Det senaste dygnet har författaren Johan Hassen Khemiris starka öppna brev till justitieminister Beatrice Ask spridits som en löpeld på nätets svenska del. Brevet beskriver den vardagsrasism som svenskar liksom icke-svenskar är utsatta för och har sin bakgrund i den kraftiga kritiken mot polisens och Migrationsverkets REVA-projekt. Brevet utgör omskakande läsning.
Som av en händelse – eller kanske inte – hade vi nyligen en relaterad debatt. Debattörerna Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt fick ta emot mycket och åtminstone delvis välgrundad kritik för sin bok Migrationens kraft, där de förespråkar fri invandring. Kritiken varierar, men i sin kärna handlar den om att välfärdsstaten antas inte klara av den tillströmning av lågutbildade utlänningar som antas bli följden av slopade migrationsregleringar. Från vänsterns sida betraktas fri arbetskraftinvandring som ett sätt att dumpa lönerna. Den reglerade invandringen försvaras alltså med att fri invandring skulle riskera vårt välstånd i Sverige: Göran Perssons ord om ”social turism” när det gällde att öppna gränserna för nyblivna EU-medborgare klingar efter i bakgrunden till debatten.
Jag själv får inte diskussionerna att gå ihop, och jag undrar om inte åtminstone somliga debattörer byter fot beroende på vilken diskussion de för närvarande deltar i. Någonstans går inte argumenten ihop.
Det förtjänar tydligen att påpekas att själva migrationslagstiftningens existens är diskriminerande i ordets egentliga bemärkelse. Poängen med migrationslagstiftningen är att göra skillnad mellan folk och folk, nämligen mellan dem som redan finns i landet och dem som inte finns här och därför inte nödvändigtvis är välkomna. Så länge vi över huvud taget har någon migrationslagstiftning, lever vi officiellt, strukturellt och på det tydligaste sättet som kan finnas i en diskriminerande stat.
Anledningen till migrationslagstiftningens existens är de skäl som ovan nämnts. Vi försvarar vårt välstånd. Våra i jämförelse med delar av omvärlden höga löner skall försvaras och vår välfärdsstat. Det är i mina ögon omöjligt att beskriva förhållandena på något annat sätt än att vi försvarar vår plats vid köttgrytorna genom att stänga, låsa och bomma igen porten till matsalen. Detta är en funktion som det verkar finnas en stark politisk majoritet bakom. Om vi menar allvar med denna sorts diskriminering – och det verkar vi göra – måste vi alltså inte bara ha en diskriminerande lagstiftning, utan vi måste också verkställa den, eftersom vi annars riskerar att det finns fler än vi här i landet som vill delta i vår fest, krascha vårt party.
I detta läge har jag svårt att förstå hur polisen och Migrationsverket skall göra om nu REVA-projektet kritiseras så hårt. Å ena sidan skall enligt majoritetsuppfattningen i Sverige invandringen kontrolleras för att förhindra lönedumpning; å andra sidan blir samma personer som är rädda för lönedumpning upprörda när polisen verkställer den lagstiftning vars syfte det är att förhindra sådan dumpning. Hur skall polisen göra då? Hur skall vi få till en kvadrat av den här cirkeln?
REVA-projektet är den helt naturliga följden av den migrationsreglering som vi lagstiftat om. Rent regleringsteoretiskt sätter migrationslagstiftningen en standard för vem som får och vem som inte får vistas i landet, och REVA-projektet utgör endast en annan sida av denna lagstiftning, nämligen övervaknings- och verkställighetsstadiet. Om vi inte vill ha REVA, vill vi tydligen inte heller ha migrationslagstiftning; om vi vill ha migrationslagstiftning, måste vi tydligen acceptera projekt som REVA. Jag kan inte se någon hederlig tredje väg som skulle kunna lösa målkonflikten.
Jag är själv kritisk mot REVA och tycker att det är en skamlig behandling av människor att dela in dem i kategorier av legala och illegala människor. Men jag är också kritisk mot migrationslagstiftningen och den reglerade invandringen. Jag förvånas över att samma människor som delar min kritik mot REVA tenderar till att vara de som kritiserar mig för att vilja dumpa lönerna och avskaffa välfärdsstaten när jag förespråkar fri invandring.
Jag förstår inte hur de får ihop kritik av REVA och stöd för migrationslagstiftningen.
25 kommentarer
Comments feed for this article
mars 14, 2013 den 7:11 f m
Andreas
Håller med dig i princip. Sen behöver man ju inte godta samtliga de arbetsmetoder som polisen använder för att verkställa vår migrationslagstiftning bara för att man är för en reglerad invandring. Man kan tex tycka att polisen inte ska få gå in på vårdinrättningar/skola/dagis och inte heller söka folk i anslutning till sådana inrättningar.
