LO ger sig idag på Dagens Nyheters debattsida in i diskussionen om välfärdsstaten och privata företag som verkar inom denna. Eftersom jag ändå redan kommit ut som nyliberal, bör jag inte sticka under stol med att jag har politiska problem med förslaget; det faktum att jag sitter i styrelsen för en Montessoriskola som drivs av en föräldraägd ekonomisk förening förstärker jävssituationen. Jag skall alltså försöka avhålla mig från renodlat politisk kritik. Jag är dock också kritisk på juridiska grunder: jag har lite svårt att se exakt hur LO:s förslag skall genomföras.

Av förslagets fem punkter uppfattar jag punkterna 1 och 5 som renodlat politiska: i punkt 1 krävs att ”välfärden” (ett ganska luddigt begrepp, för övrigt, men jag skall här nedan acceptera det: det blir för bökigt att försöka definiera bort luddet) skall få mer pengar, i punkt 5 att brukarnas intressen skall sättas före företagens (vad det nu betyder). Eftersom risken vid dessa punkter är störst att jag ger mig in i en politisk debatt istället för att öva den tekniska kritik som jag här vill framföra, ignorerar jag dessa punkter. Återstår punkterna 2, 3 och 4.

I punkt 2 kräver LO långtgående definitioner av kvalitetskrav för välfärdssektorn, inklusive frågan om bemanning, arbetsvillkor och utbildning. Jag avråder bestämt, även om man skulle dela LO:s uppfattning i huvudsak.

Såvitt jag kan förstå, har ingen hittills lyckats definiera vad som är kvalitet inom välfärden. Hur definierar man en bra lektionstimme i skolan? Genom att ange exakt hur mycket tid läraren får lägga på varje barn? Då riskerar man att behandla barn med olika behov lika, vilket är dels orättvist, dels opraktiskt: ett barn som inte förstår eller som är stökigt behöver mer uppmärksamhet än ett barn som är nöjt och följer arbetsschemat. Regeringen har försökt komma åt kvalitetsaspekten genom det allmänna behörighetskravet för lärare, vilket enligt min erfarenhet inneburit att välfungerande och ambitiösa pedagoger plötsligt står inför valet att tvingas lämna sina jobb eller att gå tillbaka till skolbänken. Någon vinst i kvalitet har jag inte sett och kan jag inte se.

Jag har svårt att förstå hur LO vill definiera kvalitetskraven. Även om man mot förmodan skulle lyckas, skulle man riskera att hela systemet vrids till att uppfylla just de angivna kraven, inte mindre och – framför allt – inte mer. Det skulle innebära att lärare och vårdpersonal skulle fråntas alla incitament att göra något extra, i synnerhet om detta extra skulle innebära att man eftersätter uppfyllandet av något angivet kvalitetskrav. Hela systemet skulle vara upptaget med att stirra på kvalitetskraven och det egna tänkande skulle slås ut. Vissa saker mår bra av att inte definieras.

I punkt 2 föreslår LO en särskild bolagsform som föreslås förpliktas att vara allmännyttig och vars vinstuttag och värdeöverföringar begränsas till statslåneräntan plus en procent. Vad gäller allmännyttan undrar jag exakt vad som menas med det. För att ta den skola i vars styrelse jag sitter: vi strävar i vårt arbete efter att driva skolan så bra som möjligt för barnen och är ansvariga inför föreningens medlemmar. Skulle LO:s förslag gå igenom, skulle vi vara ansvariga inför… vem då? Allmänheten? Alltså inför Skövdes invånare? Skulle jag med andra ord ha ett politiskt uppdrag, istället för att ha ett föreningsuppdrag? Men det vill jag inte ha! Skulle vi alltså få exakt det politiska käbbel i vår skola som många av oss aktivt valt bort? I så fall tycker jag nog att det vore ärligare om LO stängde ner oss, trots att vi är ideellt drivna och inte tar ut vinster till föreningens medlemmar. Denna del av förslaget verkar egentligen innebära att all skol- och vårdverksamhet skall föras tillbaka in i det allmännas regi. Alternativt måste LO tydligt definiera vad allmännyttan är och hur inte bara renodlade skolföretag utan även föräldrakooperativ passar in i den beskrivningen.

