Jag hör inte till Wikileaks reservationslösa påhejare. Den senaste publiceringen av diplomattelegram anser jag vara betänklig: inte ens i en demokrati bör alla statliga förehavanden enligt min mening vara offentliga. De som nu börjar drömma om att lammen skall kunna ta plats bredvid lejonen i den internationella sfären, är i mina ögon något blåögda.
Enligt min mening riskerar Wikileaks att försvaga stater som i sammanhanget är relativt harmlösa – såsom USA – eftersom där finns folk som är beredda och kapabla att för det som de uppfattar som det moraliskt rätta läcka känsliga dokument till sajten, medan det i de stater som verkligen skulle behöva öppenhet – Kina, Saudi Arabien, Nordkorea och andra – inte verkligen är möjligt att göra samma sak. Västs hemligheter dras alltså ut i ljuset, medan de ännu värre skurkstaterna gnuggar händerna och fortsätter att hårdkontrollera informationen.
Inte heller de i och för sig intressant och hederliga försöken att kategorisera olika former av information på ett sådant sätt att Wikileaks läckande av diplomatpost blir helt försvarlig övertygar mig: problemet är nämligen kategorin i mitten, när information om det förflutna tillåter slutsatser om framtiden, och den löses inte så enkelt som det låter påskinas. Att privata informatörer riskerar att få sina liv förstörda, hörs heller inte särskilt ofta i debatten. Världen riskerar genom Wikileaks aktion att bli en sämre plats, helt enkelt, samtidigt som det finns en chans att den kanske blir bättre. Vi vet inte, vi får se: det finns för mig i vart fall ingen anledning att hurra för Wikileaks.
Den svenska förundersökningen mot Assange kan, såsom konspirationsteoretikerna anser, vara en plot att komma åt en för statshemligheterna farlig människa. Det kan dock också handla om att en person som i ett sammanhang med erkänt stort mod gör något som många beundrar – läcka statshemligheter eller sådant som uppfattas som statshemligheter – i ett annat sammanhang gör något som många människor avskyr, nämligen våldtar kvinnor. Jag vet inte om Assange är en våldtäktsman eller inte, men jag anser att det bör prövas i den ordning som gäller för sådana anklagelser. Visst kan man beskylla åklagarmyndigheten för att ha varit senfärdig i att komma på att man skulle höra Assange igen, men man kan också undra varför Assange – om han nu är oskyldig till det som han anklagas för – inte tog en sväng förbi Stockholm och ställde upp för ytterligare ett förhör.
Jag har svårt att tro konspirationsteoretikerna, men jag vill heller inte utesluta att de kan ha rätt: jag vet inte, men jag vet också att ingen annan vet heller. Alltså vill jag faktiskt se ett domstolsförfarande avseende våldtäktsbeskyllningarna mot Assange.
Men när jag idag i Sveriges radio fick höra att Paypal medgivit det uppenbara, att nämligen det amerikanska utrikesdepartementet genom blotta påståendet att Wikileaks begått brott kunnat få företaget att stänga av penningflödet till sajten, blir jag riktigt bekymrad. Då är vi nämligen helt utan tvekan utanför varje rättslig prövning: en stats politiker meddelar företag att de tycker att någon är en brottsling och vips! står personen eller organisationen utan medel. Hur värjer man sig mot det? Vilken domstol vänder man sig till när ens avtalsmotpart lyder politiska order?
I Sverige har vi haft ett sådant mål, nämligen målet mot de terrormisstänkta Al Barakaat-medlemmarna. Där fann EG-domstolen att strypningen av dessas finansiella tillgångar var ett brott mot de mänskliga rättigheterna (jag bloggade om detta här). Det amerikanska utrikesdepartementets agerande mot Wikileaks nu är exakt parallellt, och måste fördömas på exakt samma sätt. Om Wikileaks begått ett brott, är det en domstols, inte tjänstemäns, uppgift att frysa organisationens tillgångar och penningflöden och att döma folk. Ogrundade och icke närmare motiverade påståenden mot någon vars beteende eller åsikter man inte tycker om får inte utgöra grunden för sanktioner. Det faktum att det amerikanska utrikesdepartementet nu alltså missbrukat en privat part för att få sitt agerande icke-statligt (och därmed utanför de även för USA bindande konventionerna om mänskliga rättigheter) gör hela beteendet ännu mera föraktligt. Här har vi den verkliga skandalen, inte i den diplomatpost som Wikileaks ursprungligen läckt.
Men, å andra sidan: när det jämt påstås att kapitalistiska företag skulle vara starkare än stater, är detta kanske på ett riktigt sjukt sätt en påminnelse om att den slutliga makten ligger där den alltid legat: nämligen hos statliga organ med snabb tillgång till statens tvångsmakt. Kanske kan det vara en tröst för mina socialistiska meningsmotståndare.
