jag sade att det var beklagligt att det var så få som ville vara med men att det i alla fall blev bättre med X:s medverkan – jag skulle koppla på X på en gång. X svarade att hon inte hade tid. Så där har mönstret varit. Därför uppskattar jag verkligen några konstruktiva förslag hur vi skall ändra detta. Namn, med andra ord. Ju fler desto bättre – och det skadar inte med fler namn på kvinnor eller transpersoner.
november 26, 2009 den 8:17 f m
profanum_vulgus
Mårten:
Jag efterfrågar ju en av kvinnornas (är det verkligen två?) expertis ovan, men jag har inte ens fått något svar.
april 25, 2010 den 6:06 e m
Behöver du juridisk hjälp?
[…] Om du ligger i skilsmässa, vill skriva äktenskapsförord i de kommande bröllopstiderna eller har andra problem eller frågor där du kan behöva juridisk hjälp och vägledning, så vill jag verkligen tipsa om att kontakta Hatem & Sjunghamn´s juristbyrå AB. […]
juni 27, 2010 den 5:07 e m
Fredrik Ekdahl
Om ni betvivlar profan_vulgus argument och kanske rent av tror att det är nödvändigt att målsägaren lämnar en utsaga. Då borde ni lyssna på överåklagare Per Lind i gbg TGR när hans målsägare i 4min står och skriker att den tilltalade inte får lämna sin utsago. Hon blir utkastad och kommer in strax igen o gormar. När hon ca 1.5h senare lugnat sig såpass att det gick att höra henne. Ja, då läser fanskapet Per Lind oavbrutet ur FU. Inte hänvisningar utan ren o skär högläsning. Därtill bara ledande frågor, som om det behövs i det läge…. Det värsta är att faktiskt var tvunget. INTE ETT ENDA återkommande svar i FUp, TGR, HVR. I domen står det att jag var full av hat, medans hon var trovärdig och sansad. Idag är jag däremot fylld av det och mer därtill. Fredrik Ekdahl gbg
juni 27, 2010 den 7:40 e m
Fredrik Ekdahl
Enda chansen att vända landet åt det som liknar en rättsstat, tillsätt den mest pålästa och tveklöst den som förmår tolka lagarna. Gunnel Lindberg är gjuten som JK. Om Skarhed ska sitta kvar, ge då Lindberg justitieministerposten. Partipolitik är underordnat vid undantagstillstånd. Tro mig, landet befinner sig där sedan en längre tid. (frånsett invigda)
Eva Persson på salmipartners är orädd och mycket påläst, vet dock inte om engagemanget går utanför debiteringen. Det är mitt tips på kvinnor inom juridiken, vilket ni efterfrågade såvitt jag kunde se.
Fredrik Ekdahl gbg
september 28, 2010 den 6:58 f m
Anders
Det här är måhända ingen stor fråga men jag har försökt få reda på vad som gäller genom att slå i SFS men som ickejurist går jag bet. Det obehagiga överfallet på Fredrik Federley föregicks av att Federley bad att få se en av överfallarnas leg, eftersom denne ville ha en cigarrett. Anledningen var att Federley inte ville hamna i svårigheter genom att ge en icke myndig person tobak. Jag antar att det hade varit solklart om det rört sig om en burk starköl (elelr en flaska vin): langning. Men är det det verkligen brottsligt att ge bort tobak till icke myndiga; att sälja är en sak men om en ung tonåring vill bomma en cigg, kan det verkligen vara en fråga för rättsystemet? Och skulle verkligen det kunna påverka en politisk karriär?
