I dagens pappersutgåva av G-P finns en artikel av Linus Hugo med rubriken ”Nya knep att locka skuldsatta”. (Nu även i nätupplagan.) Den handlar, så här lagom till jul om Rebecca Scrooges, … nej ursäkta, … Rebecca Storks nya affärsidé. Rebecca Stork är enligt artikeln den som ”startade Sveriges första mobillån 2006”. Nu menar hon att hon har ett bättre alternativ till sms-lån och även bättre alternativ än pantbank. Det handlar om digitalt handlagda krediter till ”personer som har ekonomiska problem, betalningsanmärkningar, eller egentligen inte har råd att köpa det de vill”, men där dessa sätter sin bil som säkerhet. Räntan är tydligen 17,95 %, men med avgifter sägs den bli 180 %.

”När du inte kan betala igen lånet tar Carcash hand om bilen, säljer den, tar det som du är skyldig och ger dig det eventuella överskottet.”

Det är svårt att undgå att notera ordvalet ”när”.

Likaså ordvalet att det handlar om de som ”egentligen inte har råd att köpa det de vill”. (Man kan undra om sådant som exempelvis sprit och spel ingår i vad de vill?)

Stork avfärdar dock denna kritik med att det är bankernas fel att hennes typ av verksamhet finns. De är för dåliga på att anpassa sig till dagens konsumtionsmönster tycks hon hävda, om man nu får tro artikelförfattaren.

För den som menar att det finns skäl för att reglera tillgången på kredit går Storks tankegång inte ihop.

Emellertid finns det en poäng i upplägget med bil som kreditsäkerhet. I andra länder finns det reglering som understödjer möjligheterna att använda bilen som säkerhet. Om det fanns även i Sverige är det ju möjligt att marknaden, eller borde jag kanske skriva ”den reguljära marknaden”, skulle ta hand om ett av problemen med Storks upplägg. Med en lagreglerad möjlighet att registrera bilpantsättning i exempelvis bilregistret, skulle räntenivåerna sjunka, i varje fall i teorin. Då skulle de kanske hamna på annat än de vansinniga nivåer som nämns här.

Det är ju lite lustigt att det sätt som en bilägare idag har att belåna sin bil är att sälja den och sedan köpa en ersättningsbil på avbetalning. Den lösningen har onödigt höga transaktionskostnader kan man tycka. (Ja, kanske så höga att man inte alls kan tala om en ”lösning”.)

Å andra sidan får man fråga sig i vilken mån en bilpantlösning verkligen ger mer kreditutrymme. Det finns ju skäl att anta att det då kan bli fråga om ”dammsugning” av säkerhetsunderlag bland de som har starkast position på marknaden. Bilen skulle i så fall redan vara pantsatt när det där konsumtionsmönstret som Stork vill understödja ger sig till känna hos de som är i trångmål, eller är oförståndiga eller lättsinniga.

Annonser