48 kommentarer
Comments feed for this article
december 8, 2010 den 9:39 e m
profanum_vulgus
Är USA harmlöst i dessa avseenden? De som läcker till wikileaks riskerar dödsstraff, de som misstänks för det kan fängslas utan rättegång hur länge som helst och utan rätt till ombud eller kontakter med någon, de riskerar också som bekant tortyr (kanske med en mellanlandning i Sverige). Kan man kanske få veta vad Saudiarabien kan hitta på som slår åratal av isolering under tortyr följt av dödsstraff så till vida att detta betraktas som harmlöst?
Frågan är väl varför en misstänkt som är misstänkt för något hemligt (inte blivit informerad i detalj om anklagelsen) och som i 40 dagar stannar i ett land och försöker få bli förhörd för att sedan tvingas lämna landet ska åka tillbaka dit för att åklagaren inte vill skicka en polis till honom eller hålla förhöret via videolänk?
Om Saudiarabien bad dig komma dit för att höras om en hemlig anklagelse, skulle du åka då?
Det är väl ganska intressant att den mest drivande av målsägandena sedan flera år har kontakter med CIA-organisation, och att hon var väldigt pådrivande för att få kontakt med assange och för att få honom att sova hos henne istället för på hotell?
Det kan ju vara slumpen såklart, men man ska inte avfärda det bara för att man tror på en annan konspiration.
december 9, 2010 den 6:52 f m
Jakob Heidbrink
PV: Den amerikanska uppgiftslämnaren riskerar inte dödsstraff, utan enligt uppgift 57 års fängelse. Assange vet vad han är misstänkt för: våldtäkt. Du blandar ihop Gutantanamo och Wikileaks.
december 9, 2010 den 5:54 f m
Johannes Ek
Du har alldelens rätt Heidbrink.
Men det är ju just det som wikileaks visat, bortsätt från lite illasinnat skvaller om statschefer, nämligen att det förekommer en hel del myglande dolt bakom diplomatiskt hemlighetsmakeri. Hela poängen som jag uppfattar den är att visa på vad det kostar oss väljare att acceptera att de som styr har hemligheter för oss.
Lagen har ingen betydelse på platser där det helt saknas insyn.
december 9, 2010 den 9:09 f m
SrLeffe
Vad kostar den svenska offentlighets- och sekretesslagen oss menar du?
På vilket sätt skulle det gynna svenska medborgare om detaljinformation till och från svenska delegationer som håller på med internationella förhandlingar skulle offentliggöras? Vad kostar det att det är hemligt?
Fullständig öppenhet riskerar faktiskt att försvåra fullständigt legitima förhandlingar, det riskerar dessutom i vissa länder liv och lem på viktiga informationskällor.
Jag kan inte komma ifrån att det faktiskt är helt nödvändigt att stater tillåts ha hemligheter för varandra, och på det följer att sådan information inte heller kan vara fullständigt öppen och tillgänglig inom en stat.
december 9, 2010 den 7:15 f m
srLeffe
Det förvånar mig att du anser att en konspiration inte kan uteslutas. Kan du inte skissera hur den steg för steg är utformad med alla de personer och kontakter dom skulle krävas. Jag antar att du är medveten om att en sådan konspiration innefattar att det begås grövsta brott av företrädare för det svenska rättsväsendet?
Sedan är din parallell till barakaat dålig. De sätt på en fn-lista beslutad av en kommitté direkt under säkerhetsrådet. Sverige och andra stater är bundna att följa beslut sv kommittén. Eu är det däremot inte då EU inte är medlemmar i FN.
Det domstolen slog ned på var inte listningen eller sanktionerna som sådana utan hur EU-länderna valt att implementera sanktionerna på EU-nivå.
Något sanktionsbeslut på fn-nivå finns inte kring wikileaks, däremot är naturligtvis enskilda företag sim t.ex. paypal fria att välja sina kunder. Jag skulle inte vilja ha kvar en kund under hot om överbelastningsattacker för det fall en konflikt inom avtalsförhållandet uppstår…
december 9, 2010 den 7:53 f m
Jakob Heidbrink
SrLeffe: Konspirationsteorin vilar centralt på att de kvinnor som framfört beskyllningarna om våldtäkt mot Assange skulle vara amerikanska agenter som vill neutralisera Assange. Någon kollusion behövs då inte från det svenska rättsväsendets sida. Paypal fattade enligt egen utsago sitt beslut på grundval av icke märmare specificerade beskyllningar om brott från USA:s sida: detta är inte precis utmärkande för en normal avtalstvist. Veterligen har USA inte heller dementerat Paypals uppgifter. Anledningen till Paypals avtalsbrott – blanka beskyllningar utan specifikation – är central för mitt resonemang ovan.
december 9, 2010 den 8:56 f m
SrLeffe
Den konsopirationsteorin är framförd av en känd antisemitisk amerikansk bloggare med nära kontakter med Wikileaks svenska mediarepresentant.
