Advokat Charlotte Johansson, delägare på advokatbyrån Vinge, gav mig i början av Juristprogrammet ett råd: ”Bete dig som att du aldrig har hört talas om något glastak, så kommer det att gå alldeles utmärkt.” Dessa ord lever jag efter.
På torsdag kommer jag och advokat Kristina Lidehorn, chefsjurist på TV4, att diskutera ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Hur ska vi jämna ut fördelningen av män och kvinnor på höga poster inom juridiken?
Kristina, som tidigare bland annat arbetat på advokatbyrån Setterwalls, är en person jag känner stor respekt för. Utöver sitt yrke är hon bland annat mentor i Adastra-projektet som syftar till att hjälpa kvinnliga juriststudenter.
Jag har dock aldrig känt att jag behöver någon hjälp för att jag är kvinna. På grund av att jag är en förvirrad 25-åring, absolut, på grund av mitt kön, aldrig. Jag har aldrig personligen märkt av någon strukturell diskriminering i samhället och jag har inte upplevt att min måttstock har längre mellan centimeterstrecken än vad mina manliga vänners måttstockar har. Vi värderas lika.
Jag upplever ofta debatten kring jämställdhetsfrågor som något nattsvart. Av den anledningen försöker jag ständigt lyfta fram otroligt framgångsrika kvinnliga jurister i mitt jobb. I somras hade jag till exempel den stora förmånen att få träffa min förebild advokat Maria Tufvesson Shuck, delägare på Mannheimer Swartling och ansvarig för byråns kontor i New York. Hon verkade inte heller märka av något glastak.
Ett antagande om att alla tycker att det är jobbigt och svårt att vara kvinna är inte sant. Men i och med att det är den bild som förmedlas till studenter och nyblivna jurister är det den bild som folk köper.
Att lägga över ansvaret för sitt eget liv och sin egen framgång i någon annans händer, samhällets händer, är ett stort misstag. ”Om jag inte lyckas är det på grund av det patriarkala förtrycket”. Sant i vissa fall men biiiig mistake att anta som livsfilosofi.
Jag var förra veckan och lyssnade på en föreläsning med Jens Tillqvist, Managing Partner på Cederquist. Han satte verkligen pricken över i:et. Han menade att jämställdhetsarbetet nått ganska långt på advokatbyråer men att kvinnans roll i hemmet ibland inte har förändrats sedan 1700-talet.
Jens var dock väldigt noga med att påpeka att han inte ville lägga ansvaret för förändring på individen. Men det vill jag. Jag tror att kvinnor ibland har en skruvad kvinnosyn. Varför måste vi vara så duktiga hela tiden? Varför måste vi se asbra ut samtidigt som vi jobbar 14 timmar om dygnet? Varför måste vi vara delägare samtidigt som vi är baka-bullar-mammor?
Titta på universiteten. Den typiska juriststudenten på Stockholms universitet är en ung, snygg supertrevlig tjej med trendiga kläder och ett schysst extrajobb på en advokatbyrå. Hon har bra betyg, är social, tränar, reser, har ett förhållande och så vidare och så vidare. Jag blir alldeles matt av att bara tänka på alla måsten denna livsstil medför.
Nyckeln till förändring för kvinnliga jurister ligger i synen på oss själva och hur vi ser på vår situation. Tänk att inget kan stoppa dig och inget kommer att stå i din väg. Tänk att du är diskriminerad och du kommer med största sannolikhet uppleva att du är diskriminerad. Dessutom måste vi acceptera att vi inte kan göra allt, vi måste välja.
Mina vänner driver ofta med mig för att jag aldrig går till frisören. Men på riktigt, jag hinner inte! Om jag får ett par timmar över från jobb, plugg och andra åtaganden, inte fan ägnar jag dem åt att fixa håret. Jag kollapsar hemma i soffan, äter popcorn och kollar på Paradise Hotel. Jag inser mina begränsningar. Jag kan inte både jobba som ett djur och dessutom alltid ha välformade lockar utan utväxt. Det får bli uppsatt hår.
Det finns många orättvisor Sverige som vi måste komma till rätta med. Att olika lön ges för lika arbete är ett skämt. Gör om gör rätt! Men det är viktigt att komma ihåg att Sverige också är ett land där det går att leva jämställt. Jag gör det. Jag har aldrig känt mig som en andra sortens medborgare.