december 8, 2010 den 1:27 e m
Pelle
Denna artikel kanske kan roa någon av skribenterna…
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skatteverket-konfiskerar-pengar-efter-skrivfel_5793187.svd
december 26, 2010 den 11:00 e m
Dan Andersson
Hej. Jag har blivit utsatt för ett mycket grovt förtal som totalt raserat mitt och en till persons liv och trots att polisen verkligen har försökt hjälpa mej flera gånger och sagt att nu måste åklagaren ta tag i det här så läggs fallet ner pga att det inte är av ”samhällsintresse”. Jag hade mycket hellre blivit skjuten eller knivhuggen, de skadorna hade varit lindrigare även om jag så hade avlidit och då hade det helt plötsligt varit av samhällsintresse. Och när man sedan läser om en åklagare på Gotland som driver ett mål mot en kille som bitit ihjäl en råtta och blir friad i tingsrätten men åklagaren överklagar, då finns det minsann samhällsintresse. Är det det värde jag har, mindre än en död råtta? Jag undrar om det är så här det ska vara? Jag har skrivit ner min historia här: https://www.flashback.org/t1293558
mars 24, 2011 den 12:00 f m
Sture Lindqvist
Det pågår en intensiv debatt om det nya fenomenet, otrohetssajter. Är det omoraliskt eller en naturlig utveckling av dejtingsajterna. Sex är ju det mest naturliga och självklara i människors liv, närmast en mänsklig rättighet.
Är det då inte bra att erbjuda sex till personer som lever i stelnade sexuella förhållanden och vilka gör inte det efter många års äktenskap?
Eftersom otrohet är en utbredd företeelse bland kvinnor och män så är det svårt att bli upprörd av moraliska skäl. Sajterna skapar bara ett förenklat sätt att vara otrogen.
Nej, det som är problemet är något helt annat, vilket debatten missat. Det innebär nämligen ett lagbrott att nyttja sajterna och personerna bakom sajterna begår också brott, åtminstone objektivt. Nu krävs det ju inte så mycket subjektivt för sexualbrott så det kan vi nog bortse ifrån.
Enligt 6 kap 11 § BrB döms den som skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst sex månader.
För de ansvariga för sajterna gäller 6 kap 12 § BrB. Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst fyra år.
Sajterna är inga sociala välgörenhetsprojekt. De ska dra in pengar till sina ägare. Det är gratis att registrera sig som medlem på Victoria Milan men det kostar att utnyttja tjänsterna, d v s få kontaktinformation.
Det innebär att den som nyttjar sajten betalar för en tillfällig sexuell förbindelse. Den tillfälliga sexuella förbindelsen är hela poängen med sajterna. De ansvariga bakom sajterna främjar tillfälliga sexuella förbindelser. Glasklart! Eller är det inte?
Det kanske istället är lagen som det är fel på. Den debatten anser jag bör komma igång på allvar.
april 21, 2011 den 1:17 e m
El Greco
Kommentar till din artikel i SvD den 21 april.
Klarsynt om grekisk rättsväsende (kursiv stil, första spalten);
Har man läst juridik i Grekland och är åklagare eller domare där, så är man Lagen.
Men Mårten blanda inte in antiken i debatten, den hör inte dit. Det skapar bara komplex. Även greker gör detta misstag. Det folket är döda för länge sedan och låt dem vila i frid.
En historiker lär ha skrivit att grekerna dog ut efter alla krig och att folk från Balkan vandrade ner till Attika, han står oemotsagd.
Mvh. Dorer
maj 9, 2011 den 9:26 e m
Pål Börje
Om att publicera personnummer på en blogg.
Se http://www.bankrattsforeningen.org.se/HDdomslut.html
Därför har jag på min blogg lagt till detta:
Det som finns på denna ”site” refererar uttryckligen till artikel 10 i Europakonventionen: Lagtexten är hämtat den 7 maj-2011.
Artikel 10 Yttrandefrihet
1.Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.
2.Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldig-heter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.
september 22, 2011 den 7:30 e m
Dan Andersson
Hej. Jag skulle vija att någon juridikkunnig tittade lite på denna domen som finns här: https://www.flashback.org/sp32609869
Det känns konstigt att tingsrätten dömer att var och en ska stå för sina kostnader, trots att de på punkt efter punkt slår fast att den ena parten ljuger och talar emot sej själv vid ett flertal tillfällen. Att de sedan inte ens dömer den svarande att betala ens det belopp som den svarandes egen expert ansåg vara skäligt gör det ännu märkligare. Är det inte tingsrättens uppgift att döma ”riktigt” istället för att till varje pris gå halva vägen var. Är det bara TR’s sätt att visa att man inte vill syssla med tvister och man visar det genom att strunta helt i vem som har rätt eller fel.