Den andra delen kan man ha mera förståelse för, även fast jag anser att det ändå blir konstigt. Ponera att den kommunala skolan inte uppfyller de kvalitetskrav som LO vill ha under punkt 2. Den skolan kommer knappast att stängas ner: vem exakt skulle stänga en offentlig skola? Samtidigt kan det i kommunen finnas en privat skola som dels uppfyller alla kvalitetskrav, men dels också genererar mer överskott än LO vill tillåta. Den skolans ägare skulle alltså inte få plocka ut vinsten. Om ägarna inte får plocka ut vinsten, skulle pengarna stanna inom skolan. Vad skall ske med de pengarna? Skall de ligga och skvalpa i skolans balansräkning tills man hittat något vettigt att göra med dem? Eller skall de återföras till den kommunala budgeten? Eller vad då? Bolagen skulle få incitament att sätta sprätt på pengarna på något sätt, alldeles oavsett hur vettigt eller oförnuftigt detta sätt är. Medan jag kan ha sympati för förslaget om vinstbegränsning, tycker jag nog att LO får fundera en runda till innan jag är beredd att på allvar fundera på förslaget.

I punkt 4 föreslår LO certifiering (tydligen av ägarna) och öppna böcker. Vad gäller certifiering av ägarna har jag samma invändningar som ovan under punkt 2: exakt vad skall certifieras? Hur skall jag eller den förening i vilken jag verkar certifieras? Vi har förvisso några lärare bland föräldrarna, men de flesta av oss är amatörer. Icke desto mindre är Skolverket på det stora hela taget mycket nöjt med hur verksamheten bedrivs. Exakt vad skall jag alltså lova eller genomgå för prövning innan jag får vara med om att driva skola? Exakt vad förväntar sig LO åstadkomma genom certifiering?

Borttrollandet av pengar kan man kanske undvika genom öppna böcker. Men böcker är tåliga saker: vilken begåvad revisor som helst kan föra bok på ett sådant sätt att inget lagbrott sker, men det ändå inte är förståeligt för lekmannen (och knappt ens proffsen) vart pengarna går. Förslaget låtsas att det är möjligt att åstadkomma en kontroll av privata skolbolag som vi medborgare knappt ens lyckas få till inom den offentliga sektorn. Jag har svårt att tro att LO på allvar menar att något som helst inom välfärdssektorn skulle bli bättre av öppna böcker.

På det rent tekniska planet måste jag alltså anse att förslaget är populistiskt: det använder trevliga ord som kvalitetssäkring och insyn, det kräver saker som låter bra, såsom certifiering och kvalitetskontroll. Vad som menas är oklart. Oavsett vad som menas har det visat sig vara närmast omöjligt att få ner i klar och tydlig lagtext vad som menas med kvalitetssäkring, insyn, certifiering och kvalitetskontroll. LO använder fina ord utan konkret innehåll, vilket gör det lätt för alla att hålla med, eftersom var och en kan själv fylla orden på det sätt hon behagar. Det är just det som brukar utmärka populism.

Slutligen kan man kanske notera att LO:s förslag utgår från en verklighetsbeskrivning som inte i alla delar stämmer. LO tycks tänka på stora skolbolag och på riskkapitalbolag som investerar i välfärdsverksamhet. Även om vi kanske inte är många och inte betydelsefulla när det gäller de pengar vi omsätter, finns dock en hel del ideell och liten verksamhet inom välfärdssektorn. De förslag som LO kommer med riskerar att innebära att fungerande skolor och vårdinrättningar måste slå igen för att reglerna inte tar hänsyn till dem. Medborgares engagemang, visar LO, är inget att ta hänsyn till.

I fail to be impressed.