De lungcancerorganisationer som står bakom uppropet i Dagens Nyheter idag att förbjuda all röktobak till 2025 skall ha all heder: deras debattartikel är uppfriskande nyanserad och tar hänsyn inte bara till de argument som talar för, utan också till de argument som talar emot ett sådant förbud. Icke desto mindre tycker jag att organisationerna slätar över viktiga problem i deras förslag. Jag har tre invändningar.

För det första tycker jag att organisationerna förringar ingreppet i den personliga integriteten. Ja, vi griper in i den personliga integriteten på andra sätt, bland annat de som organisationerna räknar upp. Det principiella problemet med att försvara ett ingrepp i den personliga integriteten med hänvisning till att vi redan ingriper i den personliga integriteten på annat sätt är att det då inte finns något logiskt slut på ingreppen: varje ingrepp försvaras med att den personliga integriteten redan är beskuren. Nu är förvisso organisationerna försiktiga och klargör att de gör en avvägning som bland annat leder till att de inte förespråkar att all tobak skall förbjudas (som sagt, all heder till dem), men det här är en slippery slope, en farlig kurva där vi riskerar att i all välmening minska den personliga integriteten alltmer och stegvis. Till slut finns inget av den kvar. Det här tål åtminstone att diskuteras närmare.

Den andra invändningen jag har är att organisationerna verkar vara något litet blåögda vad gäller risken att förbjudna cigaretter smugglas. Vi har historiska och aktuella erfarenheter av prohibition: USA:s försök att helt förbjuda alkohol  på 1920-talet var ett gränslöst fiasko, och detsamma måste nog sägas om förbudet mot narkotika idag. Reglering är svårt: varje regel kommer att leda till en motreaktion från dem som skall regleras. När det gäller beroende- och rusframkallande medel, tycks människan ha ett behov av sådana: inget känt samhälle klarar sig utan åtminstone någon form av berusning. Nykterheten är för ansträngande i längden. När det gäller sådana substanser kommer det därför alltid att finnas en marknad. De facto har den höga beskattningen av cigaretter redan lett till en omfattande smuggling. Ett totalförbud riskerar alltså att på samma sätt som prohibitionen i USA och förbudet mot narkotika göda den organiserade kriminaliteten. Denna negativa effekt måste, oavsett vad vi tycker om det, sättas i förhållande till den minskning av onödiga dödsfall som ett totalförbud kanske skulle kunna leda till. Åtminstone jag är inte säker på att jag tycker att det är värt priset att förhindra maximalt 3 500 dödsfall om vi istället får en ännu mera omfattande organiserad kriminalitet, i synnerhet som dödsfallen faktiskt är självförvållade. Det förbud mot röktobak som föreslås kan medföra negativa konsekvenser som är för mig ser ut att vara tyngre vägande än de fördelar vi uppnår.

Min tredje invändning är nära besläktad med den andra. Ett förbud, om det menas allvar med det, måste övervakas. Det kräver resurser, och när det gäller något så svårupptäckt som tobaksrökning (hur upptäcker vi folk som röker hemma i sitt eget hus?) stora resurser. Redan idag hinner inte polisen med att övervaka narkotikaförbudet, alkoholinflödet till landet, stölder av metaller från järnvägar och kyrkotak och – cigarettsmuggling. Att till alla dessa redan idag så svårbemästrade uppgifter lägga uppgiften att övervaka medborgaren så att hen inte genom tobaksrökning skadar sig själv, kommer att kosta. Det krävs som sagt poliser, det krävs bevissäkring, det krävs åklagarresurser för att straffa dem som rökt tobak, det krävs domstolsresurser och i förekommande fall fängelseplatser. Det kommer vi inte att mäkta med. Vi kommer inte att vilja ställa alla dessa resurser till förfogande. Om vi gör det, riskerar den samhällsekonomiska vinsten som organisationerna skriver om att försvinna: övervakningen av förbudet kommer att kosta åtminstone i samma storleksordning som vinsterna för sjukvården.

Lägg ihop allt detta, och organisationernas bedömning blir åtminstone tveksam. För min del tycker jag att riskerna är för stora, att det pris vi riskerar att behöva betala för ett sådant förbud (och något pris följer alltid med alla sätt att handla eller inte handla) är för stort i jämförelse med de vinster vi kan uppnå. Det vore fint om vi kunde lägga livet till rätta för alla som fattar dumma beslut, om experter som kanske i vissa lägen verkligen har bättre insyn i riskerna med våra beteenden kunde styra så att alla blir lyckliga och friska.

Faktum är att inget talar för att det går. Jag tror därför inte på något röktobaksförbud.

Annonser