Frågeställningen aktualiserades genom ett mejl på alltid stimulerande epostlistan ODG.

En person hade slängt bort en lott, i den felaktiga tron att det var en nitlott. En annan person hittade den efter en stund, kontrollerade lotten, och noterade att det var en rejäl vinst på den. Den som kastade bort lotten ville ha ut värdet på lotterivinsten. Har bortkastaren rätt?

Uttryckt på det här sättet lämnas den rättsliga kategoriseringen av anspråket öppet. Det går att tänka sig olika argumentationslinjer. Den mest närliggande är kanske äganderättslinjen. Den som kastade bord lotten hävdar att hon fortfarande äger lotten och därmed har rätt, enligt sakrättsliga normer, att utfå värdet på lotten (om vi antar att vinsten utbetalats genom att lotten lösts in).

Men det finns andra möjligheter. Den som kastade bort lotten kan säga att hon blivit skadad genom att inte få vinsten i handen. Det känns kanske krystat. I och för sig är det en förmögenhetsskada att inte kunna kvittera ut en vinst som man har rätt till. Men något skadeståndskrav torde i realiteten inte kunna föreligga. Det kan inte vara ansvarsgrundande att hitta en lott.

En tredje möjlighet är obehörig vinst-resonemang. Den som hittar lotten skulle obehörigen berika sig om hon fick behålla vinsten. Detta resonemang kan man göra olika varianter på.

Ur upphittarens perspektiv gör sig andra argument gällande. När jag slängde ut detta scenario på Twitter resonerade de ganska många jurister som svarade på frågan instinktivt med orden res derelictae. Övergivet gods, ni vet.

Genom att lotten övergivits kan den som finner lotten göra ett originärt fång. Å andra sidan: Res derelictae brukar framför allt diskuteras i sammanhang av egendom med lågt eller i princip inget marknadsvärde, som en tidning på tåget.

Kan samma principresonemang föras här? Det är väl inte säkert. Samtidigt är det ju så att så som scenariot är beskrivet, och det bygger på ett riktigt fall från Arkansas, har ägaren i en meening rent praktiskt givit upp sitt äganderättsanspråk.

Hon har slängt bort lotten, vilket definitionsmässigt innebär att hon genom sitt handlande agerat som att hon inte ”vill” vara ägare till lotten.

Men, för att titta på saken ur ytterligare en synvinkel, det är i allmänhet så att den som kastade bort lotten under dessa omständigheter hade velat behålla lotten hade hon vetat om att det var en vinstlott.

Jag tar gärna del av era synpunkter. En intressant iakttagelse är att de kanske 20 jurister som svarade på min Twitterfråga kring fallet var eniga: Upphittaren borde få behålla vinsten. I det verkliga fallet, från Arkansas, blev utgången den motsatta.

Annonser