I förra veckan publicerade vi på juridikbloggen en sammanställning av jur kand Benjamin OJ Boman rörande ansvaret för kränkningar i kommentarsfält. Sammanställningen finns här. Sedan dess har flera nya aspekter kommit till, bland annat rörande utgivningsbeviset för sajten Realisten som JK reagerat på. Rättsläget tycks delvis oklart, vilket är särskilt besvärande eftersom det rör grundläggande yttrandefrihetsfrågor. Därtill är rättsläget delvis otillfredställande.
 
Jag bad några särskilt kunniga jurister kommentera Bomans inlägg. Först in med intressanta synpunkter är Per Hultengård, chefsjurist på Tidningsutgivarna och expert på tryckfrihetsfrågor. Tack för det, Per!
 
Nedan följer de frågor jag ställde till Per med anledning av Bomans inlägg och de svar som Per skickade in.
 
*
Mårten:  Min första fråga är om du delar de bedömningar av rättsläget som Boman gör.
 
Per: Ja, jag delar i allt väsentligt den bedömning som görs i Bomans inlägg – med det påpekande som Martin Brinnen gjort i en kommentar ang. bilageregeln. Sedan är det ju viktigt att understryka att många frågeställningar på det här området är oprövade och därför bara kan bli föremål för just bedömningar.
 
Mårten: Boman framhåller att en webbtidning som frivilligt sökt skydd under grundlagarna inte får innehålla inlägg som inte godkänts av redaktionen. Det innebär att ett öppet kommentarsfält inte är tillåtet för dessa tidningar. För det fall sådana kommentarer ändå tillåts kan det vara en anledning att dra in utgivningsbeviset. Således kan inte renodlade webbpublikationer som sökt skydd under grundlagarna tillåta användargenererat innehåll utan förhandsgranskning. Anser du att detta stämmer och är det i s f en lämplig lösning?
 
Per: Riktigt så strikt så att webbplatser med utgivningsbevis ö h t inte skulle få innehålla inlägg som inte godkänts av redaktionen är det ju inte (det framgår också av kommentarerna på juridikbloggen. Radio- & TV-myndigheten hade till en början en väldigt strikt hållning och krävde att omodererade kommentarer skulle avskiljas i ett eget fönster, i annat fall fick man avslag på en ansökan om utgivningsbevis. I dag uppfattar jag att man har en något mera flexibel inställning. Jag tycker att det viktiga är att man tydligt ska kunna avskilja vad som kommer från redaktionen och vad som är omodererade kommentarer – sättet på vilket det sker bör vara upp till sajtinnehavaren att bestämma.
 
Mårten: Är det en brist att inte den s.k. BBS-lagen tar upp ärekränkning?
 
Per: Jag tycker snarare att den stora bristen är att ärekränkningar utanför det grundlagsskyddade området så sällan lagförs. Frågan är dock – med tanke på hur vanliga ärekränkningar här är  – om det är rimligt att lägga även detta ansvar på budbäraren, d v s tjänsttillhandahållaren?
 
Mårten: Hovrätterna har bedömt att den som godkänner förtalande kommentarer i ett förhandsmodererat kommentarsfält svarar för den ärekränkning som därmed uppstår. Det är genom att man trycker på ”godkänn” som uppgiften sprids. Är det rimligt att ett ansvar också bör föreligga när innehavaren eller moderatorn underlåter att ta bort en kränkande kommentar som hon blivit uppmärksammad på? Det skulle i s f innebära ett ansvar även för efterhandsmodererade (eller för den delen inte alls modererade) bloggars eller andra webbpublikationers innehavare/moderatorer.
 
Per: Nej, jag tycker inte att man kan gå längre än det ansvar som BBS-lagen ålägger tjänsttillhandahållaren, d v s en tillsynsplikt och en skyldighet att plocka bort. Väljer man att förhandsgranska, vilket ju nu allt fler återgår till, får man däremot ta ansvaret för vad man då faktiskt väljer att publicerar – antingen som utgivare under YGL, eller om man nu verjkar utanför YGL-området som ansvarig för den blogg man driver.
 
Mårten: Min femte fråga är denna: Boman menar att om tidningar inte förhandsmodererar kommentarer i sina kommentarsfält så omfattas det inte av grundlagen. Är det, om du inte gör en annan tolkning, inte märkligt? Hela TF:s maskineri sätts i så fall ur spel, trots att kommentarerna görs inom webbpublikationens ram.
 
Per: Jag delar Bomans bedömning som du återger den i fråga fem. Sedan kan man förstås tycka att det blir lite konstigt – sajten blir ett lapptäcke där du som utgivare svarar för vissa delar och inte för andra – men principen om ensamansvar förutsätter ju att den som nu bär detta ansvar har en rimlig möjlighet att kontrollera vad som publiceras eftersom denne bär straffansvaret. Då kan inte grundlagsskyddet – och därmed utgivaransvaret – utsträckas till att också omfatta icke förhandsgranskade kommentarer, menar jag.
 
Per fortsätter: I övrigt kan jag tillägga att det vi nu ser på tidningssajterna är en pendelrörelse som går tillbaka till vad som praktiskt tillämpades från början. För tio år sedan tillämpade så gott som alla tidningssajter förhandsgranskning. Sedan har allt fler övergått till efterhandsmoderring – ofta med extern hjälp – i takt med att kommentarsvolymerna ökat. Och nu återgår man till förhandsgranskningen. Det är också en återgång till det klassiska TF & YGL-utgivarkonceptet, d v s att man som utgivare tar ett helhetsansvar för vad som publiceras.