Så mycket är den värd. Menar du alltså att du inte törs utesluta att den galenskapen är sann?
Sedan finns det gott om folk som menar (både uttalat och mer subtilt) att rättsväsendets agerande i fallet tycks påverkat utifrån, bl.a. Assanges brittiska advokat och Assange själv. Dessa tycks mena att det pågår en konspiration där svenska åklagare och domare begår tjänstefel. Gott att du i vart fall inte tror det…
december 9, 2010 den 9:17 f m
Jakob Heidbrink
SrLeffe: Nej, den mera fullödiga konspirationsteorin tror jag också är orealistisk. Den mera begränsade konspirationsteorin är inte a priori osannolik och därmed värd beaktande alldeles oavsett vem som först framfört den. Jag vägrar att avgöra en teoris sannolikhet med ledning av de politiska och/eller etiska övertygelserna hos den som framfört teorin.
december 9, 2010 den 9:04 f m
SrLeffe
Paypal har sannolikt en klausul i avtalet att de kan bryta den om den andra parten misstänks för brottslig verksamhet. Men även om det nu skulle vara ett avtalsbrott så är det, till skillnad från att sprida sekretessbelagda handlingar, inte straffbart i någon av mig känd rättsstat.
Men seriöst så förstår jag om ingen vill ha med Wikileaks att göra just nu, när man får svansen av s.k. ”hackers” (det är väl i princip de vanliga upphovsrättssnyltarna vi talar om) på köpet.
december 9, 2010 den 9:21 f m
Jakob Heidbrink
SrLeffe: Jag hänger inte med i dina kommentarer, annat än att du tycker illa om Wikileaks. Wikileaks ser enligt min mening inte ut att ha spionerat, och inte heller att ha hjälpt till med spionage. Wikileaks har spridit uppgifter, vilket är en helt annan femma. Jag håller som sagt med om att denna spridnings klokhet kan starkt ifrågasättas, men poängen nu är att Paypal (a) inte skulle ha fått någon enda hackare på sig om man hållit avtalet, vilket starkt talar mot din teori (Paypal skulle tvärtom med hänsyn till det argumentet ha starka incitament att hålla avtalet), och (b) att det inte är utrikesdepartementets sak att avgöra huruvida misstanke om brott föreligger. Det hela skulle vara i ett helt annat läge om det var en åklagare som formellt hade öppnat förundersökning och tillkännagivit att en viss grad av misstanke föreligger. Med din argumentation skulle vem som helst kunna tycka till och anmäla sin personliga misstanke om brott till Paypal med påföljd att betalningsförmedlingen för en annan part stängs av.
december 9, 2010 den 9:40 f m
SrLeffe
Frågan om avtalsbrott eller inte kan varken du eller jag bedöma, om det finns en klausul som Paypal kan stödja sig på i avtalet med Wikileaks så är det inte ens civilrättsligt problematiskt.
Jag kan absolut förstå om seriösa företag vill ta avstånd från den här typen av organisationer. Jag är rätt säkert på att Wikileaks agerande faktiskt är brottsligt i USA. Vem vill vara betalningsförmedlare åt en (sannolik) spionorganisation om man inte måste?
december 9, 2010 den 9:29 f m
SrLeffe
Wikileaks har tagit hemliga uppgifter, i vissa fall kvalificerat hemliga, som de fått av en brottsling och sedan spridit dem till främmande makt. Är inte det medverkan eller medhjälp till spioneri vetetusan vad som är det?
Vad händer om jag får hemlig svensk information av en anställd inom försvaret och offentliggör den på min webbplts?
Om en person eller grupp av personer tycks ha en fallenhet för konspirationsteorier är det skäl nog att inte fästa så mycket trovärdighet vid uppgifterna. Tycker jag.
december 11, 2010 den 9:51 f m
Goodwin Strawman
Din argumentation tycks drivas av ett anti-demokratiskt axiom: håll undersåtarna okunniga om den reella politiken, hur rättsvidrig den än är.
december 9, 2010 den 7:52 f m
$ilja $tormakt
Ett domstolsförfarande skulle sitta perfekt för motparten då fokus raskt flyttas bort helt och hållet från deras egna ytterst ljusskygga oegentligheter som hela världen numera förstått att de inte tål att granskas.
Hade de tålts att granskas hade JA aldrig blivit utsatt för våldtäcktsanklagelser när han var i Sverige för att grundlagsskydda sin webbplats. JA tar inte denna strid, väl medveten om motståndarens möjlighet att mörklägga genom att svartmåla JA istället.
