Igår beslutade sig flera av landets tidningar att se över sina policys för läsarkommentarer. De har valt olika modeller för hur detta ska ske. DN har stängt ned kommentarsfälten helt tills vidare men ska visst gå vidare med Disqus, Aftonbladet vill knyta kommentarsmöjligheten till inloggningstjänster som Facebook medan Expressen satsar på förhandsmoderering.
Jag har i en artikel i Dagens Juridik hävdat att utgivarnas reaktion, ehuru märkligt senkommen, tyder på en tillnyktring: Tankarna bakom utgivaransvaret, en av den svenska tryckfrihetsmodellens grundbultar, har vaknat till liv även i den digitala världen. Mitt inlägg hittar du här.
Några andra intressanta kommentarer om kommenterarerna:
Medievärlden följer upp. Och dess chefred Axel Andén skriver konstruktivt.
SvD:s Kulturdebatt har en serie artiklar där jag själv har skrivit om varför källskyddstanken är ett dåligt argument utanför TF:s fasta ramar.
Caroline Szyber skriver som vanligt sansat och bra.
PM Nilsson slår ett slag för kommentarerna som kvalitetshöjare i ett forum, Newsmill, som knappast gjort sig känt för sina kvalitetshöjande kommentarer, men ändå. För övrigt har jag aldrig sett PM kommentera något jag eller mina vänner skrivit i hans tidning. Det där tycks mig symptomatiskt för övrigt. Många slår ett slag för kommentarerna i något slags demokratisk anda, utan att synas själv i kommentarsfälten.
Martin Aagård t.ex. försvarar kommentarsfälten men jag har en känsla av att han inte alltför ofta orkar sig ner själv där för att ta sig an den femtielfte debatten om hotet från islamismen eller den politiska korrektheten på hans tidning. Åtminstone har inte jag sett honom där.
Den märkliga situationen tycks vara att många av oss som är skeptiska mot den helt öppna kommentarsfunktionen faktiskt tar den på allvar. Jag försöker till exempel alltid svara på kommentarer under mina artiklar i DN eller Medievärlden, även om jag bara svarar på en bråkdel av det som sägs (och aldrig på de otrevligare inläggen). De som försvarar de helt öppna kommentarsfälten gör det ofta med det von oben-synsätt som präglar Aftonbladet Kulturs skribenter. ”Fint att de språkligt begränsade får en chans att skriva av sig liksom.”
Juridikbloggen 
17 kommentarer
Comments feed for this article
augusti 30, 2011 den 7:20 e m
ADS
Det må vara konspiratoriskt tänkt, men jag tror faktiskt att om man uttrycker vissa åsikter, oavsett grad av saklighet, under eget namn så kan det få kraftigt negativa effekter på ens fortsatta karriärmöjligheter inom en rad områden. Ta exempelvis åklagaren som gjorde skillnad på våldtäkt och våldtäkt och därefter i praktiken blev kickad. Därför anser jag att det trots den råa tonen det leder till finns ett stort värde i anonyma kommentarer.
Här är en exemplifierande lista på ämnen jag anser det mer eller mindre råder åsiktsförbud kring (i betydelsen att fel åsikt blir straffad genom utfrysning och försämrade arbetsmöjligheter inom många yrkesområden, särskilt offentliga):
* Att det finns stora skillnader mellan män och kvinnor vilket innebär att jämlikhetsprojektet så som presenterat från genusvetarhåll inte är önskvärt.
* Att stor invandring inte är önskvärd, särskilt inte muslimsk sådan.
* Att homosexualitet är dåligt och bör försöka botas.
* Att judar har oproportionerligt stor ekonomisk och politisk makt och utnyttjar den för att gynna släktingar och ifrågasätta den etniska majoriteten.
* Att det finns betydande kognitiva skillnader mellan etniska grupper.
* Att sexköp är helt ok. Möjligen kan man som liberal tåa lite på gränsen om man säger att det i *princip* är ok men att sexköpare naturligtvis är patetiska figurer man aldrig skulle beblanda sig med.
* Att våldtäkt egentligen inte är så farligt.
