Allianspartierna är oeniga avseende möjligheten för elever att få överklaga betyg, rapporterar Svenska dagbladet. Förespråkarna argumenterar med att betygsättning utgör myndighetsutövning och att rättssäkerheten kräver att myndighetsbeslut kan överklagas. Motståndarna varnar för en byråkratisering av skolan. Hela diskussionen bygger på ett tidigare förslag av en statlig utredning, om vilket jag bloggat härJag är själv försiktigt positiv till en möjlighet att överklaga, även fast jag tror att förespråkarna har illusioner om de tror att de genom överklagandemöjligheten kan få bort det oundvikliga subjektiva elementet i betygsättningen. Jag har egentligen bara en poäng som jag här vill åter framföra – den har jag redan gjort i det tidigare inlägg till vilket jag länkat ovan – nämligen felet i att inte skilja mellan överklagande och omprövning.

Det finns en skillnad mellan omprövning och överklagande. Omprövning görs hos samma instans eller person som fattat det ursprungliga beslutet. I undervisningssammanhang betyder det alltså att man kan gå till den lärare som satte betyget och begära att denna skall granska sin betygssättning ännu en gång (med förhoppning om att läraren kommer fram till ett bättre resultat, förstås). Överklagande betyder att man vänder sig till någon annan som kan fatta ett nytt beslut i den ursprungliga lärarens ställe. Vid överklagande finns alltså en hierarki där den som tar emot överklagandet rankas högre än den ursprunliga betygssättaren.

I dagens läge kan man begära omprövning, men vägrar läraren att komma fram till ett annat beslut finns ingen annan instans man kan vända sig till; det finns alltså ingen rätt till överklagande. Eftersom betygsättning (såsom också sägs i artikeln) utgör myndighetsutövning, är det principiellt tänkbart att man skulle kunna begära resning i domstol, men då måste man ta sig över en mycket hög ribba. Resning är inget alternativ såvida det inte klart framgår att läraren velat sätta dig tentanden eller eleven. Det som alltså nu diskuteras är överklagande, det vill säga att eleverna (och sedan i sinom tid säkerligen även studenterna) skall kunna vända sig till någon annan för att få ett nytt betygsbeslut.

Såvitt jag förstår, föreslås nu att det skall vara rektor som skall bedöma överklagandet. Valet av högre instans är enligt min mening båda lyckat och misslyckat. Det är lyckat såtillvida att en domstol knappast kan bedöma examination: det torde nog krävas någon som själv har examinerat för att kunna bedöma ett betygsbesluts hållbarhet. Det är också mindre tungrott än ett formellt förfarande i en förvaltningsdomstol och kan därför kanske leda till att förfarandet inte behöver bli fullt så byråkratiskt som det måste bli i domstol.

Valet är misslyckat dels för att rektorn har en social situation på arbetsplatsen skolan att ta hänsyn till: att köra över en lärares betygsbeslut, och att i förekommande fall göra det ofta, leder ounvikligen till rätt tuffa konflikter mellan den läraren och skolledningen, vilket knappast gagnar skolan. Valet är också misslyckat i det att det går emot trenden att föra överklaganden ut från förvaltningen och in i domstolarna. Tidigare var det mycket ofta så att en myndighets beslut kunde överklagas till en högre myndighet inom samma förvaltningssfär, men detta har i många fall – migration är ett exempel – ansetts som icke fullt rättssäkert, och ett domstolsförfarande har därför skapats. Det framstår alltså som att valet att låta rektorn vara överklagandeinstans endast skjuter upp det beslut som därefter lätt blir en (halv-)logisk följd, nämligen att göra ett formellt domstolsförfarande av det hela.

Vi får se hur det blir. Även om man inte är förtjust i det som så slappt kallas för juridifieringen – att alltså jurister och juridiska regler gör sig gällande på alltfler områden i livet – måste man på något sätt hantera den makt och därmed potentialen till maktmissbruk som ligger hos en lärare som självsvåldigt kan dela ut goda eller dåliga betyg. Hur, när och på vilket sätt man sedan gör det, är en annan fråga, där många möjligheter finns.

Att en person som tvingas till att delta i en myndighets (skolans) verksamhet utan möjlighet till att värja sig skall vara utsatt för ett godtycke som har inflytande över den enskildas liv och framtid, är dock inte godtagbart.

Advertisements