Göran Lambertz får löpa gatlopp i pressen. Igen. Det är delvis hans eget fel. Lambertz har engagerat sig i Tomas Quick-fallet, vilket i sig är som flugpapper för konflikter just nu, och han har dessutom gjort det på ett sätt som upprör.
Lambertz har uppenbarligen uppfattningen att de tidigare domarna är korrekta och framhärdar med att försvara dessa domar. Det är en svårförsvarad position. Efter Hannes Råstams övertygande genomgång i boken Fallet Tomas Quick är idag en stor majoritet till synes övertygad om att Quick är oskyldig. Att Quick är oskyldig betyder inte att domarna var felaktiga, lika litet som att Quick kan ha dömts felaktigt även om han är skyldig – men det där ju poänger som pedagogiskt är svårt att föra fram. Särskilt idag när hela diskussionen präglas av ett hetsigt tonfall, som knappast främjar ett gott samtal om rättsstaten. Det blir mest som SVT Debatt allting: Gapigt, polariserat och skäligen meningslöst.
Lambertz uttalanden och agerande i Tomas Quick-affären kan man ha åsikter om. De e-mail som Lambertz självmant lämnar ut till Expressen har underblåst intrycket att Lambertz är en trosviss apologet. Att som debattör ta in uppgifter från de som utfört utredningarna är inte i sig så konstigt – det är ju uppgifter som är helt centrala för att kunna utvärdera om det är en rättsskandal eller inte. Men det finns snygga och osnygga sätt att hantera en sådan informationsinhämtning på.
Själv får jag kalla kårar när Lambertz i sin mejlkorrespondens med de som tidigare arbetat med Quick-fallen talar om ”våra obestridliga fakta”. Det ger ett ofräscht Groucho Marxi-iskt intryck: Om du inte gillar dessa fakta så får jag leta fram andra. Samtidigt har jag respekt för att Lambertz står upp för vad han uppenbarligen menar är det rätta när han vet att det har ett sådant högt pris. Som t.ex. kraven på hans avgång.
Borde då Lambertz avgå? Självklart inte. Hans agerande här, vad man än tycker om det, är inte ett utflöde ur hans gärning som justitieråd. Även justitieråd har rätt att yttra sig. Att domare deltar i diskussioner är något som allmänt sett borde uppmuntras.
Lambertz riskerar heller inte att jäva ut sig från några fall genom sitt agerande. Han var jävig redan innan efter att ha utövat tillsyn över Quick-utredningarna i sin dåvarande roll som JK. Att, som har påståtts tidigare, säga att Lambertz med sitt agerande skulle jäva ut hela HD är naturligvis helt orimligt. En domares åsikter i ett enskilt fall som hon inte har någon direkt kontakt med kan inte smitta av sig på en massa andra domare.
”Avgå, alla!” Skränandet är så frekvent förekommande att det blivit ett skämt. Men trots det komiska i avgångskraven är det deprimerande. De ständiga kraven på att någon skall avgå, eller till och med straffas, så snart hon sagt något som man inte gillar är ett nedslående drag i dagens samhällsdebatt. Här är ett tips: Det går att ogilla uttalanden, till och med hata dem, utan att för den skull gå mot strupen på den som säger det.
Avgångskraven i detta fall är inte bara en fråga om förutsättningarna för en schyst debatt. I detta fall står centrala rättsstatliga värden på spel. Det är ett centralt rättsstatligt värde att domare inte kan förmås avgå för att de uttryckt åsikter, eller för att de är med i ett visst parti, eller för att de umgås i vissa kretsar. Oavsättligheten är essentiell. (Jmf. diskussionen om kungens position här.) Det betyder inte att den är absolut. En domare som begår brott eller på annat sätt uppenbart misskött sitt uppdrag måste förstås kunna avpolleteras. Men icke-brottsliga uttalanden som saknar samband med tjänsteutövandet kan aldrig vara en tillräcklig grund för ett avsättande av en domare.
Lambertz skadar förtroendet för rättsväsendet, säger hans kritiker. Det kanske är sant, jag vet inte och har inte sett några empiriska undersökningar som stödjer påståendet. Jag vet däremot detta: Om de avgångskrav som nu reses medför att Lambertz faktiskt avgår är det inte bara förtroendet för rättsväsendet som skadats, utan rättsstatens grunder: Principen att domare ska sitta säkert, oavsett opinioner och mediestormar.