Men visst; att vara för en reglerad invandring ochs sedan inte alls vilja ta konsekvensera av det i form av tvångsvisa verkställanden av utvisningar och avvisnaingar är som att vara för ett straffrättsligt system men sedan inte tycka att någon skall tvingas till fängelse efter dom.
mars 14, 2013 den 7:15 f m
Herr V
Jag ser i alla fall ett par sätt man kan få ihop ståndpunkterna på, alla grundade mer i verklighet än i teori 🙂
1. Man är för flyktinginvandring men inte arbetskraftsinvandring, och bedömer att de som inte åker hem när de utvisas är sådana fall där migrationsdomstolarna dömt fel (antingen rent juridiskt fel eller ”objektivt” fel men juridiskt korrekt p.g.a. bristande bevisning).
2. Man anser att de papperslösa i och för sig bör utvisas men att de nackdelar projekt reva medför är större än fördelarna med detta, jämför t.ex. din egen text om rökning nedan eller texten om reva på http://martinfunderar.blogspot.se/.
mars 14, 2013 den 8:10 f m
Jakob Heidbrink
Herr V: I den mån som du tycker att ”teoretiska” resonemang är överflödiga, håller jag inte med. Bra praktik är principfast och skiftar inte hur som happ mellan olika områden. Om det nu över huvud taget finns något som är rättvist, är det att behandla lika saker lika och olika saker olika. För att ta ställning till huruvida två saker är lika eller olika, måste vi fundera på våra principiella ställningstaganden. Jag tycker inte att du etablerar luftherravälde i debatten genom att implicit avfärda min kritik som teoretisk och därmed irrelevant.
Sedan till dina argument. Att skilja mellan flyktingar och arbetskraftinvandring är i sig diskriminerande, det tror jag inte går att argumentera bort. Man ändrar bara skiljelinjen: istället för att skilja mellan dem som redan finns i landet och dem som inte finns här, skiljer man mellan dem som finns i landet och flyktingar på den ena och den onda arbetskraften på den andra sidan. Det framstår som en ganska irrelevant skillnad principiellt sett. Diskriminering som diskriminering.
Att säga att migrationsdomstolarna dömt fel är i och för sig en hållbar position, men jag har svårt att förstå hur REVA-projektet i princip kan kritiseras med hänvisning till att det förekommer felaktiga domar i migrationsdomstolarna. Frågan här handlar om verkställighet av migrationslagstiftningen och någon totalt korrekt behandling kommer vi aldrig att kunna uppnå: det finns ingen reglering som gör. Det kommer alltså alltid att finnas diskutabla gränsfall. Om jag inte totalt missförstått debatten, handlar den dock om huruvida REVA över huvud taget skall få finnas, inte om några gränsfall.
Din andra punkt är helt korrekt, men jag saknar denna nyans i debatten. Framförallt saknar jag förslag till hur man skall göra för att verkställa migrationslagstiftningen. Jag är som sagt inte alls någon kompis av den, men för mig framstår debatten som tudelad på det sättet att migrationslagstiftningen försvaras, men verkställighet inte skall få ske. På exakt vilket sätt skall polisen jobba för att identifiera, omhänderta och avvisa dem som enligt vår migrationslagstiftning inte har rätt att vistas i landet? Hur kan verkställighetsåtgärder avseende en till sin natur diskriminerande lagstiftning någonsin bli annat än diskriminerande? Det skulle jag vilja veta.
mars 14, 2013 den 9:19 f m
Herr V
Hej. Beklagar om du tolkade min värdering av teori och praktik som ett angrepp. Jag håller helt med om att den teoretiska och principiella diskussionen är viktig, kanske främst när det handlar om lagstiftning. Däremot tycker jag att man, när man inte får ihop en meningsmotståndares position i teorin, kanske borde fundera på om det finns praktiska aspekter som gör att en teoretiskt ohållbar position ändå blir det rimliga i verkligheten.
Alltså, du har helt rätt i ditt teoretiska resonemang, och därför är det intressant att fundera på varför så många ändå tycker att du har fel
Jag ser inga principiella problem med att dra diskrimineringsgränsen mellan flyktingar och ekonomiska invandrare. Här har man ju också ett problem i att många (jag själv inkluderad) inte har någon aning om vilka som hittas genom reva. Är det 90 % flyktingar eller 5%. Om man tror att de som skickas tillbaka kommer att mördas och torteras så är det en väsentlig skillnad mot om de ”bara” kommer att vara fattiga. Det kan också vara en rimlig gissning att om vi drar diskrimineringsgränsen där så använder vi våra (trots allt) begränsade resurser på det bästa sättet. Dvs det är ok med diskriminering men inte om folk dör på grund av den.
