Det här kan nog komma som en överraskning, särskilt för studenter på universitet. Uppsatser på högre utbildningar är inte en ansvarsfri zon. Förtal, i en studentuppsats, kan medföra ett ansvar för studenten. Det kan medföra straff.

Högsta domstolen har prövat ett fall som blivit uppmärksammat redan när det hanterades av underrätterna. Två studenter deltog i en fristående kurs på Linköpings universitet som behandlade finansiella kriser och ekonomisk  brottslighet utifrån ett samhällsekonomiskt och historiskt perspektiv.

Inom ramen för kursen skrev studenterna en uppsats, med titeln (anonymiserad): ”TJ, Ekobrottsling, ’Maffians bankir’ och en första klassens duperare”. Uppsatsen tog framför allt sitt avstamp i ett antal domar mot en person, TJ. Uppsatsen skulle behandlas på ett seminarium. Genom ett misstag från universitetet kom uppsatsen också att läggas ut på internet.

I uppsatsen görs ett antal uttalanden om TJ. Följande uppgifter var härvid föremål för HD:s prövning (och som jag förstår är samtliga dessa strecksatser citat):

”- Smeknamnet Maffians bankir fick han i samband med att en polisrazzia
mot hans hem ledde till en upptäckt av en resväska tillhörande TM, Hells
Angels före detta ledare.
– Han har blivit uppmärksammad i media bland annat för att en av
”investerarna” som har blivit bedragen av honom var ingen mindre än
programledaren LK.
– Utifrån alla utgångspunkter i teorin kan J inte sägas vara något annat än
kriminell sedan tidig ålder. Hans kriminella bana började i de sena
tonåren.
– Belief handlar bland annat om att visa respekt för lagen och tydligen har
J aldrig gjort det.
– Laglydighet är ett ord som inte existerar i hans vokabulär.”

TJ väckte enskilt åtal mot studenterna, som i tingsrätten fälldes avseende vissa av de citerade yttrandena men som därefter friades helt i hovrätten.

Högsta domstolen fann att uppgifterna i sig föll inom förtalsregeln – det var uppgifter som var ägnade att medföra att TJ skulle utsättas för andras missaktning. Att peka ut någon som brottslig är typiskt sett sådana uppgifter som omfattas av förtalsregeln.

I förtalsregeln finns en säkerhetsventil: Om det är försvarligt att lämna de i och för sig ärekränkande uppgifterna kan ansvar undgås. I förevarande fall fann HD att uppgiftslämnandet var försvarligt. HD betonade intresset av ett fritt meningsutbyte i akademiska sammanhang och att domarna mot TJ redan fått uppmärksamhet. Sammantaget fann HD att det var försvarligt att lämna uppgifterna.

Men det finns ett rekvisit till för ansvarsfrihet: Den kränkande uppgiften måste vara sann eller så måste den som lämnat uppgiften visa hen hade skälig grund. Skriver HD: ”De tilltalade har anfört att de hade skälig grund för uppgifterna, något som det ankommer på dem att visa. Kravet på skälig grund kan sägas innefatta ett slags undersökningsplikt rörande de lämnade uppgifternas riktighet. En allvarligare beskyllning och ett tydligare utpekande bör leda till ett strängare krav när det gäller underlaget för uttalandena.”

I uppsatsen förekom bland annat ett felaktigt påstående om att TJ dömts för ett brott som han friats från. Härvid framhöll HD att man generellt sett kan ställa krav på att studenter på universitetsnivå i rimlig grad kontrollerar det material som uppgifter i en uppsats bygger på när det framförs påståenden om att en utpekad person har begått brott. Avseende strecksatserna 2 och 3 ovan konstaterade HD att det inte fanns skälig grund. De andra påståendena medförde inget ansvar.

Slutligen tog HD upp den diffusa ansvarsfrihetsgrunden social adekvans, som innebär att ett i och för sig otillåtet agerande kan vara ansvarsfritt om det sett till kontexten och situationen vore orimligt att hålla den agerande ansvarig. Principen har bland annat aktualiserats i skolmiljöer. I det aktuella fallet kunde inte social adekvans medföra ansvarsfrihet, enligt domstolen. De åtalade dömdes således. Straffet blev 30 dagsböter för vardera student.

Två justitieråd var skiljaktiga. Minoriteten framhöll bland annat att det måste finnas utrymme för misstag i en uppsats av detta slag, eftersom ett av syftena med att uppsatsen skulle läggas fram vid ett seminarium var just att den skulle granskas och att bristande källkritik skulle påpekas i samband med behandlingen av uppsatsen. Minoriteten ansåg därför att uppgifterna var tolerabla.

Vad tycker jag själv? Jag är kluven och har sympati för minoritetens argument. Sammantaget anser jag dock liksom majoriteten att argumenten för ansvar väger över.