Sajten OUT-Law.com publicerar idag nyheten att en amerikansk domare förvägrat en rättighetsinnehavare möjligheten att utfå IP-adresser från en operatör. Domaren (vars dom finns här) ansåg att vetskapen om den IP-adress genom vilken fildelning skett inte ger någon rimlig möjlighet att identifiera någon viss person som kränker en upphovsrätt genom fildelningen. Detta kan kanske stämma till eftertanke avseende både argumenten emot och argumenten för IPRED-lagen: frågan är om lagen verkligen hotar vår integritet i den utsträckning som ofta anförs – att den i praktiken inte varit särskilt effektfull, tycks det ju redan finnas anledning att förmoda.
Min kritik mot lagen att den är processrättsligt skev kvarstår oförändrad.
Juridikbloggen 
11 kommentarer
Comments feed for this article
maj 6, 2011 den 8:30 f m
Johan Tjäder
Jag anser att det är för tidigt att uttala sig om effektiviteten hos IPRED som antyds i de länkade artiklarna. Visserligen är antalet mål få just nu, men det måste ju bero på att man inväntar HD:s utslag i de första målen. Och HD har ju skickat frågan vidare till EG-domstolen.
Om dessa båda instanser går på linjen att det arkiv som ska byggas med stöd av datalagringsdirektivet ska ses som separat från alla andra abonnentuppgifter och HD därmed går på Solna tingsrätts linje, så blir det nog en revival för IPRED.
Annars är ju IPRED dött som jag ser det.
Olyckligtvis så har regeringen valt att inte lösa ut den frågan i samband med införandet av datalagringsdirektivet i Sverige. Man kan ju inte varit obekant om problemet.
maj 6, 2011 den 8:36 f m
Jakob Heidbrink
Johan: Viktiga poänger. Den centrala poängen är dock om det någonsin kommer att gå att identifiera någon viss inkräktare på annans upphovsrätt genom en IP-adress. Om det inte går, kommer upphovsrättsindustrin inte vara särskilt lycklig i längden ens om den skulle få som den vill i domstolarna vad gäller själva rätten att få ut adresserna.
maj 6, 2011 den 8:53 f m
Johan Tjäder
Jo visst. Jag oroar mig för att det kan komma att bli omvänd bevisbörda här. Det förefaller ju vid första anblicken enklast att abonnenten får bevisa att man inte fildelat, men gräver man djupare – vilket domstolen kanske inte alltid gör – så finns det ju mängder av sätt att utnyttja kapa någons dator, logga in på den trådlösa basstationen och internetuppkoppling för att göra lite vad som helst.
Folk har helt enkelt allmänt dålig koll på datasäkerhet och jag tycker inte det känns bra om det kan vändas emot dem i en upphovsrättstvist. Och jag är inte bekväm med att våra kära HD-ledamöter ska definiera vad som är tillräcklig säkerhet för att inte göras ansvarig för vad ens dator gör på nätet.
Den frågan leder antar jag till än större problem med ansvaret för cyberattacker i allmänhet, dataintrång, denial-of-service och liknande.
maj 6, 2011 den 1:35 e m
Mumfi
I och för sig tror jag inte du kan hitta en oskyldig datorägare. Även om du inte vore skyldig till det specifika brottet som föranledde utelämnandet av din IP. Du kommer antagligen att ha annat olagligt material på din dator. Om inte annat så har du med säkerhet sett på olaglig strömmande media via Youtube eller liknande. En enklare process än IPRED vore att helt enkelt lagföra personer på måfå…
maj 6, 2011 den 9:52 f m
Johan Tisell
Själv bor jag litet utanför samlad bebyggelse med helt öppet trådlöst nätverk.
Vem som helst kan sitta på angränsande skogsfastighet och surfa…
Anser inte att jag skall tvingas till omvänd bevisbörda. Därtill finns 4 i hushållet, vem var det? – rena cluedofrågan
maj 6, 2011 den 11:03 f m
Gunnar
Hur skulle det fungera med två eller fler straffmyndiga i en familj som pekas ut i tex ett fildelningsmål och där alla skyller på varandra? Skulle alla dömas eller går alla fria?
maj 6, 2011 den 1:11 e m
Johan Tisell
Precis, vi är alla straffmyndiga och endast 17-åringen är omyndig. De kan också ha kamrater hemma som LANar mm. Hur skall jag kunna övervaka eller ansvara för vad som strömmar fram?
maj 6, 2011 den 10:20 e m
Johan Tjäder
@Johan Tisell:
Att det är svårt att övervaka kan ju komma att betraktas som ditt problem helt och hållet.
Frågan är hur man i ett tvistemål kan lägga ansvar på dig såsom abonnent och datorägare.
maj 6, 2011 den 1:31 e m
Mumfi
Jag vill nog anse att trotts att man inte entydigt kan identifiera en person via en IP adress, är det ändå en integritetskränkning. I och med att men kan förmoda att den som står på abonnemanget eller någon i det hushållet är den huvudsakliga användaren. Precis som ett blodprov, för kontroll av blodgrupp, kan vara ett ingrepp i integriteten trotts att det inte entydigt identifierar en person.
Och det behövs inget så uppenbart som ett öppet trådlöst nätverk för att en adress ska figurera i ett sammanhang. Det räcker gott med at någon på vägen eller i samma slinga där dina paket passerar väljer att förfalska avsändaren och på så sätt upprätthåller en session mot din dator som gladeligen kommer att ignorera all trafik som obeställd. Dessutom tror jag inte ens att de som samlar på sig adresser kontrollerar att det finns en session i alla lägen, så man kan med enkelhet se till att någons adress figurerar i ett sammanhang där ”ägaren” inte har någon del alls. Ytterligare en sak är att man oftast har adresserna till låns av operatören en viss tid, detta samtidigt som adressen kan ligga kvar i listor på diverse servrar där de hamnat efter den förra låntagaren. Felkällorna är helt enkelt för många.
maj 6, 2011 den 10:24 e m
Johan Tjäder
@Mumfi
Olyckligtvis tycks domstolarna redan acceptera utskriva ip-adresser som bevis. Och visst ser det övertygande ut – alla dessa rader med siffror. Vem skulle vilja fuska med sådant? Vem skulle tjäna på det?
maj 7, 2011 den 10:09 f m
Mumfi.
Detta kommer att lösa sig när det visar sig att 90% av alla begärda abonnemangsavgifter via IPRED går till justitieministern. Det behövs inte mycket för att ordna med den saken.
Att domstolar accepterar saker som bevis är en av de sakerna som ibland oroar mig lite. Ta detta med DNA. DNA-prov har bevisvärde så länge vi _inte_ har ett DNA-register. Varför då? Jo, om vi inte har register och polisen hittat någon, med konventionella metoder, vars DNA matchar, då är det väldigt sannolikt att de har rätt person. Om vi däremot har ett register, och polisen helt enkelt hämtar första bästa som matchar ur registret, då kommer DNA att matcha till 100% eftersom det var förutsättningen för att personen valts. Men eftersom DNA inte är 100%-igt så kan det mycket väl vara fel person. Försök att förklara det för en nämndeman.