DN skriver idag om hur polisen allt oftare använder sociala medier för att ta reda på identiteten på misstänkta personer. DN beskriver i artikeln hur en sådan publicering lett till att rasistiska inlägg skrevs i anslutning till en viss publicering. Anne Ramberg uttalar sig i artikeln och betonar de oanade konsekvenserna en sådan publicering kan få för den enskilde, som naturligtvis ska betraktas som helt oskyldig till dess att domstol finner något annat.

Justitieombudsmannen har tidigare uttalat sig om publicering av sådana bilder på polisens egen hemsida (JO 2010-12-21). Även om beslutet inte avsåg sociala medier kan det resonemang som JO förde i beslutet vara av nytta även i denna fråga.

Vad sade JO i sitt beslut? Jo, i beslutet betonas att en förundersökning ska bedrivas i diskretion så långt det är möjligt, den enskilde ska  inte onödigt utsättas för misstanke eller vidkännas kostnad eller olägenhet. JO betonar vidare att en publicering kan få stora konsekvenser för framför allt den misstänkte och dennes anhöriga, men även för den som har ett utseende som påminner om den misstänktes.  En publicering får aldrig ske slentrianmässigt eller som en genväg när det finns andra måhända mer resurskrävande, men ändå praktiskt genomförbara, åtgärder som kan vidtas för att nå samma resultat.

Det krävs inte ett geni att förstå att bilder på misstänkta får en större spridning om de inte bara läggs ut på polisens hemsida, utan även av polisen själv läggs ut på sociala medier. Som DN också beskriver kan denna spridning innebära ytterligare olägenhet för den misstänkte, där det skrivs exempelvis rasistiska inlägg i anslutning till bilderna. Förutom de problem som DN tar upp kan man fråga sig om bilderna kan tänkas leva kvar i de sociala medierna även efter det att den misstänkte identifierats. Det skulle då kunna innebära en än större olägenhet för den misstänkte.

Jag är övertygad om att polisen naturligtvis ska få använda sig av sociala medier för att bl.a. identifiera misstänkta eller på andra sätt i sin brottsutredande verksamhet. Det är ett fantastiskt verktyg. På kort tid och till låg kostnad får man en spridning som kan vara till stor nytta i utredningen. Men just denna ytterligare spridning kan, precis som Advokatsamfundets generalsekreterare betonar, också vara ett problem.

Som jag ser det måste polisen innan en publicering på sociala medier fundera över om samma publicering kan leda till att bilderna ”får ett eget liv”. Om bilderna kommer att användas utanför dess sammanhang. Detta följer av kravet på att en förundersökning ska bedrivas diskret (så långt det är möjligt) och att den misstänkte inte onödigt drabbas av olägenhet. Jag vet inte om polisen kanske redan resonerar på det här sättet, men vissa uttalanden i DN-artikeln tyder på att man tyvärr inte gör det.