G-P skriver idag om inkassoverksamhet (i vid mening) och konsekvenserna av hur aktörerna agerar. G-P väcker därmed debatt.

En fråga som artikelförfattaren väcker är hur branschen har ”utvecklats”. För den som läser förarbetena till en del av den lagstiftning vi har går det att göra reflektionen att en del värderingar har ändrats i samhället. Den som läser förarbetena till exempelvis Räntelagen kan göra en egen jämförelse. Ja, det räcker kanske med att läsa 8 § i lagtexten för att få en bild.

Ett annat tema tema som dyker upp i artiklarna är det om absolut preskription. Det är ett tema som gjort sig gällande i takt med att kreditmarknaden nu är reglerad som den är och i takt med att värderingarna förändrats, i samhället och hos aktörerna. En reflektion är att sådana regler inte är några nya påfund. Är det inte så att de i olika varianter har funnits i rättsordningar med en ”fri marknad”. I så fall säger det kanske något om någonting?

Därmed är vi inne på att en marknadsreglering också kan mötas med marknadslösningar. I artiklarna antyds frågan om i vilken mån fordringar bör kunna omsättas.

För den som tar sig an den frågan går det att konstatera att det inte är alldeles självklart att alla fordringar skall vara omsättningsbara. De normativa argumenten går att använda för att sätta upp vissa gränser, även om dessa inte i särskilt hög grad skulle begränsa de typiska inkassoförhållandena. Det senare är å andra sidan kanske inte så särskilt olämpligt heller. Inkassoverksamhet fyller givetvis en funktion. I svårigheterna att konstruera en reglering som fungerar generellt kan man därför kanske uppmärksamma möjligheten att genom avtal begränsa en fordrans omsättningsbarhet. I den mån konsumentkollektiv eller näringsidkarkollektiv som företräder gäldenärssidan kunde påverka innehållet i de standardavtal som används skulle det kanhända åstadkomma en annan balans.

En annan marknadslösning som kan påverka förhållandena vore en regel om hembudsskyldighet. (Idén från min kollega Torbjörn Odlöw.) Om gäldenären fick möjlighet att köpa fordran när den säljs skulle det kanhända inte störa marknadslogiken. Säljaren skulle få i princip lika mycket som om han säljer till den tilltänkte köparen. Gäldenären skulle få en chans att undvika att hamna i relation med ett företag han helst inte vill hamna i relation till. Konstruktionen leder förstås till transaktionskostnader och de indirekta effekterna på betalningsvilja o likn kan diskuteras, men det brukar i dessa sammanhang framhållas att gäldenärer vill göra rätt för sig. Detta även av inkassobolag, vilket framgår av artiklarna i G-P.

Annonser