You are currently browsing the tag archive for the ‘expressenåtalet’ tag.

Inför tingsrättens prövning i det s.k. Expressenmålet – där ett antal medarbetare på tidningen Expressen åtalats för vapenbrott efter att ha köpt ett vapen på svarta marknaden – mobiliserades en mäktig mediearmé. Måltavlan var framför allt  åklagaren. Löjligt, dumt och okunnigt, framhöll chefredaktörer och journalister om åtalet. När nu den självklara domen fallit hade jag gissat att dessa kritiker skulle ta ett djupt andetag och fundera över sitt missriktade klander tidigare. Men icke. Man dundrar på som aldrig förr.

En skandal säger Sydsvenskans chefredaktör. Journalistförbundets boss köttar oförtrutet på med sin egen uppsåtslära, den där det finns ett journalistiskt uppsåtsbegrepp som ska ersätta det traditionella. Och Aftonbladets ledarredaktion fortsätter på den inslagna utilitaristiska linjen: Bara vissa brott borde beivras, inte de som begås av journalister.

Det kan noteras att i princip ingen av rättsväsendets belackare anför några mer konkreta rättsliga argument för varför domstolen skulle ha friat i målet. Det finns en mängd åsikter, värderingar och indignation. Och det helt absurda argumentet att andra journalister tidigare gjort liknande saker utan att åtalas. Det är som när min dotter olovligen tar godis ur skåpet och pekar på sin systers karamellkladdiga nävar och säger: ”Men titta hon då!”

Det finns däremot väldigt litet precis argumentation för hur domstolen mer specifikt borde ha resonerat för att ha kommit till ett annat slut. Det finns trots allt sådana argument. Några av dessa tas upp av Suzanne Wennberg i ett utlåtande i målet, som ifrågasätter att innehav ska anses ha skett. Möjligen kan ett krystat argument om social adekvans anföras (men då får man banne mig vara generös i sin syn på denna ansvarsfrihetsgrund). I kritiken finns emellertid inte några sådana argument. Där finns bara den rättmätigas indignation.

Här är mitt förslag till er journalister, pampar och direktörer som nu uttrycker ert ogillande över Malmö tingsrätts välskrivna och pedagogiska dom. Om ni verkligen, handen på hjärtat, vill att journalister ska kunna begå vapenbrott om det sker i ett journalistiskt syfte: Skriv till lagstiftaren och begär att grundlagen görs om så att nästa journalist som lämnar över några skrynkliga sedlar till en kriminell i utbyte mot en Glock undgår ansvar. Tänk dock på att ett sådant undantag kommer att gälla inte bara för Expressen, utan också för tidningar som företräder extremistiska intressen. Kanske vill ni därvid fundera på riskerna med en sådan reglering.

Men innan ni skriver till lagstiftaren föreslår jag att ni skriver ett brev till åklagaren som ni misstänkliggjort och häcklat så mycket. Och be om ursäkt. För att ni hade fel, och han hade rätt.

*

Debattartikel i Aftonbladet.

Pressdrakarna mobiliserar igen. I bombastiska termer skåpas åtalet mot de Expressenmedarbetare som köpt ett vapen ut fullständigt. En juridisk pinsamhet, säger Martin Jönsson på SvD. Sveriges dummaste rättegång, säger Aftonbladets ledarblogg. Expressens Thomas Mattson, bless his soul, skriver på sin blogg att ”Journalistiken står inför rätta”.

Journalister försvarar sina kollegor och Mattson försvarar sig själv. Det är psykologiskt inte så förvånande. Men det förvånande är hur de försvarar sina kollegor.

Att Expressens medarbetare objektivt sett begått brottet är klart. Själva poängen  var att utföra en handling som är kriminaliserad.

Det fanns goda syften bakom handlandet. Det finns ofta goda syften bakom brottsligt handlande. Men goda syften gör inte i och för sig kriminella handlingar straffria.

Expressens påhejare menar emellertid att det goda syftet borde påverka uppsåtsbedömningen. Anders Lindberg på Aftonbladet har t.o.m. lanserat en innovativ uppsåtslära: ”Uppsåtet var att genom normal granskande journalistik kontrollera om det stämde att vapen var lätt tillgängliga på Malmös gator.”

Jag kan inte tro att det är normal granskande journalistik att begå brottsliga handlingar, men det vet förstås Lindberg mer om än jag. Men det är en orimlig inställning. Jag kan inte stjäla något, för att sedan lämna tillbaka det, och hävda straffrihet för att jag tänkt skriva om det i DN.

Om man tittar litet mer nyktert på åtalet framstår uppsåtet som uppenbart. Uppsåtet var just att köpa ett vapen. Det var en medveten handling. Uppsåt föreligger således.

Men, som jag framhållit många gånger tidigare. Att en handling är brottslig betyder inte alltid att den är moraliskt klandervärd. Ibland finns det goda skäl att bryta mot lagen. Genom sitt reportage har Expressen gjort en viktig journalistisk insats. Det kan vara berömvärt alldeles oavsett vad som händer i brottmålet.

(Addendum: Det är inte den juridiska personen Expressen som åtalats. Jag har nu sett ett flertal krav på att ”Expressen borde frias”, men i Sverige kan inte t.ex. en tidning åtalas utan enbart människor. Straffansvar gäller bara för människor. Till skillnad från skadeståndsansvar som också kan drabba företag eller föreningar.)

*

Domen kommer dröja, rapporterar nu DN.