Tor Aulin, professor vidChalmers får sparken. Anledningen är en serie tweets som han skrev till författaren och akademikerkollegan Ann Heberlein.

Den här uppgiften har cirkulerat under de senaste dagarna. SVT, radioprogrammet Medierna och nyhetsbloggen Ajour har låtit nyheten gå runt. Ursprunget till uppgifterna tycks vara Feministiskt Perspektiv (FP), men det kan jag inte kontrollera för FP vill att jag skall betala pengar innan jag kan läsa deras artiklar på nätet.

Nyheten om Aulin gjorde mig upprörd. Jag har läst de tweets som han skrev till Ann Heberlein. Det var elaka, obehagliga och möjligen kriminella meddelanden. I den akademiska världen får den typ av ärekränkningar som Aulin ägnade sig åt ofta en särskild spridning och betydelse – i universitetsvärlden har det i andra sammanhang något arkaiska begreppet ”heder” en central position. Jag hade därför gärna sett att dr. Heberlein drog professor Aulin inför rätta.

Men ändå. Man sparkar inte en professor hur som helst. Det finns ett värde i att skydda professionella akademikers yttrandefrihet särskilt. En demokratiaspekt, om man så vill. (Se vidare här.) Därför gick jag i taket när jag såg den breda rapporteringen om att Aulin fått sparken.

Problemet var bara att han inte har fått sparken. Aulin har inte blivit vare sig avskedad eller uppsagd. Istället har han tillsammans med universitetet kommit överens om att han skall sluta.

Det tycks – nu vågar jag inte längre lita på några medieuppgifter fullt ut i denna soppa – som att denna överenskommelse i och för sig föranletts av ett önskemål från Chalmers sida om att Aulin borde sluta, men det tycks också som att professorn fått ett rejält avgångsvederlag. De har gjort en deal, alltså. Det tycks dessutom som att en viktigare anledning till Chalmers agerande var något annat än de onskefulla påhoppen på Ann Heberlein, nämligen att han hoppade på kollegor och chefer och att han inte skött sina åligganden.

Det är något helt annat än att få sparken för elakt twittrande. De tweets som plockas upp som den centrala anledningen till att Aulin fått sparken i en mängd medier hade nämligen knappast räckt för att ge honom sparken från sin tjänst. Härigenom dör också hela den intressanta frågan en forskares informationsfrihet i sociala medier. Och förtroendet för mediernas förmågor att beskriva rättsliga sanktioner fick sig ytterligare en törn.