Vad gäller migrationsdomstolarna hamnar vi tillbaka i 90% problematiken. Om man tror (rätt eller fel) att 90% eller annan stor siffra av domarna är fel, och att de som förlorar och inte kommer att mördas/torteras faktiskt åker hem innebär ju det att de allra flesta a v dem som fångas av reva ligger riktigt illa till. Då är det inte bara några gränsfall längre utan de flesta. Jag säger inte att det är såhär men med tanke på vilka fall som rapporteras har jag förståelse för att man kan ha den uppfattningen.
Vad gäller migrationslagstiftningen föreslår jag att den får fungera ungefär som resten av lagstiftningen, dvs sådär. Jag har inga invändningar mot att personer som misstänks för brott id-kollas och utvisas när man ändå, så att säga, har dem inne. Jag tror att många av de som har sympati har betydligt mindre sympati för dem som faktiskt begår brott när de är här (och då pratar jag om grövre brott än plankning).
Sen tror jag (vilket jag har för mig från äldre diskussioner här att du inte gör) att det kan finnas värde i en lagstiftning även om den inte upprätthålls fullt ut. En hel del människor följer ju trots allt lagstiftningen även utan direkta hot om repressalier.
Och slutligen, jag ifrågasätter inte att många av de du diskuterar med inte har tänkt igenom hur deras positioner hänger ihop, och den allmänna tonen i debatten är nog sådan du beskriver. Jag vill bara ge ett annat perspektiv. Och om jag ska vara ärlig så tror jag faktiskt att den största faktorn du förbiser är gränsen mellan flyktingar och andra invandrare
mars 14, 2013 den 10:03 f m
Jakob Heidbrink
Herr V: Tack för ett synnerligen bra svar. Jag tror inte att den avgränsning du gör förändrar något i sak: på något sätt måste vi ju i så fall sålla de ”äkta” flyktingarna ur den grupp utlänningar som vill komma hit, och jag har svårt att förstå hur vi skall göra det annat än genom kontroller. Bara det faktum att någon utger sig för att vara flykting innebär ju inte att hen också är det. Den kontrollen sköts – med intill visshet gränsande sannolikhet så där – av Migrationsverket och migrationsdomstolarna, och det är i slutändan endast den vi kan gå på. Hur verkligheten verkligen är, vet vi inte. Medierapporteringen är ett mycket trubbigt instrument och bedömningar i efterhand är alltid enklare än de som måste göras av handläggaren på verket eller domaren i domstolen. Vi vet inte hur bra eller dåligt deras arbete är. Vi har med andra ord ingen möjlighet att verkligen bedöma verksamheten och måste därför lita på dem (vilket i övrigt är temat för en kommande krönika i JUSEK-tidningen).
Hur som helst, även om vi lägger till grund att 90 procent av alla avvisningsbeslut skulle vara felaktiga. Då är det väl åtminstone bakvänt att klaga på verkställigheten av besluten? Då är ju problemet att den grundläggande hanteringen är felaktig och istället för att dra igång världens debatt om polisens metoder, borde debatten handla om migrationsmyndigheterna. Den debatten ser eller hör jag dock inte: man skjuter på budbäraren (polisen) istället för på budskapets upphovspersoner (migrationsmyndigheterna).
Med tänk om det är själva lagstiftningen det är fel på, att lagstiftningen på ett felaktigt sätt avgränsar de skyddsvärda flyktingar från de personer vars enda brott är att de vill ta del av vårt välstånd? I så fall borde debatten handla om det som jag uppfattar det centrala problemet, nämligen den diskriminering som ligger till grund för hela migrationsregleringen.
Jag vet inte heller exakt hur det är, men för mig framstår det starkt som att problemet varken ligger hos polisen eller hos migrationsmyndigheterna, utan i lagstiftningen.