Frida Bogenkrans
Skribent och krönikör för Dagens Juridik
frida.bogenkrans@dagensjuridik.se
Är du yrkesverksam jurist/juridikstuderande och kvinna? Det finns fortfarande ett fåtal platser åhörarplatser kvar till debatten som äger rum på torsdag den 21:a oktober på Stacken i Stockholm. Maila Linda Frivik, marknadschef på Blendow Group, för att få Ditt namn uppskrivet på gästlistan linda.frivik@blendow.se Vänligen observera att anmälan är obligatorisk.
Juridikbloggen 
44 kommentarer
Comments feed for this article
oktober 18, 2010 den 8:32 e m
Old Whig
Men vad är detta?
”ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. ”Hur ska vi jämna ut fördelningen av män och kvinnor på höga poster inom juridiken?”
Jag hade hoppats att Juridikbloggen skulle vara en en plats där radikal och strukturfeminismen hälls kort. Det får vara nog nu med positiv diskriminering i USA kallad ”Affirmative Action”. I USA är resultatet av denna en katastrof.
Kan vi debattera juridiska frågor och inte multikult och genusstudier?
oktober 18, 2010 den 9:07 e m
profanum_vulgus
”Att olika lön ges för olika arbete är ett skämt. Gör om gör rätt!”
Håller med helt!
I övrigt tror jag att könsfördelningen på högre poster löser sig när den generation som läst juridik under tiden som könsfördelningen varit annorlunda kommer upp till dem. Om 20-30 år borde det vara 60% kvinnor där.
oktober 19, 2010 den 1:13 f m
Old Whig
PV,
Håller helt med dig. Idag är ju 60 % av alla studenter kvinnor.
Om 20 år kommer de som PB skriver om ha tagit makten, de mångsysslande kontrollfreaken:
”snygg supertrevlig tjej med trendiga kläder och ett schysst extrajobb på en advokatbyrå. Hon har bra betyg, är social, tränar, reser, har ett förhållande och så vidare och så vidare”
Myten om att det inte går att ha familj och göra karriär punkteras kust nu i USA av denna bok:
The Corner Office, and a Family, Most Big-Company Women CEOs Are Also Mothers, Book Finds; ‘You Plan Not to Have Guilt’.
oktober 19, 2010 den 7:18 f m
Cliffrocker
Dina tankegångar har absolut sina poänger men bär också prägeln av nödvändiga förhållningssätt för att motverka diskriminering. De är inte tecken på att diskriminering inte existerar; tvärtom. Låt mig ge några exempel.
De skönhetsideal du beskriver påverkar i högre grad kvinnor än män och är något som kvinnor i högre utsträckning än män måste förhålla sig till. Jag tolkar det som att du väljer att inte anamma dem och redan där gör du ett val för att motverka ett av de hinder som faktiskt finns i arbetslivet.
Du skriver om att du fått goda råd och jag tolkar det som att du även fått stöd från andra kvinnliga jurister. Nätverkande och goda kontakter är en viktig faktor för att lyckas i arbetslivet. Män har under årtioenden -århundranden – arbetat efter denna devis och hållit varandra om ryggen i vått och torrt. Det har lett till framgångar men har också effektivt hållit kvinnor ute från betydelsefulla sammanhang. De kvinnliga jurister som försöker att lyckas på egen hand kommer att hamna på efterkälken.
Inställningen att det inte finns något glastak har säkert sina poänger på det individuella planet men att förneka dess existens helt och hållet leder till felaktiga slutsatser. Som du skriver förekommer diskriminering och även om du finner framgångsrika sätt att motverka det finns det andra som drabbas hårt. Advokatbranschen är karriärbetonad, vilket lägger munkavle på kvinnor som råkat illa ut. Att anmäla diskriminering kan kosta dyrt och därför försöker diskriminerade kvinnor att lösa problemen på egen hand. Ännu ett exempel på hur glastak kan se ut och påverka ens arbetssituation. Jag postar en länk nedan som ger ett par exempel. De upplevelser och attityder som beskrivs i tråden är kanske undantag men tillräckligt allvarliga för att tas på allvar och inte förnekas.
http://www.familjeliv.se/Forum-2-110/m54981776-1.html
Om du inte sett TV-serien Mad Men kan jag rekommendera ett inköp. Den beskriver bland mycket annat olika överlevnadsstrategier på en hierarkisk och mansdominerad arbetsplats. Mycket har hänt sedan 60-talet men sexismen är inte utrotad.
