Med ojämna mellanrum gästspelar administratören Helen Mirren (pseudonym) på Juridikbloggen, med sina skarpsinniga iakttagelser. Idag bjuder hon på tequila.  

”Tequilarace!” skrålade juristen och sträckte fram inte en, inte två, utan tre shotglas. Det tog en sekund innan jag insåg att den leende juristen var samma person som den socialt bypass- opererade juristzombien som aldrig någonsin hade sagt hej till mig. Firmafesten hade knappt dragit igång, men han hade redan lämnat sin kokong av korrekthet och metamorfoserats till Jersey Shores The Situation. Och runt omkring oss brölade alla andra jurister likt babyfirmor inför ett derby. Efter fördrinkarna, från en sekund till den andra, hade juristerna förvandlats till Jurister Gone Wild X-Rated Version.

Den backanaliska andan höll i sig festen igenom. På dansgolvet dansade jurister i en slags mosh pit, inte till Front 242, utan till Black Eyed Peas. Kvinnliga jurister snubblade över sina stilettklackar och fortsatte att dansa liggandes på golvet. Under en rökpaus, erbjöd en jurist, född strax före Kreugerkraschen, mig att bli hans fjärde fru. Han skulle bara skilja sig från sin tredje fru först. Jurister spydde på toaletterna om de inte hånglade med någon som de inte borde hångla med. Firmafesten var bara en John Deere gräsklippare från ett riktigt Mad Men-party.

För icke-jurister blir den första firmafesten en chock, eftersom är juristerna beter sig så väsensskilt från hur de normalt beter sig. Medan juristernas livsdevis verkar lyda man-kan-aldrig-vara-för-tråkig, lyder deras festcredo fullt ös medvetslös. Dock är inte juristernas närmast besinningslösa festbeteende inte speciellt svårt att förstå. Det är alltid hämmade människor som släpper loss mest när de får.

Juristkåren kan liknas vid Freuds kollektiva Överjag, vars funktion är att kontrollera och disciplinera Id, den driftstyrda, kaotiska delen av vår personlighet (den som inte är så bevandrad i Freuds begreppsvärld kan byta ut överjaget med Gwyneth Paltrow och Id med Lindsay Lohan). Det juridiska kollektiva överjaget slår ner på varje avvikelse från den juristmallen. För om avvikelser tilläts skulle ordningen förloras i ett kaos av fullt normalt mänskligt beteende. Om man glömmer att sätta på slipsen inför en closing eller om man misslyckas med att upprätthålla en godkänd juristlifestyle, får man räkna med att utsättas för den normativa juristinkvisitionen. Det kan i sammanhanget tilläggas att juristernas pissiga attityd mot varandra också kan bero på att många jurister vantrivs så mycket att de vill se till ingen annan får ha det roligt heller.

Dock kan inte överjaget förtrycka Id helt, utan Id söker och finner alltid sin väg ut. I juristernas polisstat utvecklar en hel del jurister tvångstankar om att gå byxlös i rätten eller dyka på byrån i jeans, ett slags försök till revolt mot förtrycket. Men det är endast under festen, backanalen, som juristen vågar släppa sargen och vara lite crazy. Och förklaringen är ju självfallet att festen är det enda godkända tillfället där överjaget får ge vika för en flod av alkoholindränkt Id, som lämnar kaos och skilsmässor i sina spår. Så istället för att håna de festande juristerna för deras okreddiga partybeteende, hav förbarmande över dem. Tänk på att det är ett förtryckt folk som för ett kort ögonblick har befriats från sina fjättrar och firar sin stund i frihet till tonerna av Tomas Ledin.

Annonser