I går skrev jag på SVT Debatt om det märkliga i att det inte finns några konstitutionella säkerhetsregler som aktualiseras vid tvångsomhändertande av riksdagsledamöter. Texten finns inklippt nedan. För att följa diskussionen i kommentarsfältet på SVT så kan man klicka på länken ovan. Några kommentarer finns bland annat här och här.

*

I förra veckan beslutade en domstol att en svensk riksdagsledamot skulle placeras bakom lås och bom.  Avgörandet borde vara sprängstoff . En domstol har beslutat att en ledamot av den lagstiftande församlingen,  en folkvald medlem av den offentliga maktens yttersta representant,  underkastas ett tvångsingripande.  Det ger upphov till principiella frågeställningar om samhällets grundläggande demokratisyn. Men de principiella frågeställningarna har ännu inte trängt igenom i rapporteringen av det enskilda fallet.

I regeringsformen finns det regler (4 kap. 12 §) om under vilka omständigheter en riksdagsledamot kan åtalas. Lagrummet lyder:

Talan får inte väckas mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot på grund av hans eller hennes yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgett det genom ett beslut som minst fem sjättedelar av de röstande har enats om. Utan ett sådant medgivande får en sådan person inte heller berövas friheten eller hindras från att resa inom riket på grund av yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget.

Regeln är en immunitetsregel. Den skyddar riksdagsledamöterna från straffansvar för handlingar som skett inom ramen för uppdraget som riksdagsledamot. Immuniteten har begränsad omfattning. (Jmf. reglerna om åtal mot statsråd och det generella åtalsförbudet mot statschefen – dvs i nuläget kungen.)

Skyddsregeln ger lagstiftarna en rättslig buffertzon inom vilken man kan räkna med att inte riskera åtal. Av det andra stycket i 12 § framgår tydligt också ett annat syfte, nämligen skyddet för riksdagen i dess roll som en självständig lagstiftande församling:

 Misstänks en riksdagsledamot för brott i annat fall, ska bestämmelser i lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han eller hon erkänner brottet eller har tagits på bar gärning eller om det är fråga om ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

Även om det finns skäl att åtala en riksdagsledamot finns det strikta regler för när frihetsberövande får ske. Ur ett demokratiskt perspektiv framträder dessa begränsningar som ett värn för parlamentets självständighet. Regler om ”checks and balances”, om skyddet för olika maktcentra, har tagits fram för att förhindra eller i alla fall motverka maktfullkomlighet hos i första hand företrädarna för exekutiven (regeringen).

Vi är ovana vid att göra tankeexperiment med en ondskefull ledare, främst en regeringschef, i svenska konstitutionella sammanhang. Den demokratiskt valda blivande diktatorn känns som en avlägsen fågelskrämma i ett land med över hundra år av trygg och fungerande parlamentarism. Men det är just sådana tankeexperiment som maktfördelningsreglerna brukar och måste utgå från. Den salomoniska och genomgoda statsministern behöver inga begränsningar. Det är regeringschefen med mörkt hjärta som grundlagen vill hålla i schack.

Om regeringsmakten mot bakgrund av en riksdagsmajoritet tas över av ett parti, eller partier, som inte delar demokratiska grundvärderingar finns det begränsningar i grundlagen. En central aspekt av detta är att ett sådant parti inte skall kunna göra sig av med kritiska röster i riksdagen genom att låta frihetsberöva dem, t.ex. för påhittade brott. I Sverige känns det kanske som en avlägsen hotbild, men man behöver inte flyga långt österut för att hitta exempel på betydelsen av immunitetsregler.

I ett kristillstånd, där en demokrati står på kanten till en odemokratisk utveckling, är den närmare formuleringen av immunitetsreglerna extremt betydelsefull. Jag skulle anta att för demokratins värn mot diktatorer in spe så är egentligen skyddet mot frihetsberövande viktigare än åtal.

Anledningen till det är att det tar tid för en diktator in spe att bryta ned domstolarnas självständighet. Den förhoppningsfulla diktatorn kan säkert förhållandevis snabbt sätta upp myndigheter med meningsfränder som kan driva mål (t.ex. åtal) mot meningsmotståndare, men det är betydligt svårare att få domstolarna att spela med. (Ett ofta omtalat exempel på domstolarnas medlöperi är Nazityskland, som illustrerar att det ingalunda finns någon garanti för att domarna bibehåller sin rättsstatliga kompass i ett samhälle av moralisk kollaps, men det finns – tror jag uppriktigt – en tröghet inbyggd i domstolsorganisationen mot utvecklandet av en i sann mening icke-demokratisk rättsskipning.)

Det är mot denna bakgrund som det finns anledning att fundera över hur grundlagen skyddar riksdagsledamöter från frihetsberövande i allmänhet. Regeringsformens regler tar bara sikte på frihetsberövande vid brottspåståenden. Det är nog också sådana fall av fängslande som associationerna går till efter ovanstående reflektioner kring rättsstatens förutsättningar. Men det finns andra former av tvångsmässiga omhändertaganden, former som i realiteten medför de stora problemen.  

I diktaturer är det en välkänd strategi att låta tvångsomhänderta meningsmotståndare och dissidenter med stöd av socialrättsliga normer. Istället för att behöva ta den mödosamma vägen runt de domstolar som prövar åtal så finns det ofta möjlighet att genom myndighetsbeslut eller administrativa processer tvångsomhänderta människor under påstående om psykisk sjukdom, eller missbruk, eller liknande.

I svensk rätt finns det sådana möjlighet och även i svensk rätt kan det finnas anledning att generellt fundera över hur den syn på rättssäkerhet som präglar tvångsomhändertaganden vid psykisk sjukdom, missbruk eller av unga överensstämmer med de rättssäkerhetsideal som vi tar för givna när det gäller påståenden om brott. Men i detta sammanhang är det inte den allmänna rättssäkerhetsfrågan som intresserar utan en specifik fråga. Vilka säkerhetsåtgärder har vidtagits för att inte tvångsomhändertaganden ska kunna missbrukas om nationen skulle hamna i den typ av kristillstånd som motiverar uppställandet av immunitetsregler?

Viktigast är härvid riksdagen, den svenska demokratins fundament. Riksdagsledamoten sitter tillsammans med sina kollegor på folkets offentliga makt – parlamentet är navet i vårt statsskick. Men när det gäller riksdagsledamöter kan det snabbt konstateras att det finns inga säkerhetsåtgärder alls intagna i grundlagen. Det finns inga konstitutionella hinder mot att frihetsberöva en lagstiftare med stöd av reglerna om tvångsvård för psykisk sjukdom eller missbruk.

När nu en ledamot av den lagstiftande församlingen tvångsomhändertagits för missbruksvård, mig veterligen för första gången, finns det anledning att reflektera över dessa regler. Jag har ingen anledning att betvivla att beslutet att tvångsomhänderta riksdagsledamoten i detta fall skulle vara korrekt – jag vet inte heller något om de bakomliggande förhållandena. Men den principiella synpunkten, att det inte finns några grundlagreglerade ”safeguards” inbyggda för de representanter för folket som besitter den offentliga makten, är besynnerligt.

Den fullständiga frånvaron av konstitutionella skyddsregler för riksdagsledamöter som riskerar att tvångsomhändertas är ett symptom på en underliggande brist i den konstitutionella debatten i Sverige. Bristen rör inte bara författningsregleringen utan återfinns även i samtalet om samhällets rättsliga fundament. Det finns knappt någon debatt alls i konstitutionella frågor av detta slag. Det leder till effekter som att när regeringsformen nyligen underkastades en genomgripande och omfattande renovering, immunitetsfrågeställningarna i detta avseende över huvud taget inte togs upp.

I den svenska debatten om demokratins grundvärderingar utgår vi fortfarande i hög grad från att staten vill oss väl. Vi inte behöver därmed inte heller bekymra oss så mycket för skyddet av maktbalansen mellan de samhällets maktcentra. Denna blåögdhet kommer att brytas ned vad det lider.

Den demokratiska poängen kan William Petzäll dock lära oss redan idag.  

 

 

Advertisements