You are currently browsing the tag archive for the ‘Internationell straffrätt’ tag.

DN, Expressen, SvD och GP rapporterar att kammaråklagaren Elving vid Internationella Åklagarkammaren inlett förundersökning mot Lundin Oil beträffande folkrättsbrott (krigsförbrytelser) i Sudan. Eftersom utrikesminister Carl Bildt suttit i Lundins Oils styrelse under den aktuella perioden får frågan en politisk dimension.

I grunden anser jag det är bra att europeiska företags och dess företrädares ansvar för brott i konflikter i och utanför Europa kan prövas. Det gäller även svenska företag och dess representanter.

Av GPs uppgifter framfår att förundersökningen precis har inletts. Utifrån detta uppfattar jag att åklagaren ännu inte har riktat misstanke mot och underrättat någon som skäligen misstänkt. Om detta skulle hända beträffande Carl Bildt bör han överväga de politiska konsekvenserna. Än mer allvarligt vore det om åklagare i ett senare skede skulle finna tillräckliga skäl för att väcka åtal.

Kommentar. Jag har tidigare skrivit om detta på min blogg. Följande kan läggas till. En utredning avseende folkrättsbrott är naturligtvis mycket allvarlig. Det kan dock finnas anledning att hålla begreppsapparaten i ordning. I ett tidigare inlägg kommenterade jag att flera förväntar sig att ett eventuellt åtal ska omfatta brott mot mänskligheten, en brottsrubricering som (tyvärr) saknas i svensk lagstiftning. Idag talar Peter Eriksson (mp) om folkmord, ett brott som förvisso finns i svensk lagstiftning, men åklagarens utredning avser inte folkmord. Åklagarens utredning avser folkrättsbrott. Om man inte vill använda den rubricering som följer av lagstiftningen så är det ändå korrekt att som Hans Linde (v) gör, kalla det krigsbrott eller krigsförbrytelser. Folkrättsbrott definieras i lagtexten som en svår överträdelse av avtal eller allmänt erkänd grundsats (sedvana) som rör den internationella humanitära rätten (krigets lagar). I andra sammanhang benämns det som krigsförbrytelser, t.ex. i Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, vilket naturligtvis är allvarlig brottslighet.

Den 4 mars 2009 skrev jag om Internationella Brottmålsdomstolens arresteringsorder gentemot Sudans president al-Bashir för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser i regionen Darfur.

Förundersökningskammarens beslut överklagades av åklagaren eftersom arresteringsordern ej omfattade folkmord, vilket åklagaren gjort gällande. Idag, kl. 10.30, ska domstolens överklagandekammare meddela beslut i frågan (pressmeddelande). Frågan är relevant för mitt avhandlingsarbete (bevisfrågor i internationell straffprocess) eftersom åklagaren anfört att domstolens förundersökningskammare tillämpat ett för högt beviskrav. Åklagaren menar att förundersökningskammaren tillämpat kravet ”bortom rimligt tvivel” som endast ska användas när skuldfrågan slutgiltigt prövas och inte när en arresteringsorder ska utfärdas.

Majoriteten i förundersökningskammaren motiverade sitt beslut den 4 mars 2009, (paras. 153,154 and 156) med att avsikt att begå folkmord kan härledas från all sammantagen bevisning även när varje bevisföremål var för sig inte kan motivera en sådan slutsats. För att nå en sådan slutsats måste förekomsten av avsikt för folkmord vara den enda rimliga slutsatsen som kan dras av bevisningen. Åklagaren menar att kravet ”den enda rimliga slutsatsen” är kopplat till beviskravet när skuldfrågan slutgiltigt prövas och inte när en arresteringsorder ska utfärdas. Det fanns en skiljaktig domare i förundersökningskammaren, Anita Ušacka. Hon ansåg i sin skiljaktiga mening att arresteringsordern även skulle omfatta folkmord. Som en anekdot kan nämnas att jag arbetade för domare Ušacka under 2006.

De aktuella bestämmelserna anger följande.

