Homeopatilobbyn (ett konstigt ord, egentligen, i singularis och med sina undertoner av lömskhet och konspiration) jobbar för att EU skall använda sina regler om den inre marknaden i syfte att bryta ner de regleringar som omger homeopatiska medel, skriver Svenska dagbladet. Lobbyisterna har stöd av ett gäng parlamentariker, men möter också motstånd. Motståndarna anser att homeopatiska medel inte skall förskrivas av läkare, då medlen saknar bevisad effekt och den homeopatiska industrins marknadsföring av sina produkter som medicin alltså inget annat är än svindleri. Enligt motståndarna skall homeopatiska medels försäljning därför även fortsättningsvis vara en fråga för medlemsstaterna. En viktig strid mellan olika syn på världen, kan man tycka, men jag saknar ändå förståelse för hettan i debatten.

Jag tror inte ett dyft på homeopatiska medel. Jag håller med om att det är lurendrejeri att marknadsföra dem som medicin. Däremot finns placebo-effekten, och homeopatiska medel har i vissa fall denna effekt. Dessutom är homeopatiska medel inte skadliga – det kan de inte vara, eftersom de inte innehåller någon verksam substans.

Det innebär att homeopatiska medel bör behandlas på samma sätt som tuggummi eller andra produkter avsedda för mänsklig förtäring. De skall testas på sin skadlighet och alltså få godkännande enligt reglerna om livsmedel, men det finns ingen som helst anledning att anse dem vara någon form av medicin. På samma sätt som livsmedel faller under varors fria rörlighet på den inre marknaden, bör därför också homeopatiska medel falla under detta regelverk och kunna säljas av vem som helst. Med andra ord bör godkännandeförfarandet för homeopatiska medel inte följa föreskrifterna för läkemedel – eftersom homeopatiska medel inte är några läkemedel – utan föreskrifterna för livsmedel. På detta sätt har homeopatiindustrins lobbyister rätt i sina krav.

Detta innebär dock på intet sätt att läkare skulle vara tvungna att skriva ut homeopatiska medel. Vad läkare får och inte får förskriva är ingen angelägenhet för EU: EU har regler om ömsesidigt erkännande av tillstånd att sälja läkemedel, men EU har ingen makt över vilka medel som subventioneras av det allmänna eller över formerna för läkares verksamhet, annat än att reglerna inte får diskriminera mellan olika ursprungsländer. Med andra ord har frågan om rätten att fritt sälja homeopatiska medel på den inre marknaden inget att göra med frågan om huruvida läkare får eller måste förskriva sådana medel till sina patienter.

EU-parlamentarikern Andy Lewis är dock bekymrad över att konsumenterna inte vet att skilja mellan läkemedel som hjälper och homeopatiska medel som inte hjälper mot sjukdomar, och vill därför hålla homeopatiska medel utanför reglerna om varors fria rörlighet. Jag kan inte hålla med honom.

Dels kan denna fråga lösas genom reglerna om marknadsföring. Marknadsför jag en dator som den snabbaste på marknaden när den i själva verket inte är särskilt snabb, finns sanktioner i form av vitesförelägganden för denna vilseledande marknadsföring. På samma sätt kan man behandla homeopatiska medel: marknadsförs de som medicin, är detta vilseledande marknadsföring. Mot denna bakgrund ser jag ingen anledning att förbjuda apotek att sälja homeopatiska medel – de säljer ju solkräm också.

Dels har homeopatiska medel i vissa fall en placebo-effekt. I vissa fall hjälper de alltså, inte för att de på något halvmagiskt sätt skulle påverka de fysiska och biologiska processerna i kroppen, utan för att människans psyke – i sig själv en biologisk process – påverka dessa processer. Det finns alltså ingen potentiell skada för de lyckliga vars åkommor lindras av sockerpiller eller homeopatiska medel.

Dels är homeopatiska medel i de fall där ingen placebo-effekt uppträder ofarliga: de innehåller ingen verksam substans, vilket bland annat de fejkade självmordsförsöken med homeopatiska medel visat. Den som inte blir hjälpt av homeopatiska medel, kommer nog i de flesta fall att så småningom vända sig till den vetenskapligt baserade medicinen igen. I de fall någon är envis nog att hålla fast vid homeopatiska medel som inte har någon verkan, är detta hennes egen sak: lika lite som vi förbjuder självmord eller självmordsförsök finns någon anledning att förbjuda någon att lida av smärta och sjukdom för att hon insisterar på homeopatiska istället för verksamma medel.

Jag håller med Lewis, Fuglesang och andra att dumheten måste bekämpas och att vetenskapen i en värld om vilken vi vet ytterst litet är det enda sättet att i alla fall lära sig något. Jag anser dock att kampen mot dumheten måste föras med argument och upplysning, vilket också innebär att jag anser att denna kamp aldrig kommer att vinnas helt.

Att dock föra denna kamp med förbud som medel, är nesligt och intellektuellt inte värdigt någon som påstår sig försvara rationaliteten mot vidskepelse.

Advertisements