*
Blir efter att denna gått ut påmind om en gammal debattartikel som säger nästan samma sak som ovanstående inlägg. Författare då var Göran Lambertz.
25 kommentarer
Comments feed for this article
september 19, 2012 den 12:32 e m
Johan Sandberg (@nahoj74)
Det är som hämtat ur en Stieg Larsson roman, är detta verkligen ett isolerat beteende? Eller är det så här det fungerar bakom kulisserna när leden ska slutas?
september 19, 2012 den 1:12 e m
Hampus Eckerman (@motbilder)
Fast detta inlägg tar väl inte ens upp problemen? Att Lambertz skriver till en av de inblandade parterna (Gubb Jan Stigson) att ”Jag avstår faktiskt helst från att läsa in mig mer än jag gör genom att läsa dina mejl”. Då är det inte bara att ta in uppgifter utan att också låsa sig till dem. Det är nog mer jäv än att bara stå för en utredning.
Vidare att han tar upp påstådd ”bevisning” som faktiskt direkt motbevisats och visat sig vara felaktig. Som han själv vet om är felaktig efter att ha läst om dem i Råstams bok.
Vidare är väl en person oskyldig om ej bevisat skyldig? Inte som Lambertz menar skyldig i alla fall.
september 19, 2012 den 2:41 e m
Henrik Leffler
Nyanserat, vettigt. Jag instämmer helt.
Dock finns det en vinkel i det som förtjänar mer utveckling, och det är att någon som man har förtroende för – och som för fram sin sak med pondus – visar sig ha fingrarna i kors.
Jag har alltid uppskattat Lambertz orädda attityd, gillat hans non-konformism, därav haft förtroende för honom som person. Valet mellan honom och halvfigurer som Leif GW Persson/Jan Guillou, i en fråga – Quick/straffprocess – som inte intresserar mig stort, var rätt lätt. Tråkigt då att det visar sig att han höll fingrarna i kors. Kanske någon annan känner minskat förtroende för rättsväsendet; jag känner mest minskat förtroende för GL. Tyvärr.
september 19, 2012 den 4:17 e m
John Jonsson
Jag har inget problem med att Lambertz ”känner” att han vill ha ytterligare belyst frågor som han svarat på i sin tidigare befattning men nu av skilda anledningar (bl a boken) funnit skäl att ”ta upp ett varv till”. Hans tvivel borde snarare öka förtroendet för honom.
Att flera av utredningarna har brister (läs bl a teknikern Jan Olssons inlagor) betyder inte att en ”seriemördare har skapats” av rättsväsendet. Det finns, som någon ovan påpekat, så många andra ”experter” som alltid vet bäst. Tyvärr handlar det ytterst om ett mycket tacksamt offer som fått beklämmande mycket hjälp att tvista sanningen under resans gång.
Boken lämnar, enligt min enkla mening, en hel del obesvarat och det skulle vara ytterligt intressant att jämföra uppgifterna i denna med vad som kan framkomma i sak vid eventuella kompletterande utredningar.
Vid bedömningen av skuldfrågan får på inte sätt den misstänktes tidigare kriminalitet (grova sexuakbrott mot barn) skymma omdömet hos handläggarna.
Har vi därmed rätt att bortse från att dennes förflutna varit svårt att hantera?
Modiga män växer inte på trän; män som Lambertz har vi inte gott om; han skall självklart sitta kvar!
september 19, 2012 den 5:16 e m
Michael Gajditza
I det rättssäkerhetsprojekt, ”Felaktigt dömda”, som dåvarande JK:n, Göran Lambertz förtjänstfullt initierade i mitten av 2000-talet var en av slutsatserna att en gemensam nämnare i de resningsärenden som då granskades utgjordes av undermåligt genomförda förundersökningar. Ett antal av de resningar som beviljades hade också, som i fallet Quick, som bakgrund att det resningsgrundande materialet grävdes fram av journalister och mycket av det återfanns i den s.k ”slasken”. För mig framstår det i den debatt som nu böljar som väldigt underligt att just Göran Lambertz helt tycks ha glömt detta.