Skulle gärna tagit del av debatten du beskriver men förstod det som att den riktar sig till kvinnor. Avslutar därför med att önska lycka till på torsdag.
oktober 19, 2010 den 7:23 f m
fridabogenkrans
I sista stycket ska det givetvis stå ”olika lön för lika arbete” inget annat knas.
oktober 19, 2010 den 7:31 f m
profanum_vulgus
Olika lön för olika arbete är ju knasigt.
Olika lön för lika arbete är ju MYCKET krångligare, vad är lika arbete?
oktober 19, 2010 den 8:11 f m
Jobbar på byrå
En annan tanke är att glastaket inte finns i 25 års åldern, inte heller för mig var detta fallet. Det intressanta är när vissa mannliga kollegor helt plötsligt räknar bort en när man kommer upp i några år över 30 – hon ska ju ändå ha barn snart…
oktober 19, 2010 den 8:19 f m
M
Old Whig,
Är inte debatt om ”multikult och genusstudier” betydligt mer intressant än strikt juridiska frågor? Jag tror att många jurister måste förstå att juridiken verkar i ett större sammanhang och inte kan ses som ett slags slutet system som står över eller sidan om andra samhällsfenomen.
oktober 19, 2010 den 8:31 f m
REx
Varför inte ta ett krafttag för att motverka den sneda könsfördelningen blan underjordsarbetarna i våra gruvor? Eller när det gäller de andra farliga jobben som innebär att så gott som alla dödsfall inom arbetsliver drabbas män. Eller med andra ord, varför enbart jobba för att förändra könsfördelningen bland de glassiga jobben?
Sedan så kan man konstatera att det inte finns några könsrelaterade skillnader på lön för samma arbete enligt de undersökningar som finns. Att det är olika lön för olika arbete är det väl ändå ingen som ifrågasätter?
oktober 19, 2010 den 9:19 f m
profanum_vulgus
REx:
Jag ifrågasätter det, varför ska det vara olika lön för olika arbete?
oktober 19, 2010 den 11:51 f m
Bo Baldersson
Tja, älgjakten är avslutad, tolv älgar blev det. Köttet är malet, stekarna infrusna, buljongen kokad.
Åter till sökendagen och juridikbloggen diskuterar genus.
Hur blir det månne med de stora juridiska livsfrågorna? Kommer vi att få något svar under vår livstid?
Kommer vi att få veta om Assange är en våldtäktsman? Kommer de svenska männen att få veta vad han gjort, så att de kan undvika risken att hamna i fängelse, eller måste de ta in med sina fruar och flickvänner på hotellrum i Köpenhamn eller Helsingfors för att vara på den säkra sidan? Det är nu nästan två månader sedan Assange polisanmäldes
Kommer vi att få veta om SVTs Uppdrag granskning i Bjästafallet utövat sin sändningsrätt opartiskt och sakligt, eller kommer staten att dra in SVTs sändningstillstånd? Det är nu sju månader sedan programmet sändes och fick dussintalet anmälningar.
Men å andra sidan tog det ju över 350 år att grunna ut ett bevis på Fermats stora sats, så man anser väl sig ha tiden på sin sida.
oktober 19, 2010 den 12:18 e m
profanum_vulgus
12 älgar! Driver du med mig eller?
Jag tycker att du glider lite på ämnet här men:
Intressant att Assange inte fick uppehållstillstånd, då kan de kanske utreda färdigt helt utan hans inblandning.
SVT blir nog inte av med sändningstillståndet, men Bjästafallet är en media-skandal och ett rättsövergrepp som kommer tillbaka om en ca 10 år, då kanske även de mest inbitna feminister insett att det inte gagnar kvinnor att man plågar pojkar (Schyman har ju sent om sider insett att Butt är felaktigt dömd, enligt en artikel på Newsmill).
oktober 19, 2010 den 12:56 e m
Bo Baldersson
Jo jag tog min lvksp dubbel m/36 med fordonslavettage och monterade på traktorn, sedan var det bara att brassa på!
