Sedan mer än ett decennium har polisen i tämligen stor utsträckning använt sig av informatörer för att bekämpa den ”grova organiserade brottsligheten”. Dessa informatörer är till stor del yngre män men även kvinnor. Jag har under mer än ett decennium på många olika sätt (böcker, artiklar, nyhetsinslag) kritiserat metoden. Min uppfattning har varit och är att det rör sig om ett cyniskt utnyttjande av unga människor. Man låter dessa infiltrera i kriminella grupperingar som polisen inte själv vågar närma sig utan att ha insatsstyrkan bakom sig. De utsätts för risker som yrkesinspektionen aldrig skulle ha tillåtit. Informatörerna får inte berätta för någon (inte ens sina föräldrar) att de har ett uppdrag för polisen. De är oförsäkrade så om något allvarligt inträffar så har de inget försäkringsskydd. Om det skulle gå riktigt illa så kan detta mycket väl kunna leda till en enspaltare med rubriken ”En ny uppgörelse i den undre världen”. Endast två personer känner till identiteten på informatören, nämligen hanterare (ex vis Liljegren om ni kommer ihåg honom) och hanterarens chef.

Jag har under senare år kontaktats av ett handfull f d informatörer. Det de har berättat har gjort mig beklämd. De har under den period de verkat som informatörer dag och natt levt med hotet om upptäckt. Men även när uppdraget upphört så finns ju hotet kvar och det får de leva med under flera år. Några gömmer sig eller göms utomlands (jag känner till tre). I några fall har hotbilden varit så allvarlig att föräldrar och syskon fått skyddade identiteter.

De har svårt att få jobb eftersom de inte kan redovisa vad de gjort under ett antal år. Den skyddade identitet de utlovats har de i vissa fall inte fått. Att få lån eller att byta lägenhet har också visat sig vara omöjligt för en del eftersom de under de år de ”hjälpte” polisen fick ”svart” ersättning benämnd tipspengar. Någon skatt aldrig drogs såsåledes inte vilket får till resultat att deras pensioner kan komma att bli lägre än vad gäller för deras jämnåriga kamrater som haft ”vita” inkomster.

I dagens Aftonbladet finns en artikel om Ali. Han är en av hundratals f d informatörer som mår fruktansvärt dåligt och känner sig utnyttjad och lurad av polisen. Nu kan man givetvis också ifrågasätta Aftonbladets publicering av Alis story, eftersom man uppenbarligen är medveten om att han och kanske också hans familjemedlemmar genom innehållet i artikeln kan komma att utsättas för livsfara.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7930145.ab

En fråga rättsvårdande myndigheter nu sent om sider borde ställa sig är om det är vettigt att det ska vara de ungdomar som i unga år värvats (inte sällan då de varit frihetsberövade och i ett underläge) som tjallare åt polisen som ska utgöra spjutspetsen i kampen mot den organiserade brottsligheten. Borde inte de metoder som nu finns (buggning, teleavlyssning, kameraövervakning m m) vara tillräckliga. Man kanske t o m skulle kunna specialutbilda vissa unga poliser till att bli infiltratörer. Dessa skulle då få ett helt annat skydd än de ungdomar som idag på uppdrag av polisen nästlat sig in i de mest brotts- och våldsbenägna gäng som finns i Sverige idag. 

Sen vill jag slutligen också påminna om att kriminologiska institutionen den 17 november kl 15-18 arrangerar en hearing om informatörsverksamheten. Närmare uppgifter hittar ni på krim inst´s hemsida.

Annonser