Du skriver också att hans agerande nu inte är ett utflöde ur hans gärning som justitieråd men frågan är om och hur allmänheten ska kunna särskilja dessa olika roller, ett problem som även Lambertz måste vara medveten om existerar. Jag noterar även att t.ex två av de debattartiklar han skrivit i DN, 3/9 och 18/9, står det som undertecknare Göran Lambertz Justitieråd och tidigare Justitiekansler. Det är naturligtvis möjligt att detta kan ha lagts till av redaktionen men om det är så att Göran Lambertz själv skrivit under i rollen som justitieråd så får man nog ändå säga att artiklarna är just ett utflöde ur hans gärning som justitieråd. Det anser jag i så fall vara synnerligen anmärkningsvärt.
september 19, 2012 den 5:21 e m
Mårten Schultz
Angående ditt sista stycke: Jag förstår hur du tänker, men samtidigt undrar jag om inte det är att omyndigförklara gemene man. Alla måste väl inse att jobbet som domare i HD inte inkluderar att uttala sig om mål som inte ligger i HD? Jag tror inte folk i allmänhet tror att justitieråd uttalar sig för domstolens räkning när de skriver debattartiklar.
september 19, 2012 den 5:33 e m
Benjamin O J Boman
Oavsett om det är i DN eller i Juridisk Tidskrift…
september 19, 2012 den 6:06 e m
Michael Gajditza
Håller med dig Mårten men, fortfarande med den tidigare gjorda reservationen, varför ens ta risken?
september 19, 2012 den 8:12 e m
Beholder
Nej folk har inte den kunskapen. De har helt enkelt väldigt lite kunskap om juridik. Det är något som inte finns i deras vardag. Kolla bara på reaktionerna efter Kortedala domen.
september 20, 2012 den 4:34 e m
Michael Gajditza
Nej Mårten, jag är fullständigt övertygad om att alla inte inser det vilket väl torde framgå med all önskvärd tydlighet av och i den debatt som förs, eller? Jag tillhör själv de som tidigare på många sätt både respekterat och till del även beundrat Göran Lambertz för hans integritet och oräddhet vilken tidigare kommit till uttryck t.ex genom hans engegerade försvar för den livstidsdömde Veija Borg under sin tid som JK.
Vilka motiv och bevekelsegrunder Lambertz haft för sitt agerande i den här frågan kan jag omöjligt veta. Min bestämda uppfattning är dock att han dels givit uttryck för en syn på det resningsförfarande som varit som är milt talat märklig för den som är satt att verka som en av landets ostridigt högsta och mest framstående jurister och dels till del tydligen grundat denna syn på uppgifter han tagit del av i samråd med de personer som är de som så att säga förlorat mest på att tidigare domar nu ändrats.
Jan Guillo skrev följande idag:
”Än svårare att komma förbi borde Svea hovrätt vara. Eller de av riksåklagaren tillsatta åklagare som efter hovrättens resningsbeslut lagt ner åtalen eftersom de bedömde att en ny rättegång vore omöjlig att vinna då all bevisning ligger i spillror. Är hovrättsledamöterna och de högt uppsatta åklagare som behandlat resningsansökningarna också idioter, galna eller ondsinta?”
Jag är helt enig med dig när du skriver att domare självklart måste få deltaga i den offentliga debatten. Jag instämmer även i att de idag gör det i allt för liten utsträckning. Om och när de gör det så får de å andra sidan även vara medvetna om att vad de säger kommer att granskas, mätas, vägas och kritiseras. Det vi kräver av en domare är inte enbart att vederbörande ska vara juridiskt kunnig, vi kräver också av honom eller henne att de uppvisar ett gott omdöme och en förmåga till objektivitet och opartiskhet. Det är i det sistnämnda som Lambertz nu enligt mångas och även min uppfattning brustit på ett inte obetydligt sätt.
september 20, 2012 den 5:27 e m
JKO
Beholder. Ska din kommentar förstås som att gängse person med en avlagd juristexamen inte tycker att Kortedalafallet illustrerar en för låg påföljd utan att domstolen nödvändigtvis har farit ologiskt? Resonemanget framställer jurister som ett gäng eftersatta rövslickare utan egna åsikter och tankar. Jag trodde en skillnad förelåg mellan straffsatsernas rimlighet och om en dom följer vad som är stadgat.
september 20, 2012 den 6:25 f m
MJ
Man kan ju iaf nu sluta sig till hur oerhört lite bevisning som stödde domarna som refereras i felaktigt dömda och andra där Lambertz uttryckt att det saknas stark bevisning (t.ex. Billy Butt och Veija Borg).