Eller jag kanske bara drömde. I verkligheten ingår jag i ett jaktlag som disponerar över 30 km2. Jag har inte skjutit älgarna själv.
Men till frågan. I andra branscher är det pojkarna som upplever glastaket. Mina söner går på teknisk högskola på linjer där det går några procent s.k. tjejer, men branschorganisationen har som mål att 40% av cheferna i branschen skall vara s.k. tjejer. Där finns alltså ett mycket påtagligt glastak.
Lösningen är att ge fan i organisationerna. Trots att sönerna är yngre än artikelförfattaren har de redan startat sina första företag.
Sedan vet vi ju hur det har gått med yrken som präster, bibliotekarier och sjukgymnaster. Kvinnodominansen i juristkåren slutar i låglöneträsket.
oktober 19, 2010 den 1:36 e m
profanum_vulgus
”Sedan vet vi ju hur det har gått med yrken som präster, bibliotekarier och sjukgymnaster. Kvinnodominansen i juristkåren slutar i låglöneträsket.”
Så fungerar det ju inte. Präster är högavlönade (som domare ungefär). Vad gäller bibliotekarier, sjukgymnaster, lärare osv så beror ju den relativa lönesäkningen inte på ändrad könsfördelningen utan på att de blivit många fler och hamnat i den offentliga verksamheten.
oktober 19, 2010 den 2:17 e m
Åsa
Frida, jag håller med dig om att det finns en mängd ”måsten” under ytan hos många kvinnor – och som föreläsaren påpekade, även om kvinnor fått mer yrkesliv de senare åren är det fortafarande ansett som ”kvinnans ansvar/skäms för att det är städat och snyggt”.
Personligen, eftersom du skriver ”jag har inte märkt av något glastak” så anekdoter är väl ok som bevis?, märkte jag inte av något glastak heller. Inte som student, nästan inte som doktorand heller … däremot när jag fyllde 30 år och var och varannan (även äldre kvinnor kan noteras, men mest män mellan 30 och 45) kolleger kommenterade att ”snart försvinner du väl med barn så det är ju ingen ide att du tar de där jobben”.
Och då inträffar det där som en duktig käck brud som jag är och var som 25 åring, jag tar på mig ännu mer och jobbar järnet för att visa att ”jag kan visst”. Följden blir, lite förenklat, att jag visst kommer framåt men offrar familjelivet och har dubbelt så många resutatfiler vid årsredovisningen jämför med min manlige kollega med barn… känns det som jag vunnit? njä… det är lite kluvet.
Som slutkläm, det har nog blivit bättre med jämställdheten på vissa nivåer men glastaket – det är den där magiska gränsen mellan mellanchef och chef (eller mellan advokat och delägare/styrelseledamot). Dvs makten och de riktiga pengarna…
oktober 20, 2010 den 5:02 e m
Frida Bogenkrans
Åsa,
Tack för ditt inlägg och jag beklagar att du kanske känner det som att du inte ”vunnit” som du uttrycker det.
Jag tror att allt kokar ner till att fundera över vad man vill ägna sin tid åt. Att prioritera sin karriär kommer i alla lägen att ta tid från fritiden/tiden med familjen. Att välja att lägga mer tid på sin familj/fritid kommer att leda till att man inte kan arbeta lika mycket och därmed kanske inte nå samma yrkesmässiga framgång.
Men frågan är: Är detta en jämställdhetsfråga? Det tycker inte jag.
Människor ska uppmuntras att välja vad de själva vill göra med sina liv. Jag blir ibland väldigt trött på att man enbart mäter framgång i termer av karriär. Kvinnor ska inte känna sig tvungna att göra karriär, vill man ha mycket tid med sin familj så är det fine. Detsamma gäller givetvis för män.
Vad gäller just män har framgångsrika män i alla tider offrat tid med familjen för att kunna göra karriär. Samma val ställs kvinnor inför idag och enligt mig är det upp till individen att bestämma vad man helst vill göra med sitt liv.
Lycka till med allt!
