Igår beslutade sig flera av landets tidningar att se över sina policys för läsarkommentarer. De har valt olika modeller för hur detta ska ske. DN har stängt ned kommentarsfälten helt tills vidare men ska visst gå vidare med Disqus, Aftonbladet vill knyta kommentarsmöjligheten till inloggningstjänster som Facebook medan Expressen satsar på förhandsmoderering.

Jag har i en artikel i Dagens Juridik hävdat att utgivarnas reaktion, ehuru märkligt senkommen, tyder på en tillnyktring: Tankarna bakom utgivaransvaret, en av den svenska tryckfrihetsmodellens grundbultar, har vaknat till liv även i den digitala världen. Mitt inlägg hittar du här.

Några andra intressanta kommentarer om kommenterarerna:

Ingen kommentar, Sveriges kanske ledande blogg om just kommentarsfält, beskriver vissa tekniska aspekter och skriver lätt kritiskt om mitt val av exempel.

Maria Abrahamsson skriver några korta men intressanta kommentarer, även om jag inte håller med hennes totala avfärdande av yttrandefrihetsaspekten av detta.

Medievärlden följer upp. Och dess chefred Axel Andén skriver konstruktivt.

Apropå att vara konstruktiv: Från ett etiskt håll kommer denna fina beskrivning hur en gentleman beter sig på nätet.

SvD:s Kulturdebatt har en serie artiklar där jag själv har skrivit om varför källskyddstanken är ett dåligt argument utanför TF:s fasta ramar.

Caroline Szyber skriver som vanligt sansat och bra.

PM Nilsson slår ett slag för kommentarerna som kvalitetshöjare i ett forum, Newsmill, som knappast gjort sig känt för sina kvalitetshöjande kommentarer, men ändå. För övrigt har jag aldrig sett PM kommentera något jag eller mina vänner skrivit i hans tidning. Det där tycks mig symptomatiskt för övrigt. Många slår ett slag för kommentarerna i något slags demokratisk anda, utan att synas själv i kommentarsfälten.

Martin Aagård t.ex. försvarar kommentarsfälten men jag har en känsla av att han inte alltför ofta orkar sig ner själv där för att ta sig an den femtielfte debatten om hotet från islamismen eller den politiska korrektheten på hans tidning. Åtminstone har inte jag sett honom där.

Den märkliga situationen tycks vara att många av oss som är skeptiska mot den helt öppna kommentarsfunktionen faktiskt tar den på allvar. Jag försöker till exempel alltid svara på kommentarer under mina artiklar i DN eller Medievärlden, även om jag bara svarar på en bråkdel av det som sägs (och aldrig på de otrevligare inläggen). De som försvarar de helt öppna kommentarsfälten gör det ofta med det von oben-synsätt som präglar Aftonbladet Kulturs skribenter. ”Fint att de språkligt begränsade får en chans att skriva av sig liksom.”

Annonser