I TJ-fallet t.ex. så menar han ju att en icke vederlagd uppgift om att en bom inte hindrade bilfärd till ett område som helt saknar samband med den försvunna flickan är ett mycket starkt bevis för att Quick har mördat henne. Tänk att det i alla dessa andra domar INTE ENS fanns en sådan tunn soppa.
Det är utan tvekan ägnat att sänka förtroendet för rättsväsendet.
september 19, 2012 den 6:36 e m
Gui
” Borde Lambertz avgå?”
…JA, Omedelbart!!
september 19, 2012 den 8:31 e m
Axel Hagert
Jag tycker du borde särskilja faktumen att ett justitieråd kan avgå frivilligt eller tvungen att avgå. Domares oavhängighet och oavsättlighet skall väl skydda det senare, främst från styrande statsmaktens eller myndigheters beslut.
För mig är det stor skillnad på dessa två saker. Iof berör du lite det i din krönika men jag ser gärna en nyansering av skillnaden. Jfr Thorsson, skulle han avgå tycker du?
september 19, 2012 den 11:40 e m
Harry
Vart är ryggraden Mårten. S? Du slätar över det faktum att en domare i Högsta domstolen försöker med alla medel rädda sig själv och kumpaner från att stå tillsvars för att en oskyldig man dömts till mord i åtta separata rättegångar. Där samma fem personer, som låg bakom konspirationen, nu blivit avslöjade med fingrarna i kakburken. Jag tänker på email från Lambertz såsom ”Jag måste vara lite kritisk också för att verka trovärdig”. Lambertz låtsas alltså vara lite kritisk mot Quick-domarna också för att vinna poäng. Verkar också som om du gör samma sak i ditt senaste inlägg… Det ironiska är att när Lambertz med fullständig tunnelseende och konfirmeringsbias går med blåslampan mot åtta felaktiga morddomar så är det enligt dig sunt för debatten och helt OK, hade han riktat sig mot Assange-fallet hade du väl dock tuggat fradga för länge sedan.
september 20, 2012 den 4:50 f m
Alexander
”Att domare deltar i diskussioner är något som allmänt sett borde uppmuntras.”
Jo, det är sant. Det är ett problem att så få domare uttalar sig om Lambertz uttalanden. Hur ska man tolka den bedövande tystnaden från övriga i högsta domstolen? Har vi en högsta domstol som tänker som Lambertz t.ex. den märkliga inställningen att Quick kan anses som skyldig även om han får resning och åtalsnedläggning i samtliga ärenden? Vad talar då för att man kan få gehör i aldrig så ”tokiga” domar så länge de är ”välskrivna”.
För mig som har läst boken, samtliga domar, Pelle Svenssons JK-anmälan och JK’s svar på densamma så är det fullständigt uppenbart att samtliga beaktningsvärda indicier på skuld kan på goda grunder ifrågasättas och i de flesta fallen helt bortses från.
Den senaste publiceringen av Lambertz epost är förvisso pinsam att läsa men inte tjänstefel nog för att avgå. Det som däremot vore allvarligt är om samma typ av epost föregick det märkliga JK-beslutet!
Det mesta som står i boken finns med redan i Pelle Svenssons anmälan; kritik mot hunden, förhörsmetoden, vallningarna, körkortet, gärningsmannaprofileringen m.m. Det nya som Råstam tillförde var Thomas Quicks bekännelse hur han ljugit och hur han fått tag i uppgifterna han inte borde ha vetat samt kopplingen till medicineringen. Och då faller allt på plats. Det finns en logik som håller och den baseras på verifierbara fakta. För den som tycker att boken väcker frågor, men ställ dem då. Var finns det svagheter?