(Webbplatsägaren behöver ej vara samma person som ansvarige utgivaren. Vem som helst i Sverige boende kan i princip ställa upp som ansvarig utgivare om JA vill grundlagsskydda sin webbplats.)
december 9, 2010 den 7:55 f m
Jakob Heidbrink
Har du funderat på att beskyllningarna kanske är sanna? Kan du gå i god för Assange?
december 9, 2010 den 8:13 f m
$ilja $tormakt
Självklart kan beskyllningarna vara sanna. Självklart kan jag inte gå i god för Assange. Sakfrågan gäller inte om han har våldtagit eller ej.
Sakfrågan gäller yttrandefriheten.
december 9, 2010 den 9:00 f m
SrLeffe
Det finns ingen yttrandefrihet för sekretessbelagda uppgifter i allmäna handlingar i Sverige. Det finns inte ens meddelarfrihet för uppgifter som rör rikets säkerhet eller förhållande till främmande makt.
Jag har inte så svårt att se att medhjälp till spioneri skulle vara särskilt svårt att lagföra Assange för om det vore svensk diplomatpost som Wikileaks valde att distribuera.
Du är naturligtvis fri att yttra dig, men ibland vore det tacknämligt om fler också valde att utnyttja tankefriheten…
december 11, 2010 den 9:53 f m
Goodwin Strawman
Du har inte funderat på hur etablerade politiker missbrukar ”hemligstämpeln” för att dölja en ohederlig politisk agenda som inte skulle vinna demokratiskt stöd?
Om det vore så, skulle det då inte vara rätt att avslöja dylik korruption för medborgarna?
december 9, 2010 den 9:15 f m
Jakob Heidbrink
I beg to differ: vad gäller förundersökningen är sakfrågan huruvida Assange är en våldtäktsman. Endast vad gäller Wikileaks verksamhet i allmänhet är sakfrågan yttrandefriheten. Dessa två frågor måste skiljas åt, annars riskerar yttrandefrihetsfrågan att bedömas med kriterier som gäller frågan om våldtäkt och tvärtom, vilket knappast tjänar till att förbättra svaret på någondera fråga.
december 9, 2010 den 9:28 f m
Bo Baldersson
För m del tror jag inte ett ögonblick på att det finns en svensk konspiration gentemot Assange, även om utlandet på goda grunder kan misstänka att det är så.
Hur skulle kompotten ha iscensatts?
Skulle kvinnorna vara någon sorts prostituerade i CIAs sold? Knappast.
Skulle polisen som gjorde polisanmälan vara korrumperad av CIA? Knappast.
Skulle Borgström vara i CIAs sold? Fullständigt uteslutet.
Skulle åklagaren vara korrumperad av CIA? Knappast
Skulle någon av de nämnda ta order från högre politisk ort? Knappast.
Problemet är ett helt annat. [Censurerat på grund nedlåtande innehåll gentemot personer som inte kan försvara sig] den svenska sexbrottslagstiftningen är så luddigt och så vittomfattande formulerad att det är mycket enkelt att sätta dit en satackars sexuellt aktiv karl.
Och amerikanska myndigheter är inte sena att dra nytta av det uppkomna läget. Borgström och Ny är helt enkelt vad man brukar kalla ”nyttiga idioter”.
Det goda med situationen är att de svenska knäppskalligheterna kommer att underställas världssamfundets noggranna granskning.
december 9, 2010 den 9:36 f m
SrLeffe
Visst är det intressant att man kunde hitta en person och en fråga som kunde få både upphovsrättssnyltarna och ”de som minsann vet vad en riktig våldtäkt är” att ställa sig upp på barikaderna…
december 9, 2010 den 9:46 f m
Bo Baldersson
Vilka är ”de som minsann vet vad en riktig våldtäkt är”? Månne.
Varifrån kommer t.ex. citatet?
december 9, 2010 den 9:57 f m
SrLeffe
Citattecken kan användas också för annat än citat, som du vet.
december 9, 2010 den 10:36 f m
Bo Baldersson
Men vilka är ”de som minsann vet vad en riktig våldtäkt är”?
december 9, 2010 den 10:33 f m
Bo Baldersson
Jag kan nu ha ett visst medkännande med Assanges situation som anklagad för något för honom icke offentliggjort. Jag minns inte exakt vad jag skrev, vad jag minns handlade det inte om enskilda utpekade personer utan gruppen av inblandade personer som jag tillskrev ett visst epitet.
Epitetets tillämpning på den nämnda gruppen, eller synonymer därtill, förekommer redan i utländsk press som beskrivning av medlemmar av gruppen.
Läs exempelvis denna artikel i America On Line:
http://www.aolnews.com/world/article/sex-by-surprise-at-heart-of-assange-criminal-probe/19741444
Eventuella klagomål på artikeln må framföras till AOL direkt. Själv tar jag naturligtvis inget ansvar för artikeln. Efter att ha blivit censurerad anser jag nu istället att epitetet är falskt.