Vänligen,
Frida Bogenkrans
oktober 20, 2010 den 7:33 e m
Åsa
Frida, Jag håller med om mycket som du skriver i ditt svar. Och jo, ”framgångsrika” män får också välja till ett visst mått, mellan familj och karriär. Dock, och det är en rätt stor skillnad skulle jag tro, har dom inte blivit betraktade som ”en dålig pappa” eller behövt kommentera att dom inte skulle ta ledigt när dom fått barn – två saker som jag ser i stor utsträckning för kvinnor. Det är fortfarande, oavsett om det är rättvist eller inte, olika synsätt på familj vs karriär när det gäller kvinnor och män.
Men visst, jag tycker inte att det är rimligt att tro att en närvarande förälder (för barnen) ska kunna eller kan kräva att vara lite mycket på jobbet som en barnlös/barnfri individ. Eller vad man lägger sin fritid på, familj, hobby eller stanna övertid på jobbet. Det jag stör mig på, som glastaket handlar om och varför jag anser att det är en jämställdhetsfråga, är att det fortfarande är en fråga som kvinnor (mest över 30 utan barn) behöver konfronteras med eftersom ”det trots allt är så att de allra flesta kvinnor med barn stannar hemma med barnet 8 månader minst och kommer vara den som är huvudansvarig för VABdagharna”. Oavsett hur Du har tänkt lösa det med Din partner, får Du majoritetens beslut i ansiktet via din chef och kolleger.
Sen är det kanske en helt annat femma att ”framgångsrika män i alla tider offrat tid med familjen för att göra karriär” men dom hade ju fortfarande familj/hustru & barn och ansågs som ”familjeförsörjare och lyckade”. Samma måttstock anpassades inte på kvinnor med familj… eller gör det idag heller. (Själv kanske jag anser att dom inte var framgågnssrika pappor och att det inte är ngt att sträva efter, men för jämförelse skull tycker jag det haltar att säga att kvinnor idag kan göra samma val som män gjorde förut. Det var inte samma negativa syn på dessa pappor som det är på kvinnor som är ”dåliga” mammor/karriärister.)
oktober 19, 2010 den 3:12 e m
profanum_vulgus
Åsa:
Men hur fungerar det där glastaket egentligen? Det finns ju fler kvinnor på höga poster inom juridiken än de motsvarar i den genomsnittliga årskull de utbildats inom. Gör glastaket att det är LÄTTARE för kvinnor att nå de posterna?
Ex:
38% av JustR är kvinnor, medelåldern är 59 år. De bör alltså ha utexaminerats omkring 1975, då mindre än 20% av juriststudenterna var kvinnor.
En överrepresentation av kvinnor med nästan 100% alltså.
oktober 20, 2010 den 7:38 e m
Åsa
Jag tror inte att genomsnittlig årskull och antalet kvinnor som JustR är jämförbara. Glastaket syftar på hur mycket man måste ha genomfört och åstakommit för att komma till en viss maktnivå… så om du verkligen skulle kommentera det hela med JustR blir det väl att se hur gamla de kvinnorna var när de blev valda kontra män etc.
Det är även så att kurvan över ”ojämnställdheten” liknar en Gausskurva (eller 180grader sinus eller hur man ska förklara det). Under studieåren – liten reell makt – inte så stor skillnad, småbarnsår/30åringar – stor skillnad -och sedan ligger det kvar tills vid pension där det numera har blivit en större mängd kvinnor som kommit upp genom maktnivåerna… samtidigt som männen kan ha gått i pension/delägare privat/blivit JustR tidigare.
oktober 20, 2010 den 9:59 f m
REx
profanum_vulgus, menar du att du tycker att det är rimligt att t.ex. en lokalvårdare skall ha samma lön som en trafikpilot? Att ett kassabiträde skall ha samma lön som en hjärnkirurg? Att det skall vara samma lön för ett yrke som man kan hoppa på direkt efter högstadiet som det som kräver både gymnasium, universitet och doktorandutbildning?
oktober 20, 2010 den 11:18 f m
profanum_vulgus
REx:
Ja varför inte? Har de inte samma behov av pengar?
Vill man inte utbilda sig så bör man heller inte göra det. Tycker man att högskolestudier är en stor uppoffring så tycker jag inte att man ska ha ett jobb där det krävs högskolestudier.