Det är en trist historia att de riktiga förövarna gått fria. Men det är även en trist att det finns människor som är utpekade som medhjälpare till morden utan att få en chans att försvara sig. Det är inte underligt att det går så trögt för obducenten och allmänläkaren att få någon rättvisa om rättsväsendet beter sig som i Quick-fallen.
september 20, 2012 den 11:38 f m
Aktivarum
Nej Lambertz skall inte avgå men Alkologen får gärna avgå 🙂
september 20, 2012 den 12:38 e m
Andreas
Jag förstår inte ditt resonemang Mårten. Bör Lambertz avgå är frågan. Om Lambertz själv anser att han inte kan sitta kvar som justitieråd ska han givetvis avgå. Annars inte. Ingen kan ju ”förmå” honom att avgå som du uttrycker det. Det strider ju inte mot rättsstatens principer om en hårt kritiserad domare väljer att avgå av egen vilja. Att offentligt uttrycka att en domare ska avgå är ju lika mycket en rätt alla har som rätten för Lambertz att själva välja att avgå eller stanna kvar. Skyddet mot avsättning är rimligt och lambertz kan givetvis inte avsättas för vad som nu framkommit. Minpoäng alltså: Det är skuillnad på avgång och avsättning. Om man inte har förtroande för en av landets högsta företrädare för rättsstaten och rättsväsendet så är det naturligt att man vill att han ska avgå och också att man uttrycker denna önskan. Helt upp till Lambertz själv att välja att lyssna eller bara stänga öronen (något han verkar vara bra på).
september 20, 2012 den 12:41 e m
Andreas
Eftersom jag ändå nu gjort min kommentarsdebut så är det på sin plats att tacka för en läsvärd blogg (gäller även andra skribenter) och ett dynamiskt 🙂 kommentarsfält.
september 22, 2012 den 4:52 e m
ABJ
Du kan inte påstå att GL självmant/på eget bevåg lämnat ut e-mailen, eftersom Expressen begärt ut de och dessutom påpekat för GL att det handlade om offentliga handlingar
september 23, 2012 den 10:50 f m
Mårten Schultz
Expressen hade i och för sig begärt ut dem, men ”påpekandet” spelade knappast någon roll. Lambertz hade nog kunnat hävda att mejlen inte hängde samman med hans tjänsteutövning och därför inte behövde lämnas ut. Men de gjorde han ju inte.
september 28, 2012 den 6:46 e m
Tanja
Ett stort problem med Lambertz (samtliga) uttalanden är hans utgångspunkt: ”Quick må ha friats, men han är ändock skyldig”. Det är en efterhandskonstruktion att han menat att de fällande domarna ska ses i ljuset av de fakta som domstolarna hade tillgång till vid dag för dom, vilket också visats av attityden i mailen. Det följer av sig självt (och det hoppas jag att alla förstår) att domstolarna bara vet om det som sägs inför dem och om domstolarna endast får den bevisnng som lett till fällande domar så blir det fällande domar. Att man med andra bevis gör en annan bedömning leder visserligen inte till att de första bevisen är värdelösa – men de är mindre värda än de senare. Lambertz tummar på de mest grundläggande straffrättsliga principerna i västvärlden: ”hellre fria än fälla” och ”en person som har funnits oskyldig i en domstolsprocess ska betraktas som oskyldig i samhällets ögon”. Det skadar inte bara samhällets syn på rättsväsendet utan också rättsväsendet själv.
september 30, 2012 den 10:05 f m
Hanhart Minos
Jag vet inte hur det är med andra men MITT förtroende för rättsväsendet har väsentligen naggats i kanten av denna skandal. Att människor som uppenbarligen är så osmarta och inkompetenta som Göran, Claes och Christer har, eller har haft, makt i detta system gör mig rädd. De tycks sakna gränser och då måste det finnas andra som gör det åt dem.
november 27, 2013 den 4:33 e m
Tobbe
En med en sådan posetion säjer som han gör.
Som man hänger en annan så vill man själv bli hängd. Häng han och häng han hökt
november 28, 2013 den 8:54 e m
Kaisu Akselsdotter
Hej Göran!
Jag vill bara uttrycka mitt stöd för dig! Hoppas du orkar stå på dig.
mvh
Kaisu Akselsdotter