Bo Baldersson
Mediums sized dog, with a big dog attitude.
december 9, 2010 den 10:38 f m
Jakob Heidbrink
Bo: Epitetet är varken på förhand falskt eller riktigt, men olämpligt i en hövlig diskussion och därtill förbaskat onödig för att få fram din poäng. Därav censuren, för vilken i förevarande fall jag svarar.
december 9, 2010 den 10:42 f m
Mårten Schultz
”den svenska sexbrottslagstiftningen är så luddigt och så vittomfattande formulerad att det är mycket enkelt att sätta dit en satackars sexuellt aktiv karl.”
Hoho! Satir när den är som bäst!
december 9, 2010 den 9:44 f m
Alexander
Man kan ha synpunkter på om hemligstämplat material ska publiceras eller inte. Kanske också om materialet ska vara hemligstämplat eller inte.
Om man istället tar utgångspunkten att vi har en whistleblower som har tillgång till ett stort material som borde tillkännages allmänheten. Är inte då wikileaks en fantastisk möjlighet?
Jag hade stort nöje av wikileaks där man kunde läsa om datalagringsdirektivet som inte fanns. Även Jakob läste direktivet, kanske hämtat på wikileaks?
från:
http://badlandshyena.wordpress.com/2009/05/16/enas-runt-ifred/
”En lagrådsremiss om ip-adresslagring har läckt ut och hamnat på nätet”
”Ask … förnekar … Det finns ingen opublicerad lagrådsremiss …”
”Lagrådsremissen som inte finns, finns på WikiLeaks.”
december 9, 2010 den 9:52 f m
Jakob Heidbrink
Alexander: Som du kanske lägger märke till i texten ovan, diskuterar jag inte Wikileaks generella verksamhet, som jag utan vidare anser har stora förtjänster, på samma sätt som grävande journalistik har det. Jag ifrågasätter huruvida Wikileaks har faktiska möjligheter att garantera att den skada som den senaste publiceringen av diplomattelegram påstås föra med sig inte kommer att inträffa. Wikileaks svar, om jag förstår det hela rätt, är att det är en irrelevant fråga, för att informationsfriheten går över säkerheten. Det håller jag inte med om, och därför är jag skeptisk till klokheten i just den publiceringen, utan att detta omfattar ett omdöme om Wikileaks verksamhet generellt.
december 9, 2010 den 9:54 f m
SrLeffe
En lagrådsremiss finns i formell mening inte före det att regeringen fattar beslut om den. Regeringskansliet har byrålådorna fulla med förslag på lagrådsremisser som aldrig gått vidare – det är arbetsmaterial och inte allmäna handlingar.
Jag kan absolut förstå nöjesvärdet av att känna att man tar del av exklusivt arbetsmaterial som ännu inte har släppts. Detta kan också användas av en regering som vill ”testa” vissa idéer innan de beslutas. Bl.a. läcks det friskt från pressavdelningar inom regeringskansliet av just den här anledningen.
Och visst – det kan vara så att ministern dementerar. Men kan du verkligen veta att det inte är en medveten läcka – eller att texten som faktiskt ligger ute är korrekt och inte bara ett mycket tidigt utkast?
Som sagt, sådant här material kan ha visst nöjesvärde (inte minst för konspirationsteoretiker…) men jag är inte helt övertygad om att de politiska besluten om t.ex. lagstiftning blir bättre av att redigeringsarbetet i dokumenten sker i offentlighetens ljus, utöver den behandling vi har i lagråd och riksdagens utskottt. Tvärtom tror jag att de flesta beslut blir bättre om de får ta lite tid och får diskuteras igenom i mindre kretsar där de inblandade inte känner offentlighetens press på sig.
Jag tror alltså inte att fullständig öppenhet är till det allmänas bästa, vare sig på kort eller lång sikt, med eller utan hjälp/stjälp från Wikileaks.
december 9, 2010 den 9:59 f m
Tor
Det är inte bara Paypal, utan även VISA och Mastercard som blockerat Wikileaks. I affärssammanhang brukar hemlig information inte längre anses som hemlig när den nått allmänheten. Amerikanska utrikesdepartamentet har en aning märkligare syn på digital information. De har bland annat bett Wikileaks att ”lämna tillbaka” informationen. De har även varnat studenter på Columbia University för att deras framtida jobbchanser kan äventyras om de ens länkar till Wikileaks på Facebook och Twitter i samband med diskussioner. Och Library of Congress säger att de sett sig av juridiska skäl tvingade att blockera tillgång till Wikileaks – trots att dokumenten är åtkomliga för vem som helst.
Förresten, ditt inlägg handlade i och för sig inte om Assange personligen och jag håller med om att man bör hålla isär de två fallen, men det vore intressant att höra en reflektion angående Assanges svenska advokats hänvisning till NJA 2007 s. 337 för att motivera att en häktning inte är proportionell med hänsyn tagen till de olägenheter och kostnader som den skulle orsaka för den häktade när den misstänkte varit fri att lämna landet och gått med på att låta sig höras via telefon.
