När jag nu ändå är i färd med att investera lite av min tid i bloggen, vill jag också passa på att kort kommentera den korruptionsaffär som nu verkar ha uppkommit hos Moderaterna. Den nya partisekreteraren har låtit sig bjudas av företag på olika förmåner, och självfallet uppkommer frågan huruvida detta kan anses utgöra någon form av bestickning eller mutbrott. Jag vill inte utesluta att så är fallet och inväntar resultatet av den förundersökning som nu tydligen skall inledas.

Problemet är dock tydligen inte begränsat till Moderaterna, och frågor har redan ställts till andra partiers företrädare. Det som jag då reagerar över är Gustaf Fridolins försvar mot frågor som gäller dennes accepterande av bjudningar av RFSU. Fridolin sade igår i Ekot att det skulle vara en skillnad mellan att låta sig bjudas av ett företag och att låta sig bjudas av en organisation som ”byggt demokratin” (vill jag minnas att han sade).

Hur då?

En intresseorganisation är en intresseorganisation. Den företräder ett av många intressen i samhället och utgör därför en liten aspekt av detta samhälle. Detsamma gäller för ett företag. Ett företag med sina anställda och aktieägare företräder ett visst intresse bland många andra i samhället. RFSU har inget större anspråk på att vara en viktig företrädare i det demokratiska spelet än Shell. Båda företräder specifika intressen som i vissa avseenden krockar med andras intressen. Att den ena organisationen baseras på ett ideellt intresse och den andra på ett ekonomiskt intresse, spelar härvid ingen som helst roll. Specifikt intresse som specifikt intresse.

Tanken i en demokrati av vårt snitt är att det är argumenten, diskussionen, som skall övertyga beslutsfattarna om visheten i det ena eller andra beslutet. När en organisation vilken som helst bjuder beslutsfattare på resor, bilar, förmåner av vilket slag som helst, riskerar beslutsfattaren att påverkas, inte av argumentens tyngd, utan av sin egen ekonomi. Är det underförstått att jag riskerar min flotta bil om jag fattar ”fel” beslut, kan jag misstänkas ta ställning för min bil snarare än för ett beslut av ett visst innehåll. Är det underförstått att jag bara får åka till flotta hotell eller främmande länder om jag fattar ”rätt” beslut, kan jag misstänkas rösta för mina resor och inte för ett beslut av något visst innehåll.

Som Transparency International bara i dagarna påpekat, är vi i Sverige naiva vad gäller korruption. Visst kan förmåner köpas, och det inte bara av näringslivet: som Maria Eriksson påpekar i Svenska dagbladet, är vi helt vana vid att LO bjuder socialdemokratiska beslutsfattare på olika förmåner. Visst köper LO förmåner av Socialdemokraterna, och visst är samma sak möjlig för andra ideella intresseorganisationer.

Det finns helt enkelt inget intresse som inte omfattar oss alla som i sig företräder ”demokratin”. Det finns inget intresse som är mera av ett särintresse än något annat intresse. Alla intressen är särintressen. Vissa intressen delas av fler personer än andra, men det är en kvantitativ, ingen kvalitativ skillnad. Vilka intressen vi vill främja med gemensamma medel, är i slutändan en fråga som vi röstar om. Vi har i vårt statsskick valt att delegera denna beslutsmakt till våra företrädare i riksdagen. Vi har rätt att kräva att dessa företrädare fattar beslut som baseras på argument och inte deras egna plånböcker.

Och det alldeles oavsett vem som fyller riksdagsledamotens plånbok.

Advertisements