På allt fler områden dyker det upp nya uttryck. Det anordnas kurser och skrivs böcker i medierätt, transportjuridik, konstjuridik och idrottsjuridik för att nämna några.
En fråga är om detta bara är en form av ”kejsarens nya kläder” (det vill säga bara är trams) eller om det som dessa uttryck står för faktiskt inte kan uttryckas på bättre sätt.
Klart är att vi är vana att dela upp rätten i olika rättsområden, som faktiskt delvis fungerar olika. Redan tidigt på juristutbildningen får vi lära oss att ordentligt skilja på offentlig rätt, civilrätt och straffrätt. Det blir helt självklart för oss att ta till oss att med olika rättsområden följer olika tolkningsregler, olika processregler med mera.
Det som är nytt är att juridik från olika områden slås ihop, med det gemensamt att reglerna kan komma att tillämpas i vissa situationer.
Idrottsjuridik är inte ett rättsområde av samma slag som exempelvis familjerätt. Istället handlar det om allt från associationsrätt till straffrätt, från avtalsrätt till skadeståndsrätt, från arbetsrätt till konkurrensrätt. Allt med det gemensamt att de som ägnar sig åt idrottsjuridik bara ser på alla dessa rättsregler med ”särskilda glasögon”. För idrottsjuridikens perspektiv handlar det mycket om att ställa rättsregler i relation till idrottens egna normer.
Konstjuridik är inte heller ett rättsområde av samma slag som exempelvis sakrätt. Här handlar det om en mängd rättsregler som alla har det gemensamt att de kan komma att ställas i relation till konst och olika konstnärliga uttryck. Det handlar om allt från konst och yttrandefrihet till upphovsrättens inverkan på den konstnärliga friheten.
Hur ska vi jurister då förhålla sig till alla dessa olika områden som växer fram? Ska vi fnysa och säga att de minsann inte omfattas av balkarna i 1734 års lag?
Från mitt perspektiv tror jag det är helt nödvändigt att ibland ”skära” i rätten på nya sätt och med nyvässade knivar. Det som vid en tidpunkt kan te sig otroligt konstigt, såsom miljörätt, kan växa fram till egna rättsområden. Det ställer nya krav på hur vi tar oss an rättsliga frågeställningar. Inte minst ställer det krav på att vi som jurister förstår att vi genom detta sätt att strukturera frågor faktiskt kan komma att behöva hantera det som rätten betraktar som skilda rättsområden och som därmed har olika särdrag.
Christina Wainikka
Juridikbloggen 
3 kommentarer
Comments feed for this article
februari 13, 2014 den 5:59 f m
Johan Tisell
Läsvärt och i allt väsentligt korrekt.
Dock är inte heller etablerade rättsområden alltid så enkla och entydiga. T.ex. familjerätt; vårdnadstvister är mer komplicerade än vad t.ex. Sjöstens standardverk innehåller. En vårdnadstvist kan lätt svälla ut till att innehålla skolfrågor, folkbokföringsfrågor, LVU/SOL-utredningar och i vissa fall även brottsanklagelser. I kölvattnet av vårdnadstvisten kommer vanligtvis en bodelning och äktenskapsskillnad. I det läget är nog inte idrottsjuridiken svårare.
En liten förenkling har skett senare år, då verkställighetsmålen flyttats från dåvarande länsrätterna till TR.
Jag har en händelse från den tiden som illustrerar hur även TR:s rådman inte behärskade juridiken.
TR meddelar vissa saker i interimistiskt beslut. Det innefattar att boendeföräldern vid vite skall lämna ifrån sig barn som är runt 10 år.
Beslutet sänds i post och har inte förannonserats.
Barn lämnas vid umgängesförälderns dörr, men vägrar gå ur bil.
LR dömer ut vitet. Kammarrätten ändrar då delgivningslagens krav ej var uppfyllda. Protokollet var aldrig delgivet boendeföräldern.
Vid samtal med rådmannen sa han sedan ”att det tänkte jag inte på …”
Så här var det en korsning av tvistemål och förvaltningsrätt kryddat med delgivningsregler.
På samma sätt krockar skollag och folkbokföringslag i bland med föräldrabalken.
februari 13, 2014 den 8:38 f m
christinawainikka
Det är ofta svårt när rättsområden möts.
En gammal klassiker är när HD rev upp en dom från MD, där MD dömt enligt marknadsföringslagen trots att det gällde en löpsedel som ju omfattas av TF (i det så kallade Helg Extra-målet).
Ytterligare en reflektion är också att en del rättsområden, såsom exempelvis idrottsjuridik, präglas av starka interna normer. Idag rapporterar medierna om en dom beträffande ett kontrakt som Djurgården Hockey ”rev”. Domstolen konstaterade det allra mest enkla, nämligen avtal ska hållas och att arbetsrättsliga regler gäller även inom idrotten.
februari 20, 2014 den 1:17 e m
Pär C
Det är väl där vådan med dessa specialiseringar ligger, att sedan i näst steg tänka att vårt område är så speciellt så där gäller inte vanliga spelregler utan vi har skapat egna. MD-fallet är väl ett bra exempel på detta. Andra är miljörättare och skatterättare har haft mycket svårt att acceptera annars självklara konkursrättsliga utgångspunkter om betalningsturordningen för det handlar OM MILJÖN resp. SKATT och här måste man rätt för sig, hur skulle det annars se ut. Det finns de som sysslar med Internetjuridik och ser problem, inte minst inom immaterialrätten, var helst de gräver. Min bild är att också inom i idrottsjuridiken så har de mycket fuffens för sig som de försvarar med att det är så speciellt.