* Att otrohet borde vara straffbart.
Jag vill inte peka så mycket på att det här är åsikter som är vettiga, som att man blir brännmärkt och kan glömma en karriär inom universitetet, rättsväsendet, etc om man står upp offentligt och ens går lite över gränsen i den här sortens frågor. Många är livrädda för att trampa fel i den här sortens frågor och den offentliga debatten har länge varit fullkomligt strypt. Trots tonläget har siter som flashback, politiskt inkorrekt, merit wagners, mfl varit väldigt användbara för att alls få igång en diskussion och ge åtminstone lite andrum för de av oss som vill kunna diskutera utan att få spanska inkvisitionen i arslet på grund av en ogenomtänkt formulering eller en korkad åsikt.
Min erfarenhet av juridiska studier är att fel åsikter bestraffas stenhårt både socialt och betygsmässigt samt att det är en oerhörd likriktning kring vilka åsikter som egentligen är acceptabla.
För övrigt så torde man ju kunna argumentera för att total anonymitet leder till störst sannolikhet att folk uttrycker sina sanna åsikter snarare än spelar för galleriet och hycklar. Det är en annan sak att folks sanna åsikter i stor utsträckning är ganska dumma.
augusti 31, 2011 den 5:05 f m
Hampus Eckerman (@motbilder)
ADS, jag skulle vilja tillägga några fler ämnen man också kan bli utfryst för, kanske med förändrade arbetsmöjligheter inom vissa yrkesområden:
* Att kräva att slaveriet ska återinföras och svarta brännas på bål.
* Avskaffa kvinnans rösträtt.
* Att man borde ha rätt att få slå barn.
* Att tycka att medborgargarden och lynchjustis är bra alternativ till polis.
* Önskan om att utrota vissa etniska folkgrupper.
Nu kan vi alla diskutera hur viktigt det är att folk ska få uttrycka sådana åsikter anonymt och hur användbart det kan vara att få igång en diskussion om detta och ge de som hyser sådana åsikter lite andrum utan att drabbas av spanska inkvisitionen.
augusti 31, 2011 den 10:53 f m
Mumfi
Ytterligare några åsikter som när det begav sig var kontroversiella och kunde orsaka repressalier:
* Att slaveriet bör avskaffas.
* Att kvinnor ska ha rösträtt.
* Att förbjuda barnaga.
* Att låta polis bära ansvar för eventuellt övervåld.
* Att låta vissa folkgrupper få bo kvar i landet.
Nu kan vi alla diskutera hur viktigt det är att folk ska få uttrycka sådana åsikter anonymt…
Bara för att ”Rätt Sida” vann dessa fajter betyder inte att den andra sidan ska ha fel för alltid. Jag är exempelvis fortfarande osäker på om det inte kan anses ok att daska tvååringen på handen när han envisas med att peta i elkontakterna. I delar av Schweiz är kvinnlig rösträtt inte det normala. Vem bestämmer vilka åsikter som är ok?
augusti 31, 2011 den 3:01 e m
ADS
Hampus, jag tog upp är sådant man rationellt i alla fall kan vilja diskutera. Vilket dels illustreras av att ganska många människor faktiskt har dessa åsikter och dels att det i en del falls finns hel del vetenskaplig data som åtminstone indikerar dem (eg, kognitiva skillnader mellan svarta och vita samt medfödda preferensskillnader mellan män och kvinnor), dina exempel är inte åsikter som någon meningsfull stor grupp i samhället har eller som är särskilt rimliga att ens fundera över.
Ta åsikten att män och kvinnor är väldigt annorlunda kognitivt och att detta inte går att uppfostra bort, vilket medför att man bör vara väldigt restriktiv med att peka på diskriminering som orsak till olika utfall. Den relativt resonabla åsikten parar du flinkt ihop med att avskaffa kvinnlig rösträtt, vilket ingen på allvar föreslagit.
Det är den sortens överreaktioner och smutskastning som gör det väldigt, väldigt svårt att föra någon sorts seriöst samtal om svåra ämnen om man vill bibehålla sin ställning och karriär. Istället för ett samtal där olika positioner utforskas och vägs mot varandra så blir det en tävlan i vem som kan hata veckans skurkar mest.