Arresteringsorder

Article 58 Issuance by the Pre-Trial Chamber of a warrant of arrest or a summons to appear
1. At any time after the initiation of an investigation, the Pre-Trial Chamber shall, on the application of the Prosecutor, issue a warrant of arrest of a person if, having examined the application and the evidence or other information submitted by the Prosecutor, it is satisfied that:
(a) There are reasonable grounds to believe that the person has committed a crime within the jurisdiction of the Court; and
/…/

Slutlig prövning i skuldfrågan

Article 66 Presumption of innocence
/…/
3. In order to convict the accused, the Court must be convinced of the guilt of the accused beyond reasonable doubt.

Överklagandekammarens beslut kommer garanterat att kommenteras i min avhandling, förundersökningskammarens beslut är redan med. Denna typ av beslut är guld värda. Jag menar att det finns brister i grunderna för förundersökningskammarens beslut och därmed är åklagarens kritik rimlig. Det är dock inte givet att slutsatsen om folkmord i sig är felaktig eller att överklagandekammaren på egen hand ändrar beslutet, det är möjligt att förundersökningskammaren istället beordras att överväga att omvärdera beslutet och dess grunder.

Varför är detta viktigt? Medan åklagaren påstår att Sudans regering och dess företrädare är ansvariga för ett folkmord menar regimen i Khartoum att människor förvisso dödats i Darfur men det är inget folkmord. Istället kan motiven för regeringens våldsanvändning förklaras som en kamp mot upprorsmakare (counter-insurgency campaign). Avsikten är inte att begå folkmord och därmed skulle åtalspunkterna avseende folkmord falla. Andra brott kan mycket väl ha begåtts, men inte nödvändigtvis folkmord. Detta synsätt har majoriteten i förundersökningskammaren anslutit sig till, se paras. 67, 74-78, 83, 94, 100, 104, 108-109, 149-156, 170-172 och särskilt 193-201: ”the Majority considers that the existence of reasonable grounds to believe that the GoS acted with genocidal intent is not the only reasonable conclusion of the alleged commission by GoS forces”. Med andra ord, åklagaren har inte lyckats eliminera alternativa förklaringar till sitt påstående att folkmord har begåtts. Frågan är alltså om åklagaren har en skyldighet att eliminera samtliga alternativa förklaringar när en arresteringsorder ska utfärdas.

Uppdatering. Jag har följt överklagandekammarens presentation av sitt beslut via webbsändning. Överklagandekammaren gick på åklagarens linje vilket innebär att förundersökningskammaren begått ett rättegångsfel (”error of law”) genom att använda ett för högt beviskrav. Överklagandekammaren följde min prognos och skickar tillbaka målet till förundersökningskammaren för att göra en ny bedömning med korrekt beviskrav. Överklagandekammaren har alltså inte utökat arresteringsordern att även omfatta folkmord, det ankommer på förundersökningskammaren att pröva denna fråga på nytt.
 
Media och bloggar

SvD och DN rapporterar att rättegången mot Radovan Karadžić ajournerats till morgondagen med anledning av att den åtalade vill förbereda sig ytterligare och bojkottar rättetgången vid Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien (ICTY). Rent generellt lider försvarssidan vid ICTY av resursbrist varför jag viss sympati för att de åtalade ofta vill ha mer tid för att förbereda sitt försvar. Samtidigt har Karadžić gjort sin egen sak värre genom att inte låta sig företrädas av en advokat. Därför väger hans invändning lätt, det är mest ett försök att göra tribunalens förhandlingar till ett politiskt skådespel. Tribunalen borde förhindra att så sker. Av tribunalens stadga framgår att rättegången inte kan genomföras i utevaro av Karadžić (artikel 21(4)(d). Vad jag förstår vill åklagarsidan att tribunalen utan samtycke från Karadžić ska utse en försvarsadvokat, men det löser inte problemet med den åtalades utevaro.