@SrLeffe
Menar du att även New York Times och andra tidningar bör åtalas för spioneri? Menar du att det ska vara lika straffvärt att oberhörigen läcka information som man fått tillgång till som att publicera ett urval av sådan information?
december 9, 2010 den 10:04 f m
Jakob Heidbrink
Tor: Jag har tyvärr inte tid att efterkomma din begäran.
december 9, 2010 den 10:44 f m
Tor
Ok, tack ändå – då vet jag. Ifall det finns någon annan jurist som skulle våga sig på en kommentar vore det välkommet.
december 9, 2010 den 10:16 f m
SrLeffe
Jag vet inte hur tryckfrihetsreglerna ser ut i USA (eller NY), så jag kan inte bedöma det. Men Wikileaks omfattas i vart fall inte av den svenska tryckfriheten eftersom de saknar utgivningsbevis. Jag gissar att det finns motsvarande begränsningar även i USA.
december 9, 2010 den 10:25 f m
Jakob Heidbrink
SrLeffe: Du blandar ihop olika argument, vilket gör det svårt att förstå vad du menar. Ett argument tycks vara att Wikileaks skulle falla under spioneribestämmelser i USA, eftersom det är rimligen dessa som det amerikanska utrikesdepartementet åberopar. Om du inte kan dessa regler, har det argumentet ingen substans. Ett annat argument är att Wikileaks inte faller under den svenska tryckfrihetslagstiftningen, vilket knappast har med saken att göra, då denna lagstiftning nog inte åberopats av vare sig det amerikanska utrikesdepartementet eller Paypal.
Ditt argument tycks alltså koka ner till att a) den amerikanska tryckfrihetslagstiftningen nog ser ut som den svenska; b) den svenska lagstiftningen inte skulle skydda Wikileaks om bråket handlade om svenska statshemligheter, då Wikileaks agerande innebär (i) spioneri enligt svensk lagstiftning och (ii) inget utgivningsbevis finns; samt c) att Wikileaks agerande är allmänt olämpligt.
Du säger själv att du inte har någon aning om a). Jag och Tor ifrågasätter ditt resonemang under b)(i). Argumentet c) kan jag i viss utsträckning dela, om än inte i hela den vidd som du företräder det. Sammanfattningsvis har jag svårt att övertygas av din argumentation.
december 9, 2010 den 11:27 f m
JPume
Ett problem för amerikanska myndigheter är att materialet fortfarande är klassat som hemligt. Om de då hanterar hemligt material utan att ha rättigheter till det (oavsett var materialet kommer från) kan det juridiskt bli en knepig situation om man granskar vad som finns på datorerna.
december 9, 2010 den 10:57 f m
JPume
Precis som Jakob anser jag man ska hålla isär våldtäktsanklagelserna och wikileaks som ‘informationsspridare’. Om wikileaks gör sig skyldig till brott, upprätta polisanmälan, inled förundersökning och väck åtal. Finns gott om jurister här som vet hur det ska gå till. Börja (här i Sverige) gärna med att granska SVT, SvD och Aftonbladet. De har ju ofta när det gäller material med svensk koppling. I USA kan man ju börja med New York Times. Även om Wikileaks står i centrum för publiceringarna är det i ”Cablegate” inte wikileaks som varit först med publiceringarna utan tidningar och tv.
När det gäller förundersökningen om JAs eskapader i sänghalmen så har det pratats mycket i media om JA har hållit sig borta eller inte. Visst, JA hade säkert kunnat anstränga sig mer för att åka tillbaka till Sverige, men har åklagaren gjort vad hon har kunnat för att utredningen smidigt ska gå framåt?
Fundera på det här. Du är på besök i landet Långtbortistan under en månad och får plötsligt höra att du är misstänkt för våldtäkt. Inte av polis eller åklagare utan media. Journalister hör av sig och undrar vad som hänt, du vet inte något om anklagelserna annat än det som media berättar. Efter ett par dagar får du veta att du inte är misstänkt för våldtäkt längre, ‘bara’ ofredande. Du blir till sist förhörd om ‘ofredande’ och då också vad den misstanken handlar om. Du är fortfarande kvar i landet en tid. Förundersökningen läggs ner men överprövas och förundersökningen om våldtäkt tas upp på nytt. Du och din advokat undrar vad som pågår och om ni kan få veta vad anklagelsen handlar om och om det inte vore bra om den anklagade kunde bli förhörd också. Åklagaren säger: ”Jag hör av mig när jag vill tala med er”.
Tiden går. Efter att du väntat kvar i landet Långtbortistan i en månad längre än du tänkt undrar du lite försiktigt om det är ok om du reser vidare för du har ju trots allt ett jobb att sköta. Åklagaren svarar: ”Vi har inget förhör inplanerat och du är inte frihetsberövad”. Jaha, tänker du, då åker jag väl då.