Jag träffade flera juriststudenter under min utbildning som hävdade att de skulle jobba som städare om det gav samma lön som ett juristjobb, har man den inställningen så passar man ju också bättre som städare och borde ha den tjänsten.
oktober 20, 2010 den 4:13 e m
David Bergkvist
Om det fanns en lag som sade att alla ska ha lika mycket lön, oavsett yrke, så skulle arbetsgivare och arbetstagare samarbeta om att hitta lösningar för at kringgå denna lag (t o m de som skulle ”tjäna” på lagen skulle ingå i detta samarbete, under hot om avsked för ”samarbetssvårigheter”). Det skulle krävas ett kontrollsamhälle utan dess like för att få bukt med allt detta.
oktober 20, 2010 den 4:42 e m
profanum_vulgus
David Bergkvist:
Det tror jag inte, och även om det vore så så är det inget argument.
Dels så är det nog ett utslag av det svenskaste som finns, att anse att alla förändringar i systemet är omöjliga även om liknande inslag redan finns (T.ex. licenskrav på nya områden är omöjligt för att det skulle vara för omfattande att kontrollera licenserna (jag känner t.ex. ingen som fått uppvisa sin vapenlicens, men vapenlicens anses inte vara ett omöjligt krav)).
De flesta av våra lagar är anpassade till att man inte ska kunna kringgå dem.
Dels så har vi massor av lagar som saknar tänkt effekt utan att någon ifrågasätter dem, t.ex. strafflagstiftningen.
oktober 20, 2010 den 5:04 e m
David Bergkvist
Hur skulle just denna lag anpassas så att den inte kan kringgås? T ex skulle jag och min arbetsgivare lätt kunna komma överrens om att jag ska påstå att jag jobbar två timmar övertid om dagen även fast jag inte gör det, och därigenom få 25% mer i timlön än vad lagen föreskriver, eller att arbetsgivaren ska köpa in en massa prylar, som jag i hemlighet får ta med mig hem och sälja.
oktober 20, 2010 den 5:38 e m
profanum_vulgus
David Bergkvist:
Ni kan väl komma överens om att du ska få 25% av din lön svart, så då kan vi inte ha något förbud mot svartjobb, eller?
Ni kan ju komma överens om att du ska jobba 25% som sexsäljare, så då kan vi ju inte ha något förbud mot koppleri.
Ni kan komma överens om att du ska vara hans slav, så då kan vi inte ha något förbud mot slaveri.
oktober 20, 2010 den 11:31 e m
David Bergkvist
Att undvika svartjobb, koppleri och slaveri kostar inte så mycket. Så genom att undvika dessa saker så kan man för en ringa kostnad signalera att man är en hederlig och laglydig person som det är fördelaktigt för den andra parten att samarbeta med.
Att få olika lön för olika jobb är däremot något som alla som har jobb ägnar sig åt, vilket tyder på att man uppenbarligen finner detta vara ett väldigt gynnsamt agerande. Detta gör att jag misstänker att ett förbud mot detta skulle leda till en oskriven allmän överenskommelse att man inte är en ohederlig person bara för att man myglar sig runt lagen om lika lön för alla.
Än lägre efterlevnadsgrad hade dock ett förbud mot att andas haft.
oktober 21, 2010 den 6:42 f m
profanum_vulgus
David Bergkvist:
Men du menar att din arbetsgivare gärna betalar 25% mer än han behöver därför att det inte kostar så mycket?
Innan vi hade inkomstskatt så jobbade ju alla svart, så det måste folk också ha tyckt var gynnsamt.
Man betraktas inte som ohederlig när man kör för fort, bränner hemma, jobbar svart eller liknande heller, går sådana förbud inte att ha då?
Ja eller ett förbud för mord, det påverkar ju inte antalet mordoffer ett dugg, alla potentiella mördare bryter mot det.
oktober 25, 2010 den 8:26 e m
Alex
profanum: Det är sällan jag hör någon förneka den allmänpreventiva effekten av kriminalisering, men jag kanske lyssnar för dåligt 🙂 Har du nåt belägg för din åsikt?
oktober 25, 2010 den 10:02 e m
Alex
Eller belägg och belägg.. något intressant argument?
oktober 26, 2010 den 6:47 f m
profanum_vulgus
Alex:
Är det sällan? Har du aldrig någonsin hört, sett eller deltagit i en debatt om brott och straff?
