Det finns ingen vars blick genomborrar juristkroppen som vår hemliga gästskribent Helen Mirren.

Juristens känsla för att säga hej

Ämnet för detta inlägg är juristens personlighet. Eftersom det bara finns så många ord som man kan skriva om något som inte finns, har inlägget utvecklat sig till en löst sammansatt text om hur juristen ter sig i icke-juristens ögon. Inledningsvis, ska jag erkänna att jag inte känner så många jurister personligen. Det är svårt att tränga sig igenom fernissan av korrekthet, om det nu finns något under fernissan.

Det är ju lite att slå in öppna dörrar, att ironisera över juristens bristande personlighet. Jurister är en grupp som det är fullt tillåtet, ja nästan påbjudet, att avsky. Vi vet alla att 5000 jurister på havets botten är en god start. ”Lawyer jokes” ger en hel del googleträffar, trots att juristerna inte tycker att skämten är roliga och trots att icke-juristerna inte tycker att det är några skämt. Själv när jag säger något positivt om en jurist säger jag alltid något i stil med: ”han är jurist, men ändå människa”, ”jag träffade en jurist igår, men hon var trevlig faktiskt” eller ”han är ingen zombie trots att han är jurist”.

Zombie är det ord som jag använder synonymt till jurist. Jurister och zombies har mycket gemensamt. För det första ser de flesta jurister nästan likadana ut, precis som zombies gör. Åklagare, lagmän och affärsjurister skiljer sig förstås ifrån varandra, men inom sina respektive flockar håller man sig till samma klädkod och beteendemönster.

Likt zombies håller jurister sig gärna till sin flock. The Wires McNulty beskriver juristkåren som en  ”twisted little tribe” som talar sitt eget ”twisted little language” och det ligger mycket i den beskrivningen. Jurister umgås med jurister, gifter sig med jurister, föder upp jurister och fikar med andra jurister. Utan att bry sig om vad Magdalena Ribbing skulle tycka, exkluderar juristerna icke-juristerna från alla konversationer genom att uteslutande prata jobb.

Till skillnad från jurister söker zombies kontakt med riktiga människor, visserligen för att äta upp deras hjärnor, men i alla fall. Jurister däremot verkar se kontakten med icke-juristerna som ett nödvändigt ont. Kontakter som inte är arbetsrelaterade, då helst debiterbara, är något som juristen undviker.  Bara det här med att hälsa är problematiskt.

Den mest autistiska juristen hälsar inte alls, för honom är icke-juristen bara en del av inredningen.

Andra hälsar visserligen, men det är mer för att han har lärt sig att det förväntas av honom. Denna socialt-medvetna jurist kan sträcka sig så långt att han säger något mer än hej. Han kanske frågar om hur helgen har varit. Han får dock något fjärran i blicken på en gång. Istället för att ödsla energi på att lyssna, berömmer han sig själv för att han nedlåter sig till att tala med plebejerna.

Sen finns det ju en och annan jurist som ska faktiskt säger hej för att han vill det. Denna sällsynta jurist klarar också av att sätta sig i fikasoffan och ta aktiv del av samtalet. Dessa samtal avbryts dock så gott som alltid av att en annan jurist annekterar juristen och börjar prata jobb.  Det är som om de anser att en jurist måste räddas från en konversation med en icke-jurist.

Varför juristen beter sig som han gör är något av en ”hönan och ägget-fråga”. Är juristen en zombie från början? Sitter zombieviruset i hans DNA och är det hans ofrånkomliga öde att bli jurist? Eller blir han smittade med zombieviruset vid introduktionsföreläsningen på juristlinjen, för att sen befinna sig i koma under resten av utbildningen och efter tingsnoteringen är transformationen slutförd?  Eller som skämtet lyder: Vad köper du till en som tar sin juristexamen? En lobotomi.

/Till dem som tycker att min zombieliknelse haltar pga mina bristande zombiekunskaper: Jag. Bryr. Mig. Inte.

/Genomgående har jag använt mig av pronomenet han. Det betyder inte att kvinnliga jurister inte behöver känna sig träffade. ”Han” är mer generisk än ”hon” och hon/han eller hen blir bara larvigt. För övrigt, planerar jag att ägna ett helt inlägg åt kvinnliga jurister. Arbetstiteln just nu: ”Jag har 99 problem och bitchen är en av dem.”

Advertisements