Det ger ju väldigt konstiga signaler, då det i praktiken betyder att du kan ju bestrida varje räkning du får och i de fall fodringsägaren driver det till domstol, så får du efter 2 år betala halva priset mot vad du skulle ha gjort och klara dej helt utan en betalningsanmärkning ens. När det fungerar på det sättet är det kanske inte så konstigt att det finns en marknad för ”alternativ indrivning”, det är ju TR som är med och skapar den marknaden med sina fega domslut. Och man orkar inte överklaga och driva det vidare hur långt som helst, förtroendet för rättsväsendet är ju redan borta efter en sådan dom.
juni 2, 2012 den 8:34 f m
Justitiemördade Marcus
Mycket intressant frågeställning som tas upp inledningsvis här.
Jag har nämligen dömts på flera punkter och på precis samma grunder som omnämns, formuleringen är på en av åtalspunkterna exempelvis följande:
”AA har vidare berättat om ett hot som JM skulle ha framställt per telefon och som ytterligare förstärkt hennes rädsla för JM. AAs uppgifter om hotet har framstått som såväl trovärdiga som tillförlitliga.
Det är uppenbart att hotet varit ägnat att hos AA framkalla allvarlig fruktan för hennes säkerhet till person. Gärningen ska därför bedömas som olaga hot.”
AA är nämligen mytoman vilket TR inte tog hänsyn till då man ansåg att det ”inte förringar AAs uppgifter i målet” och tror på det hon berättat, vilket genom ett helt liv av trial and error har gett gott resultat eftersom detaljerna broderas ut med tiden och en inledningsvis relativt enkel men trots allt fiktiv historia har med tiden blivit en trovärdig berättelse och som det utan att känna till bakgrunden inte finns anledning att misstro.
Problemet uppstår då någon oskyldig drabbas och det verkar vara en linje man valt att gå efter, rimligen på grund av att man inte vill bidra till statistiken men åtal som inte leder till fällande dom.
En sådan dom visar ju att man spenderat hundratusentals kronor i onödan och det är ju i slutändan vad staten handlar om.
Staten drivs ju som ett företag och det måste dels se bra ut och dels presenteras resultat från olika grenar/projekt inom företaget för att det ska fungera och göras överskådligt vad som behöver justeras och inte.
Inställningen att utsaga utgör fullgod bevisning är ett mycket enkelt redskap för att möjliggöra manipulering av resultatet till det som anses mest gynnsamt, inget mer.
augusti 31, 2012 den 12:07 e m
politruken
Skyldig – Icke skyldig är vad jag förstått det motsatspar juridiken har som utgångspunkt för t ex skadeståndsärenden, etc. Frågan har nu hamnat i fokus i o m Göran Lambertz’ inhopp i Quick-debatten. Finns ett tredje alternativ mellan Skyldig – Icke skyldig, det som Lambertz hänvisar till när han hävdar att Quick-affären inte är att anse som en rättsskandal. Alltså det alternativ som handlar om att bristande bevisning inte samtidigt innebär att en person kan anses oskyldig. Eller som han själv ordagrant sa: ”att det är en ganska stor skillnad i att vara förklarad oskyldig och att inte vara förklarad skyldig”
Var landar man om detta tredje alternativ kan åberopas även om resningsansökningar lett till att nya rättegångar inte ens förefunnits nödvändiga/genomförbara eftersom åklagarna anser att bevisen inte håller? Lambertz hävdade ju i gårdagens Debatt att alla som sysslar med brottmål på något sätt underförstått erkänner att detta tredje alternativ är något som tas hänsyn till i juridiken även om hans motkombattant Leif Silbersky ivrigt förnekade detta, vilket Lambertz avfärdade med att Silbersky ju är försvarsadvokat. Vore intressant med en debatt om detta ämne på denna blogg. Det är alltså inte själva bevisen som Lambertz för fram – de är ju redan motbevisade på andra håll, utan hans sätt att resonera om detta skuggplan mellan polerna Skyldig – Icke skyldig.
september 10, 2012 den 11:36 f m
Josef Boberg
”Juridikbloggen låter juridiken tala till punkt.”
