Det här får blir kort för det är fredag och jag har trots allt ett liv utanför juridiken. Men idag beslutade Förvaltningsrätten i Stockholm att tillfälligt upphäva (inhibera på fikonspråk) Skolinspektionens omdiskuterade beslut att stänga Lundsbergs skola. En del hade tydligen kunnat sätta pengar på att Förvaltningsrätten skulle komma till denna slutsats men själv blev jag något överraskad. Jag har varit väldigt kritisk till inlägg om klasshat från vänster och höger och hävdat att barnens säkerhet måste sättas i första rummet. Något som jag också anser att Skolinspektionen gett uttryck för, även om beslutet att meddela verksamhetsförbud innebar ett kraftfullt ingripande. Jag har utgått från att Skolinspektionens uppgifter om missförhållanden på internatskolan har varit välgrundade. Jag har fortfarande svårt att tro att uppgifterna skulle vara så överdrivna som en del har påstått och ser dem som ett destruktivt uttryck för den speciella anda som åtminstone tidigare ska ha rått vid Lundsberg. Det hör lite till saken att samtliga elever inte behöver riskera att utsättas för allvarliga övergrepp för att några råkar mer illa ut. Våld och trakasserier riktar sig ofta mot elever i minoritet och det är ett misstag att vilja tro att sådana saker inte förekommer, hur fint rykte en skola än har i övrigt. Det relevanta måste vara att garantera säkerheten för samtliga elever och det tror jag inte att någon ansvarsfull person egentligen kan ha invändningar emot. Oavsett om Lundsbergs skola får fortsätta sin verksamhet eller inte är detta viktigt att bära med sig.

Det som främst fick mig att höja på ögonbrynen är att Förvaltningsrätten uttrycker tvivel angående Skolinspektionens tillsyn över Lundsbergs internatverksamhet. Förvaltningsrätten hänvisar till ett avsnitt i förarbetena till skollagen (prop 2008/09:165 sid 633) med följande innebörd.

Utbildning är det mest grundläggande begreppet i såväl 1985 års skollag som i denna skollag. Termen beskriver all den verksamhet som omfattas av de övergripande målen i skolförfattningarna. I 1985 års lag finns dock inte någon uttrycklig definition. Med utbildning avses i den nya skollagen utöver undervisningen i princip all verksamhet, både i den inre och yttre miljön, som anordnas av huvudmannen och vanligtvis äger rum under skoldagen. Härigenom kommer t.ex. den verksamhet som sker under skolmåltider och på skolgården under raster att omfattas av definitionen. Även ”externa” verksamheter som lägerskolor, studiebesök etc. innefattas i begreppet utbildning.

Juristen i mig fullkomligt gnuggar händerna när Skolinspektionen i en kommentar vidhåller att de har tillsyn över det som hör skolverksamheten till och därmed även boendet vid riksinternatet. Jag delar bedömningen att processen kan komma att gå ända upp till Högsta förvaltningsdomstolen och få betydelse inte bara för Lundsbergs öde utan även Skolinspektionens tillsynsverksamhet. Jag hoppas att Skolinspektionen gjort rätt men om så inte skulle vara fallet är jag förvissad om att saken får sin prövning enligt juridikens alla regler. Framför allt hoppas jag att Lundsbergs framtid inte kommer att bjuda på fler fall av pennalism utan att varje elev som går där får andra minnen och kunskaper med sig från sin skolgång. Oavsett klasstillhörighet finns det ingen som förtjänar att få ett hett strykjärn mot kroppen.