Efter ytterligare ett par veckor får du höra att åklagaren vill hålla förhör. du berättar för åklagaren när du är ledig, du har ju trots allt ett jobb att sköta och många resor inplanerade framöver. Åklagaren svarar ”Jo, vi vill ju hålla förhör men några av tiderna passar inte och sen är utredaren hemma med barn. Du kan inga andra tillfällen?”
Du är väldigt upptagen med jobbet och har svårt komma ifrån så istället för att på egen bekostnad resa tillbaka till det där främmande landet långt bort där de inte ville förhöra dig då du var där, så föreslår du att utredarna ska komma till dig alternativt sköta förhöret per videokonferens/telefon. Inget av de alternativen accepteras av åklagaren. Hon kräver att du ska på egen bekostnad resa till henne när det passar hennes kalender.
Hur många svenskar skulle hoppa jämfota av ren glädje över ett sånt bemötande?
[Vilken kommunikation som ev varit mellan JA och åklageren är en fråga för sig]
december 9, 2010 den 11:24 f m
$ilja $tormakt
Jag vill passa på att påminna om utgångsläget för ”våldtäcksanklagelserna”:
”Sverige har vi valt eftersom det enligt lag inte är tillåtet att avslöja identiteten på den källa man lovat sekretess” säger Julian Assagne
”Ingen av våra källor har, såvitt vi vet, uppenbarats” Julian Assange
”De många scoopen har belönats med en rad priser, däribland Amnesty Internationals mediepris.”
december 9, 2010 den 11:30 f m
Jakob Heidbrink
Silja: Vad tror du att du argumenterar för eller emot? Den ena saken har inte med den andra att göra! Mediepriser och det måhända allmänt lovvärda i Wikileaks agerande har inget som helst att göra med frågan huruvida Assange begått våldtäkt eller ej. Den ena diskussionen har inget med den andra att göra. Jag hänvisar till Mårtens argumentation om den saken i dagens inlägg här på Juridikbloggen (även fast jag inte nödvändigtvis är övertygad om att det svenska rättssystemet är fullt så förträffligt som han anser). De påståenden du nämner är inte utgångspunkt för något annat än en bedömning att Wikileaks verksamhet på något icke närmare definierat sätt skulle vara bra. De har inte ett smack att göra med våldtäkt.
…och det senaste ordet stavas för övrigt just på det sättet: våldtäkt.
december 9, 2010 den 12:02 e m
$ilja $tormakt
Jag ber ödmjukast om ursäkt för felstavningen 😉
Vi är faktiskt inne exakt på samma linje, att den ena diskussionen har verkligen inte med den andra att göra. Men våldtäktsanklagelserna är ju hur svamliga som helst i detta sammanhanget, de ger ett så obeskrivligt oseriöst intryck så det är pinsamt för hela det svenska rättsväsendet att komma dragandes med detta när det egentligen handlar om en laglig rätt till källskydd som utfaller ytterst olägligt för Sveriges del.
Att drämma till med en våldäktsmisstanke istället kan i bästa fall bli räddningen att slippa ta obekväm ställning och så simsalabim har ärendet blivit en våldtäktsfråga istället för ett lagligt beaktande av källskydd.
Direkt får man känslan av att Sverige agerar i fullständigt hysterisk panik och desperat vill dölja något till vilket pris som helst.
I mina ögon förvränger Sverige sakfrågan från yttrandefrihet till våldtäktsmisstanke för att medvetet rikta bort uppmärksamheten och överskugga ursprungsproblematiken.
Yttrande- och tryckfriheten i Sverige beträffande källskydd verkar vara en riktigt jobbig fråga i Wikileaks sammanhang. De fantastiska utsvävningarna om våldtäkts- och terrobeskyllningar (USA) har som enda syfte att överlappa den juridiska biten beträffande källskyddet.
december 9, 2010 den 12:11 e m
Jakob Heidbrink
Silja: Men hur skulle det svenska rättsväsendet enligt din mening reagera? Strunta i våldtäktsanklagelser för att det rör sig om Assange? Domstolen ansåg ju tydligen att det fanns rätt väl underbyggda misstankar (sådana krävs för häktning): skulle domstolen ha struntat i dessa misstankar, bara för att våldtäktsanklagelser mot Assange måhända kommer lägligt för USA? Vilket ramaskri hade det inte blivit då?