Lovande utgångspunkt.
december 10, 2012 den 3:35 e m
Susanna Hedebro
En, i dessa tider av snöproblem, angelägen fråga är, vem som ansvarar för snöhögorna som bildas utmed vägarna i ett villaområde vid snöröjningen. När högarna, förhoppningsvis, senare smälter rinner snön ner på min tomt, som ligger llitet lägre än gatan, och min tomt blir vattensjuk. Detta händer sedan min kommun bytt entreprenör för snöröjningen och denne lägger upp alldeles för mycket utmed min tomt. Det har fungerat bra tidigare med den förre entreprenören. Vart ska jag vända mig för att få ordning på denna fråga? Tacksam för svar.
april 27, 2015 den 8:54 f m
Per
Juridikbloggen är en förnuftets röst i den pågående Quick/Bergvall-debatten!
Jag är tacksam att det finns någon som, utan verbala rallarsvingar, lyfter upp de centrala delarna i debatten och faktiskt påpekar att man juridiskt inte alltid kan komma fram till en sanning. Oavsett vem som har rätt och vem som tycker vad finns det viktiga principer att förhålla sig till; helt frånvarande just nu där annars bildade människor kallar varandra för kliniskt knäppa och skapare av practical jokes. Juridikbloggen är botemedlet och jag hoppas att fler hittar hit.
maj 26, 2015 den 10:58 f m
Gustaf Lidegran
Förra året var det många som upprördes av stötande budskap på studenters banderoller i samband med gymnasieavslutningarna. Ett studentekipage som fick mycket uppmärksamhet hade budskapet ”Ikväll ligger era döttrar på rygg, för här kommer grabbarna från bygg!” med fortsättningen ”Tvåan var värst, det tyckte hon också!”
Eftersom vädjan till studenternas förstånd och respekt för omgivningen inte har fungerat har Linköping i år kommit på en mer drastisk metod för att få stopp på olämpliga budskap. Alla skyltar och banderoller som ska monteras på ett studentekipage ska besiktigas i förväg och godkännas av skolledningen. Rasistiska eller sexistiska budskap kommer inte att godkännas. Ekipage med ej godkända skyltar kommer inte att få rulla ut från skolgården. Bildningschefen (högst ansvarig tjänsteman för skolorna) i kommunen har uppmanat andra kommuner att följa efter.
När denna förhandsgranskning av skyltar har satt igång har vissa rektorer uppenbarligen tagit ut svängarna än mer än vad bildningschefen satt som ram och stoppat alla skyltar som ”inte är förenliga med värdegrunden”. En påhittad sjukanmälan där ”öl” angavs som orsak föll inte rektorn i smaken och den skylten stoppades därför.
Media har mest informerat om detta och endast undantagsvis problematiserat över kommunens förhandsgranskning. Deltagare i Aftonbladets webb-tv tyckte att det var konstigt att man inte sedan tidigare infört dessa kontroller.
Det normala för studentekipage är att det är fordon som studenterna själva har hyrt och utsmyckat och dessa rullar från skolgården eller en närbelägen parkeringsplats och sedan rullar på det kommunala gatunätet. I de flesta kommuner finns begränsningar eller anvisningar för var man får framföra ett studentekipage. Det är alltså mycket sällan frågan om att skolan tillhandahåller flak och kör som skolaktivitet och sådana specialfall torde kunna bortses ifrån.
Det vore intressant om någon kunnig inom området kunde reda ut vilken möjlighet en kommunal myndighet har att styra budskapen på skyltarna och hur man ska se på denna förhandsgranskning. Kan det rent av vara så att de kommunala tjänstemännen begår brott riktade mot studenterna?
http://www.corren.se/nyheter/linkoping/kommunen-besiktar-studentbanderoller-8065016.aspx
http://www.corren.se/nyheter/linkoping/deras-studentbanderoll-stoppas-8075927.aspx
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20851759.ab