Professor Schabas skriver ett inlägg på sin blogg där han verkar argumentera för att det är möjligt att genomföra en rättegång i den åtalades utevaro vid ICTY, men jag delar inte hans uppfattning. Han hänvisar (fotnot 1) till rättegången mot Simić, men det framgår att Simić närvarade via telefonlänk och senare videolänk (se paragraf 8 i domen). Det är något helt annat än i målet mot Karadžić.

Med utgångspunkt från flera nationella rättsystem vore det kanske naturligare att med fysiskt tvång se till att Karadžić närvarar vid rättegångsförhandlingarna, men det finns ingen regel som uttryckligen ger tribunalen en sådan befogenhet.

Jag skriver även på min egen blogg om detta. Läs även vad Seved Monke och Anne-Marie Ekström skriver.

SvD rapporterar att Biljana Plavsic friges. Det är en genuint svår fråga huruvida hon ska friges. Samtidigt som hon bär ansvar för allvarliga brott så har hon en hög ålder. Närmare information om hennes hälsa är hemligstämplat. Vad jag förstår har hennes hälsa beaktats, men inte varit avgörande. Det verkar som regeringen gått på rådande praxis att frigivning ska ske efter att två tredjedelar av straffet är avtjänat. Folkpartiets ledamot i justitieutskottet Johan Pehrson anser istället att en individuell prövning skulle ha skett där allvaret av brottsligheten skulle beaktats i högre grad. Det kan noteras att internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) konsulterats och godkänt frigivningen.

Det finns dock en annan aspekt av denna sak. Mårten Schultz skrev för några dagar sedan ett blogginlägg om straffrabatt för personer som medverkat i en brottsutredning, på engelska ”plea-bargain”. Fakta är att Biljana Plavsic ursprungligen var åtalad för folkmord inför ICTY men efter en överenskommelse med åklagaren släpptes den åtalspunkten. Plavsic medverkade till att få fram information som förenklade rättegången mot henne själv och gav information om andra misstänkta förbrytare. Hon dömdes för förföljelse av folkgrupp som brott mot mänskligheten. Med hänsyn till svårigheterna att få fram bevisning i denna typ av brottmål kan jag förstå varför systemet med ”plea bargain” används vid ICTY.

Mårten Schultz skrev om ett svenskt brottmål som föranletts av två sprängattentat i Göteborg där HD sade nej till mer straffrabatt. Mårten Schultz konstaterar att folkpartiets Johan Pehrson i en debattartikel föreslagit att möjligheterna till straffrabatt ska utökas. Då uppkommer den naturliga följdfrågan, ska ”plea-bargain” respekteras när tidig frigivning för Biljana Plavsic prövas eller ska de påstådda brott hon inte dömts för tas med i bedömningen? Vissa tycks mena att Biljana Plavsic inte kan friges eftersom hon är ansvarig för folkmord, men det är ett brott hon inte blivit dömd för. Det går inte att både äta kakan och ha kvar den.

Igår inleddes förhandlingen vid Internationella Brottmålsdomstolens förundersökningskammare för att bekräfta åtalspunkterna mot Abu Garda, en rebelledare från Darfur, Sudan. Han är misstänkt för krigsförbrytelser genom att ha dödat soldater som deltog i ett fredsbevarande uppdrag under Afrikanska Unionens flagg. En intressant aspekt i målet mot Abu Garda är att han frivilligt överlämnat sig till domstolen. Det har varit svårare att få Sudans regering att samarbeta. Det finns arresteringsorders utlysta gentemot regeringsmedlemmen Ahmad Muhammad Harun,  milisledaren Ali Kushayb och Sudans president Omar al-Bashir som ej hörsammats. Detta är den största utmaningen för internationella brottsmålstribunaler och domstolar, att få suveräna stater att samarbeta. Det handlar inte bara om att överlämna misstänkta förbrytare utan även om att erbjuda åklagaren tillträde till brottsplatser och möjlighet att höra vittnen. Jag tillägnar ett kapitel i min kommande avhandling till frågeställningen om bevisinsamling.