Vilket alltså innebär att jag tycker att anonyma diskussioner i det offentliga rummet fyller en förlösande funktion och låter människor se att det finns ett lite bredare spektra av åsikter. Låt vara att dessa åsikter uttrycks idiotiskt.
Man kan förstås tycka att det inte finns någon anledning att ha den ventilen på pressens hemsidor, men jag finner det djupt osmakligt att ha en diskussion om en samhällsfråga på ett sätt som man vet innebär att vanliga ståndpunkter inte kommer representeras och därtill ofta låtsas som om ståndpunkterna antingen inte existerar eller att de inte ens förtjänar att bemötas.
augusti 31, 2011 den 6:43 e m
Mumfi.
@ADS. Off topic, bara för att du har så fruktansvärt fel:
Kul att du väljer att gruppera alla som inte är vita i gruppen svarta, enbart baserat på vad de råkar ha för hudfärg. Heterogenare grupp än de ”svarta” får man nämligen leta efter. Alla som inte är afrikaner är i stort sett inavlade. Sedan har vi de som är svarta och inte afrikaner, som kan ha lika liten genetisk bredd, eller brist på bredd snarast, som Europeer eller andra icke afrikaner; även om det jämfört med den bredd och skillnad som finns inom och mellan populationer i Afrika är svårt att se någon skillnad alls på de olika folkslagen utanför Afrika.
Jämfört med vissa populationer så är säkert den genomsnittlige ”vite” mer ”intelligent”, men det spekuleras att det mest har att göra med vilket språk man talar och därmed i vilka banor man kan tänka. För det visar sig att det är så det är, att språket styr intellektet inte tvärt om. När man upprepat försöken på sådana med olika ursprung men uppväxta i likvärdiga miljöer, vilket låter sig göras i vissa länder, så visar det sig att där inga skillnader är. Med liknande metodik skulle man annars lätt kunna visa att storstadsbor är intelligentare än bondlurkar.
augusti 31, 2011 den 9:42 e m
ADS
Mumfi, om du på riktigt är intresserad av hur aktuell biologisk forskning ser ut och hur den relaterat till det gamla rasbegreppet så rekommenderar jag exempelvis http://blogs.discovermagazine.com/gnxp/author/rkhan/ till en början.
Kontentan är att de traditionella indelningarna av folkgrupper tydligt framträder vid en genetisk analys och att det finns relevanta skillnader mellan dessa.
Det är i vart fall tillräckligt underlag för att man ska kunna börja diskutera (notera att jag inte är särskilt intresserad av att ta den diskussionen i den här kommentarstråden) om det existerar stora medfödda skillnader mellan folkgrupper. Vilket är en diskussion man behöver ta för att uppskatta exempelvis diskrimineringseffekter eller vad man egentligen kan vänta sig av en stor invandring från tredje världen. Men själva frågan är helt och hållet tabu i Sverige, oavsett kontexten eller vem som lägger fram den.
Oavsett hur rimligt underlaget är för diskussion så möts den som tar upp frågan av vrede och formuleringar som ”, bara för att du har så fruktansvärt fel” snarare än sakliga bemötanden. Oftast av människor som egentligen inte har tillräckligt på fötterna för att rationellt vara särskilt säkra åt något håll. Så vitt jag kan bedöma så är ditt underlag för att nå slutsatsen att jag har fruktansvärt fel att du hört talas om några studier som möjligen motbevisar att människor med afrikanskt ursprung *alltid* underpresterar människor med nordeuropeiskt ursprung på g-laddade tester. Vilket är lite bristfälligt underlag för graden av påstådd säkerhet och tonen i ditt inlägg.
