Under pseudonymen Helen Mirren så har min favorit på juristmiljökanslier lovat att erbjuda några bilger av hur jurister ter sig för de som kan observera litet utifrån. H.M. är verksam vid en svensk myndighet och omgiven av jurister och hon är därtill försedd med skarpa ögon. De har hon vänligt erbjudit sig att ställa i Juridikbloggens tjänst. Första inlägget inklippt nedan.

Släpp Post-it-blocket!

En gång väntade ett faxkvitto i inkorgen. På faxkvittot satt en gul Post-it med meddelandet: ”Jag har faxat.” Möjligtvis hade Juristen känt sig tvingad göra detta onödiga förtydligande på grund av min  bristande slutledningsförmåga. Den mer sannolika förklaringen är dock att Juristen var så gravt Post-itberoende att han inte insåg hur onödig den gula lappen var.

Post-itberoendet är utbrett inom juristkåren. På handlingar tydligt ställda till tingsrätten, meddelar Post-itlappen att handlingen ska skickas till tingsrätten. På andra handlingar trängs Post-its om utrymmet utan någon indikation om vilken Post-it det är som gäller. På vissa Post-its har Juristen försökt få plats med en hel avhandling, med följd att meddelandet är helt oläsligt. Juristens grundinställning verkar vara att en tom yta är en plats att sätta en Post-it på. Att en Post-it kan vara helt onödig eller att den faktiskt kan förhindra kommunikation, kan inte Juristen tänka sig.

Den intressanta frågan är förstås vad detta Post-itberoende beror på? Varför är Post-iten som crystal meth för Juristen? För icke-juristen är den självklara förklaringen, Juristens enorma kontrollbehov. Är det något som förenar Juristerna så är det deras svårigheter att släppa sargen, att släppa kontrollen och låta någon annan slutföra en uppgift. Eftersom Juristen, av praktiska skäl, måste delegera, är Post-iten ett sätt att utöva kontroll in absentia.

Självfallet måste Juristen få utöva kontroll, men var är känsla för proportioner? Inte ens de områden som ligger utanför Juristens expertis, kan han släppa kontrollen över. Ofta kan Juristen lägga oändlig tid på att förklara hur ett enkel utskick ska gå till, trots att den assistent som ska utföra uppgiften gör det så gott som dagligen. Ett annat mer extremt, men likväl sant, exempel, är Juristen som inte kunde släppa kontrollen över hur man matade papper i kopiatorn. Så fort luckan till kopiatorns pappersfack öppnades, kom Juristen utrusande för att säkerställa att pappret matades in korrekt.

Detta kontrollbehov måste stävjas, inte bara för att det indirekt idiotförklarar Juristens servicepersonal, utan för Juristens egen skull. För hur bra mår Juristen som sprang till kopiatorrummet? Hur bra koll har Juristen som täcker arbetsbordet med Post-its? Om Juristen lärde sig att förlita sig på att han faktiskt har anställt servicepersonal som klarar av att utföra sina arbetsuppgifter, så skulle han känna mindre stress och faktiskt mer kontroll. Och tänk på vilka tidsvinster man gör, när man slutar upp med att upprepa instruktioner flera gånger om.  Så Juristen, tänk efter innan du sträcker dig efter Post-it-blocket nästa gång. En Post-itlapp färre är ett steg mot en mer effektiv och en mer gemytlig arbetsmiljö.

Advertisements