Jag kan inse att våldtäktsanklagelserna mot Assange är en händelse som ser ut som en tanke. Eftersom synintrycket dock, som alla andra mänskliga sinnen, inte är särskilt pålitligt, är jag skeptisk mot detta intryck, i synnerhet då det skulle kräva en konspiration av sådana mått att den skulle vara omöjlig att hemlighålla. Jag är också väldigt angelägen om att lagen skall tillämpas på samma sätt på alla (ett i och för sig ouppnåeligt ideal), och då får Assanges förtjänster på annat håll inte påverka den straffrättsliga bedömningen av våldtäktsanklagelserna. Jag vill helt enkelt veta om Assange gjort sig skyldig till våldtäkt; detta kräver ett domstolsförfarande; detta i sin tur kräver en förundersökning (som hade kunnat skötas bättre än den gjorde); och detta i sin tur kräver att Assange, om han nu inte vill komma frivilligt, med tvång tas in till förhör.
Jag vidhåller att de yttrandefrihetsrättsliga implikationerna av Wikileaks verksamhet tills vidare inte ens kan antas ha något som helst med våldtäktsanklagelserna mot honom att göra.
december 9, 2010 den 3:49 e m
Bo Baldersson
Nu tappar du visst din egen argumentationslinje Jakob.
Vi vet ju inte vad som hänt.
Som jag uppfattar det slog åklagare 1 på Stora Larmet
Överåklagare 2 överprövade och avskrev ärendet.
Målsägarbiträdet protesterade och ärendet hamnade hos Ny.
Men vem pekade på Ny och varför? Riksåklagaren?
Börjar det här stinka?
december 9, 2010 den 9:34 e m
profanum_vulgus
Heidbrink:
Att en viss annan person riskerar 57 års fängelse för att kanske ha lämnat uppgifter till wikileaks betyder inte att Assange riskerar 57 års fängelse. De brott han anmälts för i USA kan ge dödsstraff.
Varför skulle de inte kunna sätta Assange på Guantanamo eller någon av sina andra likadana institutioner?
Är ”våldtäkt” = ”att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj, underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom,”?
december 10, 2010 den 9:13 e m
profanum_vulgus
Heidbrink:
Anklagelserna kom ju flera månader innan det blev lägligt för USA, däremot kom häktningen (för förhör!) mycket lägligt för USA och deras knähundar (t.ex. Sverige).
Hur var misstankarna underbyggda? Förutsätter du bara att de var det?
Hur stor skulle konspirationen behöva vara? Målsäganden 1 har CIA-kontakter sedan tidigare. CIA vet att det vore tråkigt att ha Assange i Sverige och att synen på sexbrott inom det svenska rättsväsendet är panikartat paranoid.
Nu tror jag inte på någon sådan konspiration, utan att man bara passade på när läget uppkom. Men det är ingen särskilt avancerad konspiration (särskilt inte i förhållande till den som du och Schultz verkar tro att någon frimurargrupp satt igång mot det svenska ofelbara rättsväsendet).
december 11, 2010 den 12:06 f m
Johnny Cliff
Jakob det vore ytterst intressant om du skrev ett inlägg om det rättsliga läget beträffande den nya organisationen OpenLeaks som tydligen består av tidigare WikiLeaksanställda. DN:s Hans Rosén publicerade denna intressanta artikel: http://www.dn.se/nyheter/varlden/hans-rosen-openleaks-soker-skydd-av-lagen-1.1224930
Hur ser det egentligen ut med mere conduit-principen. Gäller den även om verksamheten huvudsakligen syftar till att vidarebefordra material som har kommits över genom stöld?
december 11, 2010 den 10:16 e m
farmorgun
Lyssnade tidigare idag på ett symposium i New York City på temat Wikileaks och Internet Freedom, se http://www.ecademy.com/node.php?id=157948 där en av debattörerna uttryckte följande mycket viktiga ståndpunkt ”Det centrala i allt detta är att tilliten till våra institutioner har kollapsat”. Sedan sa Arianna Huffington ”det är inte medias uppgift att skydda makthavare från penibla situationer”, vilket var ett yttrande som retweetades ofta. Överlag var man mycket kritiska till att media i USA skrivit väldigt litet om det hela, BBC och Guardian har skrivit mycket mera. Symposiet avslutades med att man måste träffas på nytt för att fortsätta diskussionen om medias roll i det som läckan visat på. Wikileaks som företeelse hade vad jag kunde förstå starkt stöd medan en del förhöll sig mera på sin kant när det gällde Julian Assange som person.
december 14, 2010 den 10:36 f m
Förvrängt från alla håll « Juridikbloggen
[…] gäller demonstranterna, gör dessa enligt min mening det fel som både Mårten Schultz och jag redan påpekat, nämligen att sammanblanda våldtäktsanklagelserna mot Assange med Wikileaks […]
december 14, 2010 den 10:36 f m
Förvrängt från alla håll « Jakob Heidbrink – Meddelanden från juridikens maskinrum
[…] gäller demonstranterna, gör dessa enligt min mening det fel som både Mårten Schultz och jag redan påpekat, nämligen att sammanblanda våldtäktsanklagelserna mot Assange med Wikileaks […]