Och på en punkt är vi mycket fundamentalt oeniga, så oeniga att jag inte tror att det tjänar något till att belasta den här ganska svåra diskussionen ytterligare: om vi skall ha en migrationslagstiftning, skall vi mena allvar med den och verkställa den. Lagstiftning som vi inte ens tror att vi kan eller vill verkställa ser ut som lagstiftning för skojs skull, och det tycker jag ligger under vår egen och lagstiftningsinstrumentets värdighet.
mars 14, 2013 den 11:51 f m
ADS
”Det är i mina ögon omöjligt att beskriva förhållandena på något annat sätt än att vi försvarar vår plats vid köttgrytorna genom att stänga, låsa och bomma igen porten till matsalen. ”
Precis som det inte går att beskriva din, förmodade, vägran att låta mig slagga på din soffa och äta din mat när jag känner för det, på annat sätt?
mars 14, 2013 den 12:02 e m
Jakob Heidbrink
På vilket sätt är de samlade tillgångarna i Sverige ”våra”? På vilket sätt är någon annans barnbidrag ”ditt”? På vilket sätt är en ledig anställning som råkar finnas i det territorium som kallas Sverige ”svensk”? Din liknelse haltar inte ens.
mars 14, 2013 den 5:47 e m
Anna
Vems är de samlade tillgångarna i Sverige enligt dig? Är de allas? De som har haft råd att ta sig hit?
En nation kan sägas ha ett kontrakt med sina medborgare. Vi betalar av våra liv (dvs den tid det tar för oss att arbeta in skatten) i utbyte hjälper vi medborgare varandra. Om alla i hela världen ska ha tillgång till detta hur tror du då medborgarna upplever ”samhällskontraktet”?
mars 14, 2013 den 5:57 e m
Jakob Heidbrink
Anna: Jag delar inte din bedömning – åtminstone jag betalar skatt för att vi kollektivt ska hjälpa behövande, inte behövande svenska medborgare – men med Carl-Johans klagan på politisering i åtanke avstår jag från att fördjupa debatten. Jag vill bara anta att du med din utgångspunkt amtagligen tycker att REVA är helt ok, eftersom projektet ju handlar om att jaga icke-svenskar som är ute efter tillgångar som enligt din mening tydligen tillhör enbart svenskar.
mars 14, 2013 den 6:17 e m
Anna
Vad man vill är en sak, men hur ska det gå till i verkligheten? Ett land skiljer sig inte från ett hushåll i den bemärkelsen att vi har en begränsad budget. Hur många kan du försörja på din lön?
mars 14, 2013 den 6:44 e m
Jakob Heidbrink
Vad har det att göra med att vi med din argumentation måste acceptera REVA-projektet?
mars 14, 2013 den 6:50 e m
Anna
Perifert, men det har med ditt svar till ADS att göra.
mars 14, 2013 den 7:53 e m
Jakob Heidbrink
Jo, jag förstår det, men jag hade försökt signalera att jag inte tar den debatten här och nu (efter klagomål på överpolitisering av bloggen).
mars 14, 2013 den 3:28 e m
Carl-Johan Wärn
Jag kanske har missförstått syftet med juridikbloggen men ett syfte som jag tycker skulle vara lämpligt är att berika den allmänna debatten med juridiska förklaringar, för att därmed höja kunskapsläget.
Jag tycker därför det är synd att juridiska förtydliganden och anmärkningar alltmer blandas ut med personliga politiska betraktelser. Jag har följt juridikbloggen sedan flera år och tycker att det bara blir värre och värre. Jag tycker att detta sänker trovärdigheten för bloggen och jag är inte längre lika intresserad av att läsa. Det som gör juridikbloggen speciell är forskningsanknytning, men det som presenteras är allt mindre vetenskapligt.
Jakob Heidbrink, räcker det inte med att du publicerar inlägg som detta på din privata blogg?
mars 14, 2013 den 3:34 e m
Jakob Heidbrink
Carl-Johan: Det är tyvärr omöjligt att skilja juridiska från politiska åsikter, i vart fall inte helt. Jag anser att det finns ett syfte med att klargöra var jag står politiskt, så att mina uttalanden om juridik kan värderas. I just den här bloggpostens fall är min poäng en högst juridisk en: REVA-projektet är migrationslagstiftningens baksida – det förhåller sig till migrationslagstiftningen som utsökningsbalkens bestämmelser till rätten att göra en fordran gällande. Migrationslagstiftningen är på det juridisk-teoretiska planet diskriminerande lagstiftning: det är ingen åsikt, det är ett faktum. Min avsikt här var alltså inte att bedriva politisk propaganda, utan att påpeka att mot bakgrund av juridiska fakta vissa debattörers åsikter inte går att förena med varandra och alltså är ologiska.
mars 15, 2013 den 11:26 e m
Carl-Johan Wärn
Jakob: Visst är det omöjligt att definiera en gräns mellan juridik och politik (se ex. Persson, Åsa. De politiska partiernas rättspolitik. 2004) och jag håller med om att författarens politiska åsikter underlättar tolkningen av texter. Men att ha en juridisk poäng räcker inte för att göra en framställning vetenskaplig. Och varför ska du vara annat än vetenskaplig i dina inlägg på den här bloggen? Utifrån syftet att sprida den juridiska kunskapen till den allmänna debatten kan jag inte se att de politiskt färgade inslagen bidrar, tvärtom. Jag tycker att du på juridikbloggen i möjligaste mån ska hålla dig politiskt neutral (se Dahlman, Christian. Neutralitet i juridisk forskning. 2006).