Och det stora problemet i mina ögon är att jag på allvar tror att om jag offentligt ens *spekulerade* i de här frågorna så skulle mina möjligheter till offentlig anställning och på imagemedvetna företag vara i stort sett noll.
september 1, 2011 den 6:34 f m
Mumfi
OT: Min poäng här är att _alla_ genetiska variationer som finns i världen även finns i Afrika. Det omvända gäller inte. Så om din studie gällande nordeuropéer skulle stämma, vilket motbevisats ett antal gånger, så gör den i så fall statistiskt inte på individnivå. För med större spridning är det även fler i båda ändar av ett spektrum. Det är helt enkelt mer skillnad på Afrikaner. Detta är även den mest signifikanta skillnaden mellan populationerna! Det är mer skillnad genetiskt mellan enskilda svenskar än vad det är mellan olika folkgrupper.
Påstå för all del att folk som är uppväxta med bantu-språk presterar sämre på vissa typer av test; så är det nämligen. Men att detta på något vis skulle ha med genetik eller yttre attribut att göra brukar inte stämma. Det kan stämma i vissa populationer, men du får då gå till ganska hårt inavlade populationer där du har fått ett smalt urval individer. Man kan säkert visa att en viss sort öbor är mindre intelligenta än genomsnittet. Jag vänder mig mot ditt val av grupper inte mot dina resultat. För att med den sortens grupper du valt, måste dina resultat bero på andra orsaker än hudfärg, helt enkelt.
I sakfrågan: Helt rätt.
Självklart skulle du utsättas för repressalier. På goda grunder till och med; Det är inte första gången du uttrycker liknande åsikter, och någon med sådana åsikter bör inte få arbeta på vissa positioner.
Detta i belyser två saker:
1. Du använder samma namn för att uttrycka dina åsikter och är således i praktiken inte mer anonym än någon annan. Det finns alltså en röd tråd och du har en närvaro och ett ryckte att värna om lika som någon som skriver under med sitt ”riktiga” namn.
2. Det _enda_ man skulle vinna på att kräva ett namn är att man får möjlighet att utöva repressalier. Bemöta kan man som sagt göra ändå.
augusti 30, 2011 den 7:30 e m
André
Tack för länkningen!
Jag känner att jag måste förtydliga lite:
Min formulering om ditt exempel ser lite mer spydigt ut än jag tänkt. Främst p.g.a. att jag vid första läsningen av din kolumn missuppfattade exemplet och inte riktigt hade tid att utveckla bättre när jag väl såg vad du menade, så jag tar tillfället i akt att utveckla lite här:
Att facebookkommentarerna inte lagras på Aftonbladets servrar, utan laddas in från Facebook i en iFrame kanske kan komplicera rättsläget en aning?
(Det är m.a.o. som när tidningarna har ett twitterflöde av en hashtag eller från en skribent integrerat på sidan – hålls de ansvariga för allt som skrivs där?)
Jag har tyvärr inte en susning, utöver att de brukar vara noga med att poängtera att det är ett externt flöde som de inte tar ansvar för.
Skulle även vara intressant att bena ut hur det ”ägandet” funkar i en situation där Aftonbladet har en uppskattad toppkommentator med nåt tusental inlägg, men vars konto blir raderat av Facebook p.g.a. nåt nonsens som ekivok konst i sitt fotoalbum – har AB laglig möjlighet att kräva att kommentarerna ska finnas kvar p.g.a. ”del av tidningen”?
Jag tror inte det, men är långt ifrån säker.
augusti 30, 2011 den 9:57 e m
Tobias Nilsson
Något jag har märkt är att det är en otrolig övervikt för olika högeråsikter hos de som kommenterar. T.ex. alltid när det är en omröstning av vilken partiledare som var bäst i en debatt vinner alltid Fredrik. Mona fick i princip alltid en övervikt av negativa röster osv. I övrigt så kan kommentarer var det bästa hos en bloggare men så fort det kommer in på områden där Sd och andra högertomtar vill säga saker så går det helt överstyr. Ett sätt att stävja de värsta kommentarerna är nog önskvärda hos alla större tidningar.
augusti 31, 2011 den 3:11 e m
ADS
Jag gissar att det beror på att det i väldigt stor utsträckning är högeråsikter som är verboten i vardagslivet och i än högre utsträckning i den offentliga debatten.