När det gäller mord så har vi ju haft samma antal mord per befolkningsenhet sedan 1700-talet, straffet har då varierat mellan olika utstuderade dödssätt och fängelse mellan hela livet och 10 år. Eftersom straffet inte spelar någon som helst allmänpreventiv roll (möjligen ser man i en del samhällen att högre straff ger mer brott) så skulle det heller inte påverka om man tog bort straffet.
oktober 26, 2010 den 7:56 f m
Alex
profanum: Jodå, jag har bara inte stött på någon som helt förnekar allmänprevention vid kriminalisering. Men vi kanske pratar om olika saker, du tycks mena utformandet av straffet och inte kriminaliseringen i sig? Vad gäller den första så håller jag med dig till stor del, där kan man verkligen ifrågasätta effekten. Jag pratar dock om den preventiva effekten av att något faktiskt är förbjudet, att folk i allmänhet anpassar sitt beteende efter lagarna.
oktober 26, 2010 den 7:58 f m
Peter
Några studier tycks ändå tala emot profanum_vulgus tes:
http://www.jstor.org/pss/2990736
Klicka för att komma åt LevittUnderstandingWhyCrime2004.pdf
http://www.nber.org/digest/oct98/w6484.html
Klicka för att komma åt sens_text.PDF
Klicka för att komma åt KatzLevittShustrovich2003.pdf
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1475-4932.1984.tb00851.x/abstract;jsessionid=103A50D992898014F42D3167C65F5417.d01t02
Klicka för att komma åt TerrorAlertProofs.pdf
Klicka för att komma åt hooligan.pdf
oktober 29, 2010 den 10:49 f m
Alex
Tack för länkarna!
oktober 26, 2010 den 8:22 f m
profanum_vulgus
Alex:
Straffet kan ha olika värde, värdet spelar ingen allmänpreventiv roll. När straffet har värde noll så är det lika med icke-kriminalisering.
Du kanske menar att kriminalisering skulle ha moraliserande effekter, detta är dock ett omvänt förhållande. Rattfylleri t.ex. är kriminaliserat i de flesta länder men det är inte lika omoraliskt i något annat land, detta beror på moraliseringskampanjer inte på kriminaliseringen i sig.
De som ändrar sin moral pga lagstiftning är även receptiva för allmän moral.
oktober 26, 2010 den 9:30 f m
Alex
Jo precis, jag talar om den moraliserande effekten av kriminalisering. Att kriminalisering av ett visst handlande medför att folk i större utsträckning avhåller sig från handlandet. Man behöver inte mena att människor rent faktiskt uppfattar ett handlande mer klandervärt, det räcker att hålla fast vid uppfattningen att medborgarna anser sig ha en moralisk skyldighet att följa lagen.
Av den anledning du nämner finns det inte något allmänpreventivt skäl för att straffa, där får motiven för att straffa i huvudsak sökas på annat håll.
oktober 26, 2010 den 9:40 f m
profanum_vulgus
Alex:
Men sambandet är omvänt, när något blir moraliskt belastat så kriminaliseras det. Om något är kriminaliserat men inte omoraliskt (t.ex. rattfylla förr och fortkörning nu) så drivs det moraliseringskampanjer (där förvisso kriminaliseringen är ett argument, som med sexköp) som är det som får (manipulerbara) folk att ändra sin moraliska uppfattning.
Det finns heller inga individualpreventiva eller andra verkansskäl för att straffa. Syftet med straff är just straffet, att orsaka lidande för personer som brutit mot lagstiftarens moral.
oktober 26, 2010 den 11:22 f m
Alex
profanum: Att det förhåller sig på det sätt du säger håller jag med om. Men jag menar att kriminalisering även har en preventiv effekt i sig, då folk tenderar att respektera lagen. Just denna effekt av kriminaliseringen har alltså inte så mycket att göra med huruvida ett visst handlande är moraliskt klandervärt i sig, utan istället att det anses moraliskt klandervärt att inte följa lagen. Det vill säga att för de som inte delar samhällets uppfattning i fråga om handlandet är klandervärt i sig, är det ändå för det stora flertalet klandervärt att bryta mot lagen.
