Svenska dagbladet innehåller idag en notis om att avskaffandet av apoteksmonopolet inte lett till lägre priser. Nej, det var ju att förvänta att det inte skulle bli det, bland annat för att ingen annan än socialministern i sin politiska retorik utlovat sänkta priser (om vilket jag bloggade här). Man kan också notera att det med stor sannolikhet är alldeles för tidigt för att dra konkreta slutsatser om hur prisutvecklingen kommer att se ut framöver: som jag skrev här, måste en reform av den dignitet som avmonopoliseringen av apoteksväsendet har få sätta sig innan man vet hur det blev. Tills vidare tycks vi åtminstone i tätorterna ha fått en herrans massa apotek som har öppet längre och på fler dagar än de gamla monopolbutikerna. Hur länge det förblir så, får vi se när den oundvikliga konsolideringen av denna nyligen avmonopoliserade marknad skett.

Jag positionerar mig mitt i det liberala fältet och jag är mycket skeptisk till statliga monopol och statlig näringsverksamhet av princip. Icke desto mindre blir jag matt av debatten, från båda sidorna. Den ena sidan verkar se ”avreglering” (”avmonopolisering” skulle vara ett bättre uttryck, eftersom alla marknader behöver spelregler) som något undergörande medel i sig, som per automatik leder till någon sorts konsumentparadis. De misslyckade avmonopoliseringarna (huruvida man lyckas, tycks nämligen bero på hur man avreglerar) är dock numera så många att det inte finns fog för någon sådan tro.

Den andra sidan verkar tro att allt blir paradisiskt, bara politiska beslut får styra verksamheten. Eftersom politik dock bland annat – inte uteslutande – är ett spel om makt där favörer köps och säljs, kan man inte heller av politiken förvänta sig att den kan skapa något slags konsumentparadis.

Reglering av marknader – inklusive såkallad avreglering – är svårt, och veterligen har inget politiskt system ännu lyckats hitta de vises sten. Det handlar om vilka målsättningar man har, vilka kompromisser om målsättningarna man är beredd att ingå och om att med eftertanke och omsorg omforma de slutligen utformade målsättningarna till lagtext och implementera denna. Inte ens då finns någon garanti för att man kommer att lyckas, utan alltsomoftast förbiser man någon konsekvenseffekt av en reglering eller någon lucka som förhindrar att man kommer fram till målet. Regleringsdebatten skulle därför må mycket bra av fler nyanser.

Från båda sidorna.

Annonser