Är man ens lite höger så har man åsikter som kan rendera en rejäl utskällning eller direkta personangrepp om de uttrycks i blandat sällskap. Tom en fundering om att låga skatter kanske kan leda till bättre ekonomi för alla kan väldigt lätt leda till oerhört hätsk stämning.
Det samma gäller inte för vänsteråsikter där man glatt kan spekulera i att nationalisera storföretag, tvångskonfiskera egendom, lägga straffskatt på män eller göra i stort sett vad som helst i det ”godas” namn utan att det resulterar i några särskilt starka reaktioner. I vart fall i vardagen är det inte högerfolk eller sd:are som står för de oproportionerliga utbrotten.
Alltså har högerfolket betydligt större vana vid att känna ett tvång att hålla inne med sina åsikter och därför ett motsvarande större behov av att snacka av sig när det väl ges tillfälle till det.
augusti 31, 2011 den 3:09 e m
profanum_vulgus
När det gäller tidningarna så löser det sig väl helt enkelt av sig själv. De som vill läsa och kommentera på interaktiva tidningar kommer läsa den tidning som erbjuder detta. Det står ju samma sak i alla tidningar så vilken av hemsidorna som lockar dessa läsare spelar ju mindre roll för läsarna.
När det annars rör reglering av anonymitet så handlar det nog om en rädsla för ett tänkande folk. Vi har ju alla sett hur anonyma nättjänster har använts för att mobilisera och organisera regimkritiska protester och rent samhällsomstörtande verksamhet i en lång rad länder. Det är klart att regimer vill skydda sig från dessa möjligheter på hemmaplan (samtidigt som de såklart inte vill att deras motparter ska skaffa sig samma skydd).
augusti 31, 2011 den 6:09 e m
Johan Tisell
Jag tycker faktiskt och på fullt allvar att man skall få rösta i allmänna val i proportion till hur mycket skatt man betalat, utom i vissa ickefinansiella frågor.
Folk brukar bli mycket irriterade på mig, men jag grundar det på att i princip alla politiska beslut är att förbruka (andras) pengar.
I likhet med röstförmåga i AB bör den som bidrar mest få påverka mest.
I dagens tolkning av demokrati kan en liten majoritet bestämma över en stor minoritets frukter från sitt arbete. Det är faktiskt tveksamt!
augusti 31, 2011 den 6:32 e m
Mårten Schultz
Det innebär i o f s att Stefan Persson själv skulle kunna välja en riksdagsmajoritet.
augusti 31, 2011 den 8:51 e m
Johan Tisell
Ja, det kan onekligen vara en konsekvens, men dock inte i min hemkommun.
Egentligen vill jag inte det jag skrev främst. Främst vill jag ha ett grundlagsstyrt lågt skatteuttag (tex 20 % av BNP) och i övrigt rätten att bestämma över mitt eget liv.
september 1, 2011 den 6:48 f m
profanum_vulgus
Dagen efter den reformen så skulle riksdagen besluta om att öka sina egna löner till 500 miljarder i månaden och sätta en särskild inkomstskatt på dem motsvarande 99,9999999%.
Men många andra länder skulle nog kunna genomföra sådana reformer utan större knot från makten. Saudiarabien, UAE och Burma t.ex.
september 1, 2011 den 6:51 f m
profanum_vulgus
Jag för min del anser att man bör ha rösträtt i förhållande till den vapenmakt man har möjlighet att lägga bakom sina åsikter. Detta eftersom alla politiska beslut bygger på att staten har möjlighet att driva igenom dem.
september 14, 2011 den 6:55 e m
chall
Jag tycker att det mest är ett problem att man måste kommentera med ”riktigt namn” (tex via ett facebookkonto) eftersom iaf jag som arbetar inom den privata sektorn har vissa begränsningar från min arbetsgivare… om man får ha en psudonym eller liknande konto är ju den saken enklare löst, samt att det hindra ”gemene man” att automatiskt veta exakt var man bor, jobbar osv.
Det påminner lite för mycket om ”om du inte har något att dölja gör det väl inget att vi tittar igenom din dagbok” samt ”ingen rök utan eld”. Det första går ju bra sålänge man är i samförstånd med de styrande i landet – tyvärr är det ju inte alltid så.