Kan man inte på samma sätt tänka sig att det krävs ett straff för att en handling ska uppfattas som kriminaliserad? Att straff på detta sätt har en viss funktion att fylla även allmänpreventivt?
oktober 26, 2010 den 12:23 e m
profanum_vulgus
Alex:
Men de som följer lagen för att den är lag är inte mördare.
Inte om man tror att folk följer lagen bara för att den är lag, då räcker det väl med att ange reglerna. T.ex. förbudet mot otrohet i ÄktB som ju både stöds av allmän moral och är lag utan straffsanktion.
oktober 26, 2010 den 4:31 e m
Alex
Men effekterna förstärker väl varandra? Att det både är olagligt och ansett som moraliskt fel att mörda bidrar bägge två till att beteendet minskar i frekvens. Nu talar vi förstås knappast om grovt kriminella utan om folk som exempelvis utsatts för någon särskilt grov oförrätt.
Men så uppfattar väl inte heller folk i allmänhet att otrohet är kriminaliserat?
oktober 26, 2010 den 5:51 e m
Old Whig
Denna vetenskapliga uppsats har studerat om attityder förändras genom att införa moraliserande lagstiftning.
Det som studerats var den norska och svenska kriminaliseringen av prostitution.
I befolkningen som helhet har inte attityden förändrats.
Do Laws Affect Attitudes? – An assessment of the Norwegian prostitution law using longitudinal data
Niklas Jakobsson (niklas.jakobsson@economics.gu.se) and Andreas Kotsadam (andreas.kotsadam@economics.gu.se.)
Additional contact information
No 457, Working Papers in Economics from Göteborg University, Department of Economics
Abstract: The question of whether laws affect attitudes has inspired scholars across many disciplines, but empirical knowledge is sparse. Using longitudinal survey data from Norway and Sweden, collected before and after the implementation of a Norwegian law criminalizing the purchase of sexual services, we assess the short-run effects on attitudes using a difference-in-differences approach. In the general population, the law did not affect moral attitudes toward prostitution. However, in the Norwegian capital, where prostitution was more visible before the reform, the law made people more negative toward buying sex. This supports the claim that proximity and visibility are important factors for the internalization of legal norms.
oktober 26, 2010 den 5:52 e m
Old Whig
Länk till uppsatsen;
http://econpapers.repec.org/paper/hhsgunwpe/0457.htm
oktober 26, 2010 den 6:00 e m
Old Whig
Problemet är att det som mäts är attityder inte beteenden. Dvs har lagstiftningen inneburit mer eller mindre sexköp samt har sexsäljarna fått en ökad säkerhet och trygghet eller är det så att det endast är en moraliserande lagstiftning av feel good karaktär (med argumentet som oftast används i moraliserande frågor som sex, alkohol och droger ”något måste ju göras”)
oktober 27, 2010 den 5:07 f m
profanum_vulgus
Old Whig:
Som jag förstår senare utvärderingar av lagen så är syftet att få bort den synliga prostitutionen så att de som finner den sedlighetssårande ska slippa se den. Det har ju lyckats.
Annars så verkar effekterna vara precis de som jag och en massa andra påstod innan lagen kom; Sexsäljandet sker numera mindre öppet och genom bordeller och kontakter, detta innebär att de prostituerade numera behöver kontakt med en hallik för att lyckas sälja sex. Därmed blir de prostituerade mer utsatta.
november 15, 2010 den 8:44 e m
Jenny
Jag hade inte heller märkt av något glastak när jag var 25 år. Tycker att detta inlägg var väldigt naivt. Låter som om man får skylla sig själv och att glastaket bara finns för de som ”tror” att det existerar.
Efter att ha arbetat som jurist i över 10 år har jag och mina vänner, många arbetandes på de större byråerna, fått känna av hur vi inte längre räknades, fick sämre villkor o.s.v. när vi bildade familj, ville vabba o.s.v. En chock för oss som trodde vi var jämställda männen och som trodde vi hade alla möjligheter de hade. Då har vi ändå äkta män som tar hälften av allt ansvar samt är ambitiösa tjejer som är duktiga på det vi gör.
Flera av oss har försökt få till förändring avseende detta på våra arbetsplatser utan resultat (snarare har det senare vänts emot oss). Tyvärr känns det inte som ni yngre tjejer kommer få till dessa förbättringar heller om detta är er inställning. Det handlar inte om att hinna gå till frisören…