Vi har nu fått tekniken att fungera och låt mig därför presentera en av mina hjärtefrågor: juridiken i medborgarnas tjänst. För ett tag sedan var jag i tjänsten på ett seminarium som handlade om möjligheten att teckna barnförsäkringar. Jag sparar mina åsikter i jobbet till andra sammanhang och vill nu göra en personlig reflektion. Vid seminariet presenterades en intressant rapport som finns att läsa här. Det konstaterades att det är relativt ovanligt att försäkringsbolagen avslår en ansökan om barnförsäkring. Men, och det är hit jag vill komma, inte ett enda avslag har lett till att en enskild på egen hand har drivit frågan om rätten att teckna barnförsäkring till domstol.

Vi backar bandet lite. I försäkringsavtalslagen finns en sk kontraheringsplikt, som innebär en skyldighet för försäkringsbolag att teckna försäkring om inte särskilda skäl föreligger. Vad dessa särskilda skäl innebär tar sin lilla tid att sätta sig in i och kan inte vara helt enkelt för dåligt insatta konsumenter att förstå. Det tog mig som hyfsad jurist ett tag i alla fall och åtskilliga läsningar av förarbetsuttalanden och viss doktrin. Så är det med viss juridik och inget konstigt i det (även om en kan tycka att juridik i konsumenters intresse borde vara enkel för konsumenter att förstå). Utgångspunkten är att en individuell riskbedömning ska göras i varje enskilt fall. Det finns samtidigt vissa principer som är viktiga att känna till. Exempelvis kan nämnas att försäkringsbolagen är bunden av sin egen praxis i sådana här sammanhang och inte någon gemensam branschpraxis.

Måste ärenden tas till domstol eller finns det andra vägar till omprövning? Intern omprövning är den väg som kan tyckas mest naturlig när det handlar om klagomål. Det vanliga är att kunder som fått avslag vänder sig till den handläggare som gjort den första bedömningen . Handläggaren kan då stämma av frågan med högre ansvarig och eventuellt konsultera försäkringsläkare. Det finns också en möjlighet att vända sig till intern försäkringsnämnd. Av rapporten att döma görs det sällan. Säkert mer vanligt att kunden vänder sig till annat försäkringsbolag och prövar lyckan där.

Allmänna reklamationsnämnden kanske någon tänker? Nej, inte när det gäller försäkringar för nämndens uppdrag omfattar inte rätten att teckna försäkringar. Konsumentombudsmannen då, kan inte den göra något? Jo faktiskt, KO har möjligheten och kan driva ärenden om tvisten är av betydelse för rättstillämpningen eller det finns ett allmänt konsumentintresse. KO har också försökt att driva ett ärende men det avgjordes efter att försäkringsbolaget medgett KO:s yrkanden.

Intentionen från lagstiftaren var säkerligen att fler enskilda skulle driva ärenden till domstol och att försäkringsbolagen därmed skulle få en allmän praxis att rätta sig efter. Det finns vissa hinder och ett av de främsta är nog det som tas upp i rapporten, nämligen det ekonomiska risktagande som det kan innebära för konsumenter. Även om hemförsäkringar innehåller rättsskydd kan en process mot ett försäkringsbolag bli en kostsam och segdragen historia. Jag har sett exempel från processer angående skadeersättning som gjort mig fundersam, för att uttrycka det milt.

Ett annat skäl som lyfts i rapporten är att försäkringsbolagens avslag kan vara svåra att förstå sig på. De kan vara kortfattade och otydliga, vilket gör att bolagens interna bedömningar kan vara höljda i dunkel. Konsumenternas försäkringsbyrå har uttryckt kritik angående detta och menar att det bör ställas högre krav på försäkringsbolagens avslagsbeslut. Jag håller med och hoppas verkligen att saken ses över av såväl försäkringsbranschen som politiker.

Rapporten jag hänvisat till avslutas med några iakttagelser som förtjänar att läsas. Särskilt följande mening väckte min uppmärksamhet (sid 67): ”Lagstiftningen tar inte på ett tydligt sätt ställning för endera parten, dvs. försäkringsbolaget eller försäkringstagaren.” Slutsatsen härleds från en artikel i Juridisk Tidskrift som jag skam att säga inte läst (än). Jag delar ändå slutsatsen och den avspeglas enligt mig i bristen på praxis. Lagstiftningen har av allt att döma haft viss effekt på försäkringsområdet men har inte lett till en ökad transparens i juridiskt hänseende. Det är här mina hjärtefrågor kommer in i bilden för jag brinner för en juridisk tillämpning i allmänhetens tjänst – en juridik som ska vara möjlig för individer att följa och utveckla. Inget ont om affärsjuridik (än) men mina inlägg på Juridikbloggen kommer att utgå från andra perspektiv.

Som alltid i juridikens värld handlar det inte bara om att ha rätt utan om att få rätt. Jag anser att det finns ett antal hinder för konsumenter att få rätt i fråga om försäkringar. Jag ser samtidigt att frågorna utreds och hoppas att med detta lilla inlägg ha väckt ytterligare intresse för försäkringsjuridikens fascinerande villkor.