mars 16, 2013 den 9:17 f m
Jakob Heidbrink
Juridikbloggen är inte precis ett vetenskapligt forum. Migrationsdebatten kan inte kommenteras utan politiska inslag: om du däremot jämför med mina inlägg om järnvägsreglering eller nu senast good faith i engelsk avtalsrätt, är de lpngt mera juridisk-tekniska än just inlägget här uppe. Det politiska inslagets tydlighet och omfattningmåste bero av ämnet.
mars 14, 2013 den 3:48 e m
Jeje
Jakob: Först vill jag instämma helt i ditt inlägg. Men sen tycker jag att du alltför lätt avfärdade ADS:s kommentar. Den kommentaren är nog en utmärkt sammanfattning av det synsätt som ligger bakom majoritetens motstånd mot fri invandring.
Nog är det relevant att jämföra ”svenskarnas” försvar av svenska privilegier med ”överklassens” försvar av sina privilegier. (Jag utgår från att du i ADS:s perspektiv är en del av ”överklassen”).
mars 14, 2013 den 3:52 e m
Jakob Heidbrink
I så fall får jag be ADS förtydliga sin kritik.
mars 15, 2013 den 12:25 e m
Michael
Bra inlägg, välgörande och befriande hederlig beskrivning av migrationslagstiftningens innebörd.
Men han heter för tusan Jonas, inte Johan Hassen Khemiri. Han är en tillräckligt känd författare för att det är snudd på allmänbildning att veta.
mars 15, 2013 den 12:32 e m
Jakob Heidbrink
Jonas: Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Måste tyvärr erkänna att hand öppna brev var det första av honom jag läst: jag är tyvärr en kulturell kretin.
Annars tackar jag för komplimangen.
mars 17, 2013 den 7:26 e m
Dan
Får också tacka för en postning som försöker sig på en kommentar i ett mycket känsligt politiskt område och göre det hyfsat balanserat.
Om vi ska spinna vidare på den juridiskt ”exekutiva” delen av frågan. Ligger inte lite av problemet i att i denna speciella del av politiken som det här handlar om så är man kanske orolig att ge andra myndigheter än den juridiska maktmedel? Flyktingar som jag antar(kanske felaktigt)
är den stora delen vill man ju inte ora genom att skapa ett stasi samhälle. således så hamnar genomförandet av vissa åtgärder kanske olyckligt hos polis och de juridiska delarna av vårt samhälle. Olyckligt då det kan te sig lite fyrkantigt….men är alternativet att låta tjänstemän ta ett störe ansvar och skapa processer som gör dom mer involverade eller aktiva bättre?
mars 19, 2013 den 7:44 f m
Malte
Det jag har reagerat mot är i alla fall att jag inte vill att vårt samhälle ska ha poliser som går fram och säger ”papieren bitte”. Det känns som en annan form av samhälle än det jag vill ha.
mars 19, 2013 den 11:57 f m
Skyddsjak
Malte. [Censurerat]. Varför skulle de prata tyska? Menar du att de illegala invandrare som uppehåller sig i landet är tyskar?
Du vill ha en annan form av samhälle. Vilken form av samhälle då? Det verkar som att du vänder dig mot polisens metoder. Hur vill du att polisen ska arbeta för att få fatt i de tiotusentals illegala invandrare som försörjer sig genom svartarbete, som utnyttjas av ohederliga landsmän, som i vissa fall har barn som skärs av från ett normalt liv, som begår kriminella gärningar för att få mat för dagen? Hur ska vi förmå dem att lämna landet, hade du tänkt?
Eller så får vi bara låta allt bero. Polisen får fiska upp illegala invandrare när tillfälle ges, istället för att leta aktivt. Invänta annan brottslighet, som med tunnelbanerånaren, ungefär. Detta eftersom det är omöjligt att begära handlingar från en ”utlänning” (UtlL 9:9), enär vi inte kan se vem som är utlänning baserat på utseende, språk, sätt, klädsel.
mars 20, 2013 den 11:32 f m
beholderost
Får säga att du verkligen har läst Svensson som fan läser bibeln. Det är ju helt uppenbart att Svensson vänder sig mot att det är svenska arbetsgivare som sitter på makten och kan använda det här för att dumpa löner genom att utnyttja de svagaste i samhället. Inte att det är något fel på invandring.