Mina sympatier för vägarbetare och andra yrkesgrupper som måste befinna sig i trafiken med livet och hälsan som insats är stora. Att behöva oroa sig för att en olycka ska ske måste vara oerhört påfrestande. Men de senaste dagarnas rapportering om hur en vägarbetare tog lagen i egna händer för att få en bil att stanna visar på ett olustigt fenomen.

Vägarbetaren såg en bil komma körande på en 30-sträcka i, enligt hans egen bedömning, 70-80 kilometer i timmen. I det läget bestämde han sig för att agera.

”Då får man hitta på något för att få bilen att stanna och det var att slå den här rakan i rutan”, säger han till Aftonbladet.

Mannen säger även att han gjorde detta för att förhindra en eventuell olycka, men tingsrätten går inte med på att han ska ha agerat i nöd.

Av de stora medier som uppmärksammat fallet de senaste dagarna är det bara SVT:s lokalavdelning som har ställt en kritisk fråga om ifall mannens agerande verkligen var berättigat. Den frågan kommer i slutet av en artikel som i övrigt vinklar på stödet från kollegorna.

I de stora kanalerna framställs mannen mer som ett offer för ett sjukt rättssystem – tingsrättens resonemang beskrivs som oförståeligt – än som någon som begått ett brott. De personer vars vindruta blev sönderslagen av en asfaltsraka kommer inte till tals alls.

Den här unisona rapporteringen till mannens fördel visar på ett olustigt fenomen. Ska verkligen beslutet att ta lagen i egna händer hyllas på det här sättet? Tingsrätten har förvisso dömt mannen vilket ju skickar en signal om att det inte är okej att slå på fortkörande bilar med asfaltsrakor, inte ens om man är arbetsledare på ett vägarbete (reservation för hur det går i högre instans).

Men hur det framställts i media lär ha lämnat desto större avtryck på de av mannens kolleger som i veckan ska ut på vägarbeten och hantera att bilisterna inte alltid följer 30-gränsen. Hur kommer de att agera?

Annonser