Netflix verkar på många sätt vara en utmärkt tjänst. Företaget utbjuder film över webben och fungerar litet som Spotify: Man tecknar ett månadskonto. Nu lanserar Netflix i Sverige och mer eller mindre alla i min omgivning har antingen hakat på tjänsten eller tänker göra det. Det är nämligen gratis till en början. Och gratis är, som bekant, gott.

Men trots att tjänsten är gratis så kommer den med ett pris. För att få tillgång måste man acceptera Netflix användarvillkor. Jag vet att de flesta aldrig läser igenom dessa. Jag läser själv sällan igenom alla villkoren. I Netflix-fallet blev jag dock nyfiken. Bland villkoren finns dessa normer:

”Ditt uppförande på Netflix-tjänsten

Genom att använda Netflix-tjänsten, inklusive Netflix webbplats och användargränssnitten, samtycker du till att använda Netflix-tjänsten, inklusive alla funktioner och all funktionalitet som förknippas därmed, i enlighet med alla gällande lagar, regler och förordningar, inklusive begränsningar vad gäller offentlig visning och framförande eller andra restriktioner vid användning av tjänsten eller innehållet däri. Dessutom samtycker du till att inte överföra, publicera, skicka med e-post eller på annat sätt sända eller överföra något som helst material som innehåller virus eller annan datakod, filer eller program som är utformade för att avbryta, förstöra eller begränsa funktionalitet för någon programvara eller maskinvara i datorer eller telekommunikationsutrustning som förknippas med Netflix-tjänsten. Du samtycker också till att inte utge dig för att vara någon annan person när du använder Netflix-tjänsten, uppföra dig på ett vulgärt eller anstötligt sätt när du använder Netflix-tjänsten eller använda Netflix-tjänsten i något olagligt syfte.”

Nu vill jag att ni låter den fetmarkerade inskränkningen i hur tjänsten får användas rulla runt litet i ert medvetande. Det här är ju uppenbarligen ganska långtgående begränsningar i hur åtminstone mer depraverade cineaster kan tänkas bete sig när de ser på film.

I övrigt är det väl inte så konstigt. Men snart blir det känsligare:

”Tillämplig lag

Dessa Användarvillkor ska vara underkastade och tolkas i enlighet med lagarna i delstaten Delaware, USA utan hänsyn till bestämmelserna om lagvalskonflikter. Om en eller flera bestämmelser i dessa villkor anses vara ogiltiga, olagliga, omöjliga att tillämpa eller verkställa eller strida mot tillämplig lag i någon jurisdiktion, ska giltigheten, lagligheten och tillämpbarheten eller verkställbarheten för resterande bestämmelser inte påverkas på något sätt eller försvagas därav, och ska förbli gällande.”

Jag gissar att ganska många användare, kanske t.o.m. jurister, har begränsade kunskaper om vad Delawares lagstiftning säger om sådana tjänster. Jag har varit i Delaware en gång. Det är en väldigt liten delstat. Jag har dock begränsade kunskaper om dess rättssystem, annat än att staten anses – hur ska jag uttrycka det – företagsvänlig.

Och, vidare:

Skiljeavtal

Du och Netflix är överens om att alla tvister, anspråk eller meningsskiljaktighet som uppstår på grund av eller som på något sätt hänför sig till Netflix-tjänsten, inklusive vår webbplats, användargränssnitten, Användarvillkoren och detta Skiljeavtal, ska avgöras genom bindande skiljeförfarande i stället för av allmän domstol. Ett skiljeförfarande är mer informellt än en domstolsprocess.  Skiljeförfarande använder sig av en neutral skiljeman i stället för en domare eller jury, möjliggör mer begränsad förberedande handläggning än i domstol, och underkastas mycket begränsad granskning av domstolar. Skiljemän kan förordna om samma skadestånd och fullgörelse i övrigt som en domstol kan.  Genom att samtycka till dessa Användarvillkor samtycker du till att USA:s federala lag om skiljeförfarande gäller för tolkningen och tillämpningen av denna bestämmelse, och att både du och Netflix avstår från rätt till en rättegång med jury eller deltagande i en grupptalan. Denna bestämmelse om skiljeförfarande ska gälla även efter det att detta avtal upphört och att ditt Netflix-medlemskap avslutats.”

Skiljeklausuler för konsumenter betraktas ofta som oskäliga enligt svensk rätt (jmf. NJA 1983 s. 510 och NJA 1986 s. 388 där skiljeklausulen i respektive avtal stod sig, dock utan att fråga var om mer ”klassiska” konsumentförhållanden. Se även NJA 1992 s. 290.) Vidare kan man ställa sig frågan om lagvalsklausulen i sig är oskälig. Här har vi således ett problem när man betraktar avtalsvillkoren ur svensk synvinkel. Vidare:

”DU OCH NETFLIX SAMTYCKER TILL ATT VAR OCH EN KAN GÖRA GÄLLANDE ETT KRAV MOT DEN ANDRA MEN BARA I DEN ELLER DESS INDIVIDUELLA KAPACITET, OCH INTE SOM KÄRANDE ELLER MEDLEM I EN GRUPPTALAN I NÅGOT PÅSTÅTT GRUPPFÖRFARANDE ELLER REPRESENTATIVT FÖRFARANDE.

Versalerna är Netflix. Det här är tydligen något som avtalet känner extra starkt för. Innebörden är att man inte får driva ett mål mot företaget i formen av grupptalan – en möjlighet som svensk rätt annars tillåter (och som härvid inspirerats av de amerikanska erfarenheterna). Ur ett svenskt perspektiv har detta en direkt koppling till vår syn på konsumentskydd, eftersom Konsumentombudsmannen kan bistå en grupp konsumenter mot en näringsidkare. Nu spelar det förstås inte någon roll om lagvalsreglerna ska anses gälla eftersom det då är Delawares lagstiftning som ska användas. Men det illustrerar konflikten med den svenska konsumenttraditionen.

Uppdatering: Några personer har frågat mig vad ovanstående iakttagelser innebär. Det enkla svaret är att det innebär att användarvillkoren kan